Vi känner alla till den klassiska frasen “location, location, location” när det kommer till att köpa och sälja fastigheter. Här i Kenya är det verkligen inte mindre sant. Jag minns när jag vandrade genom Kisumus förorter första gången och såg ett hus som uppenbarligen hade brunnit.

Eftersom tomten var övervuxen förstod jag att den stått övergiven ett bra tag. Så jag frågade min flickvän vad som hade hänt med huset ifråga. Hennes svar var ointresserat och avmätt: ”Bara några kikoyos som vi jagade bort efter ett val!”

Nu har vi letat lämplig mark att bygga på ett tag och eftersom vi fick överge vår första gemensamma lägenhet, efter det att Victoriasjön svämmade över ifjol, så har jag fått tänka om en aning när det gäller läget.

Under vår semester i Mombasa ville flickvännen flytta just dit. Hon har bott här tidigare och har bekanta som nyligen har byggt hus, så vi passade på att förhöra oss om mark- och byggpriser. De vackra stränderna och turismen öppnar dörrarna för affärer och det lockar att bygga sig en egen paradisplats.

Men det är snart val.

Vad än politikerna säger finns det inga garantier för att det inte skall utbryta oroligheter igen. 2008 jagade stammarna ut varandra från sina respektive traditionella geografiska områden. Hemma i Kisumu jagade luo och kalenjin ut bantufolk från i huvudsak Kikuyu-stammen. I Nairobi jagade kikoyos alla niloter, inte bara luo och kalenjin, ur stan. Visserligen jobbar staten och deras underhuggare i media med att försöka intala medborgarna att de skall bortse från sina stammar och bli kenyaner oavsett etniskt ursprung. En skribent på Business Daily vägrade till och med att prata med mig efter att jag hävdade att det var ett misstag att försöka ta ifrån människor deras naturliga identiteter. Medborgarna skulle bli lättare att styra om man tog ifrån dem deras identitet och deras traditioner och kultur. Det vore ett försök att lura dem att glömma sina familjer och sina av hävd vunna marker till förmån för möjligheten att vara ett skatteobjekt, som när som helst kan tvingas bort från sina naturliga hemman.

I Kisumu har min flickvän sina rötter. Här bor hennes folk.

Skulle valet ännu en gång väcka misstankar om fusk kan brännandet av hus och machetesvingandet snart vara i full gång igen. När gatustrider med pilbåge mot skarpskjutande polis och militär rasar vill man vara bland sitt folk. Kvinnor och barn har inget gentlemannaskydd utan de dödas och misshandlas som om de vore män. Tillhör du en stam som trängt dig in på en annan stams hävdvunna mark är du en inkräktare och fiende när oroligheterna startar.

I Kisumu är min flickvän säker och bland de sina. Här i luoland stannar vi nog. Vid Victoriasjöns stränder bor hennes folk och jag får väl skydda mig bäst jag kan med macheten i hand.

Roland Casselbrant