Robert F Kennedy JR tillhörde USA:s politiska adel, han hyllades i årtionden för sin modiga miljökamp mot förgiftande företag – men hamnade i kylan efter kritik av medicinmagnaters och byråkraters makt – DÖM SJÄLV – frihetskämpe eller förvirrad foliehatt? Vi publicerar här ett andra utdrag ur hans hyllade bok Den verklige Anthony Fauci (Karneval förlag). Ett första utdrag publicerades i Morgonposten 27 november.
Inledning till utdraget
Ett verkligt lidande väntar Europa som en onödig följd av coronapandemin. Läkare i olika länder talar nu om en våg av cancerdöd det närmaste årtiondet eftersom sjukvårdens resurser så hårt koncentrerades på att bekämpa covid-19.
Dödsvågen beror inte bara på grund av att livshotande cancerfall inte diagnosticerades – där finns också mängder av andra former av sjukdomar som inte behandlades. Patienter fick se sina operationer ställas in.
Men då betraktades det som en nödvändighet eftersom forskare, politiker och myndigheter hävdade att det var nödvändigt för att bekämpa ett virus som utgjorde ett hot mot hela mänskligheten.
Med små undantag såg det ut så i hela västvärlden – och i Kina.
De som hade invändningar mot restriktioner och hur vården prioriterade hånades för sin enfald. De måste ju vara lite dumma i huvudet eftersom de inte lyssnade på vetenskapen.
Men Robert F Kennedy påminner oss i Den verklige Anthony Fauci om alla de gånger politiker och forskare haft fel de senaste årtiondena då de varnat för sjukdomar som kan utvecklas på ett sätt som gör att risken finns att farsoten utplånar oräkneliga miljoner människor. För ni minns väl svininfluensan? Fågelinfluensan? Zika? Eller ebola som vid varje utbrott i Afrika påstods kunna dyka upp i stor omfattning i Europa eller USA.
Just nu är denguefeber i ropet. Media älskar profetior om katastrofer och det har i tidningar och teve blivit populärt att koppla ihop klimatalarmism och epidemihot. Förändringar av klimatet sägs göra det lättare för dödliga epidemier att spridas. En allians har upprättats mellan det klimat-industriella komplexet och läkemedelsindustrin. Media sprider gärna budskapet – skrämsel säljer. Politiker ser förnöjt på eftersom det ger dem förevändningar att reglera våra liv än mer.
I november kom en rapport från 44 europeiska forskare där det hävdades att denguefeber och malaria allt mer kommer att spridas i Europa beroende på ”förbränning av fossila bränslen”, och därmed följande förändringar av temperaturer och miljö.
Folk och Försvar bjuder in till seminarium två dagar innan jul i år för att sprida budskapet att:
”… enligt Världshälsoorganisationen kan vi från och med 2030 vänta ca. 250 000 förtida dödsfall på grund av klimatrelaterade sjukdomar och om vi inte lyckas hejda den globala uppvärmningen riskerar de senaste 50 årens hälsovinster att undermineras.”
De bryr sig inte om att katstrofscenarios i samband med coronapandemin redan garanterat dömt cancerpatienter till döden och inte bara ”underminerat” utan knäckt delar av ”de senaste 50 årens hälsovinster”.
Ingen försiktighet utan man blåser återigen i trumpeterna som förebådar apokalypsen.
En förutsättning för att kunna hantera hysteri är att man drar sig till minnes tidigare utbrott av hysteri och hur politiker, byråkrater och det medicin-industriella komplexet skapat och underblåst skräcken.
Det är därför vi publicerar ett utdrag ur det kapitel i Den verklige Anthony Fauci där Robert F Kennedy behandlar just detta fenomen. Paniken inför svininfluensan, massvaccinationerna och deras följder för på många sätt tankarna till det vi sett de senaste två åren.
Kapitel 11 ”Vargen kommer” Att blåsa upp falska epidemier (utdrag)
År 1906 orsakade infektionssjukdomar en tredjedel av alla dödsfall i USA och 800–1000 av 100000 amerikaner dog av infektionssjuk- domar. Sjuttio år senare, år 1976, var det färre än 50 amerikaner per 100000 som dog av infektionssjukdomar, och CDC och NIAID hade extremt svårt att motivera sina budgetar. Att blåsa upp pandemier blev en institutionell strategi i båda myndigheterna. Farmaceutiska företag och internationella hälsoorganisationer, banker och militära entreprenörer fick snart fotfäste i ekosystemet och nya pandemier uppstod som av en egen inneboende logik. Dr Anthony Faucis kritiker beskyller honom för att rutinmässigt överdriva – och rentav koka ihop – globala sjukdoms- utbrott för att piska upp pandemipanik, stärka biosäkerhetsagendan, öka myndighetens finansiering, främja lönsamma vacciner för sina partner läkemedelsföretagen och öka sin egen makt. Historien stöder dessa anklagelser.
1976 – svininfluensan
Som chef för NIAID:s sektion för klinisk fysiologi vid laboratoriet för klinisk utredning var Fauci 1976 en åskådare i frontlinjen under NIH:s bluffartade svininfluensapandemi. Det året dog en soldat vid Fort Dix av en lungsjukdom efter en språngmarsch. Arméläkare skickade några prover till CDC, som identifierade sjukdomen som svininfluensa. Faucis NIAID-chef, Richard Krause (som Fauci snart skulle ersätta), arbetade tillsammans med sin kollega på CDC, David Sencer, för att sprida skräckvisionen av en katastrofal pandemi och initiera offentlig efterfrågan på ett vaccin. NIAID-chefen sammankallade interna strategisessioner med Mercks ikoniska vaccinutvecklare Maurice Hilleman och andra pampar i immuniseringsindustrin.
Kongressens utredare fick senare tag i anteckningarna från dessa konsultationer, där dr Hilleman uppriktigt erkände att det vaccin som tagits fram ”inte hade något att göra med vetenskap men desto mer med politik”. I Rolling Stones augustinummer 2020 berättade Gerald Posner, författare till Pharma: Greed, Lies, and the Poisoning of America, hur Merck och andra tillverkare använde sitt hemliga möte med tillsynsmyndigheterna för att kläcka ett system som skulle garantera industrins vinster och samtidigt skydda läkemedelsbolagen från ansvar. Denna innovation, som nu är ett stående inslag i de stora läkemedelsbolagens affärsmodell, visade sig vara ett carte blanche för oaktsamt och till och med kriminellt beteende.
Läkemedelsbolagen och NIAID berättade för kongressen, Vita huset och allmänheten att svininfluensan i Fort Dix var samma stam som var ansvarig för pandemin av spanska sjukan 1918 och som, poängterade de, hade dödat 50 miljoner människor över hela världen. De ljög; forskare vid Fort Dix, CDC och HHS visste att H1N1 var ett vanligt svinvirus som inte utgör någon risk för människor. Ändå genomförde NIAID en hårdsäljande kampanj och förutspådde en miljon dödsfall i USA. Tillsammans med Merck och andra läkemedelsbolag övertygade NIAID och CDC den tillträdande presidenten Gerald Ford att underteckna ett lagförslag om 135 miljoner dollar i anslag till vaccintillverkare för att ympa 140 miljoner amerikaner mot farsoten.
På uppdrag av federala tillsynsmyndigheter dök Ford upp på tv och uppmanade alla amerikaner att vaccinera sig. Fords obligatoriska hänvisningar till 1918 års dödsfall i spanska sjukan inspirerade cirka 50 miljoner amerikanska medborgare att ta sig till sitt lokala hälsocentrum för injektioner av hastigt framställda och luddigt testade vacciner med noll ansvar, som kastats ut på marknaden till följd av HHS sammansvärjning med Merck. CDC-chefen David Sencer inrättade ett ”krigsrum” för svininfluensan för att underblåsa allmänhetens rädsla och entusiasmera media. Regeringen lanserade en fullskalig reklamkampanj, inklusive skrämmande tv-reklam föreställande ångerfulla patienter som låtit bli att vaccinera sig och drabbats av allvarlig sjukdom. Ett pressmeddelande från CDC hävdade att den populära tv-stjärnan Mary Tyler Moore hade tagit sprutan. Moore berättade för 60 Minutes att hon hade undvikit sprutan på grund av sin oro för biverkningar. Hon sa att hon och hennes läkare var väldigt glada att hon inte hade fått den.
När allt kom till kritan blev det faktiska antalet offer för svininfluensan inte 1000000, utan 1. Dr Harvey Fineberg, som 1978 skrev regeringens omfattande obduktionsprotokoll över den falska pandemin, berättade för WHO Bulletin: ”År 1976 upptäcktes viruset på en enda militär anläggning, i Fort Dix, New Jersey. Under de efterföljande veckorna och månaderna rapporterades inte ett enda relaterat svininfluensafall någon annanstans i New Jersey, i USA eller någon annanstans i världen … Samtidigt ansåg politiska beslutsfattare konsekvent att forskarna inte gav dem något annat val än att gå vidare med ett massimmuniseringsprogram.”
NIH:s expert på influensa och influensavaccin, seniore bakteriologen och virologen dr John Anthony Morris, informerade sina chefer på HHS om att influensaskräcken var en fars och att NIAID:s kampanj var en meningslös ploj för att främja ett farligt och ineffektivt influensavaccin och en girig läkemedelsindustri. Dr Morris hade arbetat i 36 år, ända sedan 1940, på federala folkhälsomyndigheter. Hans kontor låg vid tiden för 1976 års ”utbrott” bara några dörrar från Faucis i samma korridor. Morris fungerade som regeringens chefstjänsteman för vacciner och ledde forskningen om influensa och influensavacciner vid NIH:s avdelning för biologiska standarder, BBS (Bureau of Biologics Standards), och senare vid FDA. Morris hade gjort en framstående karriär som forskare om vira- la luftvägssjukdomar. När Morris protesterade mot bedrägeriet beordrade hans närmaste chef honom att backa och rådde honom ”att inte prata om detta”. Morris chefer på NIH hotade honom med avsked och att han skulle råka i vanrykte professionellt om han inte höll käft. När vaccinerade personer började rapportera negativa reaktioner, inklusive Guillain-Barré-syndromet (GBS), lydde Morris inte ordern. Han förklarade offentligt att det inte fanns några bevis för att svininfluensan i Fort Dix var smittsam för människor och upprepade att vaccinet kan framkalla neurologiska bi- verkningar.
Hälsodepartementet reagerade med att konfiskera Morris forskningsmaterial, byta laboratorielås, flytta honom till ett litet rum utan telefon, omplacera hans laboratoriepersonal, förbjuda honom att ta emot besökare utan särskild tillåtelse och blockera hans försök att publicera sina resultat. Till sist, efter månader av hot och mindre trakasserier, gav HHS Morris sparken för ohörsamhet och hänvisade till en lång lista med insamlade anklagelser, inklusive underlåtenhet att lämna tillbaka biblioteksböcker i tid.13
På CDC upplyste även forskaren dr Michael Hatwick HHS pampar om att influensavaccinet kunde orsaka utbredda hjärnskador.
Svininfluensavaccinet från 1976 var så problemfyllt att HHS avbröt vaccineringen efter att ha vaccinerat 49 miljoner amerikaner. Enligt nyhetsrapporter var förekomsten av influensa sju gånger större bland de vaccinerade än bland ovaccinerade. Dessutom orsakade vaccinet cirka 500 fall av den degenerativa nervsjukdomen Guillain-Barré-syndromet, 32 döds- fall, fler än 400 förlamningar och så många som 4000 andra skador.
Folkhälsobyråkrater drog in vaccinet. President Ford gav David Sencer sparken. Det slutade med att amerikanska skattebetalare fick betala för svininfluensavaccinet som kom och gick, med garanterade vinster för Merck i den ena änden och utlägg för högar av stämningar från vaccinskadade i den andra.
Regeringen betalade 134 miljoner dollar för vaccinationsprogrammet mot svininfluensa. 1604 stämningar inkom från vaccinskadade personer. I april 1985 hade regeringen betalat ut 83 233 714 dollar och lagt tiotals miljoner på att behandla dessa anspråk. År 1987 vittnade dr Morris inför kongressen: ”Dessa siffror ger en uppfattning om konsekvenserna av ett program där den federala regeringen tagit ansvar för en produkt som man vet ger upphov till, hos ett obestämt antal mottagare, allvarliga skador på hälsan … När jag lämnade FDA 1976 fanns det ingen tillgänglig teknik för att mäta, tillförlitligt och konsekvent, neurotoxicitet eller styrka hos de flesta vacciner som då var i bruk, inklusive DTP-vacciner. I dag, 11 år senare, är situationen i grunden densamma.”
Morris forskning fann att influensavaccin ofta utlöste feber hos barn och gravida kvinnor och allvarliga fosterskador. Han var bekymrad för att det kunde finnas dolda risker för alla eftersom vaccinet ”bokstavligen var laddat med främmande bakterier”. Enligt Morris ”finns [det] en hel del bevis för att immunisering av barn gör mer skada än nytta”. I vad som fungerar som en koncis beskrivning av Morris vanmakt, förklarade han: ”Det finns ett nära band mellan statliga forskare och tillverkande forskare. Mina resultat skadade marknaden för influensavaccin.”
År 1977 väckte Morris talan i domstol mot en felaktig uppsägning. Rätten upphävde alla NIH:s anklagelser mot honom. Därefter fann en arbetsrättsnämnd enhälligt att hans handledare hade trakasserat och felaktigt avskedat honom. En grupp tidigare FDA- och NIH-forskare stödde Morris kritik av myndigheten. New York Times citerade en forskarkollega, B.G. Young, som karakteriserade NIH:s repressalier mot ärliga vetenskapsmän som ”förtryck, trakasserier och censur av enskilda forskare … Jag insåg äntligen att man antingen var tvungen att kompromettera sig eller lämna [myndigheten]. Morris och [Bernice] Eddy är de verkliga hjältarna på det stället eftersom de stannade och tog striden. De andra röstade med fötter- na och gick”.
Fram till sin död i juli 2014 förblev dr Morris en uttalad kritiker av CDC:s årliga influensavaccinationsprogram. År 1979 sa Morris till Washington Post: ”Det är en medicinsk bluff … Jag anser att allmänheten bör få sanningsenlig information innan de tar eller inte tar vaccinet … Om de får fullständig information tror jag inte att de kommer att ta vaccinet.” Morris dödsruna i New York Times 2014 återger hans uttalande: ”Tillverkarna av dessa [influensa]vacciner vet att de är värdelösa, men fortsätter ändå att sälja dem.”23
Dr Young berättade för New York Times att kulturen på NIH:s vaccin- avdelning dominerades av industrin och hade drivit bort alla ärliga tjänstemän som var villiga att stå upp mot läkemedelsbolagen. Fauci, däremot, är den sällsynta vetenskapsman som klarat sig i 50 år på HHS. Han har gjort det till stor del genom att anpassa sig till NIH:s överrockar i läkemedelsindustrin och vara springpojke åt dem.
De vapen som NIH använde för att tysta dr Morris – påtvingad isolering, skam, förbud att publicera sig, tala på konferenser eller med presssen liksom utbyte av laboratorielås för att förhindra vidare forskning – var redan delar av en etablerad sovjetisk mall för att tysta oliktänkande vetenskapsmän på NIH. Myndigheten tog dessa vapen i bruk första gång- en på 1950-talet för att förstöra karriären för den prisbelönta virologen dr Bernice Eddy, upptäckaren av poliovirus, som senare hittade ett cancerframkallande apvirus i Salks och Sabins poliovacciner. När Eddys forskning avslöjade problem med vaccinsäkerheten bannlyste NIH-tjänstemän henne från hennes labb, bytte hennes kontorslås och beordrade henne att inte ge intervjuer och hålla tal. Efter att ha tystat Eddy gav NIH det konta- minerade vaccinet till 99 miljoner människor födda under babyboomen 1946–64, som drabbades av en tiofaldig ökning av cancer i mjukvävnad, vilket resulterade i en folkhälsokatastrof som överskuggar skadorna av polio.
Fauci och statliga hälsotillsynsmyndigheter använde senare samma tekniker för att bemöta en rad interna forskare, inklusive dr Judy Mikovits, kontraktsforskaren vid NIH dr Bart Classen och CDC:s forskare i varicellavaccin (vattkoppor) dr Gary Goldman, som vågade berätta beska sanning- ar om vaccinets säkerhet och effekt.
Svininfluensan 1976 var första gången som den federala regeringen gick med på att fungera som läkemedelsbolagens försäkringsgivare. Händelsen lärde allmänheten en viktig läxa: immunitet från skadestånd stimulerar farliga och ineffektiva vacciner. Industrin och ämbetsmannaklassen drog en helt annan lärdom av den tragiska episoden. År 1986 gjorde de svininfluensamallen till modellen för lagen om skador av barnvaccin (National Childhood Vaccine Injury Act), som skyddade alla obligatoriska vacciner från ansvar.
I början av Faucis karriär fick han lära sig att både pandemier och falska pandemier ger möjlighet att utöka byråkratins makt och att berika sina industripartner.
Prenumerera för 99 kr/mån!