Följa den inslagna vägen, behålla Erdogan och hans genomgripande reformer – eller gå i motsatt riktning med en mer västvänlig president? Mycket står på spel inför söndagens val i Turkiet. Tonläget är högt och många kallar det ett ödesval.

Söndag 14 maj hålls det allmänna val i Turkiet. Det är både presidentval och val till parlamentet. Det stora fokuset har hamnat på presidentvalet där sittande presidenten Recep Tayyip Erdogan siktar på att bli omvald. Vinner någon 50 procent av rösterna i första omgången 14 maj blir det ingen andra valomgång. Annars blir nästa runda 28 maj, mellan de två kandidater med flest röster i omgång ett.

Erdogan samlar en koalition av fyra partier, däribland hans eget AKP. Där finns också nationalistpartiet MHP (Nationella aktionspartiet), islamisterna i BBP (Stora samlingspartiet) samt islamisterna i YRP (Nya välfärdspartiet).

Den stora utmanaren är Kemal Kilicdaroglu, partiledare för CHP (Republikanska folkpartiet). Han har också samlat en brokig koalition inför valet, med liberal-konservativa DEVA, liberala GP (Framtidspartiet), islamistiska SP (Lycklighetspartiet, kopplade till Mili Görus-rörelsen) samt liberal-konservativa DP (Demokratpartiet).

Det finn två ytterligare utmanare till Erdogan. Muharrem Ince som företräder MP (Fosterlandspartiet). Och Sinan Ogan som företräder ett antal småpartier med ultranationalistisk inriktning.

Erdogans situation

Erdogan, nu 69 år, är en kontroversiell men mycket betydelsefull person i Turkiets politiska historia. Hans AKP var med och avslutade dent närmare 50 år långa sekulära styret. Både den ekonomiska och militära makten reformerades, Turkiet blev allt mer en stark spelare i geopolitikiken. Motorvägar och flygplatser har gjort Turkiet mer modernt och sammansvetsat via infrastrukturen.

Man spelade en viktig roll under migrationskrisen 2016 och spelade framgångsrikt ut EU med ökade flyktingströmmar som hot.

Han tillät religiösa kvinnor att bära slöja i skolan och på offentliga arbetsplatser, något som tidigare var förbjudet från republikens grundande 1923. Till en början hade han kurdernas öra, men det försvann med tiden. Speciellt när han slog ned de politiska protesterna 2013.

Samtidigt gjorde sig Erdogan känd för utrensningarna efter den misslyckade statskuppen 2016, då tiotusentals personer inom offentlig sektor avskedades. Han har också stött på stora problem efter jordbävningen tidigare i år, då 50 000 människor dog.

Han har använt sig av än skarpare retorik under valrörelsen, skriver AFP. Han anklagar sina motståndare för att vara finansierade av väst och stå för HBTQ-åsikter. Han beskriver sina egna ståndpunkter som konservativa, under attack av utländska terrorister.

Inrikesminister Suleyman Soylu har varnat för att västerländska krafter vill underminera Turkiets maktposition, genom valurnorna. Han refererar till Joe Bidens utspel 2019, att USA borde stötta oppositionen i Turkiet för att besegra Erdogan. Kuppförsöket 2016 skylls på USA och Fetullah Gülens rörelse, moderat islamisk rörelse baserad i just USA.

Utmanaren Kilicdaroglu

Kemal Kilicdaroglu föddes 1948 i Nazimiye i provinsen Tunceli i östra Turkiet. Familjen följer den religiösa läran alevism, en yazdanistisk inriktning starkt influerad av islam. Själv vill han inte prata om sin etno-religiösa bakgrund offentligt.

Han tog examen i ekonomi från Gazi-universitetet i Ankara 1971. Han har arbetat som chef på socialförsäkringsmyndigheten under större delen av 1990-talet. 2002 valdes han in parlamentet för Republikanska folkpartiet, CHP, det sekulära och senare socialdemokratiska parti Ataturk grundade 1923.

På grund av det upptrissade läget har Kilicdaroglu uppmanat sina väljare att stanna hemma efter att röstningen är avklarad. Hans parti kommer ha 300 000 observatörer på plats på landets 50 000 röstningsstationer, för att överse att allt går rätt till.

Hans brokiga koalition har flera målsättningar. En är att avskaffa det man kallar för enmansstyret och införa demokrati i landet. Man vill avskaffa det konstitutionstillägg Erdogan införde 2017. Det innebar att premiärministerposten avskaffades och det exekutiva styret lades i presidentämbetet. Presidenten fick då också mer makt över utnämningarna till högsta instans av konstitutionella domare och åklagare.

Man vill också införa en tidsbegränsning om sju år för en president. Dessutom vill man frige högprofilerade politiska fångar, som fängslats av Erdogan. Till exempel filantropen Osman Kavala och kurdiska ledaren Selahattin Demirtas. Man vill också göra rättsväsendet oberoende igen, efter att dessa påverkats av reformerna 2016.

Fri media är också på agendan. Kilicdaroglu säger att det kommer vara enkelt att kritisera honom, om han vinner. Lagen om förbud mot att smäda presidenten kommer att avskaffas.

Han har också försökt bygga ett förtroende bland religiösa kvinnor. Rätten att bära slöja i offentliga tjänster kommer vara kvar. Allas rättigheter kommer respekteras, utlovar han, även landets HBTQ-personer.

Man vill också bryta Erdogans ekonomiska politik och frångå hans islamiska skepticism mot räntor. Inflationen är 85 procent på årsbasis men Erdogan har inte velat använda sig av höjda räntor för att bekämpa den.

Internationellt

Det är tillåtet för turkiska medborgare utomlands att rösta. Nederländerna har en stor turkisk minoritet på 440 000 personer. Det har utbrutit bråk mellan olika fraktioner vid vallokaler i Nederländerna, bråkstakarna har fått skingras av ordningsmakten i Amsterdam.

Turkiet har ännu inte ratificerat Sverige som medlem i Nato. Finland och Sverige lämnade in sina ansökningar samtidigt, men bara Finland har godkänts. Erdogan har aktivt ställt krav på Sverige om att lämna ut 120 personer som är misstänkta för brott i Turkiet. Han och andra toppolitiker har också begärt att Sverige ska ändra lagen och förbjuda bränning av koranen.

I mars sade premiärminister Ulf Kristersson att han trodde på en snabb ratificering efter Turkiets val, skrev SVT. Han sade sig vara trygg med säkerhetsgarantier och annat stöd man fått av alla Natoallierade.

Unal Ceviköz från CHP spås bli ny utrikesminister, om oppositionen vinner valet. Han säger till SR att han är positiv till ett svenskt Natomedlemskap. Alla processer bör kunna vara slutförda innan toppmötet i Vilnius 11–12 juli. Samtidigt hänger det också på hur lång tid regeringsbildningen och kringliggande arbete tar.

Han lovar också nya konstruktiva relationer till omvärlden, och vill förbättra Turkiets anseende som han menar försämrats internationellt.

Stötta Morgonposten

Den fria pressen krymper för varje år som går. När den gamla annonsfinansieringsmodellen inte längre är lönsam väljer allt fler nyhetsredaktioner att vända sig till staten för allmosor och bidrag eller säljer tidningen till globalistiska storbolag; ofta både och. Oavsett blir resultatet detsamma: en slätstruken och agendadriven journalistik där sanningen inte länge står i fokus.

Morgonposten har privilegiet att fortfarande kunna rapportera fritt och oberoende om världshändelser utan att riskera bli tystade. Men för att kunna fortsätta vårt viktiga arbete förlitar vi oss på våra läsares genirositet som är beredda att betala för nyheter.

Om du också vill vara med och stötta Morgonposten är det bästa sättet att prenumera på EXTRA! för bara 99 kr/månaden. Förutom att du hjälper oss att fortsätta driva Morgonposten får du även tillgång till exklusiva reportage, dokument, domar, landets mest intrerssanta kommentarsfält samt vårt anonyma forum där du kan diskutera nyheterna vidare.

premumerera på EXTRA!
Profilbild
Filip Lamperud
Filip är reporter på Morgonposten.