Många har fascinerats av Boris Johnson personlighet – det gäller både beundrare och fiender.
Detta är andra och avslutande delen i vår astrologiska analys av Boris Johnson. Första delen hittar du här.
Stortrigon 3
Här har vi Boris tredje, helt dolda stortrigon. Den harmoniska resonansen mellan känslovändaren Neptunus och MC ger Boris en inlevelseförmåga, en förmåga att inte bara åsidosätta sina egna känslor och ta in andras, utan även förmågan att göra om de egna känslorna så att de blir identiska med de andras, när så påfordras. Detta gör honomkanske inte direkt telepatisk, men han snappar instinktivt upp stämningar och kan integrera dem i sitt eget uttryck utan att behöva reflektera över det. Men Neptunus verkande såpass långt nere i djupen är medveten reflektion varken möjlig eller nödvändig. Dessutom backar denna långsamma gasjätte, så dess verkan blir än mer utsuddad och omfattande.
Sammantaget utgör de två dolda stortrigonerna, 2 och 3, ett hexagram:
Notera alltså att dessa två stortrigoner är separata och inte kopplade till den första stortrigonen, med solen och Venus i topp. Dessa två, som tillsammans utgör något så ovanligt som ett hexagram, har ett eget och mer fördolt liv. Neptunus harmoniska resonans med MC ger Boris snuddpå telepatisk sensibilitet, men vad gör då Kiron? I sin trigon med MC ger Kirons oundvikliga smärta en uppfriskande kvalitet. Boris blir sårad när han blir förolämpad men smärtorna tar ut varandra och resultatet är en kvick, lätt sarkastisk kvalitet. Han blir ett så kallat ljushuvud med sinne för lättsam, svart humor. Han kan helt enkelt skratta åt eländet och gå vidare. Kirons harmoniska resonans med Neptunus är likartad men eftersom den utspelar sig helt och hållet under ytan är den mer av en konstnärlig talang. Han kan improvisera och vända de svartaste stunder till något användbart utan att ens tänka på det. Det är framförallt denna resonans som ger honom det osårbara intrycket.
Sextilerna
Ett hexagram innebär en hel kedja av sextiler. Sextilerna är inte lika starka kopplingar som trigonerna men desto snabbare. De kopplar ihop hexagrammets alla spetsar till en helhet. Snabbare än samvetet. Genialiskt snabbt. Om hexagrammet är perfekt. Just i det här fallet är Kiron lite för nära horisonten. Distansen mellan Kiron och IC är aningen för långt. I stället bollas en extra sextilkedja ner från Neptunus-Pluto i Jungfrun via månen, vidare till södra noden och därifrån till Saturnus. Den långa kedjan som förbinder alla spetsarna i stjärnan fångas också upp av Saturnus. Det blir alltså en liten öppning mellan Saturnus och Kiron. Ringmuren av genialitet kring Boris Johnson har en bräsch.
Kanske är det tur för världen att detta hexagram är såpass skev, ändå, att sextilerna inte når hela vägen runt. Vägen mellan IC och Kiron är alltså lite för lång. I stället finns Saturnus där och fångar upp resonansen från IC. En rundgång av sextiler hade kunnat göra honom så gott som osårbar. Och därmed odräglig. Nu finns det, precis som i den otempererade kvintcirkeln, ett litet glapp, nämligen de 13 graderna mellan Saturnus och Kiron, alltså mellan effektiviteten och smärtan. båda dock i Fiskarnas gränsöverskridande miljö.
De 13 graderna mellan Saturnus och Kiron är Boris svaga punkt.
Vi har hittat Boris Johnsons akilleshäl. Själv kommer han aldrig att hitta den. Den är under horisonten och väster om IC. Där är Saturnus. Det var därför lille Alexander — den blivande charmören Boris — inte lekte med andra barn. Eller ens som andra barn. Han tyckte inte att han hade tid med sånt. Han var fullt upptagen med viktiga saker. Visserligen hade det nog inte gått så bra, eftersom han nästan var helt döv, och eftersom de flyttade så ofta, men den egentliga orsaken fanns i hans temperament.
Han var helt enkelt upptagen med att lära sig viktiga saker, så att han skulle kunna bli en ohotad världskung som vuxen. Det var, som vi vet, hans uttalade ambition som barn. Att bli världskung. Då har man inte tid med barnlekar. Men mellan denna allvarliga, saturniska intelligens och själva den existentiella smärtans väsen var redan då en avgrund av det mest omedvetna slag. Det man inte vet att man inte vet. Det är i den mentala miljö som kallas Fiskarnas tecken, och som bär prägel av transcendens, av gränslöshet mellan världarna. Där är han sårbar. Såras han där kommer han inte märka något förrän det är försent.
Och i Boris Johnsons position har man givetvis mäktiga fiender. Att sätta sig upp mot EU, sturskt trotsa lobbyn i Bryssel, stolt återskapa Storbritannien, det är inte småsaker. Exakt hur man skulle kunna skada honom genom Fiskarna går vi givetvis inte in på, där går gränsen för det anständiga, men det skulle gå. Precis som det just där, mellan Saturnus och Kiron där han är som mest omedveten, går att läka honom. Det är där, i hans sårbara punkt, öppningen i hans personliga Iron Dome, som gudarna vederkvicker och återställer honom efter dagens strider.
Boris Johnsons ringmur av sextiler ser i korthet ut som följer:
Kiron sextil Jupiter: Handikappet att vara nästan döv gör honom beläst. Jupiter sextil MC: Han utstrålar samarbetsförmåga och tillför vision. MC sextil Pluto: Han blir någon att ty sig till; han ser problemens kärna. (Plutos konjunktion med Uranus gör honom till en radikal nytänkare). Pluto sextil Neptunus i 11 och 2 huset: sällskapets ostyriga medelpunkt. Neptunus sextil IC: Hemlivet är både excentriskt och mycket privat. IC sextil Saturnus: Absolut diskretion rörande “private matters”.
Men halva järnkupolen har dessutom dubbla lager, från Uranus i det sociala huset ner genom underjorden till Saturnus i lekdriftens omedvetna femte hus. Det andra lagret ser ut som följer:
Uranus sextil månen: Emotionellt autonom, frihetsälskande liberal. Månen sextil sydnoden: Boris tänker på sin sköra mor och inspireras. Sydnoden sextil Saturnus: Boris tänker på sin ambitiöse far och stärks. Boris tänker inte på att han tänker på sina föräldrar. Det sker ändå.
Innan vi lämnar de blåa linjernas behagliga intervaller är det ett par figurer vi bör beakta för att förstå helheten. En sådan figur är relativt ovanlig. Två är mycket ovanlig. Figuren kallas för Mystikerns rektangel, och utgörs av sextiler och trigoner.
Man blir inte nödvändigtvis mystiker eller ens lagt åt mystik genom att ha en sådan figur i sin himmel men man får ett större djup än man annars skulle ha haft. Är alltså Boris Johnsson en djuping? Tja, han söker tröst och inspiration i Homeros verk. Han värdesätter sin klassiska bildning. Han uppskattar poesi. Han räds inte döden. Frågan är väl snarare om han ens trodde på den innan han drabbades av covid, och kände dess kalla andedräkt. Den horisontella av de två rektanglarna handlar om att hantera döden. Den består av en sextil mellan Pluto – Neptunus, en trigon mellan Neptunus och Kiron, en sextil mellan Kiron och Jupiter samt en trigon mellan Jupiter och Pluto. Aspekterna som sådana har diskuterats, här handlar det om att de dem i samband med varandra.
Dödens väsen har en harmonisk resonans med potentialernas visionära intelligens och en genial men samvetslös resonans med fantasiernas nyckfulla havsgud. Smärtans väsen har en harmonisk resonans med denna havsgud — och båda är utom räckhåll för Boris medvetande — men en genial och samvetslös resonans med förmågan att visualisera det möjliga. Så kan man sammanfatta den horisontella rektangeln.
Den diagonala rektangeln förbinder janusmedvetandet, att kunna blicka utåt och inåt samtidigt, MC, som även är ens kallelse, med det revolutionerande nytänkandets Uranus på ett genialt men samvetslöst sätt och har samtidigt en harmonisk resonans med sinnet för kyligt nykter stringens. Denna saturniska stringens har å sin sida även en genialisk men samvetslös resonans med trygga hörnan, där Boris från vara ifred och tänka på mamma och pappa som positiva krafter (i verkligheten var mamma ett vrak och pappa ett kräk, de skildes när han var 12). Trygga hörnan, sydnoden, har i sin tur en harmonisk resonans med det revolutionerande nytänkandets Uranus. Tillsammans bildar dessa fyra vägar en rundgång som bromsas lagom mycket av oppositionerna. Men i Boris fall är denna den diagonala rektangeln snäppet för skev för att få en tydlig opposition mellan MC och sydnoden, så hälften av motståndet uteblir.
Motstånd finns det emellertid gott om.
Svåra aspekter
Hittills har vi betraktat det i Boris Johnsons karaktär som ger honom medvind. Skulle man bara ha medvind så skulle man inte mogna som människa. Det gäller även Boris. Och det finns gott om hindrande och försvårande faktorer i denna ovanligt komplexa himmel. Låt oss börja med det lätta av det svåra. Det är svårt nog även för en begåvning som Boris. Det handlar om oppositionen mellan konservative Saturnus och nytänkande Uranus. Det här innebär samarbetssvårigheter. Boris dolda konservatism upprör och förvånar alla som charmas av hans radikala liberalism och kärlek till alla människors frihet. Boris vet fuller väl hur kallsinnigt strikt man kan behöva vara för att skapa de utrymmen för svängrum som får oss att känna att vi är fria att tänka, säga och göra det vi vill. Den kallsinniga disciplinen kommer emellertid spontant för Boris, kan måste inte stålsätta sig, anstränga sig extra eller offra något speciellt för att vara effektiv och begränsande. Slöseri, utsvävningar och onödig lyx har aldrig varit hans grej. Oppositionen mellan revolutionära Uranus i vänskapernas miljö och strikta Saturnus i lekfullhetens miljö förvirrar de som dras till honom. Jämbördigt samarbete aktualiserar sådana missförstånd. Därför ser han helst att han bestämmer över sina medarbetare. Och därför kallar han sig konservativ.
Till denna opposition lägger vi nu den mellan Neptunus och Jupiter. Händelsevis framträder här det Andreaskors som även återfinns i Union Jack, brittiska samväldets omisskännliga flagga. Vad innebär denna opposition? Den är lite typisk för något Boris Johnson och hans typ av politiker ofta kritiseras för: Att lova runt och hålla tunt. Att vara så lättlurad att han dels överskattar optimistiska medarbetare, dels överskattar sin egen makt. Farligt, och har försatt honom i knipa lika ofta som det har hjälpt honom att framstå som den idealist han på sitt sätt också är. Såhär ser det ut.
Gäckande Neptunus i Skorpionens hemlighetsfulla källarvalv opponerar sig mot Jupiters praktiska och förnuftiga framtidsvisioner, Oxens miljö, vilket kan vara stimulerande men samtidigt spela elaka spratt och göra honom till löftesbrytare både privat och som politiker. Vilket även då och då händer i hans liv. Rockbandet Guns n’ Roses skivtitel och turné Use Your Illusion fick säkert den då 28-årige journalisten Boris att le. Han arbetade i Bryssel och bevakade EU på ett allt mer kritiskt och agendadrivet sätt, vilket slutade med att han fick sparken. Givetvis fick han genast nya uppdrag, han var ju inte vem som helst. Att journalister överdriver, vinklar och tänjer på sanningen hör liksom till yrket. Mod att avslöja slarv och korruption har aldrig hindrat honom från linda in polemik i artiklar, tvärtom. Han tar risker. För det mesta går det bra. Och den tveksamma journalistiken i Bryssel ledde på sitt sätt till Brexit.
Men detta andreaskors av oppositioner är verkligen ett kors Boris riskerar att naglas fast vid, och som förr eller senare kan stryka honom ur rullorna. Minns att vi lever i en tid av Cancel Culture.
Nu räcker det inte, i Boris fall, med något så enkelt och definitivt som ett rött kryss, ett Andreaskors. Det är förstås värre än så. Vi har ju sett att Uranus inte står ensam, den är i konjunktion med Pluto. Och Saturnus står i opposition även med Pluto. Det innebär att Boris på gott och ont präglas av en viss hänsynslöshet. Pluto nöjer sig inte med att notera saker. Som bästföredatum och deadlines. Pluto skapar. Och när Pluto skapar, då dör saker. De tar slut, byter innebörd, går sönder eller faller i glömska. Det eller den som står i vägen för Boris ambitioner får helt enkelt räkna med en rugbytackling. Och så får man fiender. Nu tycker Boris att sånt bara är trevligt men både han och hans närstående lever farligt. Och eftersom han trots allt inte är någon äkta fullblodsnarcissist så plågar det honom att hans nära och kära får lida. Det är Kiron som vibrerar in sin sveda i Plutos drift att likvidera, avsluta och tackla bort det som står ivägen.
Som vi minns är hela Boris himmel omkransad av sextiler utom på ett litet ställe: De 13 graderna mellan Saturnus och Kiron. Där är det öppet. Och det är öppet ända in till dödens väsen, till Pluto.
Det var oppositionerna i Boris himmel. Innan vi tittar på kvadraturerna, som är betydligt svårare att hantera, så skall vi notera ett mönster som vid första påseende kan tyckas högst tillfälligt och ytligt. Men som, när man begrundar saken och ställer den mot den människokännedom som trots allt finns, pekar på en märklig talang. Det är ett alvkors, bestående av Andreaskorset sammanlänkat av tre trigoner. Såhär:
Kan Boris hantera sitt Andreaskors med grace, vilket inte är säkert, då aktiveras en figur som har samma funktion som en stortrigon, i detta fall i vattnets element, miljöerna Kräftan, Skorpionen och Fiskarna, som är tre oktaver eller förfiningar av samma djupa, flödande, stundom spegelblanka stämning. Detta är en av ovanligt många ingredienser i Boris Johnsons själsliv men den är påfallande när man väl får syn på den, och är den delförklaring till hans lite sävligt disträa flyt.
Kvadraturerna
Fadern var ett kräk. Han var rolig, tävlingsinriktad, charmig, rastlös, notoriskt otrogen och ganska självupptagen. Livet hemmavid bestod till stor del av en skrikande pappa, en gråtande mamma, oräkneliga flyttkartonger, ideliga tävlingar och välsignade böcker att fly bort i. När det nyblivna skilsmässobarnet, den linblonde trettonåringen Alexander började på internatskolan Eton så skapade han en ny image. Den charmige, vimsige, spännande och världsvane Boris, vars farfarsfar var turk. Han upptäckte att det var smart att spela lite dum. Och att det gällde att reda sig. Sorg och förbittring kunde förädlas till den där vitsigt bitska stilen som är så typisk för engelsk överklass. Det var nog skönt att slippa pappan. En sak som pekar på det är kvadraturen mellan Saturnus och Mars. Den avslöjar dock att faderns press effektivt sjunkit in i sonens själ och blivit en inre piska. En tröst är att det inte hade hjälpt att ha en snällare pappa. Den inre piskan hade hittat dit ändå. Det ligger i vinkeln mellan aggressive Mars och stringente Saturnus. De är på kant med varandra. Mars är i relationernas miljö, Tvillingarna, och Saturnus står, som vi redan sett, och lurar långt nere i gränslösa Fiskarnas miljö. Det skaver, och förstärks av skavaren Kirons kvadraturer med trippelintelligensen sol, Venus och Merkurius. Det smärtar att vara Boris. När han hanterar det med värdighet märks det inte utåt. När han accepterar smärtan kan den rentav lysa upp områden i själslivet som annars är höljda i dunkel skugga. Kiron och Saturnus står där likt pelarparet Jakin och Boas vid templets förgård och när Kiron lyser kan ingen, varken vän eller fiende, osedd smyga sig in. Det är mellan dessa pelare man måste passera om man skall komma in i Boris själ. Det är mellan dem Boris själv en dag måste passera, fast åt andra hållet, för att möta sin skapare. Pelaren Saturnus vaktar med sin bistra blick, Kiron med sitt av livssmärta vordna ljus.
Mars, som resonerar så kärvt med den saturniska stringensen, har en lika kärv resonans med Uranus. Svårt för frun. Svårt för nära medarbetare. Svårt med tillit. Svårt att finna vila i sämja. Lätt att börja ifrågasätta den andres intelligens. Och det blir inte lättare av att man själv är smartare än man låter påskina. Här ser vi hur Mars och Saturnus är på kant med varandra:
Hur kan Mars och Saturnus kvadratur förädlas till något vettigt och värdigt? Mars är bossig och Saturnus gränssättande. Är de i harmoni blir man en bra chef. Skaver det dem emellan får man jobba på saken. Men den som jobbar på saker blir klokare, ödmjukare och skickligare än den som får allt gratis. Boris har mycket gratis. Denna kvadratur torde därför i grund och botten vara välkommen. Men den kostar.
Mars kvadratur med Uranus, som kan skapa spänningar i de bästa av relationer, ja speciellt dessa, kan förstås också förädlas. Här syns den:
Kvadraturerna mellan smärtans Kiron och de mest centrala av våra intelligenser, speciellt i Boris fall, alltså jagkänslans sol med elegansens Venus och kvickhetens Merkurius, ser vi i följande tillägg:
Eftersom Kiron ständigt smärtar jagkänslan med sin kärlek till det intima och även kvickheten med ord och uppfattning kan sår där läkas snabbare och det plågsamma bli en källa till hälsa. Ett klassiskt recept och därför fullt rimligt för en klassicist som Boris Johnson. Men Merkurius har större problem än så. Ytterligare en kvadratur, till Pluto, ger Boris en tendens till dräpande repliker som går lite bortom den charmiga nonchalans som passar i salongerna. Han kan förefalla elak och arrogant, och döda inte bara dialoger utan även ambitioner och hopp i välvilliga partners. Där får han se upp. Kultiverar han denna tendens så har han en trogen vän och ett vasst vapen i sin snabba tunga. Eftersom hans yrke är att prata så kultiverar han såklart denna förmåga men det har kostat relationer och förtroenden på vägen. Här ser vi denna farliga kvadratur:
Epilog
Då har vi kartlagt hela paketet av problematiska aspekter. Notera att vi enbart arbetar med huvudaspekterna, det finns alltid mer. Själen är en komplex känsla. För att få en distinkt känsla för denna komplexa känsla måste vi koka ner alla dessa aspekter till en helhet.
Det är lite som att kliva in på en krog och höra sorlet av röster. Män och kvinnor, i par och klungor, inbegripna i skratt och samtal av olika slag. Vissa bullrar, andra mumlar, några kanske viskar eller bara låter blickar och händer mötas i talande tystnad. Först är sorlet kompakt, det är det enda vi uppfattar. Så småningom kanske vi ser någon vi känner. Då hör vi den rösten. Därefter kan den inte längre försvinna in i det allmänna sorlet. Den sticker ut. Inte för att den hörs högre, utan för att vi får resonans med den. Vi låter blicken vandra över alla ansikten. Även de obekanta kan få en air av igenkänsla när vi lever oss in i mimik och fysionomi. Röst efter röst blir besjälad för oss. Vissa senare än andra, några kanske aldrig, men människorna och deras öden blir lite verkligare för oss. Man kan känna en sorts kärlek. Kanske även till sluskarna i hörnet. Sådär rent allmänt, beroende på dagsform och temperament.
Beroende på vem man själv är i allt detta.
Här är sorlet. I det föregående finns vad som behövs för att, med lite äkta intresse, detektera rösterna, samtalen och personligheterna och därefter återföra dem till en helhet. Nu inte som ett anonymt sorl, utan som en församling av vänner, ovänner, bekanta och obekanta. Som den store Novalis påpekade: Varje människa är en församling.
Prenumerera för 99 kr/mån!