De så kallade fredsbevarande trupperna som FN fortsätter att stationera i Demokratiska republiken Kongo lämnar efter sig övergivna barn i stor omfattning. De unga tonårsflickorna, ofta i åldern 14 till 15 år, som byter sex mot pengar eller gåvor från de kåta killarna i blåa hjälmar lämnas sedan att själva ta hand om frukterna av dessa utbyten.
Ett annat vanligt förekommande scenario är att FN-soldater inleder förhållanden med de lokala kvinnor som värvas för arbete på förläggningarna, exempelvis som städerskor. När FN-soldatens tjänstgöringsperiod når sitt slut lämnar han förhållandet, ofta utan att över huvud taget informera sin förmodade partner om detta. Resultatet är att en stor del av barnen i de områden de kåta blå är stationerade i lever med ensamstående unga mödrar som har svårt att få livet att gå ihop ekonomiskt.
FN-insatsen Monusco har naturligtvis regler som förbjuder sexuella relationer med minderåriga och förbud mot att betala för sexuella tjänster. Samtidigt har problemet växt till en nivå där Monusco betalar skolavgiften för de barn dess soldater lämnar efter sig. Man känner alltså väl till hur deras soldater roar sig på lokalsamhällets bekostnad.
Då soldaterna sällan delar sin rätta identitet med de kvinnor de inleder sexuella relationer med blir det svårt för kvinnorna att få den utlovade skolpengen betald av Monusco.
FN har lovat att lämna Demokratiska republiken Kongo i förtid, före den planerade reträtten 2024. Detta har vi avhandlat i artikeln Sexturister i blåa hjälmar.
Sydafrika och Moçambique
I Sydafrika har president Cyril Ramaphosa utlovat en utredning efter en film som visar hur soldater slänger en man i en brinnande hög av skräp. På filmen kan man se en soldat med den sydafrikanska flaggan på uniformen. Sydafrika har soldater på plats i Moçambique för att bistå landet i kampen mot islamistiskt våld.
De sydafrikanska soldaterna i Moçambique ingår i Southern African Development Community Mission in Mozambique (SAMIM) som placerats ut i vissa distrikt i Cabo Delgado-provinsen. Orsaken var den ökande islamistiska terrorismen som i stor utsträckning drabbar kvinnor och barn i området.
Soldater från åtta olika stater i södra Afrika ingår i insatsen som sjösattes i juli 2021. Soldaterna kommer från Angola, Botswana, Demokratiska republiken Congo, Leshoto, Malawi, Tanzania, Zambia och ovan nämnda Sydafrika. All denna trupp samarbetar med försvarsmakten i Moçambique. Hittills har insatsen verkat ge en hel del positiva resultat då man har lyckats återta kontrollen över flera byar och beslagtagit vapen och annan krigsmaterial.
Att trupper har lyckats återta byar och områden omkring dessa har också resulterat i att människor som flytt islamisternas våld har vågat återvända till sina hem och att transportvägar mellan byarna nu är betydligt säkrare att vistas på.
I sin framfart att skydda civilbefolkningen har nu alltså soldater fångats på video hivandes kroppar på brinnande sophögar kommit till kännedom för omvärlden. Amnesty International har naturligtvis uttalat sig och säger att säkerhetsarbetet i området inte ”måste komma till kostnaden av mänskliga rättigheter”.
I den på sociala medier spridda filmen kan man identifiera den sydafrikanska flaggan på en soldat som inte är handgripligen inblandad i själva händelsen utan står bredvid och filmar det hela med sin mobiltelefon. Vilket också naturligtvis är på vilket vis filmen har kommit till. Men nu vill alltså Sydafrikas president Ramaphosa stämma i bäcken och utreda vad hans lands soldater egentligen sysslar med i vad som kan vara Afrikas just nu mest anonyma krig.
Kenya
I Kenya har ett av alla dessa ständiga mord lyckats få media att skriva spaltkilometrar och att gå vilse i logiken under tiden de skriver tills tangentborden glöder. Hbtq-aktivisten Edwin Chilobas kropp hittades uppstyckad i en låda bredvid en väg och genast var media igång med spekulationerna. Redan samma dag som lådan med kroppen påträffades kunde tidningarna berätta om hur utsatta hbtq-människor var och hur detta hat mot allt hbtq nu hade resulterat i mordet på Edwin Chiloba.
Upprördheten och indignationen i pressen var i topp under några dagar när man beskrev hur Chilobas kropp blivit behandlad och misshandlad. USA skickade tekniskt stöd för att hjälpa till att söka spår via Chilobas mobiltelefon. Men plötsligt dog det massmediala intresset lokalt här i Kenya.
Rest in peace Edwin Chiloba?? pic.twitter.com/VmhOURPbNY
— Grace Amondi (@graceamondi7) January 5, 2023
Den huvudmisstänkte för mordet på Edwin Chiloba är hans egen partner. Ett våldsdåd begånget inom hbtq-sfären. Media kunde inte fortsätta att pumpa ut artiklar om utsatthet och hat längre och nu rapporteras fallet ur samma vinkel som alla andra mord. Om den huvudmisstänkte Jacktone Odhiambo är skyldig till att ha strypt, plockat ut ögonen och sedan styckat Edwin Chiloba blir polisen och domstolens sak att reda ut men lokalpressen är inte lika upphetsad längre.
Nyhetsmedia i väst passar dock på att pumpa ut artiklar om hbtq-gemenskapens utsatthet med anledning av mordet på Chiloba. Det senaste jag läste var en artikel från Reuters som hävdade att mordet på Chiloba är ett bakslag för transpersoner i Nairobi. De hänvisar till den kenyanska lag som kan ge utövandet av homosexuellt samlag 14 år i fängelse. Naturligtvis betonar Reuters att det är en lag som lever kvar från kolonialtiden. Att Kenya har haft ett drygt halvsekel på sig att ta bort den lagen men inte är intresserade av att så göra, det nämns naturligtvis inte alls.
Reuters hoppas nog att ingen i väst orkar sätta sig in i fallet och att läsaren av artikeln skall tänka att det är synd om hbtq-rörelsen som utsätts för hat utifrån. Att det mesta hatet rörande hbtq-gemenskapen kommer inifrån är en insikt som inte lär bli comme-il-faut än på länge.
Zimbabwe
Det dysfunktionella Zimbabwe fortsätter att excellera i misskötsel och misär. Inför det kommande valet ökar märkligt nog som tidigare våldet mot oppositionella. Det ledande oppositionspartiet Citizens Coalition for Change (CCC) som har ett starkt stöd i mer urbana områden får allt som oftast se sina anhängare på landsbygden drabbas av politiskt motiverat våld.
Det ledande, och sedan det socialistiska upproret enda styrande, partiet Zanu-PF gör vad de kan för att inte deras utlovade demokratiförsök skall utmynna i något som kan liknas med demokrati. Därför har man fiffigt nog infört regler för hur politiska partier får hålla möten. Ett parti som vill hålla offentliga politiska sammankomster måste anmäla detta till de av Zanu-PF styrda myndigheterna två veckor innan evenemanget skall gå av stapeln.
Som av en slump brukar detta innebära att flera politiskt aktiva ledare och funktionärer i oppositionspartierna råkar ut för våld, inte sällan dödligt sådant, och andra lika märkliga och olyckliga sammanträffanden som försvårar dessa politiska sammankomster.
I lördags sköt polis in tårgas i en lokal där CCC höll ett möte och passade också på att arrestera 25 partimedlemmar, inklusive två parlamentsledamöter. Man hann också med att spöa upp några deltagare rejält innan de packades in i polisbussarna. CCC hävdar att det var ett internt valstrategiskt möte medan polisen å sin sida hävdar att det var ett lagvidrigt, “icke sanktionerat” politiskt möte. Polisens talesman Paul Nyathi säger också att han nåtts av uppgifter att flera människor hade utsatts för våld på platsen vilket ger polisen större anledning att hålla de gripna i säkert förvar under utredningen.
Att det var de gripna som utsattes för våld stör inte utredningen.
Polisen skall nu hålla de gripna i förvar tills utredningen av fallet är klart.
Då inget datum för presidentvalet är bestämt får nog oppositionen räkna med att den här utredningen kan dra ut på tiden.
Prenumerera för 99 kr/mån!