Media hade en central roll i Dreyfusaffären och ledde även till tidningen Le Vélos död och konkurrenten L'Autos födelse. Generalstabsofficeren Alfred Dreyfus blev 1894 anklagad för att spionera för Tyskland. Han blev avskedad och dömd till straffarbete.

Le Vélos chefredaktör Pierre Giffard var Dreyfusard medan hans största annonsörer var anti-Dreyfusarder. Främst bland dessa var biltillverkaren De Dion-Boutons ägare markis Jules-Albert de Dion. I samband med ett hästkapplöpningslopp 1899 slog de Dion Frankrikes president Émile Loubet i huvudet med en käpp i protest mot dennes hållning i L'Affaire.

Giffards rapportering av händelsen fick anti-Dreyfusarderna att dra in sin annonsering och de Dion tog initiativet till att starta en rivaliserande sporttidning. Le Vélo hade sett dagens ljus 1892 och 1896 startat cykeltävlingen Paris–Roubaix för att utöka upplagan. Som mest tryckte man 80 000 exemplar om dagen. 1904 tvingades man lägga ner verksamheten.

Skapelsen

Den tidigare cyklisten Henri Desgrange utsågs 1900 till chefredaktör för den nya tidningen L'Auto-Vélo. Desgrange var även delägare av velodromen vid Parc des Princes i Paris. Syftet med tidningen var att överträffa Le Vélos försäljningssiffror och helst av allt få den på fall. För att urskilja sig från den gröna Le Vélo valde man att trycka på gulfärgat papper.

En domstol dömde efter tre år tidningen att byta namn då det var för likt konkurrenten Le Vélo. Man valde att förkortade namnet till L'Auto. Efter en knackig start kallade Desgrange till ett krismöte i november 1902 där alla uppmuntrades komma med idéer. Sist ut var cykeljournalisten Géo Lefèvre som handplockats från Le Vélo. Lefèvre föreslog ett cykellopp som besöker olika städer över sex etapper. Desgrange svarade: ”Om jag förstår dig rätt, Géo, föreslår du ett cykelns Tour de France”.

Tour de France utannonseras i L'Auto den 19 januari 1903

Efter en diskussion med Lefèvre var Desgrange fortfarande tveksam, men tidningens ekonomiansvarige Victor Goddet var entusiastisk. Han gav Desgrange nyckeln till kassavalvet och sa att han kunde ta allt han behövde. Den 19 januari 1903 utannonserades den första upplagan av Tour de France i L'Auto. Ingen hade tidigare försökt sig på att anordna ett etapplopp.

La Grande Boucles

Det finns cykellopp och så finns det Tour de France. För många är Tour de France synonymt med cykeltävlingar. Det är loppet alla vill delta i och det är loppet alla vill vinna etapper i. Alla drömmer om att stå högst upp på prispallen på Champs-Élysées. Och alla cyklister vill trä på sig den gula ledartröjan – maillot jaune.

Tour de France tar cyklister och åskådare genom Frankrike varje juli under 21 tävlingsdagar. Två eller tre av dagarna bjuder på tempoetapper och övriga på linjeetapper. Etapperna är platta för spurtarna, fulla av kullar för attackcyklisterna eller tar sig upp i Pyreneiska och Alpiska bergen för bergsgetterna. Och Touren kröns alltid med en spurtuppgörelse på Champs-Élysée i Paris.

Den första Touren

De initiala planerna var ett lopp om fem etapper mellan 31 maj och 5 juli 1903. Loppet var tänkt att utgå från Paris, stanna till i Lyon, Marseille, Bordeaux och Nantes innan det återvände till huvudstaden. De långa etapperna – mellan 268 och 471 kilometer – planerades pågå genom nätterna, med vilodagar mellan tävlingsdagarna. Det hela sågs dock som både för dyrt och ett för stort åtagande för de flesta och endast 15 personer anmälde sig.

Desgrange var nu nära att lägga ner projektet. Han beslöt i stället att förkorta tävlingsperioden, flytta loppet till mellan 1 och 19 juli och lägga till Toulouse som ett stopp för en sjätte etapp. Anmälningsavgiften halverades till 10 franc, priset till totalsegraren sattes till 12 000 franc och etappsegrarna fick 3000 franc. Totalsegraren fick därmed sex gånger en normal årslön. Nu lockades över 140 deltagare. Bland dessa fanns professionella cyklister, glada amatörer och lyckosökare.

Den första etappen utgick från Cafe au Réveil-Matin

De 60 cyklister som kom till start avgick klockan 15:16 från Cafe au Réveil-Matin i Paris sydöstra förort Montgeron. Den första etappen vanns av den slutlige totalsegraren Maurice Garin, som även vann de två sista etapperna. Hans store rival Hippolyte Aucouturier vann den andra och tredje etappen medan den fjärde vanns av schweizaren Charles Laeser. Garins segermarginal var på 2 timmar 59 minuter 31 sekunder, den största i Tourens historia.

Totalsegraren Maurice Garin i vit tröja och med ett stort leende

Den sista etappen hade målgång i den lilla staden Ville-d'Avray mellan Versailles and Paris, i stället för i velodromen i Parc des Princes. Anledningen till det var en förordning som förbjöd landsvägslopp att sluta på en cykeltävlingsbana. Förordningen togs bort när man insåg Tourens succé. Efter prisutdelningen tog sig cyklisterna till Parc des Princes och körde flera ärevarv inför en jublande publik.

Tävlingen blev en stor framgång för L'Auto, vars upplaga ökade från 25 000 före till 65 000 efter Touren.

Visionären

Henri Desgrange ville ha ett lopp mellan individer. Han var motståndare till de lag som växte fram tillhörande tävlingens sponsorer. Han ville även att cyklisterna skulle ha enkla cyklar, utan växlar. Han förespråkade också länge fälgar av trä. Han var orolig att fälgar av metall skulle smälta limmet som höll fast däcken när de bromsade i utförsbackar.

Henri Desgrange – mannen bakom Tour de France

Tanken var att loppet främst skulle handla om uthållighet. Desgrange ideala lopp skulle vara så tufft att endast en cyklist kunde ta sig till Paris. De tävlande var tvungna att avsluta Touren med samma cykel de startade med och utföra alla reparationer själva.

1930 införde man landslag, för att slippa de sponsrade lagen. Då det fanns fler cyklister från Frankrike, skapades även ett B-lag och ett talanglag. Alla fick neutrala gula cyklar, för att säkra lika villkor. Från 1938 behövde alla cyklister tillhöra ett landslag eller ett regionalt lag. Sponsrade lag var tillbaka 1962, även om landslag gjorde gästspel både 1967 och 1968.

Deltävlingar

Totalsegrare – Classement général

Den cyklist som tar sig genom tävlingen med kortast sammanlagd tid utses till totalsegrare. Utöver tidtagning under varje etapp tillkommer bonussekunder som avräknas deltagarnas sammanlagda tid. Bonussekunder utdelas under linjeetapperna, dels vid målgång, dels vid två spurtpriser utmed banan.

Tävlingens ledare bar ursprungligen ett grönt band runt armen under loppet. Det är oklart när maillot jaune infördes. Belgaren Philippe Thys säger sig ha burit den motvilligt 1913. Det finns dock inga referenser till en gul tröja i några tidningsartiklar före 1919. Sponsorerna hade det knapert efter första världskriget så de gick alla samman. Det innebar att alla cyklister tävlade individuellt i gråa tröjor. Tröjan sägs ha införts efter den tionde etappen för att lättare identifiera ledaren.

Färgen valdes troligen för att matcha färgen på L’Autos papper. I början av Touren 1920 var tröjan borta igen, men den återinfördes till etapp nio. Efter Desgranges död 1940 lades hans initialer till på maillot jaune. De togs bort 1984 för att göra plats för sponsorer, men återinfördes 2003.

Poängpristävlingen – Classement par points

Under 50-årsjubileet av Touren 1953 infördes ett poängsystem. Det var ett sätt att hedra åren då totalsegraren utsågs genom ett liknande poängsystem. Poäng utdelas vid målgång och vid spurtpriserna. Ledaren av tävlingen bär den gröna poängtröjan.

Bergpristävlingen – Grand Prix de la montagne

Vid toppen av de kategoriserade bergstopparna utdelas poäng. Den som samlar flest poäng vinner bergspristävlingen. Tävlingen infördes officiellt 1933, men redan 1905 började L’Auto utse Tourens bäste klättrare – meilleur grimpeur. Den rödprickiga bergströjan infördes 1975, då tävlingens sponsor Chocolat Poulain sålde choklad med rödprickigt papper.

Ungdomspristävlingen – Classement du meilleur jeune

Ungdomspristävlingen räknas på samma sätt som kampen om totalsegern. Den är dock endast öppen för tävlande som inte hunnit fylla 26 år. Ledaren bär den vita ungdomströjan. Tävlingen introducerades 1975.

Lagpristävlingen – Classement par équipes

Lagpristävlingen infördes 1930. Tiden för de tre främsta cyklisterna från varje lag i varje etapp räknas till lagets tid. Inga bonussekunder räknas. Det lag med kortast sammanlagd tid vinner.

Lanterne rouge

Den röda lyktan är cyklisten som ligger sist i totalen utan att bryta. Tävlingen har blivit populär vilket medfört att vissa tävlar om den tveksamma äran.

Fredsmäklaren

Efter den tolfte etappen 1948 låg italienaren Gino Bartali 22 minuter efter ledaren Louison Bobet och han funderade på att dra sig ur. Under natten får han ett telefonsamtal. Det är Italiens premiärminister Alcide De Gasperi så han plockar upp telefonluren. De Gasperi berättar att Palmiro Togliatti, ledaren för kommunistpartiet, skjutits och att landet var på randen till ett inbördeskrig. Kunde Bartali göra sitt bästa för att vinna en etapp för att distrahera italienarna? Bartali svarade att han inte bara skulle vinna en etapp, utan vinna hela Touren.

Gino Bartali cyklar för freden i hemlandet

Dagen efter väntar en bergsetapp i Alperna. Det kyliga vädret tär på cyklisterna, men Bartali cyklar som besatt. Han lämnar övriga tävlande bakom sig och vinner etappen överlägset. Han tar in över 20 minuter på Bobet. Nästa dag samlade han det italienska laget och sade ”I dag kommer fransmännen attackera oss. Vi måste visa att vi inte fruktar någon. Cykla snabbt från start, sedan tar jag över. Jag tar en kopp kaffe och en cigarett för styrka, sedan beger vi oss till starten.”

Vädret är fortsatt dåligt och de har fem stigningar att ta sig an. Motståndarna är trötta men Bartali har energi kvar. Han vinner etappen med över åtta minuter och får trä på sig den gula ledartröjan två dagar efter telefonsamtalet. Varje seger eggade italienarna alltmer och den politiska spänningen mojnade. Bartali vann totalt sju etapper och slutade drygt 26 minuter före tvåan. Parlamentsledamöter som tidigare legat i luven på varandra slutade käbbla. De kunde bara njuta tillsammans av nationell stolthet.

Den sista Touren

Efter det första årets succé bestämde man sig för att anordna en identisk Tour 1904. Det skulle dock bli en tävling full av fusk, skandaler och kontroverser.

Cyklisterna bröt mot reglerna. Ferdinand Payan använde sig av en motor. Åtta cyklister tog hjälp av bilar eller åkte tåg. Dessa nio diskvalificerades. Aucouturier tog hjälp av en cyklist som inte deltog i tävlingen. Samson cyklade i en bils slipstream. Pierre Chevalier vilade i en bil i 45 minuter. Dessa tre bötfälldes. Maurice Garin fick extra mat av Lefèvre, vilket gjorde supportrarna upprörda. Henri Cornet fick en varning för att ha liftat med en bil.

Åskådare saboterade loppet. Maskerade män hoppade ut ur en bil och attackerade Maurice Garin och Lucien Pothier. Hippolyte Aucouturiers cykel saboterades flera gånger. Under en etapp stoppade 200 av Antoine Faurés supportrar övriga cyklister från att passera. Maurice Garin skadade sin hand och tvingades styra med en hand. Giovanni Gerbi slogs medvetslös och fick bryta med brutna fingrar. Arrangören tvingades avfyra skott i luften för att skingra massorna.

Glas och spikar slängdes ut längs banan för att orsaka punktering. Payans supportrar kastade sten på cyklisterna och barrikaderade vägen när de passerades hans hemstad Nîmes. De var upprörda över hans diskvalificering. César Garins cykel förstördes och flera skadades. Många passerade staden till fots. Då man inte fick ta hjälp vid mekaniska problem tvingades Cornet cykla de sista 40 kilometrarna av den sjätte etappen med punktering på båda hjulen.

Efter många klagomål inledde det franska cykelförbundet en undersökning. I december diskvalificerade man totalt 29 cyklister. Bland dessa alla etappsegrare och topp fyra i det sammanlagda resultatet. Tio blev avstängda i ett år, Maurice Garin i två år och övriga på livstid. Anledningen till diskvalificeringen offentliggjordes aldrig och dokumentationen försvann när Tourens arkiv flyttades 1940 för att undvika den tyska invasionen. Cornet som slutat femma utsågs till totalsegrare.

Desgrange bestämde sig för att aldrig mer arrangera Tour de France. Känslorna hos de vettvilliga sabotörerna hade tagit över loppet. Hans rubrik i L'Auto löd ”SLUTET”. Han var även upprörd över att cykelförbundet lagt sig i efter han redan straffat cyklisterna efter eget tycke.

Mesta mästarna

Herr stoppur

Jacques Anquetil från Mont-Saint-Aignan är en av historiens mest framgångsrika cyklister. Han var den förste att vinna Tour de France fem gånger – 1957 samt 1961–64. Han vann även Giro d’Italia två gånger och Vuelta a España en gång. Endast Eddy Merckx och Bernard Hinault har vunnit fler Grand Tours. Han tog Tour-Giro-dubbeln 1964 och Tour-Vuelta-dubbeln 1963. Han var specialist på tempoetapper och kallades därför för Monsieur Chrono – Herr stoppur.

Belgaren

Världens bäste cyklist genom tiderna, Eddy Merckx, vann Tour de France 1969–1972 och 1974. Han vann totalt 34 etapper, vilket är ett rekord som fortfarande står sig. 1969 vann han även poängpristävlingen och bergspristävlingen, vilket ingen annan gjort. Han vann poängpristävlingen totalt tre gånger och bergspristävlingen två gånger. Han vann Tour-Giro-dubbeln tre gånger och blev den förste som tog hem cykelns Triple Crown när han blev världsmästare i linjelopp 1974.

Grävlingen från Bretagne

Bernard Hinault vann Tour de France 1978, 1979, 1981, 1982 och 1985. Han vann totalt 28 etapper. Han stod som segrare i poängtävlingen 1979 och bergspristävlingen 1986. Han vann Tour-Giro-dubbeln två gånger.

Spanjoren

Miguel Indurain vann Tour de France 1991–1995. Han är den ende som vunnit fem Tourer i följd. Han vann sammanlagt 12 etapper, samtliga tempoetapper. Hans vinster följde ett gemensamt mönster. Han åtföljde sina främsta motståndare i bergen och avgjorde på tempoetapperna.

Andra

Mark Cavendish från Isle of Man har vunnit 34 etapper i Tour de France, vilket är delat rekord med Eddy Merckx. Han vann poängpristävlingen 2011 och 2021. Slovaken Peter Sagan har vunnit poängpristävlingen sju gånger, 2012–2016, 2018 och 2019. Han har vunnit totalt 12 etapper. Fransmannen Richard Virenque vann bergspristävlingen sju gånger, 1994–1997, 1999, 2003 och 2004. Han vann totalt sju etapper.

Den arge grävlingen

Bernard Hinault var den naturlige ledaren i huvudklungan. Han cyklade med en imponerande auktoritet redan från 23-årsåldern. Om cyklisterna hade två bergsetapper och en platt etapp framför sig, kunde han åka längst fram i klungan och säga ”Okej, i dag åker vi långsamt de första 100 kilometrarna. Inga attacker”. Om någon ändå attackerade, åkte han i kapp och sa ”Om du försöker dig på det där igen, kommer du aldrig vinna ett lopp till”.

Under Touren 1980 gick etapp 5 från Liège till Lille med gatstenssektioner från Paris-Roubaix. Motvind. Kraftigt regn. Hinault hade tagit initiativet till en vapenvila på grund av det dåliga vädret, vilket gjorde cyklandet på gatsten väldigt farligt. Och sedan höll han sig längst fram hela tiden. Då såg han hur Jan Raas från TI-Raleigh attackerade. Hinalut tänkte ”Ok, det här är krig. Vill de verkligen spela det här spelet? De kommer förlora”.

Bernard Hinault leder tätgruppen i vätan

Regnet öste ner. Åskådarna tog skydd under träden eller höll sig i bilarna. En bil från schweizisk tv tappade kontrollen och slirade av vägen. Med 20 kilometer gatsten beskrevs dagen som lika hemsk som en tuff Paris-Roubaix. Vägen var full av vattenfyllda kratrar, som cyklisterna inte visste om de var en eller 15 centimeter djupa.

Sju cyklister kom loss, varav tre från TI-Raleigh. Hinault följde efter. Efter ett antal punkteringar var gruppen minskad till fem cyklister. Jan Raas var en av dem som fått ge sig. Nio kilometer från mål var det endast Hinault, Hennie Kuiper och Ludo Delcroix kvar. Hinault var den som jagade i kapp eventuella attacker. TI-Raleigh-cyklisterna, som tvingats tillbaka för att hjälpa sin lagkapten Joop Zoetemelk, jagade hårt två minuter bakom. Och regnet fortsatte ösa ner över cyklisterna klädda i tröjor av akryl.

Hinault besegrade Kuiper enkelt i spurten. I sina memoarer uttryckte han sitt oförstående inför att behöva cykla i sådana inhumana förutsättningar. Dagen efter väntade fler gatstenar. Nu fräste grävlingen till och tävlingsledningen gick med på att ta bort de värsta gatstenssektionerna från etappen. Smärtor i knäna tvingade Hinault senare att avbryta 1980 års Tour.

Poängräknarna

Efter skandalerna under 1904 års Tour ändrade man reglerna. Vinnaren utsågs nu via ett poängsystem i stället för tid. Förste cyklist fick en poäng. Efterföljande cyklister fick en poäng fler än föregående cyklist i mål. Dessutom fick de en extra poäng för varje fem minuter dem emellan, men max tio extrapoäng. Det var ett sätt att hindra att ett missöde skulle orsaka att en cyklist kom långt efter i sammandraget.

Etapperna kortades och hölls under dagsljus för att minska risken för fusk. Samtidigt utökades antalet etapper stegvis, först till elva och senare till 15. En annan nyhet var fler och högre berg. Först introducerades etapper i Vogeserna, sedan i Centralmassivet 1906 och slutligen i Pyrenéerna 1910 och Alperna 1911.

Det var fortfarande de som fuskade och åskådare som strödde ut spikar på vägen, men det minskade kraftigt och försvann med åren. Det nya poängsystemet behölls till och med 1912 års Tour. Antalet startande ökade under perioden från 60 till som mest 150 under 1909. Deltagarantalet sjönk lite när man införde etapper i de höga bergskedjorna. L'Autos upplaga ökade till över 100 000.

Det första världskriget

Det första världskriget innebar att Tour de France gjorde uppehåll i fyra år. Desgrange var angelägen om att komma i gång med Touren igen så fort som möjligt efter kriget. 1919 var det dags på sönderbombade vägar, med deltagare som inte hade tid att träna och utan många tidigare deltagare som dött i strid.

Desgrange valde trots detta att arrangera den näst längsta Touren i dess historia. 67 cyklister kom till start, många direkt från fronten och många fortfarande i tjänst. Sponsorerna hade även de problem så de gick samman och alla tävlade individuellt med gråa tröjor. Endast elva cyklister slutförde loppet, vilket är det lägsta antalet i Tourens historia.

Gränsövergången

En liten notis i några få tidningar. Festinas tränare Willy Voet hade stoppats på gränsen mellan Frankrike och Belgien med bilen full av förbjudna preparat. Han var på väg till Dublin, där 1998 års Tour de France skulle dra i gång. Världen brydde sig inte. Det var en marginell historia. Cyklisterna på Irland vaknade dock till. Ryktet spred sig snabbt. Alla fick panik. Det var inte ”Vad sysslar Festina med?”. Det var ”Vad ska vi göra med våra grejer?”.

En klar majoritet använde EPO. Det var förbjudet men det internationella cykelförbundet hade inget test. När världen insåg omfattningen av den systematiska dopningen blev den chockad. Cyklisterna var också chockade. De var dock chockade över att världen var chockad.

Voets första förklaring att drogerna var för eget bruk gick ingen på. Cyklisterna oroade sig för att när Touren återvände till Frankrike, då skulle helvetet braka loss. På vägen över kanalen hopade sig molnen. Det sas att drogerna dumpades överbord. Första dagen i Frankrike ändrade Voet sin historia. Han hade agerat på uppdrag av Festina. Festina-affären var ett faktum.

Polisen gör husrannsakan mot Festina

Nästa dag gjorde polisen husundersökning på Festina-cyklisternas hotellrum. Ingen brydde sig längre om cykeltävlingen. Festina var nyheten alla journalister jobbade med. De hade förvandlats till kriminalreportrar. Allmänheten fick en inblick i cyklisternas vardag och kände fasa och ilska. Cyklisterna var förvirrade. De förstod inte varför alla var så upprörda. De förstod inte varför de blev utbuade.

Festinas doktor Erik Ryckaert sa att han är emot dopning. Men han undrade var medicinsk behandling slutar och var dopning tar sin början. En vecka in erkände Festina organiserad dopning. Lagets nio cyklister blev utslängda. Frankrikes hälsominister sa att ”Vi är alla medskyldiga till detta hyckleri. Alla vet att dopning regerar under Tour de France”.

Från Lausanne betraktade Internationella olympiska kommitténs ordförande Juan Antonio Samaranch förbryllat spektaklet. ”Det här är fånigt” sa han. ”Om det inte är skadligt för hälsan så är det inte dopning”’. Reaktionerna lät inte vänta på sig. IOC tvingades vidta åtgärder och ett år senare bildades WADA.

Den överlägsne bergsgeten

Under Tour de France 1906 visade René Pottier på en fantastisk överlägsenhet. Han var den klart bäste klättraren och kunde i bergen bygga upp ett stort avstånd till konkurrenterna. Under den andra etappen fick Pottier efter 175 kilometer problem med cykeln. När han var i gång igen låg han 58 minuter efter täten. Han började jaga och 200 kilometer senare var han i kapp. Inte nog med det, han lämnade övriga bakom sig och vann etappen.

René Pottier öppnade en flaska vin och inväntade sina konkurrenter

På den tredje etappen tog man sig an klättringen upp till Col du Ballon d'Alsace. Pottier nådde toppen först. Han kom till början av stigningen i en grupp om 19 cyklister men vid toppen var han fyra minuter före näste cyklist. Segermarginalen blev 45 minuter. Vittnen som såg honom ta sig an stigningen frågade sig vad som kunde få en människa att tänja på gränserna till det möjliga.

Under etapp fem ledde han halvvägs in med en timme. Han bestämde sig då för att stanna vid en bar och beställa in en flaska vin. När han såg de första konkurrenterna cykla förbi, lämnade han sin nästan urdruckna flaska, hoppade upp på cykeln och körde förbi dem och vann etappen. Pottier vann Touren på 31 poäng.

Undret på Champs-Élysées

Greg LeMond var hemma i Kalifornien i april 1987 och jagade kalkon. Jaktlaget hade delats upp och plötsligt hör han ett skott avfyras. Han hade blivit pepprad med 60 hagel i ryggen och på sidan. Hans svåger hade råkat skjuta honom och hans lunga kollapsade. En polishelikopter råkade vara i närheten och det räddade hans liv. Kirurgerna plockade hagel från ben, armar, lever, njurar och tarmar. Läkarna tvingades lämna kvar haglen närmast hjärtat.

LeMond hade som förste amerikan vunnit Touren 1986. Först 1989 gjorde han comeback, för det lilla belgiska laget ADR. Våren var utan framgång. Han blev även utan den lön som utlovats. Efter samtal med sin fru Kathy beslutade han sig för att köra året ut. Han deltog i Giro d’Italia där han plötsligt under den avslutande tempoetappen visade ett skimmer av sitt forna jag. Han slutade på en andraplats, över en minut före totalsegraren Laurent Fignon.

Inför Touren var Fignons tränare Cyrille Guimard orolig. Guimard var den som upptäckt LeMond i början på 80-talet och tagit honom till Europa. Han kände LeMond väl och kunde se att han var tillbaka. ”LeMonde kommer bli farlig i Touren” sa han till Fignon. Den dubble Tour-segraren skakade bara på huvudet.

Den gula ledartröjan växlade mellan LeMond och Fignon under Touren. Inför etapp 17 upp till Alpe d’Huez ledde LeMond 53 sekunder före Fignon. Fignon attackerade, LeMond kontrade. Halvvägs uppför stigningen hade LeMonds krafter tagit slut. Guimard såg tecknen och åkte upp med bilen och sa åt Fignon att attackera. Fransmannen svarade att han inte kunde. Amerikanen försökte bluffa, men Guimard kände igen hans rörelsemönster. Guimard åkte upp till Fignon igen och beordrade honom att attackera.

Fyra kilometer från toppen lämnade så Fignon LeMond bakom sig. Nästa dag attackerade Fignon och utökade sin ledning till 50 sekunder. Alla tänkte att det var avgjort. Sista dagen bjöd dock på en 24,5 kilometer lång tempoetapp till Paris. LeMond cyklade med hjälm och ett styre som lät honom vila armarna framför sig. Han var aerodynamisk. Fignon cyklade med håret fladdrande i vinden och ett gammaldags tempostyre.

Den aerodynamiske Greg LeMond

Fignon led även av sadelskav under tempoetappen och han kämpade mot vinden. Vid mellantiden hade LeMond tagit igen 21 sekunder. LeMond hade dock sagt att han inte ville höra några mellantider. På Champs-Élysées var avståndet uppe i 40 sekunder. Fignons ansikte visade ett plågat uttryck. LeMond tog sig i mål på den snabbaste tiden. Fignon kom i mål på en tredjeplats 58 sekunder efter. LeMond vann sin andra Tour de France med åtta sekunder, den minsta vinstmarginalen någonsin.

Den lojale hjälpryttaren

René Vietto var 1934 i ledningen i Pyrenéerna när han fick höra att lagets kapten, Antonin Magne, var fast på toppen av Col de Port med en obrukbar cykel. Dilemmat var att Vietto inte bara ledde etappen utan hela Touren. Han befann sig vid foten av samma berg. Han stod inför valet att antingen cykla vidare och försöka vinna, eller vända och ta sig upp igen för att hjälpa sin lagkapten.

Rene Vietto i väntan på servicebilen efter han gett bort sitt framhjul 1934

Den lojale Vietto bestämde sig för att klättra tillbaka uppför berget och gav sitt främre hjul till Magne. Ett liknande scenario upprepade sig efterföljande dag. Magnes kedja gick sönder i utförsåkningen på Col de Portet d’Aspet. Återigen var Vietto på plats och han gav sin cykel till lagkaptenen. Magne vann till slut Touren medan Vietto slutade femma. Vietto kom aldrig att vinna Tour de France.

Italienarna

Italiens lagledare Alfredo Binda hade lyckats övertala Gino Bartali och Fausto Coppi att representera samma italienska lag 1949. Bartali ville tangera Thys rekord på tre segrar i Tour de France medan Coppi, som vunnit sitt tredje Giro d’Italia samma år, ville bli den förste att ta Tour-Giro-dubbeln under ett år.

Både Bartali och Coppi startade svagt och låg långt efter i början. När Coppi var loss i en utbrytning under den femte etappen sträcker han sig efter en flaska vatten från publiken. Totalledaren Jacques Marinelli drämmer till Coppi, som faller och cykeln går sönder. Den italienska lagbilen erbjuder honom en ny. Coppi vägrar då det inte är hans personliga reservcykel.

Bartali kommer i kapp och väntar med Coppi. Slutligen kommer Binda med Coppis reservcykel och de två italienarna ger sig av. Efter ett tag saktar en upprörd Coppi in. Han var förbannad över att lagledaren inte följt honom trots att han var i utbrytningen. Bartali inser att han inte kan vänta längre och lämnar Coppi efter sig. I mål är Coppi nu 35 minuter efter Marinelli. Binda får övertala honom att inte bryta.

Gino Bartali och Fausto Coppi i samarbete 1949

Coppi vinner nästa dags tempoetapp och tar igen åtta minuter. Dag för dag tar han in alltmer på Marinellis ledning. I bergsetappen som passerade topparna Vars och Izoard, var Coppi och Bartali loss. När Bartali fick punktering var det Coppis tur att vänta. Men när Bartali senare föll och stukade foten lät han Coppi fortsätta ensam. Coppi vinner etappen som har sin målgång i den italienska staden Aosta och tar över totalledningen.

Många italienare är på plats för att stödja Bartali och Coppi. Publiken ville även visa sin ilska mot Jean Robic som inför Touren sagt att han lätt skulle besegra de där italienarna. Förolämpningar haglade över icke-italienarna och fönster på franska bilar slogs sönder. Dagen efter tog den franska publiken hämnd och kastade tomater och stenar på de italienska cyklisterna. Arrangörerna tvingades be om ursäkt. Coppi höll ifrån och vann sin första Tour före Bartali och lyckades med sin dubbel.

Duellen Merckx – Ocaña

1971 bjöd på en episk kamp mellan belgaren Eddy Merckx och spanjoren Luis Ocaña. Under den tionde etappen var tio cyklister loss, inklusive totalledaren Merckx och Ocaña. Nerför det näst sista berget fick Merckx punktering. Bland andra Ocaña och Joop Zoetemelk attackerade och bröt mot den oskrivna regeln att inte attackera totalledaren vid mekaniskt fel. Zoetemelk övertog ledningen, en sekund före Ocaña och en minut före Merckx.

Eddy Merckx och Luis Ocaña i episk kamp om Touren 1971

Dags för etapp 11 och Orcières-Merlette. Ocañas lag Bic satte ett högt tempo redan i den första stigningen, då man sett att Merckx inte var i toppform. Joaquim Agostinho var först att attackera. Ocaña, Lucien Van Impe och Zoetemelk följde. Merckx hade magproblem och hade inte kunnat sova under natten. Han kunde inte svara.

Ocaña hade fått blodvittring och en efter en släppte hans motståndare. Med 60 kilometer kvar var han ensam. Han hade inte attackerat, utan långsamt höjt tempot till ingen annan orkade följa. Han kom i ensam majestät i mål i Orcières-Merlette. Han var nästan sex minuter före Van Impe och över åtta minuter före Merckx. Alla var övertygad om att Touren var avgjord. Alla utom Ocaña. Så länge Merckx finns så är inget avgjort.

Efter en vilodag var det dags för den mer eller mindre platta tolfte etappen. Ingen förväntade sig att något dramatiskt skulle hända. Ocaña stod längst bak vid start och pratade med journalister. Merckx lag Molteni stod uppradade längst fram. Och vid starten attackerade laget direkt i den inledande utförskörningen. Fyra cyklister från Moletni tillsammans med åtta andra kom loss.

Det var kaos i huvudklungan. Många cyklister hade limmat fast nya däck under vilodagen och de hade inte satt sig än. Däcken lossnade från fälgarna och cyklisterna föll till höger och vänster. En av Merckx lagkamrater i huvudklungan fick punktering och övriga lagkamrater väntade på honom. Ett misstag. De kom aldrig i kapp igen och kunde därmed inte störa de jagande.

De jagade och de jagande körde för fullt hela etappen. Merckx spurtade till sig en andraplats och tog igen två minuter och tolv sekunder på Ocaña. Det höga tempot innebar att de anlände en timme tidigare än väntat. Många missade därmed målgången i Marseille och en upprörd borgmästare svor att aldrig mer låta Touren komma på besök. Merckx var besviken då resultatet inte kändes värt insatsen. Både den psykologiska och fysiska effekten dagen hade på Ocaña var dock betydande.

Inför den sista riktigt tuffa bergsetappen på tävlingsdag 14 hade Merckx beslutat sig för att bombardera Ocaña till någon av dem fick vika ner sig. Han attackerade först uppför Col de Portet d’Aspet. Ocaña gav inte efter en millimeter. Härnäst på Col de Menté. Merckx märkte att Ocaña inte var lika smidig som tidigare och att han inte kunnat äta. Ocaña kunde dock följa Merckx attacker. Alltmedan de tunga molnen hopade sig.

I utförskörningen bryter åskstormen ut. Regnet öser ner och cyklisterna har fem meters sikt. Merckx jagar på. Han missbedömer en serpentinsväng, men håller sig upprätt. Ocaña har dock inte samma kontroll på cykeln utan kommer in för snabbt. Bromsarna fungerar inte i regnet utan han kraschar över vägrenen. Han tar sig snabbt upp, men far omkull igen när först Zoetemelk och sedan Agostinho glider in i honom.

Ocaña tas med helikopter till sjukhuset men skrivs ut dagen efter. Det finns delade meningar om hur pass fysiskt skadad han var. Problemet kan mycket väl ha varit den psykiska påfrestningen det innebar att Merckx inte gav upp. Trots en ledning med över sju minuter, vågade han inte ge Merckx en meter.

Merckx tog över ledningen, men vägrade bära den gula ledartröjan både under ceremonin efter etappen och under nästa etapp utav respekt för Ocaña. Han kontemplerade att bryta loppet, då han inte ville vinna på det här sättet. Merckx fortsatte dock och vann sin tredje Tour knappt tio minuter före Zoetemelk.

Turisten

Henri Pépin deltog i Tour de France 1907, men var inte intresserad av att vinna. Han deltog som en turist. Han hyrde in de två cyklisterna Jean Dargassies och Henri Gauban att assistera honom. De behandlade loppet som en nöjesresa och bar med sig Pépins koffert. På kofferten gick det att läsa: Henri Pépin de Gontaud. Pépin tillhörde dock inte adeln – Gontaud åsyftade hans hemby.

Sällskapet stannade för lunch när de kände för det och spenderade nätterna på de bästa hotellen. Dargassies och Gauban var Tourens första hjälpryttare. Under loppet stötte de på en Jean-Marie Teychenne liggande i ett dike. De hjälpte Teychenne upp och gav honom mat. Han anslöt sig till sällskapet och blev Pépins tredje hjälpryttare.

Etappen som aldrig ägde rum

Lance Armstrong avfärdar Travis Tygarts påståenden om att hans US Postal Team hade världens mest sofistikerade dopningsprogram. Tygart är vd för United States Anti-Doping Agency och den som fick Armstrong på fall. Armstrong säger tvärtom att US Postal Teams dopningsprogram var tämligen konservativt. Armstrongs tränare Michele Ferrari var väldigt riskmedveten. Floyd Landis och Tyler Hamilton däremot tog stora risker.

Inför 2003 års Tour hade Armstrong chansen att vinna sin femte Tour de France. Hans främsta konkurrenter var Jan Ullrich, som precis återkommit från en kortare dopningsavstängning, och basken Iban Mayo. Ullrich hade slutat med dopning efter Festinaskandalen 1998, i tron att alla skulle sluta. Han märkte snart att så inte var fallet.

Armstrong körde hårt i Critérium du Dauphiné och hade inte hunnit återhämta sig. Han hade väldigt låg andel röda blodkroppar inför Touren. För att åtgärda det sa han att han använt sig av det vanliga. Det som alla använde. Det var inget unikt. Inför etapp 15 ledde Armstrong med 15 sekunder före Ullrich. Etappen tog cyklisterna till toppen av Luz Ardiden och över Col du Tourmalet.

Lance Armstrong och Iban Mayo far i backen på Luz Ardiden

I stigningen upp mot målet i Luz Ardiden var favoriterna samlade. Mayo attackerade och Armstrong följde. Och åkte om. Han låg tätt mot åskådarna i kurvorna. För tätt. Armstrong faller huvudstupa över cykeln. Mayo kan inte väja utan faller rakt över honom. Ullrich styr runt och fortsätter förbi. Armstrongs styre hade fastnat i en elvaårig pojkes tygväska.

Armstrong och Mayo tog sig upp. Ullrich ledde gruppen, men tittade bakåt osäker på vad han skulle göra. Hamilton, som tack vare olyckan kunnat ta sig i kapp, åkte upp till täten och gestikulerade att alla skulle vänta. Mayo ifrågasatte Hamiltons motiv, övertygad om att han kände sig slut och att det var därför han ville att alla skulle ta det lugnt. Det var viktigt att respektera de oskrivna reglerna. Dopning avhandlades dock i de skrivna reglerna.

Armstrong och Mayo var strax i kapp. Armstrongs cykel skulle senare visa sig ha gått sönder när Mayo föll över honom. En spricka hade uppstått i delen av ramen som går parallellt med kedjan. Mayo attackerar och Armstrong följer. Mayo attackerar igen, men Armstrong kontrar och den adrenalinstinna amerikanen lämnar motståndarna bakom sig. Han tar etappsegern, inklusive 20 bonussekunder och leder med över en minut före Ullrich.

Armstrong tar sin femte seger i sin tuffaste Tour. Han vinner ytterligare två gånger men blir 2012 av med alla sina segrar. Han var den mest framgångsrike under eran av EPO och bloddoping och den som föll tyngst. Att ingen av hans rivaler gått ut och krävt att utses till segrare under någon av de sju Tourerna, ser Armstrong som ett bevis på att alla var lika goda kålsupare. Det vill säga, om de sju Tourerna verkligen ägde rum.

Pisspaus

På den stekheta nionde etappen under Touren 1978 från Bordeaux till Biarritz fick fransmannen Dante Coccolo lära sig en dyrköpt läxa. Läxan att huvudklungan är som en levande organism där vissa oskrivna regler måste respekteras.

När cyklisterna stannade för att uträtta sina naturbehov bakom buskarna, saktade resten av huvudklungan ner. En av de oskrivna reglerna. Men Coccolo tänkte i stället att han skulle utnyttja tillfället. Han satte full fart och lämnade resten av klungan bakom sig, i hopp om en ledning som skulle hålla intill mål.

När Coccolo lite senare själv behövde lätta på blåsan, passade några andra cyklister på att utkräva hämnd. De plockade upp cykeln han lämnat och tog den med sig en kilometer eller två och kastade den i diket. En förödmjukad Coccolo tvingades vänta i fem minuter på att hans lagbil nådde fram så de kunde plocka upp hans cykel.

Han slutade näst sist i sammandraget och deltog aldrig mer i Tour de France.

Ingen snö på Col du Tourmalet

Henri Desgrange vägrade 1910 först att inkludera etapper i Pyrenéerna då det ansågs för tufft. Han gav dock efter och sände Alphonse Steinès till Pyrenéerna i januari för att se om det var möjligt att skicka cyklister uppför bergen. Steinès stötte på många svårigheter. Han frågade en värdshusinnehavare om vägen till Col du Tourmalet. Värdshusinnehavaren svarade att det knappt går att passera toppen i juli, så det är i praktiken omöjligt i januari. Steinès hyrde trots detta en bil och åkte uppför berget.

Snö på Col du Tourmalet

Nära toppen var det så mycket snö att bilen inte kunde ta sig fram, så han fortsatte till fots. Han promenerade hela natten och ramlade ner i en ravin. Klockan tre på morgonen hittades han av en skallgångskedja. De gav honom snabbt mat och ett varmt bad. Nästa morgon skickade han ett telegram till Desgrange: ”Har passerat Tourmalet till fots STOPP Vägen framkomlig för fordon STOPP Ingen snö STOPP”. När man offentliggjorde att Touren skulle inkludera Pyrenéerna drog sig 26 av 136 anmälda ur.

Stoppuret från Normandie och Den evige tvåan

1964 utspelades en episk kamp mellan Jacques Anquetil och Raymond Poulidor. Anquetil hade vunnit Touren fyra gånger medan Poulidor var utmanare och publikfavorit. Anquetil sågs som den nordlige elegante cykelaristokraten. Poulidor sågs som en man av folket. Han talade med en långsam centralfransk dialekt och såg ut som en karikatyr av en bulldogg på cykeln.

Inför etapp 20 ledde Anquetil 56 sekunder före Poulidor. Poulidor planerade en attack upp till Puy de Dôme för att överta den gula ledartröjan. De klättrade skuldra mot skuldra uppför den 10 kilometer långa stigningen. Som den bättre klättraren var Poulidor favorit. Men Anquetil använde list – han tog innerkurvorna för att få en kortare väg. Han låtsades tre gånger att han inte kunde följa. Poulidor försökte skaka av sig Anquetil tre gånger utan framgång.

Efter Poulidors fjärde attack fick Anquetil slutligen ge sig. Han sträckte sig efter Poulidors tröja när benen inte orkade längre. Poulidor sa senare ”Jag saktade in, han saktade in. Jag attackerade, han svarade. Det var otroligt. Jag har aldrig tidigare mått så dåligt på en cykel”.

Poulidors lämnade Anquetil bakom sig 500 meter från toppen. Anquetil tappade tid men hoppades att han gjort tillräckligt. Poulidor vann etappen. Anquetil slutade tvåa och föll nästan ihop över lagets bil. Hans ansikte blev först lila och sedan vitt. Men han slutade aldrig räkna. ”Hur många?” frågade han. ”Du behöll 14 sekunder” fick han till svar. ”Det är fler än jag behövde” flämtade en lättad Anquetil.

Anquetil och Poulidor åker ett ärevarv i Parc des Princes i Paris

I den avslutande tempoetappen hade Poulidor den bästa tiden innan det var Anquetils tur. Nu var Anquetil favorit. Poulidor var fem sekunder snabbare vid mellantiden vilket väckte hans hopp. Anquetil avslutade dock klart starkast och vann etappen. Den besvikna publiken hyllade inte Anquetil, som precis blivit den förste att vinna en femte Tour de France.

Fången och fångvaktaren

Under den sjätte etappen 1913 blev en av förhandsfavoriterna Eugène Christophe påkörd av ett motorfordon och hans framgaffel gick sönder. Han tvingades gå över tio kilometer till närmaste by, släpande på sin cykel. ”Jag grät så mycket att jag inte kunde se någonting”, berättade han senare. Han sökte reda på en smed, som instruerade honom hur han skulle gå till väga. Reglerna sa att han måste laga cykeln på egen hand.

När han arbetat i tre timmar med reparationen bad han en sjuårig pojke fläkta honom med en blåsbälg. Den övervakande funktionären gav honom tio minuter tidstillägg för att han fått hjälp. En upprörd Christophe snäste åt den hungrige funktionären ”Om du är hungrig, ät träkol. Jag är din fånge och du kommer förbli min fångvaktare intill slutet”. Trots det långa uppehållet, slutade Christophe på en sjundeplats.

Slovenen mot slovenen

Primož Roglič gjorde sin tredje Tour 2020 medan det var premiär för Tadej Pogačar. Roglič tog sin enda etappseger under den fjärde tävlingsdagen. Roglič höll länge greppet om den gula ledartröjan med hjälp av sitt starka lag Jumbo-Visma. Under kantvindskörningen på den sjunde etappen hamnade Pogačar efter och tappade nästan en minut på sin landsman.

Med två etappsegrar kom Pogačar närmare och inför den näst sista dagens tempoetapp låg han 57 sekunder efter Roglič. Tempoetappen var 36,2 kilometer lång och avslutades med en förstakategoristigning på 6 kilometer upp till La Planche des Belles Filles. Både Roglič och Pogačar är duktiga på att åka tempo så ingen förväntade sig några stora förändringar i toppen.

Pogačars lag UAE Emirates hade förberett sig under två och en halv månad på etappen. Pogačar hade varit där på rekognoscering tre gånger tillsammans med sportdirektören Allan Peiper. Han kunde banan väl. Peiper satt även i följebilen under etappen och uppdaterade sin adept med mellantider. Pogačar startade två minuter före Roglič, men det var nära nog för att de skulle kunna hålla Pogačar uppdaterad.

Första mellantiden var efter 14,5 kilometer och Pogačar hade tagit igen 13 sekunder. Så långt ingen orsak till oro. Redan innan stigningen for Pogačar förbi Miguel Ángel López som startat två minuter tidigare. Det var tydligt att det gick fort för Pogačar. Vid den andra mellantiden vid 30,3 kilometer hade han tagit in 36 sekunder. Den avslutande stigningen med en snittlutning på 8,4 procent väntade.

En panikslagen Primož Roglič med hjälmen på sned

Inför stigningen bytte cyklisterna ut sina tunga tempocyklar mot lättare linjecyklar. UAE Emirates hade övat på bytet många gånger och sett ut den ideala platsen. Pogačars byte gick smidigt, medan Roglič hade problem. Han tycktes inte få fast foten i pedalen. Nu i sanningens ögonblick saknade Roglič sitt lag och det var tydligt att han inte hade sin bästa dag. Halvvägs upp såg han panikslagen ut och hjälmen satt på sned.

Samtidigt matade Pogačar på och snart stod det klart att han inte bara skulle vinna etappen utan även ta över den gula ledartröjan. Han gick i mål en minut och 21 sekunder före den tidigare ledaren Tom Dumoulin. En bruten Roglič kom in på en femteplats, en minut och 56 sekunder efter Pogačar. Pogačar var nu i ledningen med 59 sekunder. Den avslutande etappen till Paris var en formsak och den mest dramatiska vändningen sedan Greg LeMonds seger 1989 var ett faktum.

Lästips: Richard Moore – Etape: The untold stories of the Tour de France’s defining stages. 2014, HarperSport.

Och det finns stora pengar att vinna i en del turneringar, som i American Cornhole League Championship där 150 000 kronor stod på spel, meddelar The Wall Street Journal. Men under matchen sa Devon Harbaugh och hans medspelare att de topprankade motståndarna Mark Richards och Philip Lopez påsar såg tunna ut.

Den största skandalen i cornhole-sportens historia var ett faktum när en inspektion visade att de inte var tillräckligt fyllda. Situationen eskalerade när funktionärerna kontrollerade också Harbaughs och medspelarens påsar, som även de vägde för litet. Efter en timme kunde spelet fortsätta.

Proffsen använder pärlor av konstharts i påsar med tätvävt bomullstyg på ena sidan för bra glid, och mikrofiber på andra sidan när det är läge för snabba stopp. Tävlingsbrädor går lös på 2 500 kronor, men det är lika roligt med något barnen gör i träslöjden.

https://www.youtube.com/watch?v=nmBM2LKK0TY

”Vilken fantastisk vecka! Jag är så stolt över Sam. Han är den yngste att klara repbestigningen av El Capitan!” skrev pappa Joe på sin Facebook-sida, där han fick kritik. Men Joe insisterade på att Sam, vars mellannamn för övrigt är ”Adventure”, är duktig på att klättra, och vet hur man gör det på ett säkert sätt, skriver Daily Mail.

# More images available in the Full Article

På vägen upp sov de i en hängmatta de fäst i klippväggen, och sonen passade på att veckla ut en banderoll med texten ”Mamma, jag älskar dig. Snart framme!” Efter en osthamburgare tittade han på första halvan av Lejonkungen, innan han somnade.

Pappan använde klättringen för att initiera sonen till den manliga världen. ”Hur blir en pojke en man, det är en så viktig fråga. Grundskolan fixar inte det. Som föräldrar kan vi skapa den miljön, och detta är ett av de ögonblick han kommer att minnas. Jag ville ge det åt honom.”

https://www.youtube.com/watch?v=WlIoNpHgxv8

Nada är en saudisk kvinna från Riyadh, som trots den konservativa miljön i landet skaffade en ny kontroversiell hobby: stångdans. Reaktionerna lät inte vänta på sig, ”så fel” träningssätt, menade vänner och familj.

Stångdans är intimt förknippat med striptease och vanligt förekommande på sexklubbar runt om i världen. För att få bäst grepp om stången krävs hudkontakt, vilket gör att träningen utförs med förhållandevis lite kläder.

28-årge Nada berättar för AFP att hon först kom i kontakt med stångdans genom en kurs på sitt lokala gym. Hon känner att hon gjort framsteg med träningen, främst bland vänner som först var mycket tveksamma. Många tyckte det var opassande, men nu är det flera som själva vill testa.

Men att vara helt offentlig utövare är svårt, vilket visas av att Nada inte vågar framträda med sitt efternamn.

Dessutom har sedlighetslagarna för kvinnlig klädsel i landet tidigare också gällt för träning. Men en kampanj för kvinnligt idrottande som del i att mjuka upp bilden av landet för omvärlden har gett nya förutsättningar.

Förra månaden gjorde det saudiska damlandslaget i fotboll sin första landskamp, mot Bhutan. Man planerar också att dra i gång en egen damliga. Myndigheterna vill också få flera kvinnor att golfa, en sport som vuxit stort i landet de senaste åren.

May al-Youssef äger ett gym i Riyadh där man kan träna stångdans. Enligt henne har uppmärksamheten för träningsformen ökat då den är ny och kvinnor gillar att testa den. Många förespråkare av stångdans menar att det dåliga ryktet bara kommer från andra länder.

En anonym utövare säger sig inte skämmas alls att testa. Hon är inte blyg att utforska sin sensualitet och kvinnlighet. ”Jag är inte rädd för någonting, så länge jag inte skadar andra människor” säger hon. Men hon säger samtidigt att alla inte är bekväma med stångdans och ville bara berätta om sin egen erfarenhet om hon garanterades anonymitet.

Hon har nu slutat träna, på grund av att stångdans är så fysiskt krävande. Betydligt svårare än det ser ut för en betraktare. Det kräver muskler och styrka.

al-Youssef menar att de fysiska fördelarna av träningen kan ses på utövarna på hennes gym. De gillar sina kroppar mer ju mer träning de fått. ”Jag trivs i min kropp”, intalar de till sig.

En träningsform med anor

Träning med pålar finns i flera kulturer. I Indien finns mallakhamb, en traditionell träningssport som är åtminstone 800 år gammal. Där används flera tekniker som påminner om både gymnastik, yoga och brottning, med flera utövare samtidigt. Malla betyder brottare och khamb påle. Mallakhamb är nationalsport i över 20 delstater.

Det finns även en kinesisk variant, som går tillbaka till 1200-talet. Där används två pålar, som utövaren svingar sig mellan och utför olika moment.

Stångdans i USA har sina rötter i 1890-talets kringresande ensembler med inslag av egyptisk magdans. Pålarna kom med i föreställningarna på 1920-talet. Senare blev det en permanent företeelse på klubbar, från att tidigare setts i tält och barer. Själva dansen influerades också av burlesk dans.

Den tjugoförsta och avlutande etappen tog cyklisterna från Las Rozas till Madrid. Mer än hälften av den 96,7 kilometer långa etappen bestod av nio varv runt den 5,8 kilometer långa banan i Madrid. Spurtpriset kom efter 52 kilometer den andra gången man passerade mållinjen. Vid spurtpriset utdelades även bonussekunderna.

Totalt har 49 cyklister lämnat Vuelta a España i år inför den sista etappen. Det beror mycket på covid-19, men även olyckor, matthet och andra sjukdomar.

Som vanligt tog man det lugnt fram till första passagen av mållinjen efter 52,5 kilometer. Det var fotografering och dryck av mousserande vin. Det första varvet blev även det lugnt, då man lät Alejandro Valverde göra ett ärevarv. Det var hans sista Grand Tour och han avslutar sin framgångsrika karriär efter Lombardiet runt i oktober.

INEOS Grenadiers gjorde ett försök att leda fram Carlos Rodríguez till att vinna spurtpriset och ta bonussekunder. Anledningen var att Rodríguez låg en sekund efter Thymen Arensman i totaltävlingen. Tao Geoghegan Hart och Richard Carapaz drog upp spurten med Rodríguez vid bakhjulet. Spanjoren hade dock inte benen utan slutade först på en femteplats vilket inte gav någon bonussekund. Vann gjorde i stället Enric Mas, som därmed tog sig upp tredjeplats i poängpristävlingen. Även det ger UCI-poäng och alla poäng är viktiga för Movistar.

Luke Plapp (INEOS Grenadiers) och Julius Johansen (Intermarché-Wanty-Gobert) satte i väg på en utbrytning med 44 kilometer kvar. Lagen med de bästa spurtarna höll dock nere avståndet och de fick aldrig mer än en halvminut. Duon höll dock undan väldigt länge och de jagande lagen fick använda mycket krafter för att komma i kapp. Det var en teknisk bana med ett par serpentinkurvor vilket gynnade utbrytarna. Med 900 meter kvar fångades de dock slutligen upp.

UAE Team Emirates hade tre cyklister som ledde fram Pascal Ackerman i spurten. Först Marc Soler, sedan Ivo Oliveira och slutligen Molano. Mads Pedersen kom fram till vänster och Molano fortsatte medan han förväntade sig att Ackerman skulle passera. Varken Pedersen eller Ackerman orkade dock ta sig förbi och colombianen tog den största segern i hans karriär.

Totaltävlingen

Remco Evenepoel vinner sin första Grand Tour i sin andra start. Hans Giro d’Italia var dock hans första tävling efter återkomsten från skadan han åsamkade sig under Lombardiet runt 2020. Evenepoel var tidigare fotbollsspelare och var kapten i Belgiens juniorlandslag. Han har haft ett fantastiskt år med segrar i monumentet Liège–Bastogne–Liège, klassikern Clásica de San Sebastián samt nu totaltävlingen Spanien runt och två etappsegrar.

Det är Belgien första seger i en Grand Tour sedan Johan De Muynck vann Giro d’Italia 1978. Han jämför naturligtvis med Eddy Merckx och kallades i någon media för Remco Evenemerckx. Redan på lördagen utlystes en ”bär rött”-dag i Belgien och slottet lystes upp i rött. Nu är frågan vad han ska hitta på nästa år. Vi vill alla se honom mot Jonas Vingegaard, Tadej Pogačar, Primož Roglič och Egan Bernal i Tour de France.

Han tog över den röda ledartröjan efter etapp 6, då han var starkast i bergen bland totalfavoriterna. Han utökade sedan ledningen på tempoetappen på tävlingsdag tio och sedan kom ingen nära honom. Primož Roglič tog igen tid på etapp 14, 15 och 16, men kom inte närmare än 1 minut och 26 sekunder innan han bröt loppet. Det hade varit en mer spännande avslutning om han varit kvar, men han hade knappast tagit in all tid.

Enric Mas tog i stället sin tredje andraplats i Vueltan. Det var nog laget som var gladast över det, då poängen det ger troligen räcker för att rädda kvar Movistar som World Tour-lag. På tredje plats hittar vi 19-årige Juan Ayuso i UAE Team Emirates. Han är den yngste cyklisten som tagit en pallplats på en Grand Tour sedan Henri Cornet vann Tour de France 1904. Ayuso ses som spansk cyklisms framtid. Simon Yates och Pavel Sivakov tvingades båda bryta på grund av covid-19.

Poängpristävlingen

Dansken Mads Pedersen vinner poängpristävlingen i överlägsen stil. Han vann även tre etapper och kom tvåa fyra gånger. Inför den första segern – etapp 13 mellan Ronda och Montilla – lovade han laget att om de levererade honom till en bra positionen så skulle han vinna spurten. Han vann sedan även etapp 16 och 19. Han vann även en etapp i Tour de France i år. Det var naturligtvis synd att australiensaren Sam Bennett tvingades lämna på grund av covid-19 när han bar den gröna ledartröjan efter två etappsegrar. Det är dock tveksamt om han kunnat hota Pedersen, med tanke på den tuffa bansträckningen.

Bergspristävlingen

Ecuadors Richard Carapaz hade en dålig första vecka och hans hopp om en bra placering i totaltävlingen försvann. Han och laget tog dock nya tag och Carapaz vann tre etapper. Han vann även bergspristävlingen med mer än dubbelt så många poäng som tvåan. Om inte Jay Vine varit inblandad i den allvarliga olyckan på etapp 18 och tvingats bryta, hade det dock varit svårt för Carapaz att vinna. Vine hade i det läget 59 poäng. Men det tar inget ifrån Carapaz seger. Man kan bara besegra det motstånd som finns i huvudklungan.

Resultat Vuelta a España 2022 etapp 21

1. Juan Sebastián Molano (Colombia) 2t26'36''
2. Mads Pedersen (Danmark) +0'00''
3. Pascal Ackerman (Tyskland) +0'00''
4. Mike Teunissen (Nederländerna) +0'00''
5. Danny van Poppel (Nederländerna) +0'00''
6. Kaden Groves (Australien) +0'00''
7. Fred Wright (Storbritannien) +0'00''
8. Lionel Taminiaux (Belgien) +0'00''
9. Ben Turner (Storbritannien) +0'00''
10. Cedric Beullens (Belgien) +0'00''

Totaltävlingen resultat

1. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 80t26'59''*
2. Enric Mas (Movistar) +02'02''
3. Juan Ayuso (UAE Team Emirates) +04'57''*
4. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) +05'56''
5. João Almeida (UAE Team Emirates) +07'24''*
6. Thymen Arensman (DSM) +07'45''*
7. Carlos Rodríguez (INEOS Grenadiers) +07'57''*
8. Ben O'Connor (AG2R Citroën) +10'30''
9. Rigoberto Urán (EF Education-Easy Post) +11'04''
10. Jai Hindley (BORA-hansgrohe) +12'01''

* Deltar i ungdomspristävlingen

Poängpristävlingen resultat

1. Mads Pedersen (Trek-Segafredo) 409p
2. Fred Wright (Bahrain Victorious) 186p
3. Enric Mas (Movistar) 138p
4. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 133p
5. Marc Soler (UAE Team Emirates) 133p
6. Danny van Poppel (BORA-hansgrohe) 108p
7. Pascal Ackermann (UAE Team Emirates) 106p
8. Richard Carapaz (INEOS Grenadiers) 105p
9. Kaden Groves (BikeExchange Jayco) 74p
10. Juan Sebastián Molano (UAE Team Emirates) 69p

Bergspristävlingen resultat

1. Richard Carapaz (INEOS Grenadiers) 73p
2. Robert Stannard (Alpecin-Deceuninck) 36p
3. Enric Mas (Movistar) 28p
4. Thymen Arensman (DSM) 23p
5. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 23p
6. Marc Soler (UAE Team Emirates) 23p
7. Sergio Higuita (BORA-hansgrohe) 18p
8. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) 17p
9. Jimme Janssens (Alpecin-Deceuninck) 17p
10. Rubén Fernández (Cofidis) 15p

Läs även om etapp 20.

Det var många frågetecken gällande Evenepoels förmåga att vinna en Grand Tour. Han hade bara ställt upp i en tidigare och då bröt han ganska tidigt. Han har haft svårt i de branta och långa stigningarna. Skulle han klara av att tävla på över 2000 meter över havet? Och förväntningarna i Belgien var stora. I inget annat land är cykel lika stort. Ingen belgare hade vunnit en Grand Tour sedan Johan De Muynck vann Giro d’Italia 1978. Evenepoel bevisade dock ännu en gång att han är en stor cyklist.

Inför den näst sista etappen tog sig cyklisterna till regionen Madrid. Etappen gick från Moralzarzal till Puerto de Navacerrada och var 181 kilometer lång. Den inkluderade fem kategoriserade berg varav tre förstakategoriserade. Den inledande förstakategoristigningen upp till Puerto de Navacerrada var 10,3 kilometer lång med en snittlutning på 6,8 procent. Därpå följde de två andrakategoriserade bergen Puerto de Navafria och Puerto de Canencia.

De två sista stigningarna var förstakategoriserade. Först väntade Puerto de la Morcuera, som var 9,4 kilometer lång med en snittlutning på 6,9 procent. Här delades bonussekunderna ut. Efter den sista klättringen till Puerto de Cotos höll man sig kvar på toppen och tog sig sju kilometer åter till den första toppen Puerto de Navacerrada. Den sista klättringen hade en snittlutning på 6,9 procent över 10,3 kilometer. Spurtpriset i Rascafria passerades med 22 kilometer kvar till mål.

Många cyklister ville vara med i en utbrytargrupp på den tjugonde etappen. Det bildades en grupp med sju cyklister där bland andra Robert Stannard (Alpecin-Deceuninck) var med. I huvudklungan var man dock inte nöjda utan attackerna fortsatte. Marc Soler (UAE Team Emirates) tog sig i kapp och snart anslöt ytterligare 20 cyklister. Bland dessa fanns Louis Meintjes (Intermarché-Wanty-Gobert), Richard Carapaz (INEOS Grenadiers) och Sergio Higuita (BORA-hansgrohe). Först efter 45 kilometer lugnade det ner sig. Soler och Stannard gick loss från utbrytargruppen. Senare anslöt bland andra Carapaz, Higuita och Meintjes.

Stannard vann de två första bergsprisen och tog sig upp på andraplats i bergspristävlingen. Han hade en liten chans att passera Carapaz. Carapaz kom dock tillbaka och vann resterande tre bergspris. Hans seger i bergspristävlingen blev i slutändan överlägsen. Spurtpriset togs hem av Higuita.

Utbrytargruppens försprång gick upp till fem och en halv minut. Meintjes närvaro i gruppen innebar att Jai Hindleys tiondeplats i totaltävlingen var hotad. BORA-hansgrohe tog därför täten i huvudklungan och minskade så sakteliga försprånget. Övriga bland utbrytarna önskade att Meintjes inte var där.

Enric Mas hade drygt två minuter att ta in på Evenepoel och attackerade i den näst sista stigningen. Han kunde dock inte göra sig av med belgaren. Carlos Rodríguez i INEOS Grenadiers fick dock problem. Han blev allvarligt skadad på den artonde etappen och det tog ut sin rätt på lördagen. Han tappade, vilket fick João Almeida i UAE Team Emirates att jaga. Han hade chansen att passera Rodríguez i totaltävlingen, vilket han i slutändan gjorde.

I den sista backen ökade Carapaz och Higuita tempot och lämnade Meintjes bakom sig. Längre bak närmade sig resterna av huvudklungan. Carapaz visste att Higuita är snabbare i en spurt. Han visste även att om han kunde nå upp till toppen av berget med ett litet avstånd till totalfavoriterna, så skulle han ha chansen. 500 meter från bergspriset attackerade ecuadorianen och på toppen var avståndet till huvudklungan nere under 10 sekunder.

Carapaz körde tempo och bakom honom började man titta på varandra, vilket var precis vad han hoppats på. Avståndet ökade till 25 sekunder. Till slut attackerade Thymen Arensman från DSM men han kom inte närmare än åtta sekunder. Arensman lyckades dock även han passera Rodríguez i totaltävlingen. Carapaz första vecka i Vueltan var en besvikelse, men han har nu tagit tre etappsegrar samt vunnit bergspristävlingen.

Resultat Vuelta a España 2022 etapp 20

1. Richard Carapaz (Ecuador) 4t31'34''
2. Thymen Arensman (Nederländerna) +0'08''
3. Juan Ayuso (Spanien) +0'13''
4. Jay Hindley (Australien) +0'13''
5. Enric Mas (Spanien) +0'13''
6. Remco Evenepoel (Belgien) +0'15''
7. Louis Meintjes (Sydafrika) +0'15''
8. Miguel Ángel López (Colombia) +0'15''
9. João Almeida (Portugal) +0'17''
10. Sergio Higuita (Colombia) +0'32''

Totaltävlingen efter etapp 20

1. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 78t00'12''*
2. Enric Mas (Movistar) +02'05''
3. Juan Ayuso (UAE Team Emirates) +05'08''*
4. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) +05'56''
5. João Almeida (UAE Team Emirates) +07'16''*
6. Thymen Arensman (DSM) +07'56''*
7. Carlos Rodríguez (INEOS Grenadiers) +07'57''*
8. Ben O'Connor (AG2R Citroën) +10'30''
9. Rigoberto Urán (EF Education-Easy Post) +11'04''
10. Jai Hindley (BORA-hansgrohe) +12'01''

* Deltar i ungdomspristävlingen

Poängpristävlingen efter etapp 20

1. Mads Pedersen (Trek-Segafredo) 379p
2. Fred Wright (Bahrain Victorious) 174p
3. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 133p
4. Marc Soler (UAE Team Emirates) 133p
5. Enric Mas (Movistar) 118p
6. Danny van Poppel (BORA-hansgrohe) 92p
7. Richard Carapaz (INEOS Grenadiers) 90p
8. Pascal Ackermann (UAE Team Emirates) 86p
9. Ander Okamika (Burgos-BH) 67p
10. Juan Ayuso (UAE Team Emirates) 67p

Bergspristävlingen efter etapp 20

1. Richard Carapaz (INEOS Grenadiers) 73p
2. Robert Stannard (Alpecin-Deceuninck) 36p
3. Enric Mas (Movistar) 28p
4. Thymen Arensman (DSM) 23p
5. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 23p
6. Marc Soler (UAE Team Emirates) 23p
7. Sergio Higuita (BORA-hansgrohe) 18p
8. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) 17p
9. Jimme Janssens (Alpecin-Deceuninck) 17p
10. Rubén Fernández (Cofidis) 15p

Vill du läsa mer om nästa etapp, se vår Inför-artikel.

Läs även om etapp 19.

Den 138,3 kilometer långa nittonde etappen hade både sin start och sin målgång i Talavera de la Reina. Cyklisterna åkte två varv och besteg därmed andrakategoriserade Puerto de Piélago två gånger. Stigningen var 19 kilometer lång och hade en snittlutning på 4,1 procent. De avslutande drygt 40 kilometrarna var antingen utför eller på platt väg. Spurtpriset och bonussekunderna passerades i Hinojosa de San Vicente drygt 47 kilometer från mål.

Primož Roglič har uttalat sig i ett pressmeddelande. I det lägger han all skuld för olyckan som ledde till att han lämnade Vueltan på Fred Wright. Han säger att det är oacceptabelt och påstår att Wright kom bakifrån, cyklade in i Roglič och slog styret ur hans händer. De filmklipp och stillbilder som vi sett ger inget stöd till slovenens påståenden. Där ser det snarare ut som att det är Roglič som kör in i britten. Det var en olycka, men om man ska lägga skuld på någon så är det snarare slovenen.

Tre cyklister kom loss i en utbrytning på den nittonde etappen. Brandon McNulty från UAE Team Emirates, Jonathan Caicedo från EF Education-Easy Post och Ander Okamika från Burgos-BH. BikeExchange Jaycos Lawson Craddock försökte köra i kapp dem, men kom som närmast en halvminut från. Som mest fick utbrytningen en ledning på drygt fyra minuter. De blev uppfångade 50 kilometer från mål.

De tre utbrytarna tog poängen vid det första bergspriset, med McNulty först. Det andra vanns av ledaren i bergspristävlingen, ecuadorianen Richard Carapaz från INEOS Grenadiers. Spurtpriset och bonussekunderna togs hem av utbrytartrion, med Okamika på första plats.

Trek-Segafredo ledde huvudklungan under den största delen av dagen. Man ville säkerställa en spurt från en begränsad klunga för Pedersens räkning. Från den andra gången uppför Puerto de Piélago gjorde Mikel Landa och Bahrain Victorious entré längst fram. De ville sätta ett högt tempo för att tvinga de rena spurtarna släppa. De var ute efter en seger för Fred Wright.

Det blev mycket riktigt en mindre klunga som gjorde upp om segern i en spurt. Pedersen gick ut från den lä hans lagkamrat gett och inledde sin spurt ganska tidigt. Wright kom med bra fart till höger om dansken, men Pedersen vann med nästan en cykellängd. Han tog därmed sin tredje etappseger och är nu uppe i 379 poäng i bergspristävlingen.

Resultat Vuelta a España 2022 etapp 19

1. Mads Pedersen (Danmark) 3t19'11''
2. Fred Wright (Storbritannien) +0'00''
3. Gianni Vermeersch (Belgien) +0'00''
4. Ben Turner (Storbritannien) +0'00''
5. Mike Teunissen (Nederländerna) +0'00''
6. Jonas Koch (Tyskland) +0'00''
7. Omer Goldstein (Israel) +0'00''
8. Raul Garcia Pierna (Spanien) +0'00''
9. Miguel Ángel López (Colombia) +0'00''
10. Dylan van Baarle (Nederländerna) +0'00''

Totaltävlingen efter etapp 19

1. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 73t18'23''*
2. Enric Mas (Movistar) +02'07''
3. Juan Ayuso (UAE Team Emirates) +05'14''*
4. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) +05'56''
5. Carlos Rodríguez (INEOS Grenadiers) +06'49''*
6. João Almeida (UAE Team Emirates) +07'14''*
7. Thymen Arensman (DSM) +08'09''*
8. Ben O'Connor (AG2R Citroën) +09'34''
9. Rigoberto Urán (EF Education-Easy Post) +09'56''
10. Jai Hindley (BORA-hansgrohe) +12'03''
–
11. Louis Meintjes (Intermarché-Wanty-Gobert) +13'53''

* Deltar i ungdomspristävlingen

Poängpristävlingen efter etapp 19

1. Mads Pedersen (Trek-Segafredo) 379p
2. Fred Wright (Bahrain Victorious) 174p
3. Marc Soler (UAE Team Emirates) 133p
4. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 123p
5. Enric Mas (Movistar) 107p
6. Danny van Poppel (BORA-hansgrohe) 92p
7. Pascal Ackermann (UAE Team Emirates) 86p
8. Ander Okamika (Burgos-BH) 67p
9. Lawson Craddock (BikeExchange Jayco) 64p
10. Jesús Herrada (Cofidis) 62p

Bergspristävlingen efter etapp 19

1. Richard Carapaz (INEOS Grenadiers) 50p
2. Enric Mas (Movistar) 26p
3. Thymen Arensman (DSM) 23p
4. Robert Stannard (Alpecin-Deceuninck) 21p
5. Marc Soler (UAE Team Emirates) 20p
6. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 19p
7. Jimme Janssens (Alpecin-Deceuninck) 17p
8. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) 16p
9. Thibaut Pinot (Groupama-FDJ) 13p
10. Jesús Herrada (Cofidis) 11p

Vill du läsa mer om nästa etapp, se vår Inför-artikel.

Läs även om etapp 18.

Den artonde etappen mellan Trujillo och Alto del Piornal i Cáceres var den sista med en riktig bergstoppsmålgång. Etappen var 192 kilometer lång och bjöd på två kategoriserade berg. Cyklisterna tog sig an det andra två gånger, men från olika håll. Stigningen upp till Alto del Piornal var 13,5 kilometer lång med en snittlutning på 5,6 procent båda vägarna. Första gången delades även bonussekunderna ut. Spurtpriset kom i Garganta la Olla 55 kilometer från mål.

Inför etapp 18 bröt Samuele Battistella i Astana Qazaqstan och Bruno Armirail i Groupama-FDJ på grund av utmattning. Efter tävlandet kom i gång inträffade en stor krasch på en väg med ett grovt underlag. Värst drabbades ledaren i bergspristävlingen Jay Vine i Alpecin-Deceuninck, som skadade handleden allvarligt och togs till sjukhus. Quentin Pacher i Groupama-FDJ rev upp stora delar av kroppen och tvingades även han bryta. Carlos Rodríguez i INEOS Grenadiers fick också ordentliga skrapsår på vänstersidan av kroppen, men kunde ta sig i mål på en sjuttonde plats.

Efter den stora kraschen fortsatte det intensiva tävlandet. Slutligen kom hela 43 cyklister loss. Bland cyklisterna såg vi Marc Soler och Ivo Oliveira i UAE Team Emirates, Richard Carapaz (INEOS Grenadiers), Thibaut Pinot (Groupama-FDJ), Robert Gesink (Jumbo-Visma), Hugh Carthy (EF Education-Easy Post), Vincenzo Nibali (Astana Qazaqstan), Sergio Higuita och Danny Van Poppel i BORA-hansgrohe och Élie Gesbert (Arkéa Samsic). De fick som mest ett försprång på runt nio minuter.

Efter Vine brutit var det Carapaz som var i ledningen i bergspristävlingen. Han visade tävlingen respekt och såg till att vinna de två första bergsprisen för att utöka sin ledning. Spurtpriset vanns av van Poppel, som därmed gick upp på en sjätte plats i poängpristävlingen.

Tyvärr för utbrytarna hade João Almeida i UAE Team Emirates planer på att klättra upp från sin sjätteplats i totaltävlingen. Detta trots att han hade lagkamraten Juan Ayuso på en pallplats. Han attackerade från huvudklungan med hjälp av Brandon McNulty. När han fått uppemot en minuts försprång, blev Miguel Ángel López orolig och han beordrade sina lagkamrater att jaga. Det innebar att inte bara Almeida tog in på utbrytningen utan det gjorde även resterna av huvudklungan.

Både Oliveira och Soler kom tillbaka från ledargruppen för att hjälpa Almeida. Till slut kom han i kapp den största gruppen från utbrytarna, en minut efter den ledarsextett som skapats. Gruppen bestod av Carthy, Pinot, Higuita, Carapaz, Gesbert och Gesink. Nu kom dock totalfavoriterna i fatt Almeidas grupp och det förvandlades till en kamp mellan de stora favoriterna.

Mas attackerade flera gånger. López attackerade. Ben O’Connor attackerade. Även Evenepoel gick på en offensiv, för att sedan sakta ner. Längst fram hade Gesink lämnat resten av sextetten bakom sig. Hans försprång minskade dock alltmer. Det hackiga åkandet bland favoriterna gjorde att avståndet varierade kraftigt. En kilometer från mål satte Mas in en stor tempohöjning och det såg ut som att Evenepoel hade svårt att följa.

Mas fortsatte sin offensiv och det var bara Evenepoel som orkade följa vid hans bakhjul. Nu minskade avståndet till Gesink snabbt. 300 meter från mål van man i kapp. 200 meter från mål inledde Evenepoel sin spurt och varken Mas eller Gesink hade något att sätta emot. Belgaren jublar över att vinna en bergsetapp i den röda ledartröjan. Han utökar också ledningen med sex sekunder.

Resultat Vuelta a España 2022 etapp 18

1. Remco Evenepoel (Belgien) 4t45'17''
2. Enric Mas (Spanien) +0'02''
3. Robert Gesink (Nederländerna) +0'02''
3. Jai Hindley (Australien) +0'13''
5. Thymen Arensman (Nederländerna) +0'13''
6. Thibaut Pinot (Frankrike) +0'13''
7. Ben O’Connor (Australien) +0'13''
8. Juan Ayuso (Spanien) +0'13''
9. Miguel Ángel López (Colombia) +0'13''
10. João Almeida (Portugal) +0'13''

Totaltävlingen efter etapp 18

1. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 69t59'12''*
2. Enric Mas (Movistar) +02'07''
3. Juan Ayuso (UAE Team Emirates) +05'14''*
4. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) +05'56''
5. Carlos Rodríguez (INEOS Grenadiers) +06'49''*
6. João Almeida (UAE Team Emirates) +07'14''*
7. Thymen Arensman (DSM) +08'09''*
8. Ben O'Connor (AG2R Citroën) +09'34''
9. Rigoberto Urán (EF Education-Easy Post) +09'56''
10. Jai Hindley (BORA-hansgrohe) +12'03''
–
11. Louis Meintjes (Intermarché-Wanty-Gobert) +13'53''

* Deltar i ungdomspristävlingen

Poängpristävlingen efter etapp 18

1. Mads Pedersen (Trek-Segafredo) 349p
2. Fred Wright (Bahrain Victorious) 149p
3. Marc Soler (UAE Team Emirates) 133p
4. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 123p
5. Enric Mas (Movistar) 107p
6. Danny van Poppel (BORA-hansgrohe) 92p
7. Pascal Ackermann (UAE Team Emirates) 86p
8. Lawson Craddock (BikeExchange Jayco) 64p
9. Jesús Herrada (Cofidis) 62p
10. Kaden Groves (BikeExchange Jayco) 60p

Bergpristävlingen efter etapp 18

1. Richard Carapaz (INEOS Grenadiers) 45p
2. Enric Mas (Movistar) 25p
3. Thymen Arensman (DSM) 23p
4. Robert Stannard (Alpecin-Deceuninck) 21p
5. Marc Soler (UAE Team Emirates) 20p
6. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 19p
7. Jimme Janssens (Alpecin-Deceuninck) 17p
8. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) 16p
9. Thibaut Pinot (Groupama-FDJ) 13p
10. Jesús Herrada (Cofidis) 11p

Vill du läsa mer om nästa etapp, se vår Inför-artikel.

Läs även om etapp 17.

Etapp 17 gick mellan Aracena och Monasterio de Tentudía i Huelva. Den var 162,3 kilometer lång och avslutades med en andrakategoristigning. Monasterio de Tentudía gjorde sin debut i Vueltan. Den avslutande stigningen var indelad i ett par sektioner. Först kom en tre kilometer lång stigning med en lutning på 7 procent. Efter en lite kullig sektion kom avslutningen, 4,1 kilometer med en snittlutning på 7,4 procent. Spurtpriset i Segura de León kom knappt 30 kilometer från mål och var också platsen för bonussekunderna.

På förmiddagen möttes vi av beskedet av att Primož Roglič tvingats lämna Vueltan efter den skada han drog på sig på tisdagen. Han hade inga frakturer eller någon hjärnskakning, men han hade ordentliga skrapsår och var ordentligt öm. Han kunde knappt gå på morgonen, så det fanns inget för honom att göra annat än åka hem. Det är tråkigt för honom och gör tävlingen fattigare. Han har haft en tung säsong och tvingades även lämna Tour de France efter en olycka.

Bryan Coquard i Cofidis lämnade Spanien runt inför etappen på grund av matthet. Lotto Soudals Filippo Conca testade positivt på covid-19 och åkte hem. Rein Taaramäe i Intermarché-Wanty-Gobert bröt tidigt under etappen och laget är nu nere på tre cyklister.

Etapp 17 började med en utförskörning och ett våldsamt tempo. Det tog ett tag, men slutligen kom en utbrytning med 13 cyklister loss. Bland dem fanns Urán, Quentin Pacher (Groupama-FDJ), Jesús Herrada (Cofidis), Lawson Craddock (BikeExchange Jayco), Clément Champoussin (AG2R Citroën), Fred Wright (Bahrain Victorious) och Marc Soler (UAE Team Emirates). De fick som mest ett försprång på knappt åtta minuter. Bäst i totaltävlingen låg Urán, 14 minuter och 56 sekunder efter Remco Evenepoel. Wright tog hem spurtpriset och befäste sin andraplats poängpristävlingen.

Craddock var den mest aktive i utbrytningen och började attackera drygt 33 kilometer från mål. Hans tredje attack, drygt 15 kilometer från mål var den som höll längst. Bakom satsade den ene efter den andre. Pacher, Soler, Jungels och Urán. De nådde i fatt Craddock två kilometer från mål och då attackerade Champoussin. Han var i väg ett tag och sedan var det Herradas tur. Till slut var det Urán som var starkast och först över mållinjen. Det var hans första seger i år och gav även välkomna poäng till hans lag. Han tog sig även upp på en niondeplats i totaltävlingen.

När huvudklungan kom till den avslutande stigningen attackerade först Enric Mas, men Evenepoel kunde följa. Därefter var det João Almeidas tur och man lät honom gå. Miguel Ángel López ville inte släppa i väg Almeida för långt och höjde tempot. Även Almeidas lagkamrat Juan Ayuso attackerade, trots att det förde Almeidas motståndare närmare honom. Först över mållinjen bland favoriterna var dock Evenepoel.

Resultat Vuelta a España 2022 etapp 17

1. Rigoberto Urán (Colombia) 3t42'28''
2. Quentin Pacher (Frankrike) +0'00''
3. Jesús Herrada (Spanien) +0'02''
4. Marc Soler (Spanien) +0'15''
5. Kenny Elissonde (Frankrike) +0'26''
6. Clément Champoussin (Frankrike) +0'29''
7. Aleddandro De March (Italien) +0'46''
8. Bob Jungels (Luxemburg) +0'55''
9. Élie Gesbert (Frankrike) +1'09''
10. Lawson Craddock (USA) +1'30''

Totaltävlingen efter etapp 17

1. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 65t14'05''*
2. Enric Mas (Movistar) +02'01''
3. Juan Ayuso (UAE Team Emirates) +04'51''*
4. Carlos Rodríguez (INEOS Grenadiers) +05'20''*
5. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) +05'33''
6. João Almeida (UAE Team Emirates) +06'51''*
7. Thymen Arensman (DSM) +07'46''*
8. Ben O'Connor (AG2R Citroën) +09'11''
9. Rigoberto Urán (EF Education-Easy Post) +09'33''
10. Jai Hindley (BORA-hansgrohe) +11'36''
–
11. Louis Meintjes (Intermarché-Wanty-Gobert) +12'30''

* Deltar i ungdomspristävlingen

Poängpristävlingen efter etapp 17

1. Mads Pedersen (Trek-Segafredo) 349p
2. Fred Wright (Bahrain Victorious) 149p
3. Marc Soler (UAE Team Emirates) 133p
4. Samuele Battistella (Astana Qazaqstan) 105p
5. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 103p
6. Enric Mas (Movistar) 90p
7. Pascal Ackermann (UAE Team Emirates) 86p
8. Quentin Pacher (Groupama-FDJ) 74p
9. Danny van Poppel (BORA-hansgrohe) 72p
10. Lawson Craddock (BikeExchange Jayco) 64p

Bergpristävlingen efter etapp 17

1. Jay Vine (Alpecin-Deceuninck) 59p
2. Richard Carapaz (INEOS Grenadiers) 30p
3. Thymen Arensman (DSM) 22p
4. Robert Stannard (Alpecin-Deceuninck) 21p
5. Marc Soler (UAE Team Emirates) 20p
6. Enric Mas (Movistar) 19p
7. Jimme Janssens (Alpecin-Deceuninck) 17p
8. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) 16p
9. Thibaut Pinot (Groupama-FDJ) 12p
10. Jesús Herrada (Cofidis) 11p

Vill du läsa mer om nästa etapp, se vår Inför-artikel.

Läs även om etapp 16.

Efter den sista vilodagen var det dags för den 189,4 kilometer den långa platta etapp 16 mellan Sanlúcar de Barrameda vid Medelhavskusten och Sevilla-förorten Tomares. De sista drygt 10 kilometrarna bjöd dock på ett par mindre stigningar. Den första stigningen var 1,5 kilometer lång och hade en snittlutning på 6,1 procent. Knappt tre kilometer från mål möttes cyklisterna av en kort men brant stigning och sedan var det lätt uppför till mållinjen. Spurtpriset med bonussekunder kom i Alcalá del Rio efter 161 kilometer.

Esteban Chaves i EF Education-Easy Post drog sig ur inför tisdagen efter han visat på bristande form. Lotto Soudals Maxim Van Gils är det senaste offret i den långa raden cyklister som tvingats bryta efter ett positivt covid-19-test.

Den sextonde etappen inleddes i ett lugnt tempo och en utbrytning med två cyklister kom i väg nästan direkt. Det var Luis Ángel Maté i Euskaltel-Euskadi och Ander Okamika i Burgos-BH som vi sett i utbrytning tidigare under Vueltan. De fick som mest knappt tre och en halv minuts försprång och fångades upp 14 kilometer från mål. De båda kämpade om att vinna spurtpriset och Maté var den starkaste. Pedersen kunde sedan ohotat ta tredjeplatsen när huvudklungan kom förbi.

Det var Cofidis (Bryan Coquard) och Trek-Segafredo (Pedersen) som ledde huvudklungan hela dagen och som såg till att hämta i kapp utbrytargruppen lagom innan målgången. UAE Team Emirates (Pascal Ackermann) ledde klungan i backen tre kilometer från mål när Roglič attackerade. Det öppnades genast upp luckor och det var bara Ackermann som kunde följa. Pedersen, Danny van Poppel och Fred Wright lyckades ta sig i kapp.

Ett hundra meter från mål går Pedersen ut till höger och inleder sin spurt. Han är klart snabbast och varken Ackermann eller Danny van Poppel har något att sätta emot. Dansken tar därmed sin andra etappseger och utökar ledningen i poängtävlingen ytterligare.

Bakom Pedersen har vi dock den stora dramatiken. 75 meter från mål försöker Roglič lägga sig bakom van Poppel. Han kör dock i hopp med Wright och faller hårt mot marken. Han kan ta sig upp på cykeln på egen hand men hans ansikte avslöjar smärtan han känner. Han tar sig i mål och blir sittande med en blödande högerarm och en halvt frånvarande blick.

Han kom i mål 47 sekunder efter Pedersen, men han fick samma tid som dansken. Det är trekilometersregeln som säger att om en cyklist kraschar eller får ett mekaniskt fel på cykeln inom tre kilometer från mål, får han samma tid som gruppen han var med vid tillfället. Regeln gäller inte om målgången är på ett kategoriserat berg.

Strax efter Roglič attackerat fick Evenepoel punktering och han stannade för ett cykelbyte. Han sa i en intervju efteråt att han var lite orolig då han tappat positioner. I och med trekilometersregeln fick han samma tid som de första i gruppen bakom Pedersen och han förlorade endast åtta sekunder till slovenen.

Resultat Vuelta a España 2022 etapp 16

1. Mads Pedersen (Danmark) 4t45'29''
2. Pascal Ackermann (Tyskland) +0'00''
3. Danny van Poppel (Nederländerna) +0'00''
4. Fred Wright (Storbritannien) +0'00''
5. Quentin Pacher (Frankrike) +0'08''
6. Samuel Battistella (Italien) +0'08''
7. Cedric Beullens (Belgien) +0'08''
8. Clément Russo (Frankrike) +0'08''
9. Jesús Ezquerra (Spanien) +0'08''
10. Julius van den Berg (Nederländerna) +0'08''
–
35. Primož Roglič (Slovenien) +0'00''
97. Remco Evenepoel (Belgien) +0'08''

Totaltävlingen efter etapp 16

1. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 61t26'26''*
2. Primož Roglič (Jumbo-Visma) +01'26''
3. Enric Mas (Movistar) +02'01''
4. Juan Ayuso (UAE Team Emirates) +04'49''*
5. Carlos Rodríguez (INEOS Grenadiers) +05'16''*
6. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) +05'24''
7. João Almeida (UAE Team Emirates) +07'00''*
8. Thymen Arensman (DSM) +07'05''*
9. Ben O'Connor (AG2R Citroën) +08'57''
10. Jai Hindley (BORA-hansgrohe) +11'36''
–
11. Louis Meintjes (Intermarché-Wanty-Gobert) +11'41''

* Deltar i ungdomspristävlingen

Poängpristävlingen efter etapp 16

1. Mads Pedersen (Trek-Segafredo) 349p
2. Fred Wright (Bahrain Victorious) 129p
3. Primož Roglič (Jumbo-Visma) 107p
4. Samuele Battistella (Astana Qazaqstan) 105p
5. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 100p
6. Marc Soler (UAE Team Emirates) 99p
7. Enric Mas (Movistar) 88p
8. Pascal Ackermann (UAE Team Emirates) 86p
9. Danny van Poppel (BORA-hansgrohe) 72p
10. Jay Vine (Alpecin-Deceuninck) 62p

Bergpristävlingen efter etapp 16

1. Jay Vine (Alpecin-Deceuninck) 59p
2. Richard Carapaz (INEOS Grenadiers) 30p
3. Thymen Arensman (DSM) 22p
4. Robert Stannard (Alpecin-Deceuninck) 21p
5. Marc Soler (UAE Team Emirates) 20p
6. Enric Mas (Movistar) 19p
7. Jimme Janssens (Alpecin-Deceuninck) 17p
8. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) 16p
9. Primož Roglič (Jumbo-Visma) 12p
10. Thibaut Pinot (Groupama-FDJ) 12p

Vill du läsa mer om nästa etapp, se vår Inför-artikel.

Läs även om etapp 15.

Den andra tävlingsveckan avslutades med etapp 15 mellan Martos och Sierra Nevada. Den 149,6 kilometer långa kungaetappen bjöd på den högsta punkten i årets Spanien runt och över 4000 höjdmeter stigning. Vägen fram till spurtpriset i Granada efter drygt 92 kilometer var dock relativt platt. Man hade endast tredjekategoristigningen till Puerto de Castillo att ta sig an. Därefter väntade den 9,1 kilometer långa förstakategoristigningen Alto del Purche. De sista 200 meterna hade en lutning på 11 procent och på toppen delades bonussekunderna ut.

Avslutningen upp till Sierra Nevada 2500 meter över havet var än värre. Cyklisterna började med 7,3 kilometer upp till Alto de Hazallanas med en snittlutning på 9,8 procent. Under de första fyra kilometrarna fanns sektioner med mellan 16 och 17 procent lutning. De fortsatte direkt in i den 12 kilometer långa klättringen till Sierra Nevada och Alto Hoya de la Mora. Här var snittlutningen 7,9 procent. Totalt handlade det om en 19,3 kilometer lång klättring där lutningen alltid låg över fem procent.

Etapp 15 inleddes som dagen innan med att många cyklister försökte komma loss. Den här dagen kom dock sex cyklister loss tidigt, bland dem Rohan Dennis (Jumbo-Visma), Vincenzo Nibali (Astana Qazaqstan) och Hugh Carthy (EF Education-Easy Post). De tre övriga släppte snart men många andra försökte ta sig i kapp. Efter knappt 30 kilometer hade 25 cyklister anslutit till tättrion vilket skapade en väldigt åkstark grupp.

I gruppen fanns bland andra hjälpryttarna Sam Oomen i Jumbo-Visma samt Fausto Masnada och Louis Vervaeke i Quick Step-Alpha Vinyl. Högst upp i totaltävlingen var Thymen Arensman (DSM) 9’14’’ efter, Jai Hindley (BORA-hansgrohe) 11’40’’ efter, Louis Meintjes (Intermarché-Wanty-Gobert) +11'45'' efter och David de la Cruz (Astana Qazaqstan) 13’28’’ efter. Vi hade även tidigare etappvinnarna Richard Carapaz (INEOS Grenadiers), Jai Vine (Alpecin-Deceuninck), Marc Soler (UAE Team Emirates) och Mads Pedersen (Trek-Segafredo).

I gruppen fanns även Lawson Craddock i BikeExchange Jayco. Han tröttnade på att så många agerade passagerare och inte hjälpte till med farthållningen. Craddock beslöt sig därför för att öka tempot i hopp om att få med sig några andra som var villiga att arbeta. Ingen följde med och han fick som mest en ledning på en och en halv minut. Han var ensam ända till toppen av Alto del Purche, då Vine kom i kapp. Tio kilometer senare anslöt tio av de övriga utbrytarna.

Spurtpriset vanns av Craddock medan Pedersen var först i den jagande gruppen. Dansken har nu i princip avgjort poängpristävlingen. Vine var först över de två första bergspriserna. Craddock var andre man över Alto del Purche och Carapaz trea. De tre tog även bonussekunderna.

Försprånget för utbrytarna gick upp till över sex minuter och AG2R Citroën insåg att det hotade Ben O'Connors plats på topp tio-listan. Man tog därför täten i huvudklungan 73 kilometer från mål. Avståndet kom så småningom ner och O'Connors starka cyklande tog honom i stället ett steg upp i totaltävlingen. I början av den avslutande stigningen anslöt Jumbo-Vismas två cyklister från utbrytningen och man attackerade i hopp om att knäcka Evenepoel. Evenepoel kunde dock följa Roglič.

Snart bildades en grupp med Evenepoel, Roglič, Enric Mas, O’Connor och Miguel Ángel López. Slovenen var inte intresserad av att dra, så det var upp till Evenepoel. Vervaeke anslöt snart från utbrytningen och gav Evenepoel draghjälp i sex kilometer. Både López och Mas attackerade, men varken Evenepoel eller Roglič försökte svara. Snart var man mer än 2000 meter över havet, vilket minskar kroppens syreupptagningsförmåga.

Soler attackerade i utbrytargruppen 22 kilometer från mål och fick som mest ett försprång på en minut. Arensman attackerade i sin tur 13 kilometer senare och efter ett par kilometer kunde han passera en slutkörd Soler. Bakom kom López och Mas jagande. De kom dock aldrig nära och den 22-årige Arensman kunde vinna sin första etapp i en Grand Tour. Han är nu även på plats åtta i totaltävlingen.

López och Mas försprång till Evenepoel och Roglič gick upp mot en halvminut och spanjoren närmade sig slovenen i totaltävlingen. Ett par kilometer från mål attackerade Roglič och han fick med sig O’Connor. Evenepoel tvingades dock släppa precis som på lördagens etapp. Belgaren satte sitt eget tempo men Roglič kunde ta in 15 sekunder. Mas i sin tur tog in 21 sekunder på slovenen och 36 sekunder på Evenepoel. På måndagen väntar en vilodag. Evenepoel har nu de allra högsta bergen bakom sig och leder med 1 minut och 34 sekunder.

Resultat Vuelta a España 2022 etapp 15

1. Thymen Arensman (Nederländerna) 4t17'17''
2. Enric Mas (Spanien) +1'23''
3. Miguel Ángel López (Colombia) +1'25''
4. Jay Vine (Australien) +1'30''
5. Primož Roglič (Slovenien) +1'44''
6. Ben O’Connor (Australien) +1'44''
7. Juan Ayuso (Spanien) +1'55''
8. Jai Hindley (Australien) +1'55''
9. Louis Meintjes (Sydafrika) +1'55''
10. Remco Evenepoel (Belgien) +1'59''

Totaltävlingen efter etapp 15

1. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 55t40'49''*
2. Primož Roglič (Jumbo-Visma) +01'34''
3. Enric Mas (Movistar) +02'01''
4. Juan Ayuso (UAE Team Emirates) +04'49''*
5. Carlos Rodríguez (INEOS Grenadiers) +05'16''*
6. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) +05'24''
7. João Almeida (UAE Team Emirates) +07'00''*
8. Thymen Arensman (DSM) +07'05''*
9. Ben O'Connor (AG2R Citroën) +08'57''
10. Jai Hindley (BORA-hansgrohe) +11'36''
–
11. Louis Meintjes (Intermarché-Wanty-Gobert) +11'41''

* Deltar i ungdomspristävlingen

Poängpristävlingen efter etapp 15

1. Mads Pedersen (Trek-Segafredo) 284p
2. Fred Wright (Bahrain Victorious) 111p
3. Primož Roglič (Jumbo-Visma) 107p
4. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 100p
5. Marc Soler (UAE Team Emirates) 99p
6. Samuele Battistella (Astana Qazaqstan) 91p
7. Enric Mas (Movistar) 88p
8. Jay Vine (Alpecin-Deceuninck) 62p
9. Kaden Groves (BikeExchange Jayco) 60p
10. Lawson Craddock (BikeExchange Jayco) 57p

Bergpristävlingen efter etapp 15

1. Jay Vine (Alpecin-Deceuninck) 59p
2. Richard Carapaz (INEOS Grenadiers) 30p
3. Thymen Arensman (DSM) 22p
4. Robert Stannard (Alpecin-Deceuninck) 21p
5. Marc Soler (UAE Team Emirates) 20p
6. Enric Mas (Movistar) 19p
7. Jimme Janssens (Alpecin-Deceuninck) 17p
8. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) 16p
9. Primož Roglič (Jumbo-Visma) 12p
10. Thibaut Pinot (Groupama-FDJ) 12p

Vill du läsa mer om nästa etapp, se vår Inför-artikel.

Läs även om etapp 14.

Tävlingsdag 14 bjöd på en 160,3 kilometer lång etapp mellan Montoro och Sierra de la Pandera i Córdoba. Den avslutades med en andrakategoristigning till Los Villares som följdes av förstakategoristigningen till Sierra de la Pandera efter en lätt utförsåkning. De var 9,9 kilometer respektive 8,4 kilometer långa och snittlutningen till Sierra de la Pandera var 7,8 procent. Avslutningen var på smala vägar och vissa partier hade en lutning på upp till 17 procent. Innan dess tog sig cyklisterna an tredjekategoristigningen till Puerto de Siete Pililla. Total klättring under etappen var 3300 höjdmeter. Spurtpriset var i Jaén, 33 kilometer från mål.

Till vår glädje har vi inga nya positiva covid-19-testresultat att rapportera om inför lördagen. Däremot bröt Kelland O’Brien i BikeExchange Jayco under etappen. O’Brien hade gjort slut på alla sina krafter och var helt slutkörd och kunde därför inte fortsätta.

Den fjortonde etappen inleddes i ett vilt tempo. En mängd cyklister attackerade och försökte komma loss, men länge lyckades ingen av grupperna hålla undan. Bland de som försökte hade vi Vincenzo Nibali, Thomas De Gendt och Jay Vine. Först efter nästan 80 kilometer kom en grupp med först åtta cyklister, som sedan blev tio, i väg. Bland cyklisterna fanns Mads Pedersen och Kenny Elissonde i Trek-Segafredo, Carapaz, Luis León Sánchez (Bahrain Victorious), Filippo Conca (Lotto Soudal) och Clément Champoussin (AG2R Citroën).

Snitthastigheten under de första 80 kilometrarna var knappt 50 kilometer i timmen. I huvudklungan tog som vanligt Quick Step-Alpha Vinyls Rémi Cavagna plats längst fram och satte tempot. Utbrytarna fick som mest ett försprång på knappt fyra och en halv minut.

Pedersen rullade som väntat först över etappens spurtpris. Ingen annan i utbrytargruppen var intresserade av att spurta. Dansken utökade därmed sin ledning i poängpristävlingen med ytterligare 20 poäng. Det första bergspriset vanns av Carapaz före Sánchez och Elissonde. På det andra hade vi samma tre cyklister, men Sánchez och Carapaz bytte plats.

I den avslutande stigningen höjde främst Jumbo-Visma farten i huvudklungan, som snabbt krympte. Fyra kilometer från mål visade Primož Roglič varför när han attackerade. Evenepoel kunde inte svara utan tappade snabbt många meter. Även Eric Mas och Miguel Ángel López lämnade Evenepoel bakom sig och åkte i kapp Roglič. Juan Ayuso fick punktering och bytte till en reservcykel från den neutrala servicebilen. Trots detta kunde han köra om belgaren.

Bland utbrytarna var Sánchez, Carapaz, Champoussin och Conca de starkaste i den avslutande stigningen. 3,5 kilometer från mål attackerade Carapaz och lämnade de övriga bakom sig. Bakom honom närmade sig Roglič, Mas och Ángel López. Carapaz lyckades dock hålla undan och tog sin andra etappseger på tre dagar.

Evenepoel hittade snart sitt tempo och kunde köra i kapp Ayuso. Totalledaren körde för fullt på slutet och kunde hålla nere tidsförlusten till 48 sekunder plus fyra bonussekunder för Roglič. Ángel López tog andraplatsen före slovenen som nu ligger 1 minut och 49 sekunder efter Evenepoel.

Resultat Vuelta a España 2022 etapp 14

1. Richard Carapaz (Ecuador) 4t09'27''
2. Miguel Ángel López (Colombia) +0'08''
3. Primož Roglič (Slovenien) +0'08''
4. João Almeida (Portugal) +0'27''
5. Carlos Rodríguez (Spanien) +0'36''
6. Enric Mas (Spanien) +0'36''
7. Thymen Arensman (Nederländerna) +0'51''
8. Remco Evenepoel (Belgien) +0'56''
9. Juan Ayuso (Spanien) +0'56''
10. Wilco Kelderman (Nederländerna) +1'24''

Totaltävlingen efter etapp 14

1. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 52t21'33''*
2. Primož Roglič (Jumbo-Visma) +01'49''
3. Enric Mas (Movistar) +02'43''
4. Carlos Rodríguez (INEOS Grenadiers) +03'46''
5. Juan Ayuso (UAE Team Emirates) +04'53''*
6. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) +06'02''
7. João Almeida (UAE Team Emirates) +06'49''*
8. Wilco Kelderman (BORA-hansgrohe) +6'56''
9. Tao Geoghen Hart (INEOS Grenadiers) +08'49''*
10. Ben O'Connor (AG2R Citroën) +09'12''
–
11. Thymen Arensman (DSM) +09'14''
12. Jan Polanc (UAE Team Emirates) +10'10''
13. Jai Hindley (BORA-hansgrohe) +11'40''
14. Louis Meintjes (Intermarché-Wanty-Gobert) +11'45''

* Deltar i ungdomspristävlingen

Poängpristävlingen efter etapp 14

1. Mads Pedersen (Trek-Segafredo) 267p
2. Primož Roglič (Jumbo-Visma) 96p
3. Marc Soler (UAE Team Emirates) 96p
4. Fred Wright (Bahrain Victorious) 96p
5. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 94p
6. Samuele Battistella (Astana Qazaqstan) 91p
7. Enric Mas (Movistar) 71p
8. Kaden Groves (BikeExchange Jayco) 60p
9. Pascal Ackermann (UAE Team Emirates) 56p
10. Daniel McLay (Arkéa Samsic) 56p

Bergpristävlingen efter etapp 14

1. Jay Vine (Alpecin-Deceuninck) 40p
2. Richard Carapaz (INEOS Grenadiers) 26p
3. Robert Stannard (Alpecin-Deceuninck) 21p
4. Marc Soler (UAE Team Emirates) 20p
5. Jimme Janssens (Alpecin-Deceuninck) 17p
6. Thibaut Pinot (Groupama-FDJ) 12p
7. Rubén Fernández (Cofidis) 11p
8. Louis Meintjes (Intermarché-Wanty-Gobert) 10p
9. Jesús Herrada (Cofidis) 10p
10. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 9p

Vill du läsa mer om nästa etapp, se vår Inför-artikel.

Läs även om etapp 13.

Under den trettonde tävlingsdagen var man kvar i Andalusien. Den 168,4 långa etappen gick från Ronda till Montilla. Det var en kullig bana men utan några branta sektioner. Målgången gick uppför de sista två kilometerna med lutningar på upp till drygt fyra procent. Spurtpriset var i Espejo 25 kilometer från mållinjen. Det var även där bonussekunderna delades ut.

Juan Ayuso i UAE Team Emirates testade positivt för covid-19 men kvarstår i tävlingen. Lagets läkare berättade att Ayuso är asymtomatisk och har väldigt låg risk att smittas. Under årets Tour de France hade vi ett par liknande fall. En del ifrågasatte att Ayuso kan stanna medan andra lämnat. Lämnade under fredagen gjorde däremot Thibault Guernalec i Arkéa Samsic efter en krasch under etappen.

Dagens utbrytning med tre cyklister kom loss tidigt. Den bestod av Julius van den Berg (EF Education-Easy Post), Ander Okamika (Burgos-BH) och Joan Bou (Euskaltel-Euskadi). De fick aldrig något stort försprång då spurtarlagen kontrollerade avståndet. Det var Trek-Segafredo (Mads Pedersen), BikeExchange Jayco (Kaden Groves), BORA-hansgrohe (Danny Van Poppel) och Cofidis (Bryan Coquard) som stod för farthållningen i huvudklungan.

Spurtpriset vanns av Bou, före Okamika och van den Berg. I huvudklungan strax efter tog Pedersen 13 poäng medan Luke Plapp i INEOS Grenadiers tog 10 poäng. De tre första plockade även bonussekunderna. Tio kilometer från mål var utbrytarna uppfångade.

Det var motvind de sista kilometrarna innan mål och när sedan stigningen började höjdes tempot. Jumbo-Visma ledde huvudklungan under den sista kilometern. Pascal Ackermann i UAE Team Emirates såg till att vara först i vänstersvängen 350 meter från mål. Han inledde spurten med Pedersen bakom sig. Tysken gick för fullt medan dansken succesivt stängde luckan. Pedersen tittade bakom sig och där var det tomt. En sista acceleration och han var förbi och kunde vinna ganska klart.

Resultat Vuelta a España 2022 etapp 13

1. Mads Pedersen (Danmark) 3t46'01''
2. Bryan Coquard (Frankrike) +0'00''
3. Pascal Ackermann (Tyskland) +0'00''
4. Fred Wright (Storbritannien) +0'00''
5. Danny van Poppel (Nederländerna) +0'00''
6. Quentin Pacher (Frankrike) +0'00''
7. Jesús Ezquerra (Spanien) +0'00''
8. Maxim van Gils (Belgien) +0'00''
9. Primož Roglič (Slovenien) +0'00''
10. Urko Berrade (Spanien) +0'00''

Totaltävlingen efter etapp 13

1. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 48t11'10''*
2. Primož Roglič (Jumbo-Visma) +02'41''
3. Enric Mas (Movistar) +03'03''
4. Carlos Rodríguez (INEOS Grenadiers) +04'06''
5. Juan Ayuso (UAE Team Emirates) +04'53''*
6. Wilco Kelderman (BORA-hansgrohe) +6'28''
7. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) +06'56''
8. João Almeida (UAE Team Emirates) +07'18''*
9. Jan Polanc (UAE Team Emirates) +08'00''
10. Tao Geoghen Hart (INEOS Grenadiers) +08'05''*
–
11. Ben O'Connor (AG2R Citroën) +08'42''
12. Thymen Arensman (DSM) +09'19''
13. Jai Hindley (BORA-hansgrohe) +10'56''
14. David de la Cruz (Astana Qazaqstan) +11'09''
15. Louis Meintjes (Intermarché-Wanty-Gobert) +11'15''
16. Alejandro Valverde (Movistar) +11'39''
17. Hugh Carthy (EF Education-Easy Post) +11'51''
18. Rigoberto Urán (EF Education-Easy Post) +13’38’’
19. Richard Carapaz (INEOS Grenadiers) + 14'52''

* Deltar i ungdomspristävlingen

Poängpristävlingen efter etapp 13

1. Mads Pedersen (Trek-Segafredo) 247p
2. Marc Soler (UAE Team Emirates) 96p
3. Fred Wright (Bahrain Victorious) 96p
4. Samuele Battistella (Astana Qazaqstan) 91p
5. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 86p
6. Primož Roglič (Jumbo-Visma) 81p
7. Enric Mas (Movistar) 61p
8. Kaden Groves (BikeExchange Jayco) 60p
9. Daniel McLay (Arkéa Samsic) 56p
10. Pascal Ackermann (UAE Team Emirates) 56p

Bergpristävlingen efter etapp 13

1. Jay Vine (Alpecin-Deceuninck) 40p
2. Robert Stannard (Alpecin-Deceuninck) 21p
3. Marc Soler (UAE Team Emirates) 20p
4. Jimme Janssens (Alpecin-Deceuninck) 17p
5. Thibaut Pinot (Groupama-FDJ) 12p
6. Rubén Fernández (Cofidis) 11p
7. Louis Meintjes (Intermarché-Wanty-Gobert) 10p
8. Richard Carapaz (INEOS Grenadiers) 10p
9. Jesús Herrada (Cofidis) 10p
10. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 9p

Vill du läsa mer om nästa etapp, se vår Inför-artikel.

Läs även om etapp 12.

Etapp 12 startade i Salobreña och hade sin målgång i Peñas Blancas i Andalusien. Den 192,7 kilometer långa banan var mestadels ganska platt, men avslutades med en förstakategoristigning. Vägen upp till Peñas Blancas var 19 kilometer lång, vilket var fyra kilometer längre än när man var där senast 2013. Snittlutningen var på 6,7 procent, men det varierade väldigt mycket. Det var vissa relativt platta delar medan vissa partier hade en lutning på 15 procent. Spurtpriset i Estepona passerades 20 kilometer från mål och var också platsen där bonussekunderna delades ut.

De goda nyheterna från onsdagens etapp var att världsmästaren Julian Alaphilippe inte bröt nyckelbenet. I stället var det axeln som gått ur led. Det kan fortfarande innebära att säsongen är över, men sannolikheten att fransmannen kan ställa upp i världsmästerskapen har ökat.

Torsdagens tre cyklister att dra sig ur efter positiva covid-19-tester var Santiago Buitrago i Bahrain Victorious, Boy van Poppel i Intermarché-Wanty-Gobert samt Callum Scotson i BikeExchange Jayco. Vi är nu uppe i 24 cyklister. Trek-Segafredos Alex Kirsch sa att man borde sluta testa under Vueltan och behandla covid-19 som alla andra sjukdomar. Det bör vara upp till cyklisten och dennes läkare att bedöma om han kan fortsätta.

Under den tolfte etappen var det många cyklister som försökte komma med i utbrytningen. Det var också många cyklister som kom med i utbrytningen. Närmare bestämt hela 32 stycken. Bland dessa såg vi Carapaz, Kelderman och Matteo Fabbro i BORA-hansgrohe, Jay Vine och Lionel Taminiaux i Alpecin-Deceuninck, Marc Soler och Jan Polanc i UAE Team Emirates, Samuele Battistella (Astana Qazaqstan), Antonio Tiberi (Trek-Segafredo) samt Élie Gesbert (Arkéa Samsic).

Kelderman var den som låg bäst till i totaltävlingen, 14 minuter och 4 sekunder efter Remco Evenepoel. Polanc låg 15 minuter och 13 sekunder efter. Gruppens ledning växte ganska snabbt och 44 kilometer från mål var avståndet över elva och en halv minut. I det läget var Kelderman på en virtuell andraplats. Avståndet skulle dock minska men han tog sig upp till en sjätteplats och Polanc ligger nu på plats 9.

De tjugo poängen vid spurtpriset gick till Battistella, medan Tiberi kom på andra plats och tog 17 poäng. Taminiaux tog tredjeplatsen och 15 poäng. De tre delade även på bonussekunderna: tre, två respektive en. Bonussekunderna brydde de sig inte om, men Battistella ligger bra till i poängtävlingen. Det utdelas även prispengar.

Quick Step-Alpha Vinyl hade en cyklist i utbrytargruppen, men var också de som ledde huvudklungan. I utförsåkningen runt 50 kilometer från mål tog Evenepoel en kurva för snävt. Hans däck tappade greppet och han föll till marken. Han skrapade upp höger lår och vad. Han var inte allvarligt skadad men tog sin tid att ta sig upp på ersättningscykeln. Som seden föreskriver så väntade huvudklungan in att mannen i den röda ledartröjan skulle ta sig i kapp.

När man närmade sig den avslutande stigningen var det först Jumbo-Visma som höjde tempot. Därefter var det Movistars tur. Huvudklungan tunnades ut alltmer. Enric Mas försökte attackera men Evenepoel hade inga problem att följa. Det kom ingen attack från Primož Roglič. Tre kilometer från mål la sig Evenepoel i täten och höll ett jämnt men högt tempo. Till slut var det bara Mas, Roglič och Juan Ayuso som kunde följa när belgaren spurtade i mål.

Utbrytargruppen leddes i stigningen länge av Matteo Fabbro i BORA-hansgrohe. Planen var att Kelderman skulle vinna etappen, men också att ta sig upp på topp-tio. Gruppen minskade alltmer och den som var först att attackera var Gesbert. Knappt två kilometer från mål gjorde Carapaz en ordentlig tempohöjning. Ingen kunde följa. Ecuadorianen höll undan hela vägen och tog sin första seger i Spanien runt. Det kändes nog även som en revansch efter en Vuelta som dittills varit en besvikelse.

Resultat Vuelta a España 2022 etapp 12

1. Richard Carapaz (Ecuador) 4t38'26''
2. Wilco Kelderman (Nederländerna) +0'09''
3. Marc Soler (Spanien) +0'24''
4. Jan Polanc (Slovenien) +0'26''
5. Marco Brenner (Tyskland) +0'34''
6. Élie Gesbert (Frankrike) +0'56''
7. Jay Vine (Australien) +1'12''
8. Carl Fredrik Hagen (Norge) +1'23''
9. James Shaw (Storbritannien) +3'04''
10. Matteo Fabbro (Italien) +3'17''

Totaltävlingen efter etapp 12

1. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 44t25'09''*
2. Primož Roglič (Jumbo-Visma) +02'41''
3. Enric Mas (Movistar) +03'03''
4. Carlos Rodríguez (INEOS Grenadiers) +04'06''
5. Juan Ayuso (UAE Team Emirates) +04'53''*
6. Wilco Kelderman (BORA-hansgrohe) +6'28''
7. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) +06'56''
8. João Almeida (UAE Team Emirates) +07'18''*
9. Jan Polanc (UAE Team Emirates) +08'00''
10. Tao Geoghen Hart (INEOS Grenadiers) +08'05''*
–
11. Ben O'Connor (AG2R Citroën) +08'42''
12. Thymen Arensman (DSM) +09'19''
13. Jai Hindley (BORA-hansgrohe) +10'56''
14. David de la Cruz (Astana Qazaqstan) +11'09''
15. Louis Meintjes (Intermarché-Wanty-Gobert) +11'15''
16. Richard Carapaz (INEOS Grenadiers) + 11'37''
17. Alejandro Valverde (Movistar) +11'39''
18. Hugh Carthy (EF Education-Easy Post) +11'51''

* Deltar i ungdomspristävlingen

Poängpristävlingen efter etapp 12

1. Mads Pedersen (Trek-Segafredo) 184p
2. Marc Soler (UAE Team Emirates) 96p
3. Samuele Battistella (Astana Qazaqstan) 87p
4. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 86p
5. Fred Wright (Bahrain Victorious) 78p
6. Primož Roglič (Jumbo-Visma) 73p
7. Enric Mas (Movistar) 61p
8. Kaden Groves (BikeExchange Jayco) 60p
9. Daniel McLay (Arkéa Samsic) 56p
10. Tim Merlier (Alpecin-Deceuninck) 56p

Bergpristävlingen efter etapp 12

1. Jay Vine (Alpecin-Deceuninck) 40p
2. Robert Stannard (Alpecin-Deceuninck) 21p
3. Marc Soler (UAE Team Emirates) 20p
4. Jimme Janssens (Alpecin-Deceuninck) 17p
5. Thibaut Pinot (Groupama-FDJ) 12p
6. Rubén Fernández (Cofidis) 11p
7. Louis Meintjes (Intermarché-Wanty-Gobert) 10p
8. Richard Carapaz (INEOS Grenadiers) 10p
9. Jesús Herrada (Cofidis) 10p
10. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 9p

Vill du läsa mer om nästa etapp, se vår Inför-artikel.

Läs även om etapp 11.

Den elfte etappen var 191,2 kilometer lång och gick från Alhama de Murcia till naturparken i Cabo de Gata i Almería. Cyklisterna tog sig an en huvudsakligen platt etapp. Spurtpriset i Ruescas kom tio kilometer från mål.

Inför dagens etapp fick vi rapport om att två av cyklisterna på topp tio-listan lämnat Vueltan efter positiva covid-19-test. Yates på femte plats hade feber och hade inte kunnat delta oavsett regelverk. Pavel Sivakov i INEOS Grenadiers låg på nionde plats och trots att han inte hade några symptom tvingades även han bryta. Det är nu totalt 21 cyklister som dragit sig ur på grund av covid-19-regelverk.

Samtidigt blev Equipo Kern Pharma av med Roger Adrià, Héctor Carretero och Pau Miquel. 33 cyklister har nu lämnat. Det är efter elva dagar endast fyra lag kvar med fullt lag. Under Tour de France nådde vi den siffran efter 21 dagar. Topp tio-listan har nu blivit påverkad ordentligt. Det ser ut att bli en fråga om vem som kan hålla sig kvar längst.

Onsdagens etapp var kanske den lugnaste under årets tre Grand Tour. De tre cyklisterna Vojtech Repa i Equipo Kern Pharma, Joan Bou i Euskaltel-Euskadi samt Jetse Bol i Burgos-BH gick loss i en utbrytning. De fick som mest drygt två minuter. Huvudklungan leddes av spurtarlagen BikeExchange Jayco (Groves), Arkéa Samsic (Daniel McLay), Trek-Segafredo (Mads Pedersen), Alpecin-Deceuninck (Tim Merlier) samt BORA-hansgrohe (Danny Van Poppel).

Cyklisterna tog sig fram i saktelig fart. 65 kilometer från mål ramlade Repa i en kurva. Det var sand på gatan och hans cykel gled. Han var dock snabbt uppe, men det var en föraning om vad som snart skulle hända. Nära samma kurva var det världsmästaren Julian Alaphilippes tur att ramla. Det såg på bilderna ut som att han ramlade över en av sina lagkamrater som var den som först föll till marken.

Alaphilippe har kommit tillbaka efter kraschen under Liège-Bastogne-Liège i våras. Då skadade han sig allvarligt men var nu på väg tillbaka. Vueltan var en del av fransmannens förberedelse inför världsmästerskapen i Wollongong i september. Planen var att försöka ta sin tredje raka titel. Han föll illa på onsdagen och bröt nyckelbenet. Av allt att döma är hans säsong över. Det är även ett hårt slag för Remco Evenepoel, då Alaphilippe varit en av hans viktigaste hjälpryttare.

Den siste utbrytaren blev uppfångad 26 kilometer från mål och vi hade en spurt att vänta. BikeExchange Jayco hade en perfekt väg fram i spurten. Groves leddes fram och kunde inleda spurten. Både van Poppel och Merlier var lite instängda men kom ut strax innan målgången. Australiensaren Groves höll dock undan och tog sin första Grand Tour-seger.

Resultat Vuelta a España 2022 etapp 11

1. Kaden Groves (Australien) 5t03'14''
2. Danny van Poppel (Nederländerna) +0'00''
3. Tim Merlier (Belgien) +0'00''
4. Sebastián Molano (Colombia) +0'00''
5. Mads Pedersen (Danmark) +0'00''
6. Daniel McLay (Storbritannien) +0'00''
7. John Degenkolb (Tyskland) +0'00''
8. Fred Wright (Storbritannien) +0'00''
9. Cedric Beullens (Belgien) +0'00''
10. Boy van Poppel (Nederländerna) +0'00''

Totaltävlingen efter etapp 11

1. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 39t39'04''*
2. Primož Roglič (Jumbo-Visma) +02'41''
3. Enric Mas (Movistar) +03'03''
4. Carlos Rodríguez (INEOS Grenadiers) +03'55''
5. Juan Ayuso (UAE Team Emirates) +04'53''*
6. João Almeida (UAE Team Emirates) +06'45''*
7. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) +06'50''
8. Tao Geoghen Hart (INEOS Grenadiers) +07'37''*
9. Ben O'Connor (AG2R Citroën) +07'46''
10. Thymen Arensman (DSM) +08'44''
–
11. Jai Hindley (BORA-hansgrohe) +09'24''
12. Louis Meintjes (Intermarché-Wanty-Gobert) +09'32''
13. Alejandro Valverde (Movistar) +10'07''
14. Hugh Carthy (EF Education-Easy Post) +10'08''
15. David de la Cruz (Astana Qazaqstan) +10'13''

* Deltar i ungdomspristävlingen

Poängpristävlingen efter etapp 11

1. Mads Pedersen (Trek-Segafredo) 184p
2. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 85p
3. Marc Soler (UAE Team Emirates) 81p
4. Fred Wright (Bahrain Victorious) 78p
5. Primož Roglič (Jumbo-Visma) 73p
6. Samuele Battistella (Astana Qazaqstan) 67p
7. Enric Mas (Movistar) 61p
8. Kaden Groves (BikeExchange Jayco) 60p
9. Daniel McLay (Arkéa Samsic) 56p
10. Tim Merlier (Alpecin-Deceuninck) 56p

Bergpristävlingen efter etapp 11

1. Jay Vine (Alpecin-Deceuninck) 40p
2. Robert Stannard (Alpecin-Deceuninck) 21p
3. Jimme Janssens (Alpecin-Deceuninck) 17p
4. Marc Soler (UAE Team Emirates) 16p
5. Thibaut Pinot (Groupama-FDJ) 12p
6. Rubén Fernández (Cofidis) 11p
7. Louis Meintjes (Intermarché-Wanty-Gobert) 10p
8. Mark Padun (EF Education-Easy Post) 10p
9. Jesús Herrada (Cofidis) 10p
10. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 9p

Vill du läsa mer om nästa etapp, se vår Inför-artikel.

Läs även om etapp 10.

Under den andra vilodagen tog sig cyklisterna från norra Spanien ner till provinsen Alicante på Medelhavskusten i sydost. Där tog man sig an tävlingens enda individuella tempoetapp från Elche till staden Alicante vid kusten. Etapp 10 var 30,9 kilometer lång och inleddes svagt utför. Bortsett från en kort kulle på slutet var den annars helt platt. Den andra halvan gick längs kustbandet.

Inför tisdagen var det åter många som lämnade återbud. Jarrad Drizners och Harry Sweeny i Lotto Soudal, Mathias Norsgaard (Movistar), Floris De Tier (Alpecin-Deceuninck), José Herrada (Cofidis), Ethan Hayter (INEOS Grenadiers), Rogličs hjälpryttare Edoardo Affini (Jumbo-Visma) samt dubble etappsegraren Sam Bennett (BORA-hansgrohe). De flesta av dessa bröt efter ett positivt covid-19-test.

Rémi Cavagna i Quick Step-Alpha Vinyl startade tidigt och tog en klar ledning i såväl båda mellantiderna som i mål. Det var endast hans lagkamrat Evenepoel som var bättre på mellantiderna och fransmannen slutade på en tredjeplats. Simon Yates (BikeExchange Jayco) och Pavel Sivakov (INEOS Grenadiers) tog ett steg vardera upp i sammandraget. Sivakovs lagkamrat Tao Geoghen Hart tog sig upp på topp tio.

Jai Hindley (BORA-hansgrohe) vill av allt att döma glömma tisdagen, då han föll från en niondeplats till plats 13. Han är nu nästan två minuter från en topp tio-placering. João Almeida (UAE Team Emirates) åkte fel precis innan målgången och tappade säkert 20 sekunder. Det står alltid en man på plats och dirigerar bilarna bort från målrakan. Portugisen trodde att det var han blev dirigerad.

Mas (Movistar) brukar ha svårt för tempoetapper men slutade i dag på en tiondeplats. Spanjoren tappade sin andraplats till Roglič, men det tror jag han hade förväntat sig. Roglič var tolv sekunder före trean och om inte Evenepoel varit med hade allt sett ut som vanligt. Nu var dock Evenepoel med och alla andra bleknade jämte honom.

Som belgaren sett ut så är ett positivt covid-19-test det största hotet mot honom. Han kan även tröttna, då han aldrig avslutat en Grand Tour och långa stigningar som den till Sierra Nevada kan bli ett problem. Men han har sett så stark ut och varit på en nivå över alla andra, så han är naturligtvis storfavorit att vinna totaltävlingen.

Resultat Vuelta a España 2022 etapp 10

1. Remco Evenepoel (Belgien) 33'18''
2. Primož Roglič (Slovenien) +0'48''
3. Rémi Cavagna (Frankrike) +1'00''
4. Carlos Rodríguez (Spanien) +1'22''
5. Pavel Sivakov (Frankrike) +1'27''
6. Lawson Craddock (USA) +1'37''
7. Simon Yates (Storbritannien) +1'42''
8. Tao Geoghegan Hart (Storbritannien) +1'46''
9. Miguel Ángel López (Colombia) +1'47''
10. Enric Mas (Spanien) +1'51''

Totaltävlingen efter etapp 10

1. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 34t35'50''*
2. Primož Roglič (Jumbo-Visma) +02'41''
3. Enric Mas (Movistar) +03'03''
4. Carlos Rodríguez (INEOS Grenadiers) +03'55''
5. Simon Yates (BikeExchange Jayco) +4'50''
6. Juan Ayuso (UAE Team Emirates) +04'53''*
7. João Almeida (UAE Team Emirates) +6'45''*
8. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) +6'50''
9. Pavel Sivakov (INEOS Grenadiers) +7'06''*
10. Tao Geoghen Hart (INEOS Grenadiers) +07'37''*
–
11. Ben O'Connor (AG2R Citroën) +7'46''
12. Thymen Arensman (DSM) +8'44''
13. Jai Hindley (BORA-hansgrohe) +9'24''

* Deltar i ungdomspristävlingen

Poängpristävlingen efter etapp 10

1. Mads Pedersen (Trek-Segafredo) 147p
2. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 85p
3. Marc Soler (UAE Team Emirates) 81p
4. Primož Roglič (Jumbo-Visma) 73p
5. Fred Wright (Bahrain Victorious) 67p
6. Samuele Battistella (Astana Qazaqstan) 67p
7. Enric Mas (Movistar) 61p
8. Daniel McLay (Arkéa Samsic) 41p
9. Jay Vine (Alpecin-Deceuninck) 40p
10. Jesús Herrada (Cofidis) 40p

Bergpristävlingen efter etapp 10

1. Jay Vine (Alpecin-Deceuninck) 40p
2. Robert Stannard (Alpecin-Deceuninck) 21p
3. Jimme Janssens (Alpecin-Deceuninck) 17p
4. Marc Soler (UAE Team Emirates) 16p
5. Thibaut Pinot (Groupama-FDJ) 12p
6. Rubén Fernández (Cofidis) 11p
7. Louis Meintjes (Intermarché-Wanty-Gobert) 10p
8. Mark Padun (EF Education-Easy Post) 10p
9. Jesús Herrada (Cofidis) 10p
10. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 9p

Vill du läsa mer om nästa etapp, se vår Inför-artikel.

Läs även om etapp 9.

Den nionde etappen sträckte sig 171,4 kilometer från Villaviciosa till Les Praeres. Under etappen tog man sig an fem kategoriserade stigningar och avslutade med en 3,9 kilometer lång tortyr upp till Les Praeres. Snittlutningen var på 12,9 procent, men under de första 2,2 kilometerna möttes man av en lutning på 16 procent. Maxlutningen låg på 22 procent. Den första stigningen var till Alto del Torno, följd av förstakategoristigningen Mirador del Fito, Alto de la Llama samt La Campa. Vid La Campa delades även bonussekunderna ut. För spurtpriset var man åter i startorten Villaviciosa, 33 kilometer från mål. Efter etapp nio väntar den andra vilodagen, då man tar sig ner till södra Spanien.

Bretagne Classic Ouest–France

På söndagen avverkades även årets upplaga av Bretagne Classic Ouest–France. Tävlingen, som tar sig 255 kilometer genom Bretagne, har hållits varje år sedan 1931. Loppet har både sin start och målgång i den lilla byn Plouay. Bansträckningen är väldigt kuperad och bjuder på tekniskt svåra utförskörningar. Till årets lopp kom exempelvis fjolårssegraren Benoît Cosnefroy, Tadej Pogačar, David Gaudu, Arnaud Démare, Stefan Küng, Jakob Fuglsang, Peter Sagan, Michael Matthews och Soren Kragh Andersen.

En tidig utbrytning skapades med sex cyklister. Över 200 kilometer senare anslöt ytterligare tio cyklister. När man började närma sig mål kom huvudklungan i kapp utbrytningen, efter främst en jätteinsats av Wout van Aert. En klungspurt var att vänta. Det belgiska stjärnskottet Arnaud De Lie inledde spurten, men van Aert gick ut till höger och körde om honom. Fransmannen Axel Laurance tog sig in på en andraplats före dansken Alexander Kamp och De Lie.

1. Wout van Aert (Jumbo-Visma) 6t04'22''
2. Axel Laurance (B&B Hotels-KTM) +0'00''
3. Alexander Kamp (Trek-Segafredo) +0'00''
4. Arnaud De Lie (Lotto Soudal) +0'00''
5. Filippo Fiorelli (Bardiani-CSF-Faizanè) +0'00''
6. Biniam Girmay (Intermarché-Wanty-Gobert Matériaux) +0'00''
7. Oliver Naesen (AG2R Citroën) +0'00''
8. Benjamin Thomas (Cofidis) +0'00''
9. Toms Skujiņš (Trek-Segafredo) +0'00''
10. Andrea Piccolo (EF Education-EasyPost) +0'00''

Vuelta a España 2022 etapp 9

Inför Vueltans nionde etapp var det Wout Poels i Bahrain Victorious och Pieter Serry i Quick Step-Alpha Vinyl tur att åka hem efter ett positivt covid-19-test. Även Jumbo-Vismas Sepp Kuss bröt efter en natt med feber. Serry och Kuss var väldigt viktiga hjälpryttare åt Remco Evenepoel respektive Primož Roglič. Henri Vandenabeele från DSM och Gerben Thijssen i Intermarché-Wanty-Gobert bröt båda under etappen. Den senare med en fotledsskada han drog på sig innan Vueltan.

Direkt från start gav sig fyra cyklister loss, bland dem Thomas De Gendt (Lotto Soudal). Det såg först ut som att det skulle bli dagens utbrytning, men snart förvandlades dagen till vilda västern med attack efter attack. De Gendt var den siste ur gruppen som fångades in, 30 kilometer in i etappen. Jay Vine var bland de som attackerade, men han var nu hårt bevakad efter sina starka insatser de senaste dagarna. Drygt tio kilometer senare kom tio andra cyklister loss.

Bland utbrytarna fanns Meintjes, Filippo Conca (Lotto Soudal), Dylan van Baarle (INEOS Grenadiers), Samuele Battistella (Astana Qazaqstan), Edoardo Zambanini (Bahrain Victorious), José Manuel Díaz (Burgos-BH), Simon Gugliemi (Arkéa Samsic) samt Robert Stannard och Jimmy Janssens från Alpecin-Deceuninck.

Thymen Arensman (DSM) övertalades att lämna gruppen då han bara låg 3 minuter och 18 sekunder efter täten. Huvudklungan skulle aldrig låta honom få ett stort försprång. Meintjes var då den som låg närmast, 8 minuter och 28 sekunder efter. Utbrytarna fick som mest fem och en halv minuts försprång.

För att försvara lagkamraten Jay Vines leding i bergspristävlingen, såg Stannard och Janssens till att ta förstaplatserna på de fyra första bergsprisen. De och Díaz tog bonussekunderna uppe på La Campa. Spurtpriset vanns av Conca före van Baarle och Stannard.

Utbrytningen fick som mest fem och en halv minuts försprång. I huvudklungan var det precis som på lördagen Quick Step-Alpha Vinyl som låg i täten. Först vid den sista stigningen hände det saker i huvudklungan. Strax innan inträffade en krasch där bland andra Tao Geoghen Hart i INEOS Grenadiers och Jumbo-Vismas Chris Harper var inblandade. Julian Alaphilippe ledde Evenepoel in i backen och belgaren kom loss i en grupp tillsammans med Enric Mas, Primož Roglič och Juan Ayuso.

Evenepoel höll ett jämnt tempo och först släppte Ayuso och Roglič. Snart lyckades han även skaka av sig Mas. Han kom in på en fjärdeplats och öppnade upp ett stort avstånd till konkurrenterna i totaltävlingen. Evenepoel har så här långt varit den klart starkaste cyklisten i bergen. På tisdag väntar favoritgrenen tempokörning. Det enda frågetecknet är om han och hans lag kan klara tre veckor och de riktigt höga bergen.

Bland utbrytarna gick Janssens och Battistella loss en bit innan det sista berget. De insåg att de inte var de starkaste klättrarna i gruppen och att de behövde ett försprång. När backen inleddes började snart Meintjes ta in på avståndet och gick snart om. Sydafrikanen utökade avståndet alltmer och kunde ta sin första seger i en Grand Tour.

Resultat Vuelta a España 2022 etapp 9

1. Louis Meintjes (Sydafrika) 4t32'39''
2. Samuele Battistella (Italien) +1'01''
3. Edoardo Zambanini (Italien) +1'14''
4. Remco Evenepoel (Belgien) +1'34''
5. Filippo Conca (Italien) +1'58''
6. Juan Ayuso (Spanien) +2'08''
7. Simon Gugliemi (Frankrike) +2'08''
8. Enric Mas (Spanien) +2'18''
9. Carlos Rodríguez (Spanien) +2'20''
10. Primož Roglič (Slovenien) +2'26''

Totaltävlingen efter etapp 9

1. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 34t02'32''*
2. Enric Mas (Movistar) +01'12''
3. Primož Roglič (Jumbo-Visma) +01'53''
4. Carlos Rodríguez (INEOS Grenadiers) +02'33''
5. Juan Ayuso (UAE Team Emirates) +02'36''*
6. Simon Yates (BikeExchange Jayco) +3'08''
7. João Almeida (UAE Team Emirates) +4'32''*
8. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) +5'03''
9. Jai Hindley (BORA-hansgrohe) +5'36''
10. Pavel Sivakov (INEOS Grenadiers) +5'39''*
–
11. Thymen Arensman (DSM) +5'45''
12. Tao Geoghen Hart (INEOS Grenadiers) +05'51''*
13. Ben O'Connor (AG2R Citroën) +5'53''
14. Alejandro Valverde (Movistar) +5'53''
15. Hugh Carthy (EF Education-Easy Post) +5'58''

* Deltar i ungdomspristävlingen

Poängpristävlingen efter etapp 9

1. Mads Pedersen (Trek-Segafredo) 147p
2. Sam Bennett (BORA-hansgrohe) 142p
3. Marc Soler (UAE Team Emirates) 81p
4. Samuele Battistella (Astana Qazaqstan) 67p
5. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 65p
6. Fred Wright (Bahrain Victorious) 64p
7. Primož Roglič (Jumbo-Visma) 56p
8. Enric Mas (Movistar) 55p
9. Daniel McLay (Arkéa Samsic) 41p
10. Jay Vine (Alpecin-Deceuninck) 40p

Bergpristävlingen efter etapp 9

1. Jay Vine (Alpecin-Deceuninck) 40p
2. Robert Stannard (Alpecin-Deceuninck) 21p
3. Jimme Janssens (Alpecin-Deceuninck) 17p
4. Marc Soler (UAE Team Emirates) 16p
5. Thibaut Pinot (Groupama-FDJ) 12p
6. Rubén Fernández (Cofidis) 11p
7. Louis Meintjes (Intermarché-Wanty-Gobert) 10p
8. Mark Padun (EF Education-Easy Post) 10p
9. Jesús Herrada (Cofidis) 10p
10. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 9p

Vill du läsa mer om nästa etapp, se vår Inför-artikel.

Läs även om etapp 8.

Etapp åtta från Pola de Laviana till Colláu Fancuaya var 153,4 kilometer lång. Det var den första av två dagar i bergen i Asturien. Dagen inleddes uppför Alto de la Colladona, den första av sex kategoriserade stigningar. Därpå följde Alto de Mozqueta, Alto de Santo Emiliano, Puerto de Tenebredo och Puerto de Perlavia. Etappen avslutades med en 10,1 kilometer lång förstakategoristigning till Colláu Fancuaya. Det var en ny bekantskap för cyklisterna då det var premiär för berget i Spanien runt. Snittlutningen var på 8,5 procent och de sista 700 meterna lutade nästan 11 procent. Bonussekunderna delades ut uppe på Tenebredo medan spurtpriset kom i Grau 26 kilometer från mål.

Varken Niklas Arndt och Mark Donovan i DSM eller Arkéa Samsics Anthony Delaplace kom till start till lördagens etapp på grund av positiva covid-19-test. Jake Stewart i Groupama-FDJ stoppades också av en sjukdom, i hans fall en magåkomma. Ledaren i bergspristävlingen, Victor Langelotti i Burgos-BH, kraschade under etappen och tvingades lämna. Även Israel-Premier Techs Itamar Einhorn bröt under dagen.

Den sjätte etappen inleddes med en kilometer av stiltje. Sedan attackerade Aleksej Lutsenko (Astana Qazaqstan) vilket öppnade slussarna och cyklisterna spreds ut över berget. En stor grupp med cyklister som kunde hota i sammandraget bildades och Quick Step-Alpha Vinyl jagade i kapp dem. Strax innan bergstoppen hann dock Vine och Soler komma loss.

I utförsåkningen anslöt Mikel Landa (Bahrain Victorious), Rein Taaramäe (Intermarché-Wanty-Gobert), Lucas Hamilton (BikeExchange Jayco), Mads Pedersen (Trek-Segafredo) och Bruno Armirail (Groupama-FDJ). Thibaut Pinot (Groupama-FDJ) var inte nöjd med att ha missat gruppen och tog hjälp av lagkamraten Sébastien Reichenbach för att jaga efter. Även Armirail saktade in för att hjälpa till och efter några kilometer var de i kapp. Landa var den som låg bäst till i totaltävlingen, 6 minuter och 33 sekunder efter.

Bakom tog Quick Step-Alpha Vinyl ledningen i huvudklungan och kontrollerade avståndet till utbrytarna. Först var det Rémi Cavagna som höll tempot och sedan Pieter Serry. Avståndet till ledarna ökade upp till strax över fyra minuter, ett avstånd som höll sig länge. Med 30 kilometer kvar började huvudklungan närma sig så sakteliga.

Vine vann etappen två dagar tidigare och var nu även ute efter bergspriströjan. Han var först över samtliga sex bergspris. Pinot var närmast efter med fyra andraplatser och en tredjeplats. Soler var andra man över den första, tredje man över två samt tvåa i mål. Bonussekunderna som delades ut på Tenebredo gick till Vine, Pinot och Lutsenko. Pedersen var med i utbrytningen av en enda anledning och det var att ta 20 poäng vid spurtpriset. Ingen utmanade honom vilket innebär att dansken tog över ledningen i poängtävlingen, fem poäng före Sam Bennett. Soler tog andraplatsen.

Med knappt fem kilometer kvar var Evenepoels sista lagkamrat klar med sitt dragjobb. Då valde belgaren själv att ta kommandot. Endast Mas, Roglič och Carlos Rodríguez kunde följa. Evenepoel körde i kapp och passerade de flesta av cyklisterna som varit i utbrytning. Strax före mållinjen försökte Mas spurta förbi belgaren, men Evenepoel svarade och tog femteplatsen. Richard Carapaz är en av förhandsfavoriterna som tappade mest tid och han får nog ta på sig rollen som hjälpryttare hädanefter.

I utbrytningen släppte först Pedersen och sedan Armirail. Sex kilometer från mål attackerar Lutsenko. Vine, Pinot, Taaramäe och Reichenbach följer. När Lutsenko viker åt sidan ökar Vine tempot och övriga släpper. Soler och Taaramäe är de som försöker komma i kapp, men Vine utökar i stället försprånget. Australiensaren tar sin andra professionella seger i karriären två dagar efter den första.

Resultat Vuelta a España 2022 etapp 8

1. Jay Vine (Australien) 4t05'25''
2. Marc Soler (Spanien) +0'43''
3. Rein Taaramäe (Estland) +0'43''
4. Thibaut Pinot (Frankrike) +0'47''
5. Remco Evenepoel (Belgien) +1'20''
6. Enric Mas (Spanien) +1'20''
7. Primož Roglič (Slovenien) +1'20''
8. Simon Yates (Storbritannien) +1'33''
9. Carlos Rodríguez (Spanien) +1'33''
10. Sébastien Reichenbach (Schweiz) +1'42''

Totaltävlingen efter etapp 8

1. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 29t28'19''*
2. Enric Mas (Movistar) +00'28''
3. Primož Roglič (Jumbo-Visma) +01'01''
4. Carlos Rodríguez (INEOS Grenadiers) +01'47''
5. Tao Geoghen Hart (INEOS Grenadiers) +01'54''*
6. Juan Ayuso (UAE Team Emirates) +02'02''*
7. Simon Yates (BikeExchange Jayco) +2'05''
8. João Almeida (UAE Team Emirates) +2'44''*
9. Jai Hindley (BORA-hansgrohe) +2'51''
10. Ben O'Connor (AG2R Citroën) +2'59''
–
11. Thymen Arensman (DSM) +3'18''
12. Pavel Sivakov (INEOS Grenadiers) +3'31''*
13. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) +3'39''
14. Sergio Higuita (BORA-hansgrohe) +3'41''*
15. Gino Mäder (Bahrain Victorious) +3'43''*

* Deltar i ungdomspristävlingen

Poängpristävlingen efter etapp 8

1. Mads Pedersen (Trek-Segafredo) 147p
2. Sam Bennett (BORA-hansgrohe) 142p
3. Marc Soler (UAE Team Emirates) 81p
4. Fred Wright (Bahrain Victorious) 64p
5. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 52p
6. Primož Roglič (Jumbo-Visma) 50p
7. Enric Mas (Movistar) 47p
8. Daniel McLay (Arkéa Samsic) 41p
9. Jay Vine (Alpecin-Deceuninck) 40p
10. Jesús Herrada (Cofidis) 40p

Bergpristävlingen efter etapp 8

1. Jay Vine (Alpecin-Deceuninck) 40p
2. Marc Soler (UAE Team Emirates) 16p
3. Thibaut Pinot (Groupama-FDJ) 12p
4. Rubén Fernández (Cofidis) 11p
5. Mark Padun (EF Education-Easy Post) 10p
6. Jesús Herrada (Cofidis) 10p
7. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 7p
8. Fred Wright (Bahrain Victorious) 6p
9. Roger Adrià (Equipo Kern Pharma) 6p
10. Lawson Craddock (BikeExchange Jayco) 5p

Vill du läsa mer om nästa etapp, se vår Inför-artikel.

Läs även om etapp 7.

Den sjunde etappen gick från Camargo i Cantabria till Cistierna i León. Den var 190 kilometer lång och hade endast en stigning, men det var hela tävlingens längsta stigning. Vägen upp till Puerto San Glorio var 22,4 kilometer lång och toppen kom med 64 kilometer kvar till mål. Snittlutningen var 5,5 procent. Spurtpriset i Las Salas passerades med 22 kilometer kvar. Bonussekunderna delades ut vid spurtpriset.

Jaakko Hänninen och Andrea Vendrame i AG2R Citroën testade båda positivt för covid-19 och lämnade Vueltan inför den sjunde etappen. Rémy Rochas i Cofidis bröt under etappen. Fransmannen skadade sig i en krasch under torsdagen och kunde inte fullfölja.

Etappen inleddes i ett högt tempo men en grupp med sex cyklister kom loss ganska tidigt. Gruppen bestod av Wright (Bahrain Victorious), Harry Sweeny (Lotto Soudal), Herrada (Cofidis), Omer Goldstein (Israel-Premier Tech), Battistella (Astana Qazaqstan) och Jimmy Janssens (Alpecin-Deceuninck). Som mest hade de ett försprång på fyra och en halv minut. I stigningen efter 118 kilometer fick Goldstein ge sig.

I den enda stigningen tog Herrada tio poäng och efter honom gick sex poäng till Wright, fyra till Janssens, två åt Sweeny och slutligen en till Battistella. Wright var först förbi spurtpriset före Sweeny och Battistella. Dessa tre tog då även tre, två respektive en bonussekund.

I huvudklungan jagade länge främst Trek-Segafredo för Mads Pedersen. Utöver att fånga utbrytarna ville man framför allt tvinga Sam Bennett att släppa. Det lyckades man med, men det var så pass sent och han kunde ta sig i kapp igen i utförsåkningen. Då tog INEOS Grenadiers över i hopp om en etappseger för Ethan Hayter. När ingen annan hjälpte till beslöt man sig dock för att sluta.

Det blev en signal för Arkéa Samsic och BikeExchange Jayco att gå upp i täten av huvudklungan i jakten efter en klungspurt. De förstnämnda körde för Daniel McLay och de sistnämnda för Kaden Groves. 23 kilometer från mål anslöt BORA-hansgrohe med en cyklist och lite senare gjorde Trek-Segafredo detsamma. Det var dock för lite och för sent. Man räknade fel och fick som mest ner avståndet till 40 sekunder.

Wright låg först i ledarkvintetten på upploppet. Han inledde spurten 250 meter från mål lätt utför, vilket gjorde det lätt för övriga att följa. Herrada lade sig bakom i hans jetström före Battistella. Herrada går ut till vänster och tar sig förbi Wright, medan Battistella kommer på högersidan. Battistella har högre fart men lyckas inte ta sig förbi Herrada. Herrada vinner Spaniens andra etapp i årets Vuelta. Det är spanjorens totalt andra etappseger i Spanien runt och han faller ihop i tårar av glädje.

Resultat Vuelta a España 2022 etapp 7

1. Jesús Herrada (Spanien) 4t30'58''
2. Samuele Battistella (Italien) +0'00''
3. Fred Wright (Storbritannien) +0'00''
4. Jimmy Janssens (Belgien) +0'00''
5. Harry Sweeny (Australien) +0'00''
6. Sam Bennett (Irland) +0'29''
7. Jake Stewart (Storbritannien) +0'29''
8. Kaden Groves (Australien) +0'29''
9. Mads Pedersen (Danmark) +0'29''
10. Daniel McLay (Storbritannien) +0'29''

Totaltävlingen efter etapp 7

1. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 25t21'34''*
2. Rudy Molard (Groupama-FDJ) 0'21''
3. Enric Mas (Movistar) +0'28''
4. Primož Roglič (Jumbo-Visma) +1'01''
5. Juan Ayuso (UAE Team E19mirates) +1'12''*
6. Pavel Sivakov (INEOS Grenadiers) +1'27''*
7. Tao Geoghen Hart (INEOS Grenadiers) +1'27''*
8. Carlos Rodríguez (INEOS Grenadiers) +1'34''
9. Simon Yates (BikeExchange Jayco) +1'52''
10. João Almeida (UAE Team Emirates) +1'54''*
–
11. Jai Hindley (BORA-hansgrohe) +1'55''
12. Wilco Kelderman (BORA-hansgrohe) +1'55''
13. Gino Mäder (Bahrain Victorious) +2'03''*
15. Ben O'Connor (AG2R Citroën) +2'09''
16. Thymen Arensman (DSM) +2'14''
17. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) +2'20''
18. Sergio Higuita (BORA-hansgrohe) +2'22''*
19. Richard Carapaz (INEOS Grenadiers) +2'56''

* Deltar i ungdomspristävlingen

Poängpristävlingen efter etapp 7

1. Sam Bennett (BORA-hansgrohe) 142p
2. Mads Pedersen (Trek-Segafredo) 127p
3. Fred Wright (Bahrain Victorious) 64p
4. Marc Soler (UAE Team Emirates) 47p
5. Primož Roglič (Jumbo-Visma) 41p
6. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 41p
7. Daniel McLay (Arkéa Samsic) 41p
8. Jesús Herrada (Cofidis) 40p
9. Samuele Battistella (Astana Qazaqstan) 40p
10. Enric Mas (Movistar) 37p

Bergpristävlingen efter etapp 7

1. Victor Langelotti (Burgos-BH) 13p
2. Jay Vine (Alpecin-Deceuninck) 11p
3. Rubén Fernández (Cofidis) 11p
4. Mark Padun (EF Education-Easy Post) 10p
5. Jesús Herrada (Cofidis) 10p
6. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 6p
7. Fred Wright (Bahrain Victorious) 6p
8. Roger Adrià (Equipo Kern Pharma) 6p
9. Marc Soler (UAE Team Emirates) 5p
10. Lawson Craddock (BikeExchange Jayco) 5p

Vill du läsa mer om nästa etapp, se vår Inför-artikel.

Läs även om etapp 6.

Den sjätte tävlingsdagen bjöd på den första målgången på en bergstopp. Etappen var 181,2 kilometer lång och gick mellan Bilbao och Pico Jano. Cyklisterna tog sig an andrakategoristigningen Alto de la Escrita, förstakategoristigningen Collada de Brenes och så slutligen förstakategoristigningen upp till Pico Jano. Avslutningen upp till mållinjen var 12,6 kilometer lång med en snittlutning på 6,6 procent. Bonussekunderna utdelades uppe på Collada de Brenes och vägen dit var 6,8 kilometer lång med en snittlutning på 8,2 procent. Spurtpriset kom efter 162 kilometer i Santa Cruz de Iguña.

Jan Hirt i Intermarché-Wanty-Gobert är den senaste som fått bryta efter han testat positivt för covid-19 inför torsdagens lopp.

Det var en regnig och kall dag. Etapp sex inleddes inte lika intensivt som onsdagen och utbrytningen med tio cyklister kom loss tidigt. Gruppen bestod bland annat av Rubén Fernández (Cofidis), Dario Cataldo (Trek-Segafredo), Xabier Azparren (Euskaltel-Euskadi), Mark Padun (EF Education-Easy Post) och Fausto Masnada (Quick Step-Alpha Vinyl). Deras försprång var som mest drygt fem minuter.

Bakom i huvudklungan var det främst Groupama-FDJ och Quick Step-Alpha Vinyl som höll tempot. De förstnämnda för att försvara Rudy Molards totalledning och de sistnämnda då man hade planer för Evenepoel. På det våta underlaget tog cyklisterna det lugnt i utförsåkningen. Trots detta föll först Cataldo i utbrytargruppen och sedan flera cyklister i huvudklungan i samma kurva.

Det första bergspriset vanns av Fernández före Cataldo och Azparren. Över det andra bergspriset var Padun först, följd av Fernández och Masnada. Fernández gick därmed upp på tredje plats i bergpristävlingen. Vine gick i och med sin seger upp på andra plats. Padun var först vid spurtpriset före Fernández och Masnada.

Quick Step-Alpha Vinyl höll tempot in i den avslutande stigningen. Men det var inte ett alltför högt tempo. Tre cyklister tyckte att det gick för långsamt och attackerade den allt tunnare huvudklungan tio kilometer från mål. Bland dessa fanns Vine. Strax efter gjorde Simon Yates en attack och endast ett fåtal av favoriterna kunde följa. När sedan Evenepoel ökade farten fick han bara med sig Roglič, Mas och Pavel Sivakov.

Evenepoel höll jämn men hög fart och snart tvingades Roglič och Sivakov släppa. Samtidigt åkte Vine i kapp och om Padun som varit i ensam ledning ett tag. Evenepoel, med Mas vid bakhjulet, öppnade upp ett allt större avstånd till den lite större grupp av favoriter som bildades bakom. Juan Ayuso lämnade gruppen och jagade närmast efter Evenepoel.

Vine kunde dock hålla undan och vann sin klart största seger i karriären. Evenepoel spurtade till sig andraplatsen före Mas som inte dragit en meter. Roglič med flera kom i mål långt över en minut senare. Evenepoel missade etappsegern men blev inte lottlös. Han kunde ta sig upp på podiet och trä på sig den röda ledartröjan. Evenepoel är en av världens bästa tempocyklister, så Roglič behöver hitta tid i bergen.

Resultat Vuelta a España 2022 etapp 6

1. Jay Vine (Australien) 4t38'00''
2. Remco Evenepoel (Belgien) +0'15''
3. Enric Mas (Spanien) +0'16''
4. Juan Ayuso (Spanien) +0'55''
5. Primož Roglič (Slovenien) +1'37''
6. Pavel Sivakov (Frankrike) +1'37''
7. Tao Geoghegan Hart (Storbritannien) +1'37''
8. Jay Hindley (Australien) +1'37''
9. Carlos Rodríguez (Spanien) +1'37''
10. Simon Yates (Storbritannien) +1'37''

Totaltävlingen efter etapp 6

1. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 20t50'07''*
2. Rudy Molard (Groupama-FDJ) 0'21''
3. Enric Mas (Movistar) +0'28''
4. Primož Roglič (Jumbo-Visma) +1'01''
5. Juan Ayuso (UAE Team E19mirates) +1'12''*
6. Pavel Sivakov (INEOS Grenadiers) +1'27''*
7. Tao Geoghen Hart (INEOS Grenadiers) +1'27''*
8. Carlos Rodríguez (INEOS Grenadiers) +1'34''
9. Simon Yates (BikeExchange Jayco) +1'52''
10. João Almeida (UAE Team Emirates) +1'54''*
–
11. Jai Hindley (BORA-hansgrohe) +1'55''
12. Wilco Kelderman (BORA-hansgrohe) +1'55''
13. Gino Mäder (Bahrain Victorious) +2'03''*
15. Ben O'Connor (AG2R Citroën) +2'09''
16. Thymen Arensman (DSM) +2'14''
17. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) +2'20''
18. Sergio Higuita (BORA-hansgrohe) +2'22''*
19. Richard Carapaz (INEOS Grenadiers) +2'56''

* Deltar i ungdomspristävlingen

Poängpristävlingen efter etapp 6

1. Sam Bennett (BORA-hansgrohe) 127p
2. Mads Pedersen (Trek-Segafredo) 118p
3. Marc Soler (UAE Team Emirates) 47p
4. Primož Roglič (Jumbo-Visma) 41p
5. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 41p
6. Enric Mas (Movistar) 37p
7. Fausto Masnada (Quick Step-Alpha Vinyl) 36p
8. Pascal Ackermann (UAE Team Emirates) 34p
9. Daniel McLay (Arkéa Samsic) 34p
10. Tim Merlier (Alpecin-Deceuninck) 34p

Bergpristävlingen efter etapp 6

1. Victor Langelotti (Burgos-BH) 13p
2. Jay Vine (Alpecin-Deceuninck) 11p
3. Rubén Fernández (Cofidis) 11p
4. Mark Padun (EF Education-Easy Post) 10p
5. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) 6p
6. Roger Adrià (Equipo Kern Pharma) 6p
7. Marc Soler (UAE Team Emirates) 5p
8. Lawson Craddock (BikeExchange Jayco) 5p
9. Joan Bou (Euskaltel-Euskadi) 5p
10. Fausto Masnada (Quick Step-Alpha Vinyl) 5p

Vill du läsa mer om nästa etapp, se vår Inför-artikel.

Läs även om etapp 5.

Etapp fem var 187,2 kilometer lång och gick mellan Irún och Bilbao. Cyklisterna hade tre tredjekategoriserade och två andrakategoriserade berg att ta sig an. Först ut var Puerto de Gontzagarigana, följt av Balcón de Biskaia, Alto de Morga samt slutligen Alto de Vilvero två gånger. Stigningen uppför Alto de Vilvero var 4,6 kilometer lång med en snittlutning på 8 procent, men med flera sektioner med dubbelsiffriga snittlutningsprocent. Andra gången över bjöd på bonussekunder för de tre första cyklisterna. Spurtpriset i Bilbao kom 29 kilometer från mål.

Daan Hoole i Trek-Segafredo kom inte till start på onsdagen då han blev den först i årets Vuelta att bryta efter ett positivt covid-19-test. Efter tisdagens etapp berättade Ethan Hayter i INEOS Grenadiers att det inte var något problem att hålla koll på utbrytningen. Huvudklungan låg för det mesta nära motorcykeln med tv-kameran, vilket naturligtvis är en stor fördel. Alessandro De Marchi i Israel-Premier Tech, som var med i utbrytningen, var väldigt upprörd efter etappen.

Onsdagens etapp inleddes i ett frenetiskt tempo och en stor mängd cyklister försökte komma loss i en utbrytning. Först efter 74 kilometer kom nio cyklister loss och snart anslöt fem cyklister och sedan ytterligare fyra. Bland dessa fanns Molard, Jake Stewart (Groupama-FDJ), Wright, Nikias Arndt (DSM), Lawson Craddock (BikeExchange Jayco), Roger Adrià (Equipo Kern Pharma), Vadim Pronskij (Astana Qazaqstan), Victor Langelotti (Burgos-BH), Daryl Impey (Israel-Premier Tech), Fausto Masnada (Quick Step-Alpha Vinyl) och Gregor Mühlberger (Movistar).

Langelotti övertog ledningen i bergspristävlingen efter han tagit poäng vid samtliga bergspris. Han vann de tre första, före Adrià, kom tvåa vid det fjärde och slutligen trea vid det sista. Craddock var först första gången över Alto de Vilvero, medan Marc Soler var först den andra gången, före Molard. Langelotti vann även spurtpriset, före Soler och Masnada.

Försprånget för utbrytarna låg för det mesta mellan fyra och fem minuter. Bäst till i totaltävlingen låg Molard, 58 sekunder efter Primož Roglič, följd av Wright som låg ytterligare fyra sekunder efter. I och med Molards andraplats vid det sista bergspriset, tog han två bonussekunder och utökade sin ledning till Wright med två sekunder. För att ta totalledningen behövde Wright då vinna etappen och ta tio bonussekunder samtidigt som fransmannen inte tog några bonussekunder. Nu vann Soler den rafflande avslutningen medan Wright slutade trea och tog fyra bonussekunder.

Soler gav sig i väg från huvudklungan 94 kilometer från mål och anslöt till utbrytarna 13 kilometer senare. Spanjoren hade en väldigt dålig tisdag och tappade över 14 minuter till Roglič. De två gångerna uppför Alto de Vilvero tunnade ut utbrytargruppen alltmer. I den sista stigningen var man nere i tolv cyklister. Stewart attackera en bit före vilket gav Molard en ursäkt att inte dra i gruppen och han satt som fastklistrad bakom Wrights bakhjul.

Jumbo-Visma ledde huvudklungan och var nöjda med situationen. De visste att det inte fanns några cyklister i utbrytningen som på allvar är ett hot i totalledningen. Genom att släppa tröjan, slipper man ansvaret att jaga längst fram i huvudklungan, vilket sliter på laget. Stewart fick som mest drygt 40 sekunder men snart attackerade Soler, som strax innan hade släppt. En kort bit före toppen är han i kapp och förbi Stewart och är först över krönet. Soler har som mest ett försprång på 20 sekunder, men bakom jagar tio cyklister.

De jagande har dock svårt att samarbeta och tittar på varandra. 700 meter från mål är Solers försprång nere till några sekunder, men de andra sätter sig upp och väntar på att någon annan ska ta initiativet. Soler kan därmed vinna etappen. Bakom spurtar Impey till sig andraplatsen före Wright och Molard.

Resultat Vuelta a España 2022 etapp 5

1. Marc Soler (Spanien) 4t15'23''
2. Daryl Impey (Sydafrika) +0'04''
3. Fred Wright (Storbritannien) +0'04''
4. Rudy Molard (Frankrike) +0'04''
5. Lawson Craddock (USA) +0'04''
6. Nikias Arndt (Tyskland) +0'04''
7. Victor Langelotti (Polen) +0'04''
8. Vadim Pronskij (Kazakstan) +0'04''
9. Gregor Mühlberger (Österrike) +0'04''
10. Roger Adrià (Spanien) +0'04''

Totaltävlingen efter etapp 5

1. Rudy Molard (Groupama-FDJ) 16t07'22''
2. Fred Wright (Bahrain Victorious) +0'02''*
3. Nikias Arndt (DSM) +1'09''
4. Lawson Craddock (BikeExchange Jayco) +2'27''
5. Primož Roglič (Jumbo-Visma) +4'09''
6. Sepp Kuss (Jumbo-Visma) +4'22''
7. Pavel Sivakov (INEOS Grenadiers) +4'35''*
8. Tao Geoghen Hart (INEOS Grenadiers) +4'35''*
9. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) +4'36''*
10. Richard Carapaz (INEOS Grenadiers) +4'42''
–
12. Simon Yates (BikeExchange Jayco) +5'00''
15. Enric Mas (Movistar) +5'01''
17. João Almeida (UAE Team Emirates) +5'02''*
18. Brandon McNulty (UAE Team Emirates) +5'02''*
19. Juan Ayuso (UAE Team E19mirates) +5'02''*
20. Jai Hindley (BORA-hansgrohe) +5'03''
21. Wilco Kelderman (BORA-hansgrohe) +5'03''
22. Sergio Higuita (BORA-hansgrohe) +5'10''*
23. Gino Mäder (Bahrain Victorious) +5'11''*
25. Mikel Landa (Bahrain Victorious) +5'11''
31. Alejandro Valverde (Movistar) +5'12''
32. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) +5'15''
34. Ben O'Connor (AG2R Citroën) +5'17''
46. Vincenzo Nibali (Astana Qazaqstan) +5'53''

* Deltar i ungdomspristävlingen

Poängpristävlingen efter etapp 5

1. Sam Bennett (BORA-hansgrohe) 127p
2. Mads Pedersen (Trek-Segafredo) 118p
3. Marc Soler (UAE Team Emirates) 47p
4. Pascal Ackermann (UAE Team Emirates) 34p
5. Tim Merlier (Alpecin-Deceuninck) 34p
6. Daniel McLay (Arkéa Samsic) 34p
7. Victor Langelotti (Burgos-BH) 33p
8. Primož Roglič (Jumbo-Visma) 30p
9. Ethan Hayter (INEOS Grenadiers) 30p
10. Nikias Arndt (DSM) 28p

Bergpristävlingen efter etapp 5

1. Victor Langelotti (Burgos-BH) 13p
2. Roger Adrià (Equipo Kern Pharma) 6p
3. Lawson Craddock (BikeExchange Jayco) 5p
4. Marc Soler (UAE Team Emirates) 5p
5. Joan Bou (Euskaltel-Euskadi) 5p
6. Rudy Molard (Groupama-FDJ) 4p
7. Primož Roglič (Jumbo-Visma) 3p
8. Julius van den Berg (EF Education-Easy Post) 3p
9. Jarrad Drizners (Lotto Soudal) 3p
10. Thomas De Gendt (Lotto Soudal) 2p

Vill du läsa mer om nästa etapp, se vår Inför-artikel.

Läs även om etapp 4.

Efter den första vilodagen var man äntligen i Spanien, närmare bestämt i Baskien. Den fjärde etappen var 152,5 kilometer lång och startade i Vitoria-Gasteiz. Årets första kuperade bana bjöd bland annat på andrakategoristigningen Puerto de Opakua och tredjekategoristigningen Puerto de Herrera. Vägen upp till Opakua var fem kilometer lång med en snittlutning på 6,9 procent. Målgången bestod av en 800 meter lång uppförsbacke till Laguardia med en snittlutning på nästan 10 procent. Spurtpriset kom 34 kilometer från mål i Lagrán.

Samtidigt med Vueltan pågår det även andra tävlingar. I söndags avgjordes Hamburg Cyclassics och vi såg sensationellt hur Marco Haller besegrade Wout van Aert i spurten. På startlinjen hade vi många av världens bästa spurtare: Fabio Jakobsen, Arnaud Démare, Dylan Groenewegen, Caleb Ewan, Jasper Philipsen, Fernando Gaviria, Peter Sagan, van Aert och vinnaren av de tre senaste upplagorna Elia Viviani. Det brukar kallas för en spurtklassiker, men det betyder inte att det är en platt bansträckning. Alla förväntade sig dock en klungspurt.

En stor krasch 30 kilometer från mål vände dock upp och ner på loppet. Flera spurtare var inblandade eller hindrades av kraschen och huvudklungan splittrades. Fem cyklister kom loss: Jumbo-Vismas van Aert, Haller och Patrick Konrad från BORA-hansgrohe, Intermarché-Wanty-Goberts Quinten Hermans samt Jhonatan Narváez från Ineos Grenadiers. De höll undan till mål och Konrad låg före van Aert, Haller och Hermans. Van Aert höll ögonen åt vänster, men Haller ställde belgaren och attackerade till höger. Haller höll undan in i mål och tog sin karriärs största seger.

På Spanien runts fjärde etapp var tempot väldigt högt och fem cyklister gick tidigt loss i en utbrytning. Joan Bou (Euskaltel-Euskadi), Jarrad Drizners (Lotto Soudal), Alexey Lutsenko (Astana Qazaqstan Team), Alessandro De Marchi (Israel-Premier Tech), Ander Okamika (Burgos-BH) och James Shaw (EF Education-EasyPost) fick som mest en ledning på drygt tre minuter. Med 53 kilometer kvar hade Okamika, Drizners och Bou släppt. Lutsenko, Shaw och De Marchi höll ut i ytterligare 20 kilometer.

Huvudklungan spurtade bakom, men Shaw vann spurtpriset före Lutsenko och De Marchi. Pedersen spurtade till sig fjärdeplatsen före Sam Bennett. Bergspriset på den andrakategoriserade stigningen vanns av Bou före Drizners och Lutsenko. Vid det andra bergspriset delades det även ut tre, två respektive en bonussekund. Julian Alaphilippe försökte ta förstaplatsen, men Roglič spurtade förbi och tog både de tre bonussekunderna och bergspriset.

BORA-hansgrohe och Jumbo-Visma kontrollerade tempot i huvudklungan. Tempot var så högt att klungan splittrades i en utförsåkning och den återsamlades aldrig. Framför allt BORA-hansgrohe försökte komma i kapp till spurtpriset för Bennetts skull, men var några sekunder sena. I den sista kategoriserade stigningen sätter Trek-Segafredo ett högt tempo. Man kör för en etappseger för Pedersen.

Tempot ökar ytterligare i den sista stigningen och huvudklunga tunnas ut alltmer. Vägen fram till målgången är ganska teknisk och alla favoriter vill ligga längst fram. När de kommer till den avslutande backen och målgången visar Roglič att han menar allvar. Han spurtar från övriga cyklister och vinner en klar seger. Vi får se om han vill behålla ledartröjan eller om han släpper ifrån sig den ett tag.

Resultat Vuelta a España 2022 etapp 4

1. Primož Roglič (Slovenien) 3t31'05''
2. Mads Pedersen (Danmark) +0'00''
3. Enric Mas (Spanien) +0'00''
4. Quetin Oacher (Frankrike) +0'00''
5. Pavel Sivakov (Frankrike) +0'00''
6. Ben O'Connor (Australien) +0'00''
7. Ethan Hayter (Storbritannien) +0'00''
8. Remco Evenepoel (Belgien) +0'00''
9. Wilco Kelderman (Nederländerna) +0'00''
10. Jai Hindley (Australien) +0'00''

Totaltävlingen efter etapp 4

1. Primož Roglič (Jumbo-Visma) 11t50'59''
2. Sepp Kuss (Jumbo-Visma) +0'13''
3. Ethan Hayter (INEOS Grenadiers) +0'26''*
4. Pavel Sivakov (INEOS Grenadiers) +0'26''*
5. Tao Geoghen Hart (INEOS Grenadiers) +0'26''*
6. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) +0'27''*
7. Richard Carapaz (INEOS Grenadiers) +0'33''
8. Carlos Rodríguez (INEOS Grenadiers) +0'33''*
9. Mads Pedersen (Trek-Segafredo) +0'33''
10. Simon Yates (BikeExchange Jayco) +0'51''
–
13. Enric Mas (Movistar) +0'52''
14. João Almeida (UAE Team Emirates) +0'53''*
15. Juan Ayuso (UAE Team E19mirates) +0'53''*
16. Brandon McNulty (UAE Team Emirates) +0'53''*
18. Jai Hindley (BORA-hansgrohe) +0'54''
19. Wilco Kelderman (BORA-hansgrohe) +0'54''
21. Sergio Higuita (BORA-hansgrohe) +1'01''*
22. Gino Mäder (Bahrain Victorious) +1'02''*
24. Mikel Landa (Bahrain Victorious) +1'02''
31. Alejandro Valverde (Movistar) +1'03''
32. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) +1'06''
34. Ben O'Connor (AG2R Citroën) +1'08''
46. Vincenzo Nibali (Astana Qazaqstan) +1'44''
103. Aleksej Lutsenko (Astana Qazaqstan) +11'28''

* Deltar i ungdomspristävlingen

Poängpristävlingen efter etapp 4

1. Sam Bennett (BORA-hansgrohe) 127p
2. Mads Pedersen (Trek-Segafredo) 118p
3. Pascal Ackermann (UAE Team Emirates) 34p
4. Tim Merlier (Alpecin-Deceuninck) 34p
5. Daniel McLay (Arkéa Samsic) 34p
6. Primož Roglič (Jumbo-Visma) 30p
7. Ethan Hayter (INEOS Grenadiers) 30p
8. Enric Mas (Movistar) 22p
9. James Shaw (EF Education-Easy Post) 20p
10. Thomas De Gendt (Lotto Soudal) 20p

Bergpristävlingen efter etapp 4

1. Joan Bou (Euskaltel-Euskadi) 5p
2. Primož Roglič (Jumbo-Visma) 3p
3. Julius van den Berg (EF Education-Easy Post) 3p
4. Jarrad Drizners (Lotto Soudal) 3p
5. Thomas De Gendt (Lotto Soudal) 2p
6. Julian Alaphilippe (Quick Step-Alpha Vinyl) 2p
7. Jay Vine (Alpecin-Deceuninck) 1p
8. Thibault Guernalec (Arkéa Samsic) 1p
9. Ander Okamika (Burgos-BH) 1p

Vill du läsa mer om nästa etapp, se vår Inför-artikel.

Läs även om etapp 3.

Den tredje och sista etappen i Nederländerna hade både sin start och målgång i Breda. Det var ännu en platt bana som sträckte sig över 193,2 kilometer. Avgången skedde vid slottet och vid den gotiska katedralen Grote Kerk steg de fyra cyklisterna i ledartröjor av och klev in. Där tände de två ljus för dem som ”påverkats av covid-19”. Därefter tog sig övriga cyklister genom kyrkan. Den officiella starten skedde söder om staden medan målgången var vid teatern Chassé, efter en lång vända i provinsen Noord-Brabant. De tog sig an den 300 meter korta fjärdekategoristigningen Rijzendeweg efter 133 kilometer och spurtpriset vid Sint Willebrord 23 kilometer från mål.

Vi är skyldiga en rättning från lördagens spurtpris. Det var Bennett och inte hans lagkamrat Ryan Mullen som kom tvåa. Lotto Soudals Steff Cras blev den förste cyklisten att lämna Vueltan. Belgaren kraschade under lördagens etapp och bröt armbågen. Kanadensaren Michael Woods i Israel-Premier Tech tvingades bryta på söndagen efter en krasch 50 kilometer in i etappen.

Precis som på den andra etappen släpptes utbrytningen i väg nästan direkt. På etapp tre bestod den av följande sju cyklister: Lotto Soudals Thomas De Gendt, EF Education-Easy Posts Julius van den Berg i bergpriströjan, José Herrada i Cofidis, Jan Bakelants i Intermarché-Wanty-Gobert, Ander Okamika i Burgos-BH, Euskaltel-Euskadis Mikel Iturria samt Equipo Kern Pharmas Pau Miquel. De fick som mest drygt tre minuter. Det var åter Alpecin-Deceuninck som kontrollerade avståndet från huvudklungan, den här gången med hjälp från Trek-Segafredo. De sista utbrytarna blev uppfångade elva kilometer från mål.

Bergspriset som utdelades på toppen av en blygsam 300 meter lång backe vanns av De Gendt före van den Berg. De Gendt vann även spurtpriset följd av Miquel, Bakelants, Okamika och van den Berg. Efter spurtpriset var De Gendt nöjd och släppte från utbrytargruppen.

Spurten drogs i gång drygt 200 meter från mål. Tim Merliers fot lossnade från pedalen vilket innebar att hans chanser var borta. Han fortsatte dock sin spurt och slutade sexa. Pascal Ackermann var den som stack först och till vänster om honom kom McLay upp. Bennett leddes fortfarande fram av Danny van Poppel och de tog sig fram till vänster. När Bennett drog i gång sin spurt tänkte Pedersen ta sig fram mellan irländaren och McLay. Den luckan stängdes dock och han var tvungen att gå ut till vänster. Dansken nådde aldrig fram till Bennett, som tog sig förbi McLay.

Vueltan i Nederländerna

Årets Vuelta inleddes med tre etapper i Nederländerna. Det var säkert trevligt för nederländarna och bra marknadsföring för arrangörerna. Men det var inte den riktiga Vueltan. Tour de France startade i år i Danmark. Det var dock tydligt att Touren började ordentligt först när man kom till Frankrike. I Danmark var det mycket publik, men cyklingen var händelsefattig. På hemmaplan förvandlades det till en fantastisk och händelserik tävling. Med tanke på hur kuperad bansträckningen är i Spanien, så blir kontrasten mot det platta Nederländerna än större. Vuelta a España inleds på riktigt på tisdag efter den första vilodagen. Då kommer det även bli mer spännande cykling.

Resultat Vuelta a España 2022 etapp 3

1. Sam Bennett (Irland) 4t05'53''
2. Mads Pedersen (Danmark) +0'00''
3. Daniel McLay (Storbritannien) +0'00''
4. Bryan Coquard (Frankrike) +0'00''
5. Fabian Lienhard (Schweiz) +0'00''
6. Tim Merlier (Belgien) +0'00''
7. Kaden Groves (Australien) +0'00''
8. Cédric Beullens (Belgien) +0'00''
9. Pascal Ackermann (Tyskland) +0'00''
10. Danny van Poppel (Nederländerna) +0'00''

Totaltävlingen efter etapp 3

1. Edoardo Affini (Jumbo-Visma) 8t20'07''
2. Sam Oomen (Jumbo-Visma) +0'00''
3. Primož Roglič (Jumbo-Visma) +0'00''
4. Sepp Kuss (Jumbo-Visma) +0'00''
5. Mike Teunissen (Jumbo-Visma) +0'00''
6. Robert Gesink (Jumbo-Visma) +0'00''
7. Ethan Hayter (INEOS Grenadiers) +0'13''*
8. Richard Carapaz (INEOS Grenadiers) +0'13''
9. Carlos Rodríguez (INEOS Grenadiers) +0'13''*
10. Pavel Sivakov (INEOS Grenadiers) +0'13''*
–
14. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) +0'14''*
20. Simon Yates (BikeExchange Jayco) +0'31''
26. Juan Ayuso (UAE Team Emirates) +0'33''*
27. João Almeida (UAE Team Emirates) +0'33''
28. Brandon McNulty (UAE Team Emirates) +0'33''*
38. Jai Hindley (BORA-hansgrohe) +0'41''
40. Wilco Kelderman (BORA-hansgrohe) +0'41''
41. Sergio Higuita (BORA-hansgrohe) +0'41''*
44. Gino Mäder (Bahrain Victorious) +0'42''*
45. Mikel Landa (Bahrain Victorious) +0'42''
57. Enric Mas (Movistar) +0'43''
59. Alejandro Valverde (Movistar) +0'43''
61. Vincenzo Nibali (Astana Qazaqstan) +0'46''
62. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) +0'46''
66. Aleksej Lutsenko (Astana Qazaqstan) +0'46''
75. Ben O'Connor (AG2R Citroën) +0'55''

* Deltar i ungdomspristävlingen

Poängpristävlingen efter etapp 3

1. Sam Bennett (BORA-hansgrohe) 117p
2. Mads Pedersen (Trek-Segafredo) 80p
3. Pascal Ackermann (UAE Team Emirates) 34p
4. Tim Merlier (Alpecin-Deceuninck) 34p
5. Daniel McLay (Arkéa Samsic) 34p
6. Thomas De Gendt (Lotto Soudal) 20p
7. Kaden Groves (BikeExchange Jayco) 19p
8. Mike Teunissen (Jumbo-Visma) 18p
9. Bryan Coquard (Cofidis) 18p
10. Ethan Hayter (INEOS Grenadiers) 15p

Vill du läsa mer om nästa etapp, se vår Inför-artikel.

Läs även om etapp 2.

Vueltans andra etapp var 175,1 kilometer lång och gick från 's-Hertogenbosch till Utrecht. Med start i provinsen Noord-Brabant ringlade sig banan norrut bland annat över floden Waal. Cyklisterna tog sig an den 2,1 kilometer långa fjärdekategoriserade stigningen Amerongse berg på en i övrigt platt dag. Spurtpriset i Soesterberg kom 17 kilometer från mål.

Till skillnad från hur det för det mesta såg ut i årets Giro d’Italia och Tour de France kom utbrytarna loss redan efter en dryg kilometer. Den bestod av Pau Miquel i Equipo Kern Pharma, EF Education-Easy Posts Julius van den Berg, Arkéa Samsics Thibault Guernalec, Euskaltel-Euskadis Xabier Mikel Azparren samt Jetse Bol i Burgos-BH. De fick som mest drygt fem minuter försprång.

Bakom i huvudklunga bestämde sig Alpecin-Deceuninck för att diktera tempot. De ville ha en klungspurt med Merlier som segrare. Många kliade sig dock i huvudet när avståndet minskade alltmer och 100 kilometer från mål var det nere i fem sekunder. Vad var deras plan kunde man undra. De lät dock avståndet öka igen och utbrytarna fångades upp 59 kilometer från mål. Vilket även det var tidigt.

Bergspriset i dagens enda stigning vanns av van den Berg, som därmed tog ledningen i bergspristävlingen. På andraplats kom Guernalec. Pedersen vann spurtpriset före Ryan Mullen i BORA-hansgrohe, Ethan Hayter i INEOS Grenadiers, Trek-Segafredos Dan Hoole samt Pascal Ackermann i UAE Team Emirates.

Luis Ángel Maté i Euskaltel-Euskadi gav sig i väg på en solokörning med 46 kilometer kvar. Han lovade inför tävlingen att plantera ett träd i sin hemort för varje kilometer han är i utbrytning under Vueltan. Arrangörerna har sagt att de ska matcha hans åtagande. Maté blev ikappkörd efter 25 kilometer.

Som Alpecin-Deceuninck önskade blev det en klungspurt. Merlier tappade dock rytmen efter han knuffats lite med Daniel McLay 500 meter från mål. Pedersen inledde spurten strax före Bennett, men irländaren var starkare och kunde passera dansken. Bakom Bennett satt Merlier, men han hade inte kraft att komma förbi.

Resultat Vuelta a España 2022 etapp 2

1. Sam Bennett (Irland) 3t49'34''
2. Mads Pedersen (Danmark) +0'00''
3. Tim Merlier (Belgien) +0'00''
4. Mike Teunissen (Nederländerna) +0'00''
5. Pascal Ackermann (Tyskland) +0'00''
6. Daniel McLay (Storbritannien) +0'00''
7. Itamar Einhorn (Israel) +0'00''
8. Jake Stewart (Storbritannien) +0'00''
9. John Degenkolb (Tyskland) +0'00''
10. Kaden Groves (Australien) +0'00''

Totaltävlingen efter etapp 2

1. Mike Teunissen (Jumbo-Visma) 4t14'14''
2. Edoardo Affini (Jumbo-Visma) +0'00''
3. Sam Oomen (Jumbo-Visma) +0'00''
4. Primož Roglič (Jumbo-Visma) +0'00''
5. Sepp Kuss (Jumbo-Visma) +0'00''
6. Ethan Hayter (INEOS Grenadiers) +0'12''*
7. Richard Carapaz (INEOS Grenadiers) +0'13''
8. Pavel Sivakov (INEOS Grenadiers) +0'13''*
9. Carlos Rodríguez (INEOS Grenadiers) +0'13''*
10. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) +0'14''*
-
14. Simon Yates (BikeExchange Jayco) +0'31''
19. Brandon McNulty (UAE Team Emirates) +0'33''*
20. Juan Ayuso (UAE Team Emirates) +0'33''*
23. João Almeida (UAE Team Emirates) +0'33''
30. Jai Hindley (BORA-hansgrohe) +0'41''
31. Wilco Kelderman (BORA-hansgrohe) +0'41''
34. Gino Mäder (Bahrain Victorious) +0'42''*
35. Mikel Landa (Bahrain Victorious) +0'42''
38. Enric Mas (Movistar) +0'43''
42. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) +0'46''
43. Vincenzo Nibali (Astana Qazaqstan) +0'46''

* Deltar i ungdomspristävlingen

Poängpristävlingen efter etapp 2

1. Sam Bennett (BORA-hansgrohe) 50p
2. Mads Pedersen (Trek-Segafredo) 50p
3. Pascal Ackermann (UAE Team Emirates) 26p
4. Tim Merlier (Alpecin-Deceuninck) 20p
5. Mike Teunissen (Jumbo-Visma) 18p
6. Ryan Mullen (BORA-hansgrohe) 17p
7. Ethan Hayter (INEOS Grenadiers) 15p
8. Daniel McLay (Arkéa Samsic) 14p
9. Dan Hoole (Trek-Segafredo) 13p
10. Itamar Einhorn (Israel-Premier Tech) 12p

Vill du läsa mer om nästa etapp, se vår Inför-artikel.

Läs om hur det gick i etapp 1.

Vuelta a España var planerad att ta sin start i Nederländerna redan för två år sedan. Det sköts dock på framtiden då restriktionerna införda på grund av covid-19 satte stopp. Den inledande lagtempoetappen var 23,3 kilometer lång och väldigt platt. Den tog sig ett varv genom Utrecht. Det var den första tempoetappen i Vueltan sedan 2019. Utrecht är den enda staden som arrangerat starten för alla tre Grand Tour.

Nairo Quintana hade tänkt ställa upp i Vueltan. I onsdags meddelade dock UCI att colombianen testat positivt för det smärtstillande preparatet tramadol efter två etapper i Tour de France. Hans resultat i Touren ströks därmed. Tramadol finns inte med på WADA:s lista över förbjudna preparat, så Quintana har inte fått någon avstängning. Han sa först att han skulle delta i Vueltan i alla fall, men drog sig ur på torsdagen. Quintana ämnar överklaga UCI:s beslut. Det är extra tufft för hans lag Team Arkéa Samsic, då de nu förlorat poängen från Touren och riskerar nedflyttning från den högsta divisionen.

Desto bättre nyheter från Danmark rörande Quintanas landsman Egan Bernal. Under ett träningsläger med Ineos Grenadiers i januari i Colombia körde han in i en buss med sin tempocykel. Han bröt 20 olika ben och läkarna uppskattade risken för att han skulle avlida eller bli förlamad till 95 procent. I tisdags gjorde dock Bernal sensationellt comeback i Danmark runt. Vi ser fram emot att se den forne vinnaren av Tour de France och Giro d’Italia göra upp med de främsta om totalsegern i en Grand Tour nästa år.

Det regnade lite i inledningen så lagen som startade senare hade en liten fördel. Arkéa Samsic anmälde ingen ersättare till Quintana utan ställde upp med endast sju cyklister. Vid mellantiden efter elva kilometer var Jumbo-Visma snabbast, 13 sekunder före Quick Step-Alpha Vinyl och ytterligare tre sekunder före INEOS Grenadiers.

Jumbo-Visma höll undan ända in i mål. Robert Gesink har varit hjälpryttare i laget sedan 2007 och man lät honom passera mållinjen först. Nederländaren gick därmed upp i totalledning efter den första dagen. INEOS Grenadiers med Richard Carapaz var snabbast under den andra halvan och tog sig upp på en andraplats. Quick Step-Alpha Vinyl och Remco Evenepoel fick därmed nöja sig med en tredjeplats.

Simon Yates i BikeExchange Jayco kom på en fjärdeplats, medan UAE Team Emirates och João Almeida slutade femma 33 sekunder efter. Tidsavstånden till vissa favoriter blev över en minut. Det här är ett av skälen till att lagtempoetapper numera är ovanliga i våra tre Grand Tour. Vissa förhandsfavoriter kan komma hopplöst långt efter för att de inte har ett tillräckligt bra lag.

Resultat Vuelta a España 2022 etapp 1

1. Jumbo-Visma (Nederländerna) 24'40''
2. INEOS Grenadiers (Storbritannien) +0'13''
3. Quick Step-Alpha Vinyl (Belgien) +0'14''
4. BikeExchange Jayco (Australien) +0'31''
5. UAE Team Emirates (Förenade Arabemiraten) +0'33''
6. Groupama-FDJ (Frankrike) +0'38''
7. BORA-hansgrohe (Tyskland) +0'41''
8. Trek-Segafredo (USA) +0'42''
9. Bahrain Victorious (Bahrain) +0'42''
10. Movistar (Spanien) +0'43''

Totalställning efter etapp 1

1. Robert Gesink (Jumbo-Visma) 24'40''
2. Primož Roglič (Jumbo-Visma) +0'00''
3. Chris Harper (Jumbo-Visma) +0'00''
4. Sepp Kuss (Jumbo-Visma) +0'00''
5. Rohan Dennis (Jumbo-Visma) +0'00''
6. Edoardo Affini (Jumbo-Visma) +0'00''
7. Sam Oomen (Jumbo-Visma) +0'00''
8. Mike Teunissen (Jumbo-Visma) +0'00''
9. Ethan Hayter (INEOS Grenadiers) +0'13''*
10. Richard Carapaz (INEOS Grenadiers) +0'13''
-
11. Pavel Sivakov (INEOS Grenadiers) +0'13''*
16. Remco Evenepoel (Quick Step-Alpha Vinyl) +0'14''*
23. Simon Yates (BikeExchange Jayco) +0'31''
27. Brandon McNulty (UAE Team Emirates) +0'33''*
29. Juan Ayuso (UAE Team Emirates) +0'33''*
30. João Almeida (UAE Team Emirates) +0'33''
41. Wilco Kelderman (BORA-hansgrohe) +0'41''
44. Sergio Higuita (BORA-hansgrohe) +0'41''*
45. Jai Hindley (BORA-hansgrohe) +0'41''
52. Mikel Landa (Bahrain Victorious) +0'42''
58. Gino Mäder (Bahrain Victorious) +0'42''*
62. Enric Mas (Movistar) +0'43''
63. Alejandro Valverde (Movistar) +0'43''
66. Miguel Ángel López (Astana Qazaqstan) +0'46''
69. Vincenzo Nibali (Astana Qazaqstan) +0'46''
70. Aleksej Lutsenko (Astana Qazaqstan) +0'46''
82. Ben O'Connor (AG2R Citroën) +0'55''
116. Hugh Carthy (EF Education-Easy Post) +1'19''
127. Jan Hirt (Intermarché-Wanty-Gobert) +1'25''
129. Louis Meintjes (Intermarché-Wanty-Gobert) +1'25''
130. Domenico Pozzovivo (Intermarché-Wanty-Gobert) +1'25''
166. Chris Froome (Israel-Premier Tech) +2'22''

* Deltar i ungdomspristävlingen

Vill du läsa mer om nästa etapp, se vår Inför-artikel.

Europamästerskapen hålls 2022 i München i Tyskland. Linjeloppet i söndags var 207,9 kilometer långt och gick från Murnau am Staffelsee till centrala München. Man tog sig an ett antal kortare stigningar, men det var ett mestadels platt lopp som avslutades med sex varv längs en 13 kilometer lång bana i staden. Onsdagens tempolopp i München var knappt 24 kilometer långt. Det började med en 400 meter lång stigning med en lutning på 7,4 procent, men var i övrigt platt och med få tekniska utmaningar. Mellantiderna togs efter 700 meter respektive efter 15,1 kilometer.

I linjeloppet gav sig schweizaren Silvan Dillier och österrikaren Lukas Pöstlberger direkt från huvudklungan. Övriga cyklister verkade nöjda och lät dem gå. Dillier och Pöstlberger log mot varandra och skakade lite på huvudena. De hade hoppats på en större grupp. Tre cyklister från mindre cykelnationer försökte ta sig i kapp, men fick ge sig. De två var i utbrytning i 180 kilometer och i fyra timmar. De blev uppfångade under första delen av det näst sista varvet i München.

En av hemmanationens hopp Pascal Ackermann stötte ihop med kravallstaketet runt banan 45 kilometer från mål och kraschade. Han bröt men som tur var drabbades ingen annan. Det var annars tyskarna, belgarna, fransmännen, nederländarna och italienarna som drog mest under de sista par varven.

Merlier startade spurten först. Jakobsen var dock starkare och kunde gå om. Démare kom bakifrån men hann inte nå fram till nederländaren och fick nöja sig med andraplatsen. Det var Jakobsens tolfte seger under hans första hela år efter kraschen i Polen 2020 där han nästan miste sitt liv. Han måste anses vara världens bästa spurtare för närvarande.

Tempoloppet avgjordes med hundradelar av en sekund. Direkt efter den inledande klättringen togs den första mellantiden. Snabbast var italienaren Ganna, som startade sist. Tvåa var Bissegger, två hundradels av en sekund efter. Küng, som slutade näst sist, tog det lugnare i backen och var drygt sex sekunder efter. Küng vann tempoloppet i Europamästerskapen både 2020 och 2021 och hoppades på ett hattrick.

Vid den andra mellantiden var Küng snabbast, knappt två sekunder före Ganna och ytterligare en sekund före Bissegger. Den regerande mästaren var snabbast av de tre mellan de båda mellantiderna. I mål hade irländaren Ben Healy länge den bästa tiden. Bissegger kom dock i mål på en hela 56 sekunder bättre tid. Så stora differenser på en så kort bana är ovanligt.

Näst sist i mål var Stefan Küng medan Bissegger satt i den heta stolen bredvid dansken Mikkel Bjerg. Küng kom i mål 34 hundradelar av en sekund långsammare än sin landsman. Bjerg kontrollerade pulsen på Bissegger som då bara hade Ganna att vänta in. Italienaren tappade dock på slutet och kom in på en tredjeplats. Sveriges Jacob Ahlsson som tävlar för Motala AIF Serneke Allebike gör en stark insats och slutar elva. 24-åringen är även svensk tempomästare, men det här måste ses som han bästa resultat i karriären.

Resultat Europamästerskapen linjelopp 2022

1. Fabio Jakobsen (Nederländerna) 4t38'49''
2. Arnaud Démare (Frankrike) +0'00''
3. Tim Merlier (Belgien) +0'00''
4. Danny Van Poppel (Nederländerna) +0'00''
5. Dam Bennett (Irland) +0'00''
6. Luka Mezgec (Slovenien) +0'00''
7. Elia Viviani (Italien) +0'00''
8. Alexander Kristoff (Norge) +0'00''
9. Jon Aberasturi (Spanien) +0'00''
10. Mads Pedersen (Danmark) +0'00''

Tobias Ludvigsson slutade på plats 21.

Resultat Europamästerskapen tempolopp 2022

1. Stefan Bissegger (Schweiz) 27'05''
2. Stefan Küng (Schweiz) +0'01''
3. Filippo Ganna (Italien) +0'09''
4. Mikkel Bjerg (Danmark) +0'27''
5. Maciej Bodnar (Polen) +0'37''
6. Ben Healy (Irland) +0'56''
7. Kévin Vauquelin (Frankrike) +1'12''
8. Morten Hulgaard (Danmark) +1'13''
9. Jos Van Emden (Nederländerna) +1'22''
10. Tanel Kangert (Estland) +1'26''
11. Jacob Ahlsson (Sverige) +1'34''

https://youtu.be/-o8EvbqTMn0

Länge var Spanien runt en ren spansk angelägenhet som övriga Europa mest såg som träning inför Tour de France och Giro d’Italia. Några storstjärnor började dock göra gästspel vilket satte tävlingen på kartan. På mitten av 1990-talet flyttades Vueltan till hösten för att inte krocka med Girot. Det är dock först under de senaste 15 åren Spanien runt har hittat en formel som fungerar och man lämnade de evigt platta motorvägarna bakom sig. Nu har man hittat hem och då har även stjärnorna hittat dit.

Stjärnorna som visade vägen

De två fransmännen Jacques Anquetil och Berard Hinault var världens bästa cyklister under sina respektive epoker. Anquetil blev 1963 det första stora namnet att vinna Spanien runt. Bara att få världens bäste cyklist till startlinjen sågs som en riktig kupp. Att han även tog den första Tour-Vuelta-dubbeln samma år hjälpte till att sätta loppet på kartan. Hinaults fantastiska seger 1983 i den första Vueltan med direktsända etapper, gjorde mycket för att sprida tävlingen och höja dess status.

Anquetil kom till Spanien runt 1963 för att bli den förste att vinna alla tre Grand Tour. Han ville även vara först att vinna Touren och Vueltan under ett och samma år. Anquetil hade gjort ett försök året innan, men blev snuvad av sin egen lagkamrat, tysken Rudi Altig. När Anquetil bröt efter den tredje sista etappen sa han: ”Alla vet vad som hände. Om jag fick som jag ville, skulle hela laget dra sig ur tillsammans med mig och lämna Altig ensam”.

Fransmannen Jacques Anquetil var det första stora namnet att vinna Spanien runt

Spanien runt var fortfarande sedd som en betydligt mindre tävling än Touren och Girot. Bansträckningen saknade höga berg och inkluderade långa tempoetapper. Det var även den kortaste Vueltan genom tiderna. Den var som gjord för Herr Stoppur. Anquetil tog ett fast grepp om tävlingen redan i den första tempoetappen. Han tog över den gula ledartröjan mer än två och en halv minut före tvåan. Han kom aldrig att släppa ifrån sig ledningen. Fem veckor senare var det dags för Touren och där fullbordade han sin Tour-Vuelta-dubbel.

Bernard Hinault ställde upp i Spanien runt två gånger och vann båda gångerna. Att 1983 var första gången tv direktsände var väldigt passande då det även ses som en av de mest spektakulära upplagorna. Den som i hög grad var ansvarig för detta var just Hinault. Grävlingen vände upp och ner på loppet och tog över ledningen för gott på den sjuttonde etappen mellan Salamanca och Ávila.

Spanjoren Julián Gorospe ledde före Hinault. Duellen de två emellan var ett av tävlingens huvudteman. Fransmannen var storfavorit, men han hade inte lyckats koppla ett grepp om loppet. Varje gång han skapade tidsförsprång kom spanjorerna tillbaka. Spanjorerna la sina interna motsättningar åt sidan för att ta sig an fransmannen. Det här var en av de första gångerna som tanken på en spansk armada väcktes, för att säkerställa att segern gick till en hemmaåkare.

Fransmannen Bernard Hinault vann den första upplagan med direktsända etapper

Redan vid den sjuttonde etappens första stigningen satte Hinault in flera attacker. Huvudklungan splittrades och lagkamraten Laurent Fignon körde hårt uppför El Pico för att bibehålla trycket. När Hinault satte in sin attack i samma stigning kunde endast Gorospe och landsmannen Marino Lejaretta följa. På den tredje stigningen knäcktes Gorospe och fransmannen gick mot totalsegern.

När de nådde bergstoppen hade de kört i kapp utbrytaren Vicente Belda. Gorospe passerade först två minuter senare. Grävlingen fortsatte mata på. Endast Lejaretta och Belda var med i hans följe när de kom till spurtpriset vid Navalmoral 30 kilometer från mål. Tv-bilderna visade alltid samma bild: Hinault längst fram med de övriga två kämpandes några meter efter för att följa honom.

Efter sex timmar i sadeln nådde de den fullpackade velodromen i Ávila. Hinault kunde enkelt besegra sina två följeslagare, trots Beldas försök till attack under det sista varvet. Hinault vann Vueltan före spanjorerna Lejaretta och Alberto Fernández.

Metamorfos

Vuelta a España är numera känd för sin vilda bansträckning. Det är normalt att nio etapper har sin målgång på en bergstopp. Det är normalt med nio etapper med minst en förstakategoristigning. Och det är normalt att arrangörerna hittar nya tuffa bergsvägar att ta sig an. Spanien runt har utvecklats till den mest oförutsebara och underhållande av våra tre Grand Tour. Arrangörernas tanke är att varje etapp ska vara minnesvärd. Och att det i slutändan ska bli en ärlig och brutal kamp, cyklist mot cyklist.

Varje Grand Tour har sin egen karaktär. Giro d’Italia är känd för sina tifosi, sina vackra vyer och Dolomiterna. Tour de France stoltserar med Alperna, traditionen och prestigen. Vueltan i sin tur är mer avslappnat och har det oförutsägbara, det okonventionella och hettan.

För att lösa problemet med att Spanien runt och Giro d’Italia överlappade varandra, vände sig UCI först till Girot och undrade om de kunde tänka sig att flytta loppet. Italienarna sa nej. UCI frågade då i stället spanjorerna som motvilligt gick med på att 1995 flytta Spanien runt till september.

Under den senare delen av 1990-talet och tidigt 2000-tal blev Spanien runt närmast en betald semester för många stjärnor. Det fanns gott om pengar att strö omkring. Parallellt med loppet pågick det ökända “Vuelta de la Noche” – nattliga och rusiga sponsorfester efter varje etapp runt Spanien. Podiumdamer, sportdirektörer, mekaniker, journalister, arrangörer samt en och annan cyklist festade framåt småtimmarna.

Andy Schleck och lagkamraten Stuart O'Grady blev utslängda från Vueltan 2010 efter en blöt natt

Från att ha gott om sponsorer och städer som ville vara en del av Spanien runt rasade allt i samband med finanskrisen 2008. Arbetslösheten steg till 25 procent och städerna hade inte råd med lyxen att finansiera cykellopp. Spanien gick från att ha ett dussintal professionella cykellag till endast två. Antal cykellopp på kalendern krympte.

Javier Guillén blev Vueltans generaldirektör samma år. Franska Amaury Sport Organisation (ASO) köpte 49 procent av evenemangsföretaget Unipublic som tagit över arrangemanget på 1980-talet. ASO arrangerade sedan tidigare bland annat Tour de France. 2014 tog ASO över hela ägandet av Unipublic. Det gav Vueltan ekonomisk stabilitet utan att fransmännen la sig i arrangemanget.

Det var en hård kris 2008 men Guillén menar att det gjorde dem starka. De satsade på Vueltan och det blev en succé. Spanien runt står nu på en stadig grund. Guillén insåg att cykellopp är företag och att Vueltan behövde hitta sin nisch. Loppet skulle inte existera utan sina sponsorer och sponsorerna vill att många lockas att titta. Man måste ge folk det de vill ha och de vill ha spännande tävlingar.

Javier Guillen omvandlade Spanien runt till årets mest spännande tävling

Han flyttade loppet bort från de stora släta vägarna och de stora städerna. Spanien runt brukade ringla sig fram till synes planlöst från den ena storstaden till den andra. Det var få bergsetapper, många spurter och gott om tempoetapper. Cyklisterna åkte genom oinspirerande rondeller och tråkiga platta raksträckor. Lokalborna klagade över avstängda vägar och ingen var nöjd.

När de stora städernas intresse mojnade vände sig Guillén till mindre orter och små regioner som ville locka till sig turister. Satsningen på landsbygden blev en stor framgång. Man fann en mängd branta stigningar för cyklisterna att ta sig an som garanterade spännande cykling. Guillén insåg även att Vueltan kom i slutet av en lång och påfrestande säsong. Cyklisterna var trötta.

Genom att finjustera Vuletan kunde han locka de stora stjärnorna. Visionen var enkel: kortare etapper, gott om klättringar och en kamp om totalsegern som pågick ända in i kaklet. Efter några tuffa år blomstrar Vueltan. Och de stora totalcyklisterna flockas till Spanien. Fokuset på tuffa stigningar fick vissa konsekvenser. Många spurtare bryr sig inte längre om att dyka upp, då det knappt finns några spurtetapper.

Flytten av Vueltan till slutet av säsongen visade sig vara positiv. Cyklisterna känner en större frihet. Det är efter Tour de France så de har ingenting att förlora. Det gör det även till en mer oberäknelig tävling. Många har redan uppnått sina mål för säsongen och kan cykla mer aggressivt. Cyklisterna må ha mindre energi kvar, men har desto större ambitioner.

Eran med spanjorerna Alejandro Valverde, Purito Rodriguez och Alberto Contador, colombianen Nairo Quintana och britten Chris Froome kan ses som en nystart för Spanien runt. De upplagorna bjöd på dramatik och spänning mellan kombattanter som slogs om varje meter.

Froomigal

Årtiondets etapp utspelade sig på den femtonde tävlingsdagen under Vueltan 2016. Det var en dag som vände upp och ner på alla förväntningar och avgjorde ett rafflande Spanien runt.

Britten Chris Froome är en framgångsrik cyklist men kanske inte så vacker på cykeln

Chris Froome i Team Sky var den store favoriten. Froome hade precis vunnit sin tredje Tour de France och tidigare slutat på andra plats två gånger i Vueltan. Den ranglige britten är känd för att sitta fult på cykeln. Han sitter med armbågarna utåt, huvudet hängande och hälarna neråt. Till det tycks han ständigt försöka korrigera positionen på sadeln. Trots detta fortsatte han vinna. Han var tillsammans med Nairo Quintana från Colombia och spanjoren Alberto Contador huvudpersonerna i 2016 år upplaga. Det var dock Froome och Team Sky alla ville tämja.

Quintana växte upp i Vereda La Concepción nästan 10 000 meter över havet och är en av de minsta av alla professionella cyklister. Han föddes sjuklig och undernärd. Föräldrarna tog honom till en schaman då man trodde att en dödsande förts vidare genom hans mor, vilket händer när en gravid kvinna rör vid en döende person. Under sin debutsäsong som proffs tvingades Nairoman visa att han var tuff även om han var liten. En stor klassikercyklist tampades med honom om en bättre plats i klungan. Quintana svarade med att slå honom i magen.

Inför etapp 15 ledde han 54 sekunder före Froome. Quintanas lag Movistar betraktade dock Froome som ledare. Med tempoetappen som väntade på den nittonde etappen, visste de att de behövde minst ett två minuter stort försprång. Contador i Tinkoff låg på en sjätteplats, nästan tre och en halv minut efter.

Alla cyklister var trötta och slitna efter en tuff Vuelta. Mer specifikt var de trötta efter den föregående dagens 196 kilometer långa kungaetapp. Etapp 14 bjöd på tre förstakategoristigningar och avslutades på toppen av Col d’Aubisque – en specialkategoristigning. Sky tvingades dra i huvudklungan för att hålla ner avståndet till Quintanas lagkamrat Daniel Moreno som var i väg i en utbrytning. Det hårda arbetet gjorde att krafterna tröt bland Skys cyklister.

Banprofilen för etapp 15 under Spanien runt 2016

Den femtonde etappen tog cyklisterna från Sabiñánigo till Aramon Formigal. De hade först att ta sig an en tredjekategori- och en andrakategoristigning. Etappen avslutades på toppen av förstakategoriberget Formigal. Etappen var endast 118,5 kilometer lång och inleddes med ett par okategoriserade stigningar. Korta etapper brukar innebära ett högt tempo.

Contador var besviken efter den föregående etappen. Han valde att se framåt och tog en titt på banprofilen. Han tyckte starten såg intressant ut, så han bestämde sig för att chansa och starta i full fart. Etappen började först på eftermiddagen så Quintanas lagkamrater Rory Sutherland och Imanol Erviti beslutade sig för att rekognoscera banan på morgonen. De insåg att starten var väldigt tuff och såg till att hela Movistar-laget var förvarnat.

Etappen inleddes i ett intensivt tempo. Tinkoff och Movistar såg båda till att ha cyklister vid täten. Team Sky däremot tappade snabbt positioner. Gianluca Brambilla i Etixx–Quick-Step var den förste som attackerade. Brambilla blev överraskad över att direkt se Contador vid sitt bakhjul. Båda började köra för fullt. Italienaren hade fokus på en etappseger. Contador tänkte på sammandraget och siktade uppåt.

När Quintana såg att Contador stack följde han direkt. Han fick med sig lagkamraterna Jonathan Castroviejo och Rubén Fernández. Även Contador hade med sig två lagkamrater. Bakom försökte Esteban Chaves i Orica–BikeExchange (OBE) ta sig i kapp. När Tosh Van der Sande i Lotto–Soudal ramlade i utförsåkningen uppehölls de som jagade och en grupp med 14 cyklister kom loss. Att totalledaren kom med i utbrytningen var sensationellt.

Team Sky var inte förberedda på den intensiva starten. Van der Sandes fall ställde till det lite, men man var redan oorganiserade och inte samlade. När utbrytarna lämnat hade Froome bara med sig David López och Salvatore Puccio i den efterföljande gruppen. Puccio släppte dock snart. Laget var slutkört efter den hårda fjortonde etappen.

Utbrytarna samarbetade väl och försprånget gick upp till över två minuter. Bakom var det främst López i Sky, OBE och Astana som jagade, då OBE:s Chaves och Simon Yates samt Astanas Michele Scarponi kämpade om topplaceringar. Movistars Alejandro Valverde var även han med i andragruppen. Valverde satte sig bakom Froome för att stressa honom. Varje gång britten var klar med sin dragningsvända, la Valverde in en attack. Allt för att Froome inte skulle få någon vila. Mot slutet splittrades gruppen och en isolerad Froome fick hålla sitt eget tempo.

Colombianen Nairo Quintana stod som segrare i Vuelta a España 2016

Vid foten av Formigal var utbrytarnas försprång två minuter. Snart var gruppen nere i åtta cyklister, inklusive Quintana, Contador och Brambilla. Quintanas tempoökning gjorde att alla utom Brambilla tvingades släppa. Italienaren spurtar till sig sin andra Grant Tour-etapp i karriären. Quintana var dock nöjdast då hans försprång till Froome ökat till 3 minuter och 37 sekunder. Froome tog sedan igen över två minuter på tempoetappen, men kom inte närmare än så. Quintana vann därmed sin andra Grand Tour.

Froome sa efter tävlingen: “Jag förlorade Vueltan den där dagen på Formigal. Det är ett lopp som jag verkligen tycker om att tävla i, men jag skulle inte kalla det en besatthet. Jag har kommit tvåa tre gånger, och skulle väldigt gärna vinna en gång”. Han vann sedan 2017 och tilldelades retroaktivt segern 2011 efter Juan José Cobos dopningsavstängning.

”Varför jag älskar Vueltan? Enkelt. Ingen vet vem som ska vinna”, kommenterade australiensaren Adam Hansen.

Irländaren Nicolas Roche sa: ”Vueltan är ett roligt lopp. Allt kan närsomhelst plötsligt ställas på huvudet”.

Berättelsen om Spanien runt är berättelsen om svårigheten att komma i gång. Det är även berättelsen om svårigheten att hålla i gång. Vuelta a España har genom historien haft det svårt att hitta en identitet. Länge var det bara en lillebror till Tour de France och Giro d’Italia som endast spanjorerna tog på allvar. Spanjorerna kunde även gadda sig samman för att säkerställa att en landsman skulle vinna. Även om de tillhörde olika lag. Till detta hade vi stora rivaliteter och terroristattacker.

Skapelseberättelse

Den Andra spanska republiken hade 1935 haft landet i sitt våld under tre år. Tidningen Informaciones var rojalistisk och vänligt inställd till nationalsocialismen. Under perioden finansierades tidningen delvis av det tredje riket. Chefredaktör Juan Pujol var ursprungligen anarkist men blev senare antisemit och fascist. Informaciones kom att stödja general Franco under inbördeskriget.

Den första etappen av den första upplagan 1935 var i gång

Den tidigare cyklisten Clemente López-Dóriga skrev för Informaciones. Han sa till Pujol att Spanien borde ha ett eget etapplopp i samma stil som Tour de France och Giro d’Italia. Han framhöll sin egen erfarenhet av att ledsaga sina cyklistadepter under de utländska tävlingarna. Förslaget värmde Pujols spanska hjärta och han lät sig övertalas.

Redan 1912 hade det spanska cykelförbundets president Narcisse Masferrer försökt starta ett Spanien runt. Han var chefredaktör för den Barcelona-baserade sporttidningen El Mundo Deportivo. Året innan arrangerade man Katalonien runt som ett genrep inför ett spanskt etapplopp. De spanska cykelauktoriteterna sa att det var en trevlig idé, men att de aldrig skulle acceptera att loppet organiserades från Katalonien.

1924 proklamerade tidningen Heraldo de Madrid att man skulle arrangera Vuelta ciclista a España. En sensationell rubrik på förstasidan löd: den italienske Tour de France-vinnaren Ottavio Bottecchia lovade ställa upp i Spanien runt. Trots ett brett stöd, ekonomiska bidrag och upprättade kommittéer föll det i glömska och planerna rann ut i sanden.

En knackig start

När tävlingen äntligen kom i gång 1935 skulle det visa sig bli en skakig start. Den 29 april gav sig 50 tävlande av från Madrid på den första av 14 etapper. Vuelta ciclista a Españas premiärupplaga sträckte sig totalt över 3 431 kilometer. När cyklisterna återvände till huvudstaden den 15 maj återstod 29 cyklister. Som vinnare stod belgaren Gustaaf Deloor efter en hård duell med hemmasonen Mariano Cañardo. Ett år senare hölls den andra upplagan under ett spänt politiskt läge. Deloor upprepade sin bravad från föregående år. Några veckor efter tävlingen avslutats bröt inbördeskriget ut. Inga fler tävlingar kom att hållas under de fyra nästkommande åren.

Belgaren Gustaaf Deloor vann de två första upplagorna av Spanien runt

Vueltan var tillbaka 1941, men även denna gång blev det endast två årgångar. Det var nu det andra världskriget som satte käppar i hjulet. Efter kriget tog tidningen Ya över stafettpinnen och arrangerade Spanien runt i maj 1945. Ya orkade dock endast anordna ytterligare fyra upplagor, med ett uppehåll 1949. De kunde inte få ekonomin att gå ihop.

Först 1955 var man åter i gång, den här gången under den baskiska tidningen El Correo Español-El Pueblo Vascos ledning. Sedan dess har Vuelta a España hållits varje år, även om tidningens dåliga finanser hotade loppets existens på mitten av 1960-talet. Clemente López-Dóriga arbetade med arrangemanget fram till sin död 1957.

Ett spanskt Spanien runt

Tony Rominger attackerade och totalledaren Alex Zülle och hans lag följde efter. Miguel Induráin däremot föll allt längre bak, ständigt följd av en tv-kamera. Han var fyra minuter efter när gruppetton kom i kapp honom. Efter man försökt uppmuntra honom att fortsätta stannade han nere i dalen, steg av cykeln och gick över gatan in i Hotel El Capitán. Det var Banestos hem för natten.

Miguel Induráin avbryter Spanien runt 1996 och avslutar även sin karriär

Lagets läkare sa först att Induráin drabbats av bihåleinflammation och bronkit. Den storväxte spanjoren erkände dock senare att hans krafter helt enkelt tagit slut. Induráin hoppades att det som hände under Touren i juli var en tillfällighet. Att han två månader senare skulle klara att vinna Spanien runt på ren vilja. För att undvika fler förödmjukelser, valde den femfaldige Tour de France-vinnaren att 1996 avsluta karriären.

Spanska cyklister och lag har länge satsat på Spanien runt. På 1970- och 80-talet fanns det ett dussintal spanska proffslag vilket gav tävlingen en väldigt spansk prägel. Spanska cyklister kunde gå samman och konspirerade för att en spanjor skulle vinna totaltävlingen. För de flesta andra var det ett träningslopp. Eddy Merckx ställde upp 1973. Han vann totalsegern, 6 av 17 etapper, poängtävlingen och slutade tvåa i bergspristävlingen. Belgaren återvände aldrig.

Vueltan brukade starta i slutet av april och krocka med Giro d’Italia. Det var därför svårt att locka de största cyklisterna och det uppskattades inte av sponsorerna. Vueltan sågs av många enbart som en förberedelse inför Girot eller Touren. På 1990-talet hade man till och med svårt att locka Spaniens främste cyklist genom tiderna, Miguel Induráin.

Vinnare

Bland Spanien runts mesta vinnare hittar vi inte helt överraskande övervägande spanjorer. Roberto Heras är den ende som vunnit Vueltan fyra gånger – 2000, 2003, 2004 och 2005. Heras blev först av med sin seger 2005 efter han testat positivt för dopning. Han överklagade dock genom det spanska rättssystemet och 2012 gav Högsta domstolen honom rätt. På pallen bar han en guldfärgad tröja. Färgen på ledarens tröja har varierat genom åren. Ursprungligen var den brandgul, men numera är den röd – maillot oro.

Spanjoren Roberto Heras har vunnit Spanien runt fyra gånger

Spanjoren Delio Rodríguez är den som vunnit flest etapper. Han segrade 39 gånger mellan åren 1941 och 1947. Hans landsman José María Jiménez är ensam om att ha vunnit bergspristävlingen fyra gånger. Han var bäst i bergen 1997, 1998, 1999 samt 2001. Ledaren av tävlingen bär sedan 2010 en blåprickig tröja.

Spanjoren Alejandro Valverde har vunnit poängpristävlingen fyra gånger. Han delar dock äran med irländaren Sean Kelly och fransmannen Laurent Jalabert. Ledaren av tävlingen bär sedan 2009 den gröna poängtröjan – maillot verde.

En spansk armada

Robert Millar sågs som en retlig karaktär. Han fjäskade inte inför journalisterna, som alla tyckte han var oförskämd och korthuggen. Men han var professionell och respekterad bland övriga cyklister. Den nätte skotten ingav ett underligt intryck i Spanien, med ringen i örat, det långa håret och den vegetarianska kosthållningen. 2017 skulle Millar meddela att han bytt kön och nu i stället var Philippa York.

De spanska cykelfantasterna brukade kalla honom ”el Pendientes” – örhänget. Under den sista tempoetappen 1985 hade någon satt upp en banderoll med texten: ”Modiga spanjorer, låt inte den med örhänge vinna”. Han trivdes dock att tävla i Spanien: ”Jag uppskattade slumpmässigheten. Det var som 21 endagslopp. Man visste aldrig vad som skulle hända. Det var det som gjorde Spanien runt mer intressant än andra lopp. Girot var aldrig på det sättet och under Touren var det alldeles för nervöst och stressigt”.

Inför den näst sista dagen ledde Millar tio sekunder före colombianen Pacho Rodríguez i Zor–Gemeaz. Spanjorerna Pello Ruíz Cabestany och Pedro Delgado låg en dryg minut respektive drygt 6 minuter efter skotten. De båda spanjorerna tillhörde laget Orbea-Seats. Alla trodde det var avgjort och även Millar kände sig säker. Bara han bevakade Rodríguez så skulle det gå bra.

Skotten Robert Millar förlorade Vueltan 1985 på den näst sista dagen

Den ödesdigra 200 kilometer långa artonde etappen bjöd på klättringarna Morcuera, Cotos och Los Leones följt av 43 kilometer av platt cykling till mållinjen. På den andra klättringen fick Millar punktering och det formligen haglade attacker. José Recio gick loss tillsammans med Delgado. De hade fått en lucka när Millars sista lagkamrater i Peugeot lyckats få tillbaka skotten till resterna av huvudklungan. Lagkamraternas krafter var dock slut och de föll snabbt bak och lämnade Millar isolerad.

Recio och Delgado började bygga upp en stor ledning. Millar verkade ovetandes om den annalkande faran och fortsatte fokusera på sina två närmaste rivaler. Tv-bilder visade hur den gula ledartröjan småpratade med Rodríguez och Ruiz i vad en tidning kallade ”en blandning av kaxighet och sportmannaskap”.

Tidsangivelserna på de svarta tavlorna var högst sporadiska. Det faktum att Orbea-Seats sportdirektören följde Millars grupp, gjorde att han trodde att det inte var någon fara med Delgado. Först 40 kilometer från mål insåg Millar vad som var på väg att hända. Hans sportdirektör Roland Berland kom upp till skotten och berättade att Delgado hade ett försprång på fem minuter.

Ingen ville dock hjälpa Millar. Spanjorerna i huvudklungan ville inte ha ytterligare ett fiasko för hemmanationen. Det spanska Zor–Gemeaz sportdirektör kallade inte tillbaka Rodríguez två lagkamrater för att hjälpa colombianen, även fast Rodríguez andraplats var i fara. Det skulle bara ge totalsegern till Millar och de ville hellre ha en spansk vinnare än en skotte.

Rodríguez och Ruis bevakade Miller och vägrade hjälpa till med farthållningen. Utan lagkamrater var Millar ovillig att attackera för fullt i den sista stigningen, då han skulle riskera förlora allt. Att på egen hand försöka köra i kapp en grupp utbrytare var ett hopplöst åtagande. Samtidigt hade han sina närmsta rivaler vid bakhjulet, som inte var intresserade av att dra en meter.

Delgado gjorde en överenskommelse med Recio. Han skulle låta Recio vinna etappen om de arbetade tillsammans för att säkra den gula ledartröjan åt Delgado. En förödmjukad Millar tyckte det plötsliga spanska samarbetet var genomskinligt och skandalöst. Han kände sig som en driftkucku.

Spanjoren Pedro Delgado vann Spanien runt 1985

Recio tog etappsegern före Delgado, som kom i mål 6 minuter och 50 sekunder före Millars grupp. Spanjoren hade nu en ledning med 36 sekunder inför den avslutande platta etappen till Salamanca. Saken var klar. Delgado deklarerade att ”min seger är Spaniens seger”. Han konstaterade även att det inte var han som vunnit utan Peugeot-laget som förlorat.

”Det var Berlands fel att jag förlorade”, förklarade Millar. ”Alla visste att jag skulle ha vunnit. Berland vet att jag skulle ha vunnit”. I stället för att fokusera på totalsegern ville Berland även vinna lagtävlingen. Han beordrade därför hela laget att köra för fullt under tempoetappen dagen innan. Lagkamraterna hade kunnat ha lite av en vilodag, nu var de i stället slutkörda på den avgörande etappen. Millar kritiserade även Berland för att inte ha skapat allianser med andra lag. Allianser är en naturlig del av alla lopp så det var inte någon överraskning att de spanska lagen samarbetade.

Lejonet och Örnen

Federico Bahamontes drabbades redan 1957 av spanska cyklister som gick samman och gemensamt arbetade mot honom. Skillnaden den gången var att Örnen från Toledo själv var spanjor och att många av cyklisterna i fråga tillhörde samma lag som han. På den här tiden bestod tävlingen av landslag samt ett antal regionala spanska lag.

I det ena lägret fanns Bahamonistas, supportrar till kastilianen som många anser vara historiens bäste och mest naturlige klättrare. I det andra Loroñistas, baskiska supportrar till den hänsynslöse cyklisten som konstant klippte Örnen från Toledos vingar. Spaniens mest intensiva rivalitet mellan två atleter delade under åtta år landet i två läger. Den ledde till såväl självsabotage som nationell skam.

Federico Bahamontes växte upp i en stor men fattig familj i en förort till Toledo. Den elvaårige Federico arbetade, stal grönsaker och jagade katter om nätterna för att ordna mat åt familjen. Han köpte senare en cykel för att kunna leverera mat från de omliggande byarna till den svarta marknaden. Han valde en racercykel för att polisen inte skulle fånga honom. När Bahamontes blev sängliggande med tyfus i två månader blev han smal som en sticka. Efter han återhämtat sig deltog han i sin första cykeltävling. Naturligtvis attackerade han direkt.

Bahamontes attacker var impulsiva och passionerade. Med en dåres envishet tycktes han attackera av principskäl. Han hade ett begränsat taktiskt kunnande och en förkärlek till agg. Ofta skapade han enorma försprång i bergen för att sedan bli ikappkörd på slätkörningen. Därefter skyllde han på alla utom sig själv.

General Franco var en av Bahomontes supportrar. Hans store rival Jesús Loroño var i stället släkt med många hängivna baskiska separatister. Den två år äldre basken hade jobbat som skogshuggare och dikesgrävare. Lejonet från Larrabetzu sågs i Baskien som en välbyggd arbetarklasshjälte från Bilbaos industri- och jordbruksinland. Han ansågs vara hårdnackad, pragmatisk, rättfram och vänlig. Bahomontes sågs däremot som en excentrisk, oberäknelig och verklighetsfrämmande klättrare från någon stad i syd.

De gjorde vad som helst för att förhindra att den andre vann – även om det innebar att de själva inte kunde vinna. De utbytte förolämpningar, vägrade samarbeta och kom med ständiga anklagelser om bedrägeri, fusk och svek. Journalisterna älskade rivaliteten och många rörde gärna om i grytan. Loroño brukade dricka en flaska vin till middagsmaten. Bahomontes tog det som en personlig förolämpning, då det räckte med en klunk för att han skulle bli berusad.

Italienaren Angelo Conterno greppar tag om Federico Bahamontes tröja under Vueltan 1956

Under många tävlingar var deras enda syfte att säkerställa att den andre inte vann. Motståndarna var inte sena med att utnyttja situationen. När Bahomontes ledde under Vueltan 1956 var det Loroño som jagade, med italienaren Angelo Conterno i släptåget. Efter Loroño gått om, greppade Conterno tag i Bahomontes tröja uppför bergen. Det finns de som säger att Örnen från Toledo hjälpte italienaren, medan andra säger att det var Conterno som hindrade honom från att attackera. Conterno slutade hursomhelst som totalsegrare 13 sekunder före Loroño.

Under Spanien runt 1957 krackelerade det spanska laget från insidan, men lyckades ändå vinna. I det spanska laget fanns både Bahamontes och Loroño. Veteranen Bernardo Ruíz representerade ett regionalt spanskt lag. Det spanska laget var dock fullt av Ruiz lagkamrater från Faema. Sportdirektören Luis Puig insåg sin oförmåga att få Bahamontes och Loroño att samsas. Därför kände han att två lagkaptener var den bästa strategin. Han litade även till Ruíz, som han inte visste tillhörde Loroño-lägret.

Inför den tionde etappen låg Bahamontes nästan 16 minuter före Loroño. Dramat var dock lång ifrån över. Ruíz berättade senare att Bahamontes hade fler fiender inom än utom laget. På etappen mellan Valencia och Tortosa gick Ruiz och två andra cyklister loss. Snart anslöt bland andra Loroño. Bahamontes höll sig samtidigt längst bak i huvudklungan. Ruíz ropade till Loroño: ”Kör! Kör! Bahamontes har släppt och du kommer vinna Vueltan!”. Alla väntade på en motattack från Bahamontes som inte kom. Han verkade förvånansvärt lugn med tanke på att avståndet bara ökade.

När Bahamontes slutligen insåg vad som hände, ville ingen lagkamrat hjälpa honom. Att jaga en utbrytning med nio cyklister på egen hand var inte lätt gjort. Hans lagkamraterna grep också tag i hans byxor och tröja när han försökte ta sig i kapp. Ruíz förklarade att ingen jobbade för Bahamontes när Lejonet från Larrabetzu var i utbrytning.

Puig beordrade Loroño att avbryta sin attack. Loroño skrek att han inte skulle stanna ”även om Guardia Civil kom efter mig”. Loroño gick från att vara 16 minuter efter Bahamontes till att vara sex minuter före. Han tog även över den gula ledartröjan. På kvällen var det nära slagsmål på hotellet och Bahamontes vägrade äta middag med sina lagkamrater.

Jesús Loroño och Federico Bahamontes skakar hand som del av Huesca-pakten

När Bahamontes attackerade under resterande etapper jagade Loroño alltid i kapp, ofta med hjälp av deras gemensamma lagkamrater. Förolämpningarna haglade dem två emellan. Motsättningarna blev så stora att cykelförbundet beordrade vapenvila med hot om uteslutning. Resultatet blev Huesca-pakten och de båda skakade hand inför fotograferna. Grälandet fortsatte dock oförminskat. ”Det var otroligt, som hämtat från en film”, berättade Ruíz.

Till slut kunde Loroño defilera i mål till sin enda Grand Tour-seger inför en jublande publik i hemstaden Bilbao. Bahamontes påstod senare att han blivit bestulen på segern. Han skulle ha mottagit ett telegram från idrottsministern med instruktioner om att lägga sig till förmån för Loroño. Bahamontes sa att Francos följeslagare ville blidka baskernas stolthet genom att ge dem en seger över en cyklist från centrala Spanien. Han kunde dock aldrig visa upp det påstådda telegrammet. Vid 93 års ålder uttalade han sig om loppet: ”Vueltan? På den tiden var det bara ett skämt”.

Terroristattacken

Spanien runt har även drabbats av landets interna stridigheter. Den femtonde etappen under 1968 års Vuelta gick mellan de baskiska städerna Vitoria-Gasteiz och Pamplona. Den socialistiska separatistorganisationen Eta såg detta som ett lämpligt tillfälle för en terroristattack. Man placerade en bomb vid Puerto de Urbasa. Bomben exploderade kort innan huvudklungan skulle passera. En åskådare skadades och gatan revs upp. Cyklisterna stannade upp och hotade att avbryta etappen.

Syftet med bomben sägs ha varit att frigöra Baskien från Vueltans symboliska grepp om Spanien. Om Spanien runt strävade efter att överkomma landets inre gränser, ville Eta dra den yttre gränsen söder om de baskiska provinserna. Baskiska cyklister som sågs motverka Baskiens intressen den dagen, det vill säga förhindrade en baskisk etappseger, fick motta dödshot.

Givet Etas bomb och deras historia av att döda, tog cyklisterna hoten på allvar. Efter nattliga förhandlingar fortsatte dock loppet nästföljande dag. Det spanska cykelförbundet gjorde det klart att cyklister som vägrade fortsätta aldrig skulle få tävla igen. Tävlingen fortsatte utan ytterligare attacker.

Det tog över tjugo år att komma i gång. Under de första tjugo åren var det sedan fler uppehåll än tävlingar. Spanien runt var främst en spansk angelägenhet och spanjorerna gaddade samman för att säkerställa en spansk seger. Skulle Vueltan någonsin vinna respekt i Europa och locka de största stjärnorna? Läs fortsättningen i vår andra del om Spanien runts historia i morgon.

Clásica de San Sebastián är ett endagarslopp i den baskiska regionen San Sebastián i norra Spanien. Det tillhör UCI World Tour och har gått av stapeln varje sommar sedan 1981, bortsett från ett uppehåll 2020 på grund av covid-19-restriktionerna. Det är en väldigt prestigefylld tävling och det viktigaste endagarsloppet i Spanien. Loppet är känt för den starka vinden och dess många klättringar. Den mest berömda stigningen är den till Alto de Jaizkibel, vilken ofta är avgörande. Meste vinnare är Marino Lejarreta som bland annat vann de två första åren.

Loppet var i år 224,8 kilometer långt och på startlistan fanns flera stora namn. Bland de som inte gjorde något väsen av sig fanns Tadej Pogačar, David Gaudu, Matej Mohorič, Michael Matthews, Guillaume Martin, Jai Hindley, Alejandro Valverde och Vincenzo Nibali. De fem förstnämnda var med i ett väldigt tufft Tour de France och behöver mer tid att återhämta sig.

En utbrytning med nio cyklister skapades ganska tidigt. De släpptes aldrig i väg särskilt långt och hade som mest tre och en halv minuts försprång. I stigningen upp till Jaizkibel tog Quick-Step Alpha Vinyl över taktpinnen i huvudklungan och satte ett högt tempo. Manuele Boaro, Martijn Tusveld, Ibai Azurmendi och Fabien Grellier var de i utbrytningen som höll ut längst, men blev nu uppfångade.

I nästa stigning till Erlaitz, 45 kilometer från mål, ökar Evenepoel tempot. Den ende som kan hålla samma tempo är BikeExchange–Jaycos Simon Yates. Bakom följer Pavel Sivakov och Carlos Rodríguez i Ineos Grenadiers samt Jumbo–Vismas Tiesj Benoot. Rigoberto Urán i EF Education–EasyPost försöker följa men får ge sig. Bauke Mollema i Trek–Segafredo kämpar sig i kapp den jagande gruppen vid bergstoppen. Snart är Evenepoel ensam då Yates tvingas släppa.

Evenepoel vinner ofta sina lopp efter en lång solokörning. Han blir lätt irriterad om han åker i en grupp där alla inte hjälps åt att dra. Därför trivs han att åka ensam, då han kan utnyttja sin enorma kapacitet till tempokörning.

Bakom blir Yates snart uppåkt av Sivakov, Rodríguez, Benoot och Mollema. Avståndet fram till Evenepoel ökar alltmer. I den näst sista utförsåkningen tycker Ineos Grenadiers-cyklisterna att det går för långsamt och lämnar övriga bakom sig. När Benoot börjar närma sig i den sista stigningen till Murgil-Tontorra, släpper Rodríguez. Laget kan därmed säkra andraplatsen.

Förstaplatsen var det dock inga tvivel om vem som skulle ta. Evenepoel hade som mest en ledning på över två och en halv minut. I den sista stigningen utökade han ledningen med över en minut. Han började fira redan en kilometer från mål och eldade på åskådarna. Han tog sin andra raka seger i Clásica de San Sebastián och har gjort en fantastisk säsong så här långt.

Resultat Clásica de San Sebastián 2022

1. Remco Evenepoel (Belgien) 5t31'44''
2. Pavel Sivakov (Frankrike) +1'58''
3. Tiesj Benoot (Belgien) +2'31''
4. Bauke Mollema (Nederländerna) +3'11''
5. Carlos Rodríguez (Spanien) +3'11''
6. Simon Yates (Storbritannien) +3'28''
7. Toms Skujiņš (Lettland) +4'09''
8. Mattias Jensen (Danmark) +4'09''
9. Rigoberto Urán (Colombia) +4'09''
10. Lorenzo Rota (Italien) +4'09''

Jonas Vingegaard vinner Tour de France 2022 och firar segern i Paris inför horder av jublande dansk publik. Hela Jumbo-Vismas lag defilerar i mål sida vid sida långt efter spurtarna gjort upp om segern. Wout van Aert vinner poängpristävlingen medan Vingegaard tar hem bergspristävlingen. Alpecin–Deceunincks Jasper Philipsen vinner etappen på Champs-Élysées efter han spurtat förbi Dylan Groenewegen.

Tour de France avslutande etapp tog sin start nära Paris La Défense Arena i Nanterre. Man tog sig därefter sydväst ut till förorten Saint-Cyr-l'École innan man vände tillbaka in mot Paris. Som vanligt avslutades den sista etappen på Champs-Élysées efter 115,6 kilometer på cykeln.

Michael Woods i Israel–Premier Tech startade inte söndagens etapp. Kanadensaren är den senaste i raden cyklister att testa positivt för covid-19. Som tur var drabbades ingen av topp tio-cyklisterna. Även Woods lagkamrat Guillaume Boivin bröt på grund av sjukdom. Gorka Izagirre i Movistar valde att åka hem på lördagen för att delta i en tävling i sin hemstad på måndag.

De första 60 kilometrarna av söndagens avslutande etapp avverkades som vanligt i lugn takt. Vinnarna visade upp sig i olika konstellationer och Jumbo-Visma skålade i champagne. Vingegaard, van Aert och Tadej Pogačar såg ett litet tag ut som att de skulle gå på en attack. De fick som mest 51 sekunder, men det var naturligtvis inte på allvar.

Första gången de passerade mållinjen tog tävlande fart på riktigt. Det första försöket till utbrytning blev det ingenting av. Stefan Bissegger plockade dock hem spurtpriset. Owain Doull, Jonas Rutsch, Maximilian Schachmann, Olivier Le Gac och Antoine Duchesne kom i väg och fick som mest 22 sekunder. De droppade sedan av en efter en och blev slutligen uppfångade sju kilometer från mål.

Strax efter gjorde både Filippo Ganna och Pogačar ett försök att komma loss runt Triumfbågen. Spurtlagen hade dock kontroll hela dagen och höll ihop klungan. Pogačar sa efteråt att de kommit överens om att attackera mest på skämt.

Dylan Groenewegen drog i gång spurten på vänstersidan. Alexander Kristoff följer medan Caleb Ewan känner sig inträngd. Jasper Philipsen tar sig fram på högersidan och far förbi de andra. Han vinner det som brukar kallas VM för spurtare flera cykellängder före övriga spurtare och tar sin andra etappseger.

Jumbo-Vismas van Aert brydde sig dock inte om spurten. Laget defilerade i stället i mål sida vid sida firande en för dem helt fantastisk Tour de France.

Resultat Tour de France 2022 etapp 21

1. Jasper Philipsen (Belgien) 2t58'32''
2. Dylan Groenewegen (Nederländerna) +0'00''
3. Alexander Kristoff (Norge) +0'00''
4. Jasper Stuyven (Belgien) +0'00''
5. Peter Sagan (Slovakien) +0'00''
6. Jérémy Lecroq (Frankrike) +0'00''
7. Danny van Poppel (Nederländerna) +0'00''
8. Caleb Ewan (Australien) +0'00''
9. Hugo Hofstetter (Frankrike) +0'00''
10. Fred Wright (Storbritannien) +0'00''

Tour de France 2022

Tour de France 2022 dominerades helt av Jumbo-Visma. Vingegaard vann maillot jaune, van Aert den gröna poängpriströjan medan dansken även tog hem den rödprickiga bergspriströjan. Utöver det vann de även 6 av 21 etapper. Det gröna monstret vann tre etapper, totalsegraren två etapper medan fransmannen Christophe Laporte vann etapp 19.

Det avgörande ögonblicket under Touren utspelades sig på den elfte etappen i Alperna. Vingegaard och Primož Roglič turades först om att attackera en isolerad Pogačar 60 kilometer från mål. Uppför Col du Granon satte Vingegaard sedan in en attack som Pogačar inte orkade följa. Dansken vann etappen och vände ett underläge på 39 sekunder till ett försprång på 2 minuter och 22 sekunder. Utöver sina etappsegrar slutade Vingegaard på pallen vid tre andra tillfällen.

Wout van Aert är ett unikum bland dagens cyklister. Han är en man som tycks kunna göra allt. Han behärskar klungspurter, tempoetapper, tävlingar på gatsten och etapper i bergen. I år vann han tre etapper, slutade på pallen ytterligare fem gånger, bar den gula ledartröjan under fyra dagar och vann poängpristävlingen i överlägsen stil. Han blev även utsedd till Tourens mest offensive cyklist. På söndagens etapp hade han vänt uppochner på A:et i sitt efternamn på sin grönmålade cykel: Wout van Vert.

Det gröna monstret var även Vingegaards främste hjälpryttare. Det går inte att överskatta hans insatser och speciellt hur han räddade Vingegaard på den femte etappen. På gatstenen mellan Lille Métropole och Arenberg Porte de Hainaut tog Rogličs Tour slut. Samtidigt var Vingegaard illa ute efter en punktering och kom långt efter Pogačar. Då väntar van Aert in dansken och drar resten av etappen. I stället för att förlora uppemot ett par minuter förlorar dansken endast 13 sekunder.

Under den sista stigning upp till Hautacam i Pyrenéerna på etapp 18 körde van Aert i ett så högt tempo så Pogačar tvingades släppa. Vingegaard vinner sedan etappen med över en minut före Pogačar. Jumbo-Visma var även i övrigt det bästa laget. Speciellt Sepp Kuss var en jätte i bergen. Roglič tog på sig en hjälpryttarroll efter kraschen på den femte etappen. Främst var dock Christophe Laporte, som kanske varit årets värvning inom cykeln.

Jumbo-Visma hade inte enbart det bästa laget. Man chockade även alla med sin taktik. Folk har blivit vana vid hur Ineos Grenadiers arbetade mellan 2013 och 2019. Man tog ledningen och körde sedan defensivt längst fram i huvudklungan för att skydda den gula ledartröjan. Jumbo-Visma har i stället sett till att skicka fram cyklister i utbrytningarna, för att kunna falla tillbaka och hjälpa till senare. Efter laget förlorat ett par cyklister kunde Vingegaard ibland se lite ensam ut i huvudklungan.

En man har sett till att årets Tour inte helt blivit ett Tour de Jumbo-Visma. Jag syftar naturligtvis på den tvåfaldige vinnaren Tadej Pogačar. Han vann tre etapper och slutade på pallen ytterligare fyra gånger. Han bar den gula ledartröjan under fem dagar och vann ungdomspristävlingen långt före tvåan. Värt att nämna är att Pogačar slutade topp tio tolv gånger, Vingegaard tio gånger och van Aert nio gånger.

Pogačar kom till Touren som den klare favoriten. Hans lag UAE-Team Emirates hade dock det tufft. Inför Touren tvingades ledargestalten Matteo Trentin dra sig ur efter ett positivt covid-19-prov. In kom i stället Marc Hirschi som dock var i dålig form efter sjukdom under våren. Därefter försvann George Bennett, Vegard Stake Laengen, Rafał Majka och Marc Soler. Då hade Pogačar i praktiken endast Mikkel Bjerg och Brandon McNulty kvar. Dessa två stod dock för jätteinsatser i Pyrenéerna.

Efter han förlorat den gula ledartröjan försökte Pogačar förgäves attackera Vingegaard så mycket han kunde. Efter Pogačar ramlat i den sista utförsåkningen och dansken valde att vänta in slovenen kändes det dock som att luften gick ur Pogačars jakt.

Årets Tour var den snabbaste någonsin vilket även betyder en av de tuffaste. Det var den mest händelserika sedan Eddy Merckx tid. Man kanske till och med måste gå tillbaka till den gyllene eran, när Fausto Coppi och Gino Bartali gjorde upp i bergen, för att hitta attacker 60 kilometer från mål. Nästan varje linjeetapp har inletts i ett frenetiskt tempo där mängder av cyklister under många kilometer försökt komma med i utbrytningen. Det följer på ett Giro d’Italia med samma mönster.

Det mönster vi tidigare vant oss vid är att man snabbt låtit en utbrytning komma loss. Avståndet har sedan kontrollerats till man mot slutet kört i kapp dem och gjort upp om segern. Jämför med åren Froome vann. Britten var bra men etapperna var inte särskilt händelserika.

Förklaringarna till förändringen kan vara många. En orsak är att etapperna numera sänds på tv från start till mål. Tv-bolagen förväntar sig underhållning och inte att cyklisterna gömmer sig under 150 kilometer. Lagens sponsorer förväntar sig också att laget ska synas i tv-rutan. Det är även bra för cyklisterna att uppmärksammas. Samtidigt är etapperna kortare – vilket innebär en bättre tittarupplevelse och att cyklisterna orkar mer. Cyklisterna har även sett att utbrytningarna oftare kunnat hålla undan hela vägen in i mål.

Vi har också en generation av offensiva cyklister. Vi har attackcyklister såsom Wout van Aert och Mathieu van der Poel som ger sig ut i utbrytning när de får chansen. Till dessa kan även läggas Julian Alaphilippe. Även sammanlagdcyklisten Pogačar tycker om offensiv åkning.

Jumbo-Visma och Pogačar tog hem alla tröjor och vann tillsammans 9 av de 21 etapperna. Övriga lag fick nöja sig med resterna. QuickStep–Alpha Vinyl, Team BikeExchange–Jayco och Israel–Premier Tech vann två etapper var. AG2R Citroën, EF Education–Easy Post, Ineos Grenadiers, Trek–Segafredo och Alpecin–Deceuninck tog hem en etapp var. EF Education–Easy Posts Magnus Cort bar bergpriströjan under sju dagar medan Cofides Simon Geschke bar den under nio dagar.

Vi får se vilken lärdom Pogačar tar av årets Tour. Han hade planerat att försöka ta Tour-Vuelta-dubbeln i år. Rykten gjorde även gällande att han skulle försöka sig på Tour-Giro-dubbeln nästa år. Om han ställer upp eller inte är nu en öppen fråga. Han känner kanske att han måste fokusera på att skapa maximalt gynnsamma förutsättningar för att vinna nästa års Tour de France.

Vi ser redan fram emot nästa år. Vi hoppas att Egan Bernal har återhämtat sig till dess. Vi vill alla se Vingegaard, Pogačar och Bernal göra upp om totalseger. Men innan dess har vi en Vuelta a España och ett Giro d’Italia att åtnjuta.

Slutresultat Tour de France 2022

Totaltävlingen

1. Jonas Vingegaard (Jumbo-Visma) 79t33'20''
2. Tadej Pogačar (UAE-Team Emirates) +02'43''*
3. Geraint Thomas (INEOS Grenadiers) +07'22''
4. David Gaudu (Groupama–FDJ) +13'39''
5. Aleksandr Vlasov (BORA–Hansgrohe) +15'46''
6. Nairo Quintana (Arkéa Samsic) +16'33''
7. Romain Bardet (Team DSM) +18'11''
8. Louis Meintjes (Intermarché–Wanty-Gobert) +18'44''
9. Alexey Lutsenko (Astana Qazaqstan Team) +22'56''
10. Adam Yates (INEOS Grenadiers) +24'52''

* Vinnare ungdomspristävlingen

Poängpristävlingen

1. Wout van Aert (Jumbo-Visma) 480 p
2. Jasper Philipsen (Alpecin-Deceuninck) 286 p
3. Tadej Pogačar (UAE-Team Emirates) 250 p
4. Christophe Laporte (Jumbo-Visma) 171 p
5. Fabio Jakobsen (QuickStep–Alpha Vinyl) 159 p
6. Mads Pedersen (Trek–Segafredo) 158 p
7. Jonas Vingegaard (Jumbo-Visma) 157 p
8. Michael Matthews (Team BikeExchange–Jayco) 133 p
9. Peter Sagan (TotalEnergies) 120 p
10. Dylan Groenewegen (Team BikeExchange–Jayco) 116 p

Bergspristävlingen

1. Jonas Vingegaard (Jumbo-Visma) 72 p
2. Simon Geschke (Cofidis) 65 p
3. Giulio Ciccone (Trek–Segafredo) 61 p
4. Tadej Pogačar (UAE-Team Emirates) 61 p
5. Wout van Aert (Jumbo-Visma) 59 p
6. Thibaut Pinot (Groupama–FDJ) 52 p
7. Louis Meintjes (Sydafrika) 39 p
8. Neilson Powless (EF Education–Easy Post) 37 p
9. Pierre Latour (TotalEnergies) 35 p
10. Geraint Thomas (INEOS Grenadiers) 32 p

Lagpristävlingen vanns av Ineos Grenadiers.