DET NYA RYSSHATET: De kallas för horor, förföljs på öppen gata och dödshotas – ryska kvinnor vittnar om hur de ställs till svars för ett krig som de inte bär ansvaret för – de är rädda för att gå ut och för att barnen ska bli mobbade i skolan

En blev kallad för “hora” på Facebook, en annan dödshotades på öppen gata. Vi möter några av de ryska kvinnor som sedan många år lever i Sverige – och som i dag får uppleva hur de görs ansvariga för Rysslands angrepp på Ukraina.

Elena, 42, flyttade från Sankt Petersburg för tio år sedan för att hon mött kärleken i Sverige. I dag bor hon med sin son i en liten stad i mellersta delarna av landet. Hon arbetar i en butik och försöker samtidigt vidareutbilda sig. Hon säger att hon trivs i Sverige, men inte lika mycket som tidigare.

Hon älskar sitt gamla hemland och sina landsmän, är emot alla krig och stödjer inte Vladimir Putin. “Vanligt folk i Ryssland vill inte kriga”, säger hon. “Det är många i Ryssland som protesterar nu, trots att de riskerar att bli gripna”. Hon berättar också att de där hemma är oroliga för vad alla sanktioner kommer att innebära för dem, och de förbereder sig för hårdare tider.

Elena upplever en ökad fientlighet mot henne för att hon är ryska – på arbetet, bland bekanta och på sociala medier. Folk förväntar sig att hon ska kunna svara på varför saker händer och att hon ska veta vad Putin ska ta sig till härnäst. När hon kan är det enklast, och kanske säkrast, att ljuga och säga att hon kommer från Estland eller något annat land i Rysslands närområde.

Dagen innan jag pratade med henne hade hon blivit påhoppad av en svensk man på Facebook. Han skuldbelade Elena för kriget och krävde att hon skulle förklara varför det ukrainska folket måste lida som de gör. Att hon inte ville diskutera politik räckte inte som svar. I stället blev hon kallad för rysk hora och förbannades med att hon och hennes barn ska få lida för det som nu sker.

På arbetet ser kunderna misstänksamt på henne när de hör hennes brytning, och hon undviker att prata om kriget med sina kolleger. Hon hade en ukrainsk väninna som slutade höra av sig. Elena säger att hon är rädd. Hon har pratat med personalen på sin sons förskola för att förebygga att han ska bli mobbad. Något som hon säger händer ryska barn i skolåldern. Förskolechefen tog hennes oro på allvar, tycker hon. Hon har sin mor hemma i Ryssland, men hon vet inte när de kan ses igen och de kan inte skicka varandra pengar.

Anastasia, 33, är inte av rysk nationalitet, men hon kommer ursprungligen från en före detta sovjetrepublik och har ryska som modersmål. Hon beskriver sig själv som att hon har svart hår och ser mer asiatisk än rysk ut. Hon kom hit redan som 16-åring och ser Sverige som sitt “andra land”.

Filmad och förföljd

På söndagen gick hon genom en park strax utanför centrala Stockholm på väg till sin parkerade bil. Hon pratade samtidigt i telefon med sin far. Fram till henne sprang plötsligt en ukrainsk kvinna som, bevisligen, som vi kommer att se, var mycket känslomässigt påverkad av det pågående kriget. Kvinnan hade hört att Anastasia pratade på ryska och började skrika och svära åt henne, och till och med hotade att döda henne för att hon stödde Putin. Anastasia försvarade sig med att hon inte sagt något om honom, men den upprörda kvinnan ville inte lyssna. För mig berättar Anastasia att fadern och hon inte pratat om politik över huvud taget.

Chockad började hon gå därifrån i riktning mot sin bil, men strax hörde hon någon närma sig bakifrån. Det var den upprörda kvinnan som sprang i fatt henne. Kvinnan hade fått fram sin mobilkamera och börjat filma, samtidigt som hon uttalade att Anastasia var en Putinvän och att hon skulle lägga ut filmen på nätet. Anastasia, som är synligt gravid, stannade inte utan fortsatte att gå, och började närma sig den befolkade gatan. Hon tror att det var närheten till andra människor som till slut fick kvinnan att sluta förfölja henne.

Fadern hade hela tiden varit kvar i telefonen. Det blev hans uppgift att försöka hjälpa den uppskärrade dottern att hämta sig från den dramatiska händelsen. Det tog ändå nästan en timme innan hon kände sig så lugn att hon vågade köra från platsen.

Under måndagen har hon varit rädd för att gå ut, säger hon, men hon tror att det kommer att bli bättre. Några saker till berättar hon för mig. Att många tittar snett på henne om hon pratar ryska på stan, och att hennes syster sagt till sin dotter att denna inte ska prata ryska i skolan.

Marina, 36, kom till Sverige från Sibirien för fem år sedan. Hon bor nu i en litet samhälle där alla vet vilka alla är. När hon sitter på bussen finns det de som högt och tydligt pratar illa om ryssar som kommit till Sverige. De gör det för att hon ska höra, säger hon.

Alla vill prata med henne om kriget hela tiden, men hon vill inte det. Hon önskar att hon kunde få vara neutral och att hon fortfarande kunde få följa nyheter från Ryssland.

Marinas svägerska är ukrainska och just nu på väg från Kiev till Sverige, och hennes närmaste väninna här är också ukrainska. Hon säger bestämt att deras vänskap är lika god i dag som innan kriget bröt ut.