Tre lejon är fler än ett av Teranga. I alla fall en sen söndagskväll i Qatar. Efter att Frankrike planenligt hade förpassat Polen till hemresa var vi redo för mötet där tanken och planen var att förpassa det konstant överskattade engelska landslaget till att köa på Hamad International Airport tillsammans med polackerna.

Aber nicht. Ursäkta min franska men det var ett England som inte har imponerat speciellt under turneringen så här långt och som långt in i första halvlek spelade ett impotent anfallsspel. Ett England som spelade oavgjort mot USA i gruppspelet och vann två matcher som inte säger någonting om var England egentligen står, mot Iran och Wales.

Vi har sett överraskande resultat i vissa grupper men att England inte slår USA är svagt. Nio mål framåt ser bra ut i statistiken men det är sex mål mot Iran och tre mot Wales. Man släpper dessutom in två mål mot Iran. ett framåtlutat Senegal skulle kunna slå ut England och gå vidare i VM.

Kamerun lyckades att slå ett Brasilien som släppte ut sina avbytare på grönbete (läs Johan Linders utmärkta matchreferat här) men Ghanas Black Stars föll ihop mot ett Uruguay som var betydligt sugnare än Ghana på att gå vidare, även om de inte tog sig hela vägen, och förpassade Ghana till ett VM:s marginalanteckning.

Det afrikanska hoppet stod således till Senegal. I svensk media har det mesta om Senegal handlat om landets fotbollsstjärna Sadio Mané som inte är på plats. Trots att inte en enda av Aliou Cissés mannar spelar i någon, för svenskar, obskyr inhemsk liga saknas till stor del kunskap om spelarna. Då spelar de ändå till vardags i lag som Chelsea, Rennes, Everton, Milan, Anderlecht, Olympiakos, Monaco, Everton, Nottingham Forest, et cetera.

Efter fyra minuter dök matchen första riktiga farlighet upp när Boulaye Dia tar emot en passning från Pathé Ciss som snappat upp bollen efter att Senegal brutit ett offensivt försök av England. Dia är nästan förbi backarna men borde kanske ha provat ett tidigare avslut.

Sedan tar halvleken form.

England för och Senegal försöker täppa igen och ta hand om kontringar. Dock är England bättre och snabbare på att återvinna boll än senegaleserna. Det är ett styrkebesked som England visar och som kan vara det som avgör den första halvleken.

Ismaïla Sarr får ett läge efter att bollen via Stones arm studsat ner framför honom precis framför målvakten. Trots en tydlig hands och VAR blir det ingen straff för Senegal.

Filip Lamperuds utmärkta text om VAR (kan du läsa här) slutar i ett nej till VAR. Här kommer ett argument till, som tillägg till Filips. Vi har ingen aning om det var en hands eller något annat de kontrollerade för i situationen ovan. Beslutet: ingen straff, kan ha handlat om en eventuell fällning. Ytterligare ett exempel på VAR och dess tillkortakommanden.

Eftersom Sarrs läge dök upp efter en av flera svaga insatser i den engelska backlinjen blir England väldigt försiktiga och defensiva för en stund. Senegal fick tillfälle att ta över initiativet och bli mer offensiva.

I trettioförsta spelminuten hittade också Ismaïla Sarr fram till Boulaye Dia som tvingade Pickford till en reaktionssnabb enhandsräddning. Men med ett uppflyttat och utmanande lag hamnade Senegals backlinje för högt och exakt 38 minuter in i halvleken kom det första engelska anfallet i fart och Hendersons fot var sist på bollen som hamnade i nät.

1–0 och Senegal försökte hitta tillbaka men engelsmännen hade nu förstått att det skulle gå med fart mot det senegalesiska försvaret och nu kom anfallen ett efter ett. När Bellingham också lyckades bryta en boll i fart fick Kane sätta 2–0 på kraft efter att ha blivit helt ren på tilläggstid och det var det sista som hände i halvleken.

Det var inte ett rättvist resultat sett till hela första halvleken men helt rättvist sett till hur England vågade växla upp mot ett Senegal som lyckades hota England när de var för försiktiga.

Andra halvlek på Al Bayt Stadium startade med tre förändringar i Senegal.  Aliou Cissé bytte ut tre av sina mittfältare mot två mittfältare och en anfallare i Bamba Dieng. En tydlig satsning offensivt och med fyrtiofem minuter kvar att spela och underläge med två mål något tvunget att göras. Inledningen av andra halvlek bjöd också på fotboll och fart. England spelade ut med ett helt annat självförtroende än i första halvlek. Senegal sökte lösningarna och en reducering som skulle kunna förändra matchen igen. Ett mål i det här läget skulle ge oss ännu en förändrad matchbild. Och det kom.

Målet. Phil Foden plockade, i fart, upp en boll som Kane tappat i en duell och drev bollen med sig på vänsterkanten.  När Kalidou Koulibaly mötte upp honom slog han passningen parallellt med mållinjen mellan benen på Koulibaly och framför målvakten till en Bukayo Sako som löpt sig till en målchans. En fot på bollen och 3–0 var ett faktum liksom spiken i kistan var ett faktum.

Hur kan man sammanfatta den afrikanska insatsen i detta VM? Marocko slås sannolikt ut av Spanien i sin åttondelsfinal och inget lag från Afrika kommer längre.

Ghana är fortfarande lite för tunna för att hoppas på mer än att ta sig vidare ur ett gruppspel än på några år. Kamerun är bättre än sitt resultat i detta världsmästerskap men kan inte heller tro på mer än en åttondelsfinal i VM-sammanhang inom snar framtid.

Senegal är bättre än England i trettiofem minuter av åttondelsfinalen i år men sedan räcker man inte till. Ett mål på någon av de inledande chanserna som man skapade hade kunnat förändra det men samtidigt saknar man styrka nog att vända en match på den här nivån.

Vad finns det bakom dessa nationer som vi kan få chansen att se och uppleva i nästa fotbolls VM? Ett av de bästa lagen i CAF Africa Cup of Nations 2021 var definitivt Nigeria. Nigeria blev utslaget redan i åttondelsfinal mot Tunisien men skall absolut inte räknas bort bland de afrikanska lagen. De skulle nästan garanterat ha kunnat konkurrera mer framgångsrikt än Ghana redan i detta VM.

Bakom Nigeria så har vi Egypten som Senegal slog ut på straffar efter 1–0, 0–1 i deras kvalificeringsmöten. Bakom dessa nationer ser jag inga riktiga utmanare. Afrika är på väg framåt och har varit på väg framåt i fotbollsvärlden i flera decennier nu. Men det är fortfarande en lång väg att gå till den absoluta toppen i världsfotbollen.

Roland Casselbrant