Närodlat kan vara det som räddar din familj när kriget kommer. Men i vissa kommuner är försörjningsgraden bara två procent.

“Det reder sig”, som såsmakar’n sa.

“Nej, det är inte säkert” säger Hushållningssällskapet. Åtminstone inte när det gäller självförsörjning av mat i händelse av krig eller katastrof.

Stora problem med matförsörjningen kan befaras i de delar av landet där det inte produceras så mycket relativt befolkningsmängden.

De flesta inte självförsörjande

Hushållningssällskapet i Jönköping har sammanställt statistik och räknat på försörjningsgraden kommun för kommun. I vissa kommuner produceras det bara så lite att det täcker två procent av årsbehovet, det vill säga för en vecka av årets femtitvå.

Bara 100 av 290 kommuner är självförsörjande på livsmedel, och då är det beräknat på den energi som produceras. Det handlar alltså om kalorier, inte om en produktion som är godkänd enligt kostcirkeln.

– Vi vill att man får upp ögonen för de här frågorna och att det leder till något som förbättrar situationen. Att vi får en ökad livsmedelsproduktion och en stabilare matsituation i vårt eget land, säger Frida Carlsson, vd på Hushållningssällskapet i Jönköping.

Kan du se ett uppvaknande bland politiker när det gäller de här frågorna?

– Det kan jag definintivt göra. Det är väl inte så konstigt med rådande läge i världen. Vi har gått från en pandemi och in i ett hemskt krig som råder i Europa. Har man ett samhällsansvar som politiker i en kommun är man nog väl medveten om att det behöver hända saker.

Förändringar man tänker sig är att försörjningsgraden förbättras, krisberedskapen stärks och näringslivet utvecklas.

Men för många kommuner är det knappast möjligt att ens öka graden av självförsörjning. Bland de femton sämsta finns några som nästan bara består av skogsmark, och i kommuner runt Stockholm och Göteborg har det mesta av åkermarken bebyggts. Där är man helt beroende av andra kommuner, eller import från utlandet.

De självförsörjande kommunerna finns jämnt spridda över landet. 20 av kommunerna kallar sällskapet för “superförsörjare”, som producerar mer än fem gånger det som konsumeras i form av livsmedel.

Här ser sällskapet också några problem. Superförsörjarna är beroende av insatsvaror, och ibland också arbetskraft, utifrån. Fortsatt expansion sker ofta på närliggande kommuners bekostnad. Men Frida Carlsson menar inte att de superförsörjande kommunerna ska skämmas för den stora produktionen:

– Det är bra med kommuner som producerar mycket mat. Man behöver relatera siffrorna till förutsättningarna i respektive kommun.

I stället för att bara förlita sig på storproducerande kommuner ska fokus ska ligga på att andra kommuner gör sitt yttersta för att hjälpa sin egen livsmedelsproduktion. Åkermark måste räddas när mark exploateras, skolmatsedeln ska anpassa till lokala råvaror och krisberedskapsplaner måste upprättas. Det är uppmaningen till landets kommuner.

– Framförallt det här med jordbruksmarken. Det finns ett oerhört stort värde i det om det ska finnas möjlighet att producera mat på ett bra sätt under lång tid framöver.

– Om man bygger kommer marken inte att gå att använda till att odla mat på framöver. Det är väldigt svårt att backa tillbaka, menar Carlsson.

Samarbete är bra

Statistiken har tagits fram på kommunnivå, och uppmaningarna handlar om hur politikerna kan förbättra försörjningen i den egna kommunen.

Låt vara att det är dåligt att transportera mat långa sträckor. Hur ser ni på samarbete mellan närliggande kommuner?

– Vi har använt modellen för att över huvud taget kunna ta fram siffrorna, och presentera dem på ett begripligt sätt. Sen är det inte så verkligheten ser ut.

Ni kommer med uppmaningar till kommuner utifrån den avgränsade statistiken. Finns det andra uppmaningar om man vidgar synfältet?

– Ja, men det gör det det. En av de sakerna man vill åstadkomma är ett bättre samarbete mellan olika kommuner, regioner och delar av landet. Vi lever inte i isolerade glaskupor. Det kommer vi inte göra även om det blir ett krisläge. Men det är fortfarande viktigt att veta vad som finns i den egna kommunen och vad man kan stötta med.

Metod

I ett pressmeddelande förklaras hur statistiken tagits fram:

“Till grund ligger nationell statistik samt lokala uppgifter. Beräkningarna ger en överblick av markanvändning, foder- och livsmedelsproduktion (alla tillgängliga livsmedel). De baseras på de sammanlagda energiinnehållet i livsmedlen och inte enskilda livsmedel som bröd, kött och frukt.”

Tyvärr vill inte Hushållningssällskapet presentera en lista över landets kommuner. Förutsättningarna är alldeles för olika, och risken finns att slutsatserna som dras blir orättvisa, menar man.

Statistiken har tagits fram på kommunnivå utifrån produktionen av råvaror. Förädlingsdelen av livsmedelsindustrin är inte medräknad.

Avatar photo
Peter är reporter på Morgonposten.