Nej det blev ingen klang- och jubelföreställning av Brasilien den här fredagskvällen. De hade kunnat bjuda på en sådan, eftersom de var klara för åttondelsfinal. Men de valde istället att experimentera med laget, vilket i och för sig kan vara klokt. De ville veta om det fanns andra än Richarlison, Vinicius Junior och Casemiro som kunde leka med motståndet. Till exempel sådana som Guimaraes, Ribeiro, Rapinha och Pedro, av vilka den sistnämnde, liksom Ribeiro, är något så sällsynt som en brasilianare som spelar i ett brasilianskt klubblag, nämligen Flamengo.

Där, i Flamengo, öser Pedro in mål, berättade kommentatorn på TV4, medan Flamengospelaren joggade in på planen, efter cirka 70 minuter.

Öste in mål gjorde Pedro dock inte mot Kamerun. Och “reservlaget” hade det inte lika lätt som det “ordinarie” laget som representerade Brasilien i de tidigare matcherna. Men dessa spelare, mot Serbien och Schweiz, hade inte heller haft det så lätt i början, utan hade ägnat cirka 70 minuter åt att ockupera motståndarnas planhalva, ackompanjerad av orkestern på läktarna.

Sedan, när det första målet kom, hade de dansat loss på slutet.

Lite av den varan var det i den här matchen också, förutom att det nya laget aldrig fick dansa loss. Till exempel berättades det i Expressen i deras matchreferat igår kväll, att Brasilien på tre matcher endast hade behövt “stå emot tre skott på mål.”

Alla dessa skott mot eget mål hade kommit mot Kamerun. Ett av “skotten” var närmare bestämt en nick och kom i slutet av första halvleken, när ett inlägg från vänster seglade över Brasiliens mittbackslinje. Men Manchester Citys målvakt Ederson gjorde en svår och snygg räddning, skott eller nickar som studsar innan de avser att gå in, är alltid svårare att ta. Det kan inte heller vara lätt att vara målvakt i ett lag som aldrig får skott på sig. På den gamla goda tiden, i slutet av förra århundradet och millenniet, när Brasiliens storhet hade präntats in hos jordens människor, efter ett par gyllene VM-turneringar, skämtade man om att den spelare i Brasiliens lag, som var sämst på att dribbla, var den som “blev” målvakt.

Frågan är om man ens skämtade, på den tiden i alla fall?

Men lite mer ära än så får man nog ge Ederson, han är bra och han behöver vara bra, för i Manchester City får han fler än tre skott på sig under en match (dock får nog motståndarnas målvakter i Premier League, antagligen fler skott på sig än Ederson. På det viset liknar City det brasilianska landslaget).

Ett “skott” fick Ederson dock släppa förbi sig i matchen mot Kamerun och det var också på en nick, av den färgstarke Abubakar. Denna kalldusch kom efter två minuter av tilläggstiden och betydde ingenting, ifråga om Brasiliens möjlighet att påverka sitt öde i Qatarturneringen. Men hade brassarna haft “otur” hade det där 0–1-målet kunnat innebära att de kom tvåa i gruppen, eftersom Schweiz vid den tidpunkten hade 3–2 mot Serbien.

Och vid “scenariot” 4–2 till Schweiz, hade Brasilien kommit tvåa i gruppen. Nu slipper man detta och får möta Sydkorea i åttondelen istället för Portugal.

I åttondelsfinalen, blir det antagligen inget “reservlag på planen, även om man, som sagt, inte behöver möta Portugal. Nej, nu ska det dansas samba, fram till finalen och även då och framför allt efter finalen.

Apropå att “dansa samba”, gjorde min son mig uppmärksam på en sak under fredagskvällens tittande. Han frågade, medan “reservlaget” trummade på under den andra halvleken och försökte få hål på Kamerun, om Brasilien är det enda laget som spelar “artistiskt?”  Och han sa det inte för att han gillar Brasilien, han håller obegripligt nog på Argentina.

Jo, han har rätt. Och klack- och cykelsparkarna är inte heller bara för syns skull, de är till för att dyrka upp ett lag som alltid spelar lågt mot dem. Hade det här “reservlaget” fått spela ihop två matcher till, mot samma motstånd, hade de slagit dem med 5–0.

Men 0–1 slutade matchen, Brasilien vann gruppen ändå, Schweiz kom tvåa, Serbien och Kamerun åkte ut.

Notera 1

Om Brasilien går hela vägen och vinner finalen blir det ju självklart karnevalen i Rio. Fast knappast i Qatar, på grund av förbud mot lättklädda damer. Men apropå det, är det så att Qatar “ser mellan fingrarna” på lättkläddhet nu under VM? Modellen Ivana Knoll har “framträtt” det vill säga varit supporter, vid Kroatiens matcher, iklädd bikini, och knappt ens det. Vid ett berömt viralt “klipp”, från sociala medier, ses lättklädda Ivana promenera trappan ner från sin läktarsektion, storögt iakttagen av en schejkklädd man som sitter med sin likaledes schejkklädde åttaårige son bredvid sig. Eftersom frugan var någon annanstans passade schejken på att filma den kroatiska modellen. Det påminner lite om när jag jobbade på en skola i Vårberg i Stockholm. De muslimska killarna i skolan kallade flickor som eventuellt visade urringning för “hora” när de pratade med varandra (gärna ville de också att andra skulle lyssna när de pratade, så att alla fick veta att de hade tagit ställning).

Men “tittade”, det gjorde de.

Notera 2.

Hur går det med Neymars fot? “En Guds son” som han kallar sig, sågs på bänken, under matchen mot Kamerun. Han fick dock aldrig bli inzoomad under något segermål, eftersom något sådant inte kom. Men han såg ändå någorlunda nöjd ut. Men “nöjd” är nog Neymar varje gång kameran vilar på honom.

Enligt Fotbollskanalen är Neymar “spelklar” sånär som på att han just nu har feber. Hans gigantiska “klumpiga” och stukade fot som visats på Instagram sedan förra torsdagen (Instagrams största succé någonsin) ska det sålunda inte vara några bekymmer med. När jag senast spelade fotboll och “fick” en sådan där fot, tog det månader innan jag var spelklar. Men det är klart, jag hade inget läkarteam som experimenterade med min fot, det var bara tränaren som rekommenderade “vila.”

Jag hoppas dock att läkarna (eller är det trollkarlar som behövs) kan förminska hans fot, åtminstone i tid till finalen. “En Guds son” är saknad.

Johan Linder