RYSKA TROLL varnas det ofta för – men hur många konkreta fall av farlig påverkan har vi sett? Är det bara Ryssland som försöker styra våra tankar? Är inte censur på internet en form av påverkan? Många frågor, men MSB svarar bara: se upp för roliga bilder

I september är det riksdagsval i Sverige. Enligt kanslichefen på Valmyndigheten, Anna Nyqvist, är valresultatet robust. Nästan omöjligt att påverka. Men inte helt omöjligt, för cyberattacker och påverkanskampanjer utgör en fara. Hotbilden är större i dag än inför valet 2018. Påverkan från främmande makt är största hotet, men några mer specifika ledtrådar om motåtgärder får vi inte. Budskapet utåt är att man ska vara försiktig och källkritisk med information, och att myndigheterna samarbetar intensivt.

Myndigheten för psykologiskt försvar pekar ut Ryssland som en viktig aktör. Och man har tillsatt mer resurser för att utreda om det pågår en informationspåverkan, efter invasionen av Ukraina. Generaldirektör Henrik Landerholm pekar ut Natofrågan som en där man sett ökad rysk aktivitet i statskontrollerade kanaler. Någon koordinerad påverkansoperation har man inte märkt av, än så länge.

Sverige har gjort en officiell Natoansökan och ligger nu i förhandlingar om medlemskapet. Inför valet 2018 var fyra partier motståndare till ett medlemskap, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Nu är det bara de två sistnämnda som är motståndare, och det är en stor riksdagsmajoritet för ett medlemskap. Stora förändringar kan gå väldigt fort. Men frågan är komplex. Även om det är givet att det finns ett ryskt intresse i Nato-kritiken var det till väldigt nyligen en sedan länge legitim ståndpunkt hos flera politiska läger.

Henrik Landerholm pekar också ut vissa dolda metoder som aktörer kan använda sig av i Sverige. Han nämner lobbyfirmor, kommunikationsbyråer, dold annonsering och förfalskade konton på sociala medier. Att etablerade partier och intresseorganisationer vill sätta agendan inför valet är normalt, menar han, men även främmande makt kan vilja göra det. Det kan exempelvis ske genom att plantera nyhetsartiklar från utländska medier i en svensk debatt.

På Myndigheten för psykologiskt försvars hemsida kan man läsa att memer, humoristiska bilder, kan användas för att stötta en dold agenda. Vanligtvis är satir, humor och parodi harmlös, påstår man, men med en dold avsikt kan syftet vara att flytta fokus i en fråga eller ändra riktningen i en debatt.

På FOI är man än mer konkreta med vad som kan ske när främmande makt slår till. Ett påverkanssätt är att störa ut många olika system samtidigt, som parkerings-appar, elnätet och så vidare. Då kan folk få intrycket att samhället håller på att kollapsa. Ett annat problem som pekas ut är att fritidspolitiker arbetar med sin privata hemdatorutrustning och inte har någon IT-säkerhet att tala om. Här finns en risk att information byts ut eller stjäls, fel information skickas ut. Till och med partisplittring kan bli en effekt av dataintrång och falsk information.

Inför valet 2018 varnade Säpo för att främmande makt skulle försöka påverka resultatet. Det fanns en rädsla att metoder som använts mot andra länder skulle brukas i Sverige. Ett exempel är ryktet om att Emmanuel Macron skulle vara homosexuell, som spreds inför valet 2017. Gaytidningen Garçon plockade upp ryktet på sin förstasida.

Mycket av varningarna handlade om sociala medier och ryska trollfabriker. Samtidigt som man inte hade några konkreta belägg för rysk statlig påverkan. Beroende på avsändare har varningarna kunnat handla om att politiska partiers agendor påstått stärkts av ryska medier. Till exempel när Russia Today och Sputnik skrivit om invandringsrelaterade problem i Sverige.

Säpo varnade för påverkansoperationer för att påverka förtroendet för valet och berörda myndigheter. Även här pekade man ut falska nyheter, desinformation och propaganda i sociala medier. Ansvaret för källkritik hade förskjutits mer till individen, enligt Linda Escar som då var biträdande enhetschef. Även försvarsminister Peter Hultqvist varnade för yttre påverkan.

Valet klarade sig dock bra, och ingen av farhågorna besannades. Samtidigt är medier, traditionella som sociala, ett slagfält där inte bara Ryssland har ett finger med i spelet.

I början av kriget i Ukraina uteslöts flera större ryska mediekanaler från den västerländska marknaden. Russia Today, Sputnik och andra mer eller mindre statskontrollerade mediehus som verkat länge i väst lade ned verksamheten här. Den mer öppna vägen för påverkan har definitivt försämrats. Samtidigt har kritiker och avvikare från den officiella linjen i kriget kritiserats och svartmålats. Detta påminner också om tillståndet under pandemin, då etablerad media gick hårt åt personer som kritiserade den officiella linjen för sjukdomen och senare vaccinen.

Tidskriften The New Yorker publicerade i början av mars en text om akademikern John Mearsheimer. Han är en av få som konsekvent drivit linjen att ett amerikanskt närmande av Ukraina ökat risken för krig. Trots att hans föreläsningar på Youtube fått miljontals nya visningar sedan krigsutbrottet har han också blivit mer illa ansedd av tankesmedjor och medier i Washington DC. Bulletins Charlott Altstadt hoppade raskt på tåget och skrev i en krönika att Mearsheimer ”gett Putin akademiskt alibi”. Bulletins kopplingar till amerikansk elitmedia är också stark genom deras förre chefredaktör Andrew Rosenthal, tidigare på The New York Times.

Det finns också en övervikt av Nato-positiva profiler som framträder i svensk media som experter, med en relativt neutral aura. Patrik Oksanen är en som bör nämnas, senior fellow på tankesmedjan Frivärld, och varm Natoförespråkare.

USA har sedan årtionden informationspåverkan mot allierade länder i väst och använder sig av olika metoder. Man har dock en stor hjälp på traven av att svenska medier okritiskt förmedlar information som kommer från Pentagon eller underrättelseorganisationer. Detta gäller även information som kommer från brittiska staten och deras underrättelseorgan.

Trots att FBI varit involverade i otaliga kontroverser genom åren är intrycket ändå att det är en pålitlig informationskälla. Att den federala säkerhetstjänsten använder sig av tvivelaktiga metoder har vi skrivit om tidigare i fallet med Joshua Sutter och Atomwaffen. Sutter har i minst 20 år arbetat som infiltratör inom nazistiska och extrema kulter, där han värvat psykiskt sjuka tonåringar till våldsbejakande organisationer.

Det talas över huvud taget inte om amerikanska påverkansoperationer. Det talas ganska mycket om sociala medier baserade i USA, Twitter och Facebook, och hur de kan ha inverkan på val. Facebook fick mycket kritik efter att förre presidenten Donald Trump framgångsrikt använt sig av plattformen inför valsegern 2016. Det är betydlig mer oklart vilken roll social medier spelat för etablerade svenska partier, eller framgångsrika uppstickare som Feministiskt Initiativ. Man kan fråga sig om Fi:s stora närvaro på sociala medier är ett utfall av organisk aktivism eller från en hjälpande hand.

Vad gör myndigheterna?

Valmyndigheten har inför valet 2022 inte ändrat sin arbetsstruktur, trots det upptrissade läget med kriget i Ukraina. Man säger sig inte ha hundraprocentiga garantier för att kunna stå emot en kraftfull aktör i vilket fall. Man har ökat samverkan med andra myndigheter.

Myndigheten för psykologiskt försvar skriver på sin hemsida att man arbetar långsiktigt och förebyggande, med utbildningar och övningar. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har gett ut en handbok för journalister och kommunikatörer, Att möta informationspåverkan.

Informationen som riktas till vanligt folk är således att det finns ett påtagligt hot, att myndigheterna är förberedda på detta. Man ska titta en extra gång på källan och akta sig för roliga bilder som kan vilseleda. Är attacken tillräckligt omfattande finns det ändå inget att göra.