När det inte går så bra på hemmaplan gäller det för den svenska regeringen att visa att man minsann ligger i frontlinjen för att skapa en bättre värld. Unga män må avrätta varandra på förskolors lekplatser, men vi är faktiskt bäst på sopsortering och på att byta ut sugrör i plast mot sugrör av återvunnet material.
Den här veckans socialdemokratiska propagandainsats för att visa att Sverige är världsledande är följdriktigt också därför inriktad på miljö.
Någon på det socialdemokratiska kansliet har suttit och tittat i gamla böcker och upptäckt att för 50 år sedan hölls det en internationell konferens i Sverige. Och tänka sig, den handlade om miljö. Härmed uppenbarar sig fantastisk chans att visa att Sverige inte bara är bäst i världen på ett område, utan att Sverige var först ut på banan.
Därför arrangeras Stockholm +50, och så här beskriver regeringen tillställningen:
”Då är det femtio år sedan FN:s första miljökonferens ägde rum, Stockholmskonferensen 1972. Ambitionen med Stockholm+50 är att högtidlighålla 50-årsjubiléet, men också att bidra till att öka takten i omställningen mot hållbara och gröna samhällen, fler jobb och en miljö i balans för alla, där ingen lämnas utanför.”
Vad hände egentligen på konferensen för 50 år sedan?
Inledningstalade gjorde statsminister Olof Palme. Han förklarade att människans förstörande av miljön gått så långt att vår ras existens var hotad – eftersom jorden mycket, mycket snart kunde gå under.
Det här lyfts fram i marknadsföringen av årets konferens. Arrangörerna verkar inte ha funderat på att konferensen hålls 50 år efter det att Olof Palme hotade med nära förestående miljö-apokalyps.
Sverige står dock inte för ensamt värdskap, det delas med Kenya, och Strandhäll leder förhandlingarna tillsammans med Kenyas miljöminister Keriako Tobiko. En man som kommenderar ut polis för att fördriva 10 000-tals människor från deras hem, en man som låter polisen misshandla kvinnor och skövla och bränna hem, åkrar och kyrkor på grund av att han säger sig älska naturen och vill ha plats att plantera träd. (Morgonposten har behandlat hans karriär här.)
I marknadsföringen av konferensen skryts det med vilka viktiga gäster som kommer, ständigt lyfts det fram att FN:s generalsekreterare António Guterres, och USA:s John Kerry ska närvara.
Kerry är president Bidens särskilda sändebud i klimat- och miljöfrågor.
Man kan tycka att Strandhäll kanske inte skulle vilja lyfta fram Kerrys närvaro, utan mer behandla honom som en äldre, redigt förvirrad farfarsbror som dyker upp på släktmiddagen, och som envisas med att vilja hålla tal. Typ: ”Jaja, fint att du vill hålla tal John, men du kan väl sitta därborta och bara lyssna så får vi se”.
John Kerrys uttalanden om miljöfrågor kan nämligen synas just vara något förvirrade.
USA:s intressen främst
24 februari i år – samma dag som ryska förband går in i Ukraina, förklarar John Kerry för BBC att han är bekymrad. Kriget riskerar nämligen att förflytta stormakternas fokus från klimatet till det krig som just inletts. Kriget i sig riskerar dessutom att öka utsläppen.
Kerry uttrycker i intervjun en förhoppning:
”Jag hoppas att president Putin kommer att hjälpa oss att hålla oss på spåret när det gäller vad vi måste göra för klimatet.”
Andra bekymrar sig för det mänskliga lidande som följer av ett krig – Kerry bekymrar sig för krigets ekologiska fotavtryck.
Men ser man på ett tidigare uttalande av John Kerry är han kanske inte så förvirrad som man kan förledas att tro.
27 januari 2021 har Bidens regering nyss presenterat sina utgångspunkter för klimatpolitik. John Kerry besvarar frågor på en presskonferens. Han får frågan om USA kommer att göra politiska eftergifter till Kina för att förmå Xi Jinping att slå in på en mer miljövänlig politik.
Kerrys svar är mycket tydligt, han förklarar att USA har konflikter med Kina, till exempel när det gäller situationen i Sydkinesiska sjön, men att USA:s intressen:
”[…] aldrig kommer att bytas mot något som har att göra med klimatet. Det kommer inte att hända.”
Alltså, USA:s, Bidens och Kerrys politiska linje är tydlig: alla andra länder i världen, inklusive Ryssland ska underordna sina intressen uppgiften att rädda klimatet. USA däremot ska sätta sina egna politiska och ekonomiska intressen främst.
Kina och USA står för nästan hälften av världens koldioxidutsläpp. Om nu Biden och Kerry anser det viktigt att minska dessa utsläpp vore det väl självklart att de ska försöka påverka Kina. Men inte.
USA:s intressen är viktigast, däremot använder USA den gröna politiken för att få andra länder att underordna sina egna intressen och låta sin utveckling styras av klimatomställningen.
Det är därför John Kerry dyker upp i veckan i Stockholm.
Det är därför Annika Strandhäll talar om att Sverige måste gå i spetsen i världen för att bli fossilfritt – även om vi bara står för 0,2 procent av utsläppen i världen.
Det är ett led i underordningen.
Prenumerera för 99 kr/mån!