I dag inleder Dagens Nyheter en serie intervjuer inför årets val. De som intervjuas är gamla partiledare som lämnat politiken. Först ut är Centerpartiets Maud Olofsson. Att intervjua politiska veteraner som samlat på sig erfarenheter är ingen dålig idé.

Men är det en lika bra idé att intervjua dem om de har begått allvarliga fel – och inte vill kännas vid dem?

År 2006 blir Maud Olofsson näringsminister. År 2009 köper Vattenfall det holländska energibolaget Nuon. Vattenfall betalar 90 miljarder kronor. Fyra år senare är det helt uppenbart att det varit en usel affär eftersom man redan tvingats skriva ned värdet med 37,5 miljarder. Det största förvärvet i Sveriges historia har blivit den sämsta affären i Sveriges historia.

Men ingen politiker verkar ha varit riktigt medveten om vad man gjorde.

Statsminister Reinfeldt säger att han inte haft en aning om turerna och att allt varit Maud Olofssons ansvar.

Men dokument som TV4 grävde fram visade att Reinfeldt kände till vad Maud Olofsson ville göra, han godkände det och köpet diskuterades också mellan partiledarna i den borgerliga alliansen i början på 2009. Olofsson var inte kvar som vare sig partiledare eller minister 2013 och vägrade svara på frågor i media.

Det kan vara värt att påminna sig hennes framträdande i Aktuellt 13 maj 2014 där programledaren frågar: ”Visste Fredrik Reinfeldt om köpet – eller inte?”

Jag tror inte att det är den viktigaste frågan. Jag förstår att det är intressant, men nu pratar vi konstitutionella frågor, svarar Maud Olofsson.

Tre gånger till ställer programledaren samma fråga och Olofsson vägrar svara och säger slutligen:

Jag kommer svara på samma sätt, det är inte lönt att du fortsätter ställa frågan.

Det är inte bara så att Olofsson vägrar svara på medias frågor, hon vägrar också inställa sig inför riksdagens konstitutionsutskott när det blev utfrågning om affären.

Vägrade svara

Hon har tidigare sagt att köpet var förankrat i regeringen, men när Reinfeldt säger att han inget visste slutar alltså Olofsson svara på frågor.

Den nya centerledaren Annie Lööf stödde sin företrädares beslut att vägra ställa upp inför konstitutionsutskottet och svara på frågor om hur hon som minister hanterat affären. Att komma när man är kallad till konstitutionsutskottet har tidigare i riksdagens historia varit självklart – och att ett statsråd nekat har bara hänt en gång tidigare.

Ola Alterå, Maud Olofssons statssekreterare i näringsdepartementet, infann sig dock i konstitutionsutskottet – men hans närvaro tillförde inte så mycket eftersom han hade problem med minnet, han hänvisade till att det var fem år sedan det hela hände:

Jag minns inte mycket av enstaka möten eller datum och jag har inte fört några egna anteckningar.

Den som uttalar sig är alltså den person på näringsdepartementet som hade det högsta praktiska ansvaret för att genomföra Sveriges största affär genom tiderna – men han ”minns inte mycket” fem år senare. (Det dåliga minnet har inte hindrat Alterå från att göra fortsatt karriär. Han är sedan 2017 kanslichef för Klimatpolitiska rådet, en myndighet med uppdrag att granska hur regeringens arbetar med de klimatmål som riksdagen och regeringen har beslutat.)

Maud Olofsson vägrade således förklara och försvara sina handlingar i en affär som kostade 90 miljarder kronor, men nu i DN:s intervju oroar hon sig för att:

De liberala idéerna om frihet, öppenhet och tolerans är under attack både från höger och vänster.

Hennes egen ”öppenhet” var ganska begränsad för åtta år sedan.

Men många problem kan enligt Olofsson sammanfattas med att det är män som styr:

”… en massa självupptagna jävla gubbar som sitter och bestämmer över vad kvinnorna ska göra. Man kräks.”

Man kanske kunde förväntat sig att DN skulle frågat Olofsson om pedofilaffärerna i centern när hon kom in på att hon ”kräks” över ”självupptagna gubbar”. Det har ju ändå varit många sådana fall – förutom Fredrick Federley har ett antal personer i Centerpartiet avslöjats och till och med ibland dömts för sexuellt ofredande eller sexuella övergrepp – och intervjun ska ändå också handla om hur hon ser på sitt partis utveckling.

Någon läsare kanske invänder mot att det väl ändå är en fråga för Annie Lööf, det är under hennes tid som partiledare som pedofilerna och sexbrottslingarna dragits till hennes parti.

Pedofiler

Men det började faktiskt på Maud Olofssons tid.

2008 riktar centerveteranen Rune Lanestrand ett öppet brev till sin partiledare, vice statsminister, Maud Olofsson. Han har läst Fredrick Federleys blogg och är förbannad över det som skrivs där, om ”luder som rensas ut ur garderober”, och ständigt festande med bögar, transor och ”mer eller mindre gifta män” och ”minors”.

Lanestrand skriver i sitt öppna brev:

”Karln är i varje fall 30 år fyllda men tycks leva ett totalt innehållslöst liv som han fullständigt omdömeslöst skriver om på sin blogg. Jag är inte det minsta pryd och hans utsvävningar och promiskuösa liv vore mig totalt ointressant om han inte var ledamot av Sveriges riksdag. Och att jag liksom övriga skattebetalare är med och betalar hans lyxtillvaro och uppstädning efter hans luder. Hetro eller homosexuell spelar ingen som helst roll för min bedömning av Federleys fåniga tonårsliv.”

”Fredrick Federley är heller inte vilken politiker som helst. Han har varit förbundsordförande i centerns ungdomsförbund. Han tillhör centerns innersta krets och är en ständig gäst i tv-sofforna som representant för Centerpartiet. Han sitter bl a i den tunga EU-nämnden och även som ledamot av OSSE (Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa). Det ger rysningar. Vad har vi för politiker i dag egentligen?”

Maud Olofsson svarar aldrig på det öppna brevet.

Federley fortsätter vara ett affischnamn för centern och lyfts fram av Olofsson. Han blir EU-parlamentariker – fram tills skandalen om hans samvaro med en pedofildömd man.

Olofsson accepterade att Federley levde som han gjorde och att han dessutom skröt om det offentligt. Därmed är det inte underligt att så många personer drogs dit som numera är dömda för sexbrott.

Men inte heller om detta får Olofsson några frågor i intervjun. Reportern kanske inte vill störa den mysiga känslan av samförstånd som uppstår i det bruna huset ”med allians-orange fönster” vid ”den natursköna Högbysjön”.

Men vi får veta att Olofsson är positiv till Nato, har sju barnbarn, och har kontakt med Annie Lööf på sms.

Hon är också lite bekymrad över att moderaterna dragit sig högerut för då blir det svårt att få till ett starkt mittenblock.

Men som sagt, inga frågor om Nuon eller Federley-kulturen i partiet.

Och, jo – vi får veta att Olofson ”saknar att ha makt”.

Det är kanske inte givet att väljarna saknar att Olofsson inte längre har makt.

Boris är chefredaktör för Morgonposten.