Bäste kapten! När en högkultur triumferar gör den det främst via enskilda personer. Johann Sebastian Bach är ett lysande exempel. Han står överst på den civilisatoriska prispallen tillsammans med giganter som Platon, Dante, Rafael och Einstein inom respektive filosofin, litteraturen, konsten och vetenskapen och tillsammans med snillen som Mozart och Beethoven i musikens värld.
Bör vi låta detta faktum påverka hur vi lyssnar på hans musik? Ja och nej. Man kan med fördel lyssna på Bachs mästerverk helt oreflekterat och spontant låta sig berikas av dem, men det är lika motiverat att försöka förstå vad som karakteriserar hans skapande.
Vår första ledtråd är Passacaglian i c-moll för orgel. Kapten! Vänligen ta oss till Mühlhausen år 1707 och stanna vid Bachs dåvarande arbetsplats, Divi-Blasii-Kirche!
Som vi hörde börjar stycket med en basgång spelad endast i pedalen. Denna basgång upprepas genom större delen av verket och på den byggs en serie variationer upp. Den formmässiga uppbyggnaden är alltså mycket strikt, men just denna ram möjliggör för Bach att frisläppa sin enorma skaparkraft.
Bach begränsar sig via formen, men typiskt är att han också gör det via rytmen. Det är inget unikt för Bach, men jämfört med nästan alla andra tonsättare, innan den moderna minimalismens inträde, är hans val av rytmer inom ramen för en viss komposition ofta reducerade till ett minimum. Preludiet i C-dur ur Bachs första band av hans ”Das wohltemperierte Klavier” är ett bra exempel. Bach använder inte ens den allra enklaste rytmvariation som existerar, växlingen mellan lång och kort, rytmen är så förenklad att den bara underdelar musikens puls.
Bäste kapten! Ta oss till Köthen 1722 och stanna nära Schloss Köthen då vi ryktesvis hört att Bach bor i närheten av sin arbetsgivare Leopold of Anhalt-Köthen!
Det positivt hypnotiska, det känslomässigt och djupt estetiskt berikande i Bachs lilla preludium kan inte bara bero på att Bach inom en snäv rytmisk ram skapat ett perfekt balanserat förlopp mellan olika grader av harmonisk spänning och avspänning. Man kan tänka sig att den enorma verkshöjd som präglar ett förbluffande stort antal av Bachs verk hänger samman med hans djupa intuitiva kännedom av den egna konstnärliga begåvningen. Bach insåg att hans vulkaniska energi och kreativitet behövde fångas in i en knappt tillskuren ram för att komma till sin rätt, och en del av denna ram är just en stark rytmisk förenkling.
Vi hör detta igen i första satsen i Bachs konsert i d-moll för två violiner. Efter orkesterns inledning, den så kallade ritornellen, kommer violinernas solon från 0:58. I inledningen av dessa solon använder Bach inga andra rytmer än de som kan skapas av ”lång” respektive ”kort” not, (åttondelar och sextondelar för den notkunnige.)
Kapten! Vi åker till Leipzig 1730 för att få höra det nyskrivna verket!
Konserten går i moll, men utstrålar likväl energi och livsglädje, hur går det ihop? Förklaringen kan ligga i en annan fundamental aspekt av Bachs snille, förmågan att organiskt koppla det sinnliga och det andliga. Som kyrkomusiker med väldig produktion av kyrkliga verk var Bach självklart en gudfruktig man, men samtidigt var han en sinnenas man. En hotellräkning från ett tillfälle när Bach blivit ombedd att söka en tjänst som organist i Halle 1713 ger vittnesbörd. En inte obetydlig del av det som Halles styresmän fick betala för Bachs vistelse gällde utgifter för öl, konjak och tobak.
Hos Bach finns alltså ingen motsättning mellan andligt djup och sinnlig glädje. Tvärtom, en av nycklarna till hans storhet ligger i att dessa komponenter ideligen förenas i hans verk, som i de stiliserade danserna i hans cellosviter där de medryckande dansrytmerna på ett märkvärdigt självklart sätt bär inom sig ett slags högre strävan. Enrico Dindo visar oss via Bachs tredje cellosvit i C-dur vägen in till dessa verk.
Kapten! Vi stannar i Leipzig då vi tror att Bach hade med sig noterna från Köthen där han troligen skrev sviterna!
Bachs kanske allra främsta förmåga, hans ojämförliga färdigheter i kontrapunkt och därmed sammanhängande musikformer som kanon och fuga behandlas i nästa kolumn, men vi unnar oss redan nu ett smakprov, åter i form av inledningen till en koralkantat. Med koralkantat menas en kantat baserad på en viss psalm eller hymn, i detta fall ”Nun komm, der Heiden Heiland”.
I musikexemplet återfinner vi exempel på alla de aspekter av Bachs musik vi nämnt, och dessutom ett sinnrikt kontrapunktiskt spel där sopranstämman, efter orkesterns inledning och körens första insats, i långa notvärden intonerar den gamla Lutherska psalm kring vilken resten av ensemblen dansar runt i glädjeyra.
Kapten! Hjälp oss med lokalresa i Leipzig till söndagen 3:e december 1724 så att vi kan höra kantatens uruppförande!
Prenumerera för 99 kr/mån!