FN:s fredsbevarande operation i Demokratiska republiken Kongo, Monusco, kommer med största sannolikhet att behöva avslutas i förtid, före den planerade reträtten 2024. Orsaken är inte att situationen i Kongo har förbättrats utan att FN helt enkelt ställer till med mer skada än nytta.

Det senaste året har civilbefolkningens protester ökat i omfattning och det ser nu ut som att FN i form av Monusco får lämna landet med svansen mellan benen och ännu ett afrikanskt misslyckande bakom sig.

Reuters rapporterade nyligen hur de fredsbevarande trupperna lämnade förläggningen i Butembo, en stad där protesterna mot FN-trupperna har varit massiva och den nya taleskvinnan för insatsen, Ndeye Khady Lo, hävdar att det är en temporär åtgärd. General Constant Ndima, militär ledare över regionen Nordkivu, å sin sida hävdar att samtal förs med FN om hur de skall kunna evakuera den efterlämnade utrustningen på förläggningen. Detta tyder på att det är en permanent reträtt av styrkorna.

FN:s tidigare talesman för den fredsbevarande insatsen i Kongo, Mathias Gillman förklarades persona non grata i landet och ombads i juli av Kongos utrikesminister Christophe Lutundula att omedelbart lämna landet.

En FN-insats med en årlig budget på runt 15 miljarder kronor har genom sin ledare Bintou Keita erkänt att March 23 Movement (M23) är bättre militärt utrustade än Monusco. Detta är minst sagt ett häpnadsväckande erkännande och man undrar vad pengarna används till om de inte används till att militärt utrusta de fredsbevarande styrkorna.

Situationen i Kongo är komplex och andelen intressenter i de olika konflikterna är många. I mitten av augusti besökte USA:s utrikesminister Antony Blinken Rwandas president Paul Kagame för att diskutera de bevis USA har för att Rwanda fortsätter att stödja M23 med trupp. Rwanda tillbakavisar anklagelserna helt och hållet. M23 nekar också till att de skulle ha fått hjälp av Rwanda. Rwanda och M23:s gemensamma mål skulle vara att strida mot och slå ut Demokratiska styrkorna för Rwandas befrielse (FDLR). FDLR är en hutu-milis som Rwanda anklagar Kongo för att använda för att attackera Rwanda. Vilket naturligtvis Kongo nekar till.

När FN är på väg att tappa greppet helt om situationen i Kongo så försöker USA nu att rädda vad som räddas kan och besöket i Rwanda föregicks av ett besök i Kongo där Blinken träffade utrikesminister Christophe Lutundula, och president Felix Tshisekedi. USA och Blinken ser det som en framgång att presidenterna nu säger sig vilja återgå till direkta samtal men frågan är hur mycket detta är ett tecken på vilja till att lösa situationen i gränsområdena eller hur mycket det är för att hålla USA på fortsatt gott humör av ekonomiska skäl.

Ännu en beväpnad grupp bland andra

Kritiken mot Monusco är omfattande och den är minst sagt tankeväckande. Från det att Monusco tog över efter den tidigare FN-insatsen Monuc för tolv år sedan har man inte på något synbart och bestående sätt lyckats skydda civilbefolkningen i Nord- och Sydkivu där oroligheterna är som störst och olika rebellgrupper fortsätter att terrorisera lokalbefolkningen. Att man dessutom har varit dåliga på att reagera och handla i fall av massakrer och attacker på specifika etniska grupper har snarare gjort att civilbefolkningen ser FN som en av många beväpnade grupper i landet, vilken inte bidrar till förbättring. Att Monusco dessutom uppfattas stå på kongolesiska arméns sida när dessa utfört våldsdåd mot lokalbefolkningen förbättrar inte synen på FN:s fredsbevarande uppdrag.

Monusco anses vara de sista som vet om vad som händer i landet och de anklagas för att i flera fall snarare skydda utländska intressen i form av gruvbolag än befolkningens väl och ve. Detta gör också att flera multinationella gruvbolag arbetar för att behålla FN-trupperna i Kongo, vilket riskerar att försena ett tillbakadragande, vilket riskerar att alienera lokalbefolkningen ytterligare.

Det kommer också stark kritik från Code Blue-kampanjen som arbetar för att förbättra FN:s svar på sexuellt utnyttjande och övergrepp. Alltså sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp på civilbefolkningen utförda av FN:s fredsbevarande styrkor. Det förhåller sig nämligen så att de närmare 400 anmälningarna om sexuella övergrepp av FN-personal i Kongo inte leder någonstans och Code Blue arbetar för att dessa skall utredas och ansvar utkrävas av de skyldiga.

Sexuella övergrepp är numera ett ständigt problem i olika hjälpprojekt runt om i tredje världen. Inte bara FN utan en mängd hjälp- och biståndsorganisationer uppmärksammas allt oftare för de övergrepp på lokalbefolkningen som följer i spåren av deras arbete. EU avbröt sin finansiering av WHO:s hjälparbete under Ebola-krisen i Kongo 2018–2020. Detta som resultat av den akuta kris av sexövergrepp som FN-organisationen var inblandade i. 83 anmälda fall av sexuella övergrepp blev för mycket för EU.

Den händelse som utlöst den senaste krisen för FN i Kongo var när två människor dödades och flertalet skadades efter att FN-soldater öppnade eld vid en gränspostering i Kasindi vid gränsen till Uganda. Det är ännu oklart vad som föranledde situationen. Soldaterna var enligt uppgift på väg tillbaka till förläggningen efter en permission men under den föregående veckan hade det hållits protester mot FN-styrkorna i flera städer i östra delarna av Kongo. Ett Kongo som snart inte har något tålamod kvar för FN.