Att förstå förespråkarna är inte svårt. Det handlar om att minimera misstag som kan kosta mål eller poäng. Situationer som inte skulle bli varning rättas till. Ett rött kort kan utdelas där domaren inte sett exakt vad som hänt. Och så vidare. Vissa menar att VAR gör en säsong mer rättvis, och kan ha direkt påverkan på vilket lag som vinner en turnering. Och det kan nog ligga något i det.

Men problemet med VAR är betydligt mer komplext. Att vilja ha ultimat rättvisa kan få negativa konsekvenser för sporten som helhet.

Fotboll präglas oftast av en lokal kultur, som är förankrad i den övergripande inhemska kulturen. Det innebär att spelare och domare kan ha ett annorlunda uppförande beroende på nationalitet. När man tittar på italiensk fotboll får man oftast en annan upplevelse än när man tittar på skotsk, till exempel. Inte för att sporten skiljer sig extremt mycket åt, men det finns ändå vissa tydliga skillnader. Anglofiler gillar oftast inte sydeuropeisk fotboll, och vice versa.

I och med VAR finns det en klar risk för ytterligare strömlinjeformning av fotbollen i Europa.

Italien är ett intressant exempel, där domaren traditionellt får ta mycket snack från spelarna i olika situationer. Furbo är ett begrepp som ungefär betyder att man gör ”det lilla extra” för att tillskansa sig fördelar. Det är en del av charmen med fotbollen i landet, vilket vissa uppskattar och andra inte. Men nu med VAR springer spelarna i stället direkt till domaren och tjatar om att titta på tv-skärm, och lyssna på domarna som sitter och tittar på reprisbilderna.

Det stora problemet med VAR är att man inte vet om man ska fira mål som man traditionellt bör: med starka känslor, vrål och skutt. Ibland firas ett mål för att en halv minut senare tas tillbaka, eftersom regelbrott upptäckts.

Domarnas roll riskerar också att bli en form av kommunikatör av beslut som fattas av videodomarna. Där är vi redan i viss mån, men det kan blir betydligt mer så när tekniken utvecklas och finslipas. Domarnas mänskliga faktor, som för med sig både positiva och negativa sidor, riskerar minskas till förmån för en mer kall, teknisk beslutsförmedlare.

Det finns även en aspekt för svensk fotboll i detta då våra domare håller en nivå som motsvarar ligan i stort. Det finns svenska domare som dömer i Europa, men nivån över lag är sämre än till exempel tyska Bundesliga. Med VAR kan man argumentera för att man höjer domarnivån generellt i sämre ligor. Det finns dock en risk att man byter ut det lokala mot något bättre, men mer strömlinjeformat och internationellt. Jag tror detta är som att sminka grisen. Man gillar ju svensk fotboll trots domarkvalitén.

Det finns också en viktig fråga som rör gränser. Var går gränsen för teknikens roll i fotbollen? Svaret är att det vet ingen. Ena dagen har man inte VAR, andra dagen är VAR en fundamental del av upplevelsen att gå på fotboll. Det följer ett mönster i samhället i stort, teknik säljs in för att lösa problem. Men nya problem kan skapas och konsekvenserna är oftast oöverskådliga.

Ny teknik kan först verka väldigt bra och löser en massa problem (som man kanske inte visste att man hade). Men efteråt inser man att man snärjts och nu är helt beroende av det nya.

Jag har också fått intrycket av att VAR-förespråkare till stor del kommer ur den del av fotbollsentusiaster som bara ser matcher på tv. Många har vants in i det via utländska ligor och Champions League. Många saknar den organiska kopplingen till fotbollen, som man inte kan få i en fåtölj eller på O’Learys.

Alla större svenska klubbar har årsmötesbeslut på att vara motståndare till VAR. Men kan man hålla emot? Om fler mindre ligor accepterar VAR kan det komma att bli ett krav för att få delta i europeiska cuper. Något som länge varit ett mål för svenska storklubbar, att kontinuerligt få mäta sig med lag från andra länder och utöka sin ekonomi.

Frågan blir då om det är värt det. Europafotbollen präglas alltmer av investeringar från Asien och USA, skillnaderna mellan toppen och botten ökar i snabb takt. Försök att dra i gång en superliga har gjorts, och lär återkomma. Är det värt att skrota europaspelet för att slippa VAR? Sannerligen ingen enkel fråga.

Men gemene man som går på svensk fotboll gör det ju inte för att en dag hoppas se sitt lag förlora mot Real Madrid med 12–0. Utan man gör det främst av kärleken till sitt eget lag, stämningen och rivaliteten mot andra svenska klubbar. Och den känslan riskerar försämras med VAR, samtidigt som en majoritet av klubbarna likväl ändå bara har Allsvenskan att se fram emot. Personligen lutar jag därför åt att man bör löpa linan ut och säga nej till VAR även om klubbarna stängs ute från Europatävlingarna.

Läs även min kolumn om konstgräs.