Afrika blandar och ger på ett sätt som närmast försätter en i trans. Ibland vet man inte om man råkat svälja någon psilocybin-haltig svamp eller om all denna galenskap i en färgstark röra verkligen är på riktigt. Det förundrar, det förvånar. Ibland tar nyfikenheten över men lika ofta vill man försöka glömma vad man sett och duscha sig ren från vansinnet.

För två månader sedan kunde man läsa i New York Post om kongolesen Luwizo som gifter sig med trillingsystrarna Natalie, Nadege och Natasha och nu är det kenyanen “Big Man” Stevo som skall gifta sig med trillingarna Evelyn, Mary och Catherine, om man nu inte bara misstänker att “Big Man” Stevo bara är en plagiatör för att få flera följare till sin Youtube-kanal. Själv får jag enligt min hustrus stams traditioner ta mig tre hustrur och om jag skulle så kanske identiska trillingar inte vore mitt förstaval. Tre hustrur helt utan variation verkar vara ytterligare en av alla dessa obegripliga men färgglada ytterligheter som håller livet i full spinn i Afrika.

För att inte tala om de dödliga dragspelskrigen i Lesotho. Dragspelsgängen dödar varandra över sin musik och allt är som vanligt men psykedeliskt och magiskt och underligt. Det är val i Kenya om drygt tre månader. Sedan Kenya fick sin första svarta president i Jomo Kenyatta 1964 så har landet endast haft fyra presidenter och tre av dem har haft sitt ursprung i kikuyu-stammen. Endast Jomo Kenyattas efterträdare Daniel arap Moi som var kalenjin har lyckats bryta det ensidiga kikuyu-styret. Inte utan en hel del våld och tvång och införandet av en enpartistat.

Samtidigt som valet tar upp medias uppmärksamhet har tre leoparder attackerat människor bara den senaste veckan i Kenya. En med dödlig utgång. En tjänsteman på miljöministeriet, Samuel Njoroge Kariuki, har gripits och häktats misstänkt för att ha stulit 6,8 miljoner kronor från myndigheten. Precis som här så tycker inte det ledande skiktet om när någon i leden under dem stjäl pengar som skall i elitens fickor. Så man tar i med hårdhandskarna och statuerar exempel.

Jomo Kenyatta var mannen bakom nationens färger. Grönt för den bördiga marken, svart för hudfärgen på befolkningen och rött för blodet som betalat friheten. På 1950-talet rörde Jomo Kenyatta, nom de guerre för Johnstone Kamau wa Ngengi, upp så mycket politisk oro att den vita befolkningen i Kenya ville få honom landsförvisad men myndigheterna ville inte riskera att göra honom till martyr så man sökte orsaker att fängsla honom istället. Till sist dömdes och fängslades Jomo Kenyatta som en av männen bakom Mau Mau-rörelsen, som till största delen var en kikuyu-rörelse, som i första hand dödade andra svarta i landet. Som Sovjets man i Kenya så såg han till att bli landets största jordägare när han kom till makten och hans styre präglades av korruption och nepotism (inga andra stammar göra sig besvär).

Daniel arap Moi var fullständigt medveten om att han som kalenjin alltid skulle vara ifrågasatt som rättmätig ledare. Kanske var det därför han arbetade hårt för att radera etniskt ursprung och få alla stammar att i första hand erkänna sig till nationen?

Till exempel så lät han genom ett dekret förbjuda alla idrottsklubbar i landet att bära namn som avspeglade deras etniska ursprung. Fotbollsklubben Gor Mahia FC struntade blankt i detta och heter än i dag Gor Mahia FC och är med största sannolikhet det fotbollslag i Kenya som har störst supporterskara.

Daniel arap Moi vågade inte bestraffa klubben. Gor Mahia var en legendarisk magiker och medicinman i luo-stammen som bland annat förutspådde den vite mannens intåg med eldvapen i hand. Inte ens en diktator går emot en magiker.

Färgstarkt, kalejdoskopiskt korrupt och vid valurnan är det stamtillhörighet som bestämmer vad du röstar på.

Mwai Kibaki, Kenyas tredje president kom till makten 2002 och avled 21 april i år. Han läggs i jord samtidigt som jag skriver dessa rader och var anledningen till de blodiga sammandrabbningar mellan luo och kalenjin å ena sidan och kikuyu å andra som jag berättade om i min första kolumn om Kenya. Det var efter att han valfuskade sig till en andra presidentperiod och utropade sig till president samtidigt som inga utländska valobservatörer fick se några som helst valsedlar eller hanteringen av desamma. Blodbadet var ett faktum.

Dagens president Uhuru Kenyatta, son till den förste Kenyatta, är naturligtvis lika korrupt som sina föregångare och det är något slags absurd humor i att hans förnamn Uhuru betyder frihet samtidigt som han står åtalad inför Internationella brottmålsdomstolen i Haag för brott mot mänskligheten efter våldsutbrotten när Mwai Kibaki tog sin andra presidentperiod, och oroligheterna finansierades och orkestrerades av Uhuru. Man kommer ingenstans utan blod på sina händer. Pappa Jomos val av den röda färgen på flaggan symboliseras tydligt nog av hans efterföljare. Inte minst hans son.

Men nu kan det hända något nytt. Visserligen inte med mindre korruption och nepotism men Uhuru som inte kan kandidera till en tredje period har beslutat att stödja den tidigare premiärministern Raila Odinga. Odinga är luo. Traditionellt fiende till kikuyu men med så lång tid i toppolitiken så kan din vetskap om andras brott tillfälligt göra dig immun.

Det är flera politiska klaner med blod och korruption på sina händer. Precis som en familjen Biden eller en familjen Clinton i USA så har korruption cementerat deras positioner och i Afrika är kliandet av varandras ryggar den enda säkerhet mot att hittas naken och torterad i ett dike.

Raila Odingas stöd är dock brett. Luo och kikuyu som sagt men även en stor del av indierna i Kenya, som är nog så viktiga som företagare i landet, verkar stå på Odingas sida. Mot sig har han Uhurus vicepresident William Ruto som sedan 2020 av oklar anledning har kommit på kant med Uhuru.

William Ruto, en kalenjin, är det korrupta Afrikas kalla ansikte. Som jordbruksminister under Mwai Kibaki så stal hans myndighet land av privata jordägare, inte sällan utan blodspillan. Han misstänks ligga bakom mordet på affärsmannen och antikorruptionskämpen Jacob Juma i december 2015. Han har stått åtalad för illegala och bedrägliga landaffärer med det statliga bolaget Kenya Pipeline Company.

Så nu står valet mellan två korrupta ledare och det som talar för att blodbadet från 2007–2008 inte skall upprepas är att kalenjin skulle stå mot en övermäktig koalition mellan luo och kikuyu om Raila Odinga vinner valet. Dock finns det en risk att William Ruto då känner sig så hotad av vad som kan hända honom att han på ett eller annat sätt skapar kaos ändå. Vinner Ruto, vilket verkar långsökt, så tror jag inte att våld kommer att gå att stoppa. En hel luo-stam har väntat på sin tur och de kommer inte att tolerera en annan utgång. Kanske är Raila Odinga den ledare de väntat på – son till Jaramogi Oginga Odinga, självständighetskämpe som var utnämnd som luo-kung, ker, men som avsade sig kungatiteln då luo-traditionerna inte tillåter en ker att vara politiker – och därför den ende utan politiskt blod i sitt arv.

Älskar det fria skrivna ordet och lokalkultur. Har aldrig varit likgiltig inför någonting och kommer förhoppningsvis aldrig att så bli.