Detta är tredje delen i serien om Cesare Mori, mannen som inte som en svensk polis eller politiker var beredd på att vänta i 30 år på att gäng och klaner ska släppa greppet om landet. Han väntade tolv timmar. Del 1 här och del 2 här.

De poliser som tidigare funnits på Sicilien hade snabbt givit upp inför maffians totala kontroll över ön. De som inte valde att samarbeta med gangsterklanerna, aktade sig ändå noga för att lägga sig i maffians affärer. Tusentals mafiosos var efterlysta för mord, utpressning och stöld. Men de rörde sig helt fritt, och alla visste var de bodde. De få gånger patruller symboliskt sändes ut för att gripa en efterlyst person blev han alltid varnad i god tid – av poliser som var köpta av maffian.

När Mori anländer till Sicilien väntar sig maffian, öns poliser och politiker att den nya polischefen i värsta fall ska visa sig vara en okorrumperad man som ägnar sig åt traditionellt polisarbete. Sådant har de varit med om någon gång då och då genom åren – och det har inte gett resultat. Så de oroar sig inte nämnvärt.

Men Mori har inte tänkt ägna sig åt traditionellt polisarbete, han förklarar för sina carabinieri att vad som behövs inte är bevissäkring, och förhör av vittnen. Sådant var verkningslöst i en miljö där alla teg som muren. Vad som behövdes var en plan för ”krig och strid”.

Det första slaget stod i bergen öster om Palermo. Mori skickade ett telegram till borgmästaren i den lilla staden Gangi. Budskapet var enkelt. Alla efterlysta i Gangi skulle tolv timmar efter det att borgmästaren mottagit telegrammet överlämna sig till polisen. Om så inte skedde skulle det drabba de efterlystas familjer och egendom samt alla som på något sätt skyddat eller hjälp de efterlysta.

För att budskapet riktigt skulle gå fram lät Mori sätta upp affischer med sin order – och varning – på husväggarna i staden, vars härold också kommenderades att vandra runt på gatorna och ropa ut budskapet.

Inga efterlysta dök upp vid den angivna tidpunkten.

1 januari 1926 inledde därför Mori en veritabel belägring av Gangi. Ingen släpptes ut ur eller in i staden.

Tidningen Nuova Sicilia rapporterade 4 januari att: ”… det är en fullständig belägring, staden är helt isolerad … militära styrkor har intagit positioner för att storma staden … det är krig”.

Mori följer uppenbarligen sin plan. Hans mål är att krossa klanen Andaloro-Ferrarello som kontrollerat Gangi i fyra årtionden. När polisen tränger in i staden arresterar de 213 kvinnor och barn i sin jakt på de efterlysta – kvinnorna och barnen förs till Palermo. Giuseppe Andaloro ger upp 7 januari när Moris carabinieri börjar sälja och i vissa fall slakta hans boskap. Salvatore Ferrarello blir den siste av klanledarna som grips när Moris män säkrar gata för gata och genomsöker hus för hus.

10 januari avbryts belägringen och Mori deklarerar att staten segrat och att klanen Andaloro-Ferrarello är slagen i spillror.

130 efterlysta mafiosos har gripits, 300 personer har dessutom gripits för att ha hjälpt och skyddat dem.

Bland stadens invånare sades det efteråt att Mori ”var mer mafioso än en mafioso”, och att han hade ”hår till och med på hjärtat”.

En samtida betraktare konstaterade att Mori ”inte var över sig intresserad av vad som är lagligt”, han ville ”visa styrka och skapa ordning”.

Och exakt så var det – Mori ville att befolkningen skulle frukta honom mer än den fruktade maffian, bara så kunde maffians makt brytas.

De som inte vågade ange maffiamedlemmar höll tyst därför att de fruktade maffian mer än staten. Det gällde att vända på det förhållandet ansåg Mori.

Man kan applicera Moris tankegångar på Sverige. I de utsatta områden tiger alla, ingen säger sig veta vem som skjuter, mördar och spränger. De fruktar gängen.

Vad gör polisen? Försöker vända på förhållandet? Nej, de försöker vinna över alla dem som tiger genom att vara vänliga, förstående och medkännande med dem.

De försöker vinna deras hjärtan – inte visa att de själva har hår till och med på hjärtat.

Nästa avsnitt: Mori slår mot korrumperade politiker. Vad händer då?

Boris Benulic