Vad har näringsfysiologi, rehab och slagrutor gemensamt? Inte mycket kan man tro, men då tror man fel, sambandet är nämligen en livs levande karl vid namn Paul Chek.

Chek är en svår man att kategorisera, är han en personlig tränare? Rehabspecialist? Naprapat? Shaman? Spirituell guru? Svaret är ja på samtliga frågor. För tio år sedan då jag ännu nitiskt krävde en vetenskaplig referens för varje påstående så skulle min hjärna ha exploderat om jag lyssnade på en karl som i en och samma podcast kan tala om kost, träning, barndomstrauman, shamanism, det kosmiska medvetandet och att ställa frågor till sin själ i bastun. Nu däremot så slukar jag det med hull och hår. Det blir inte värre av att Cheks samtalspartner är Ben Pakulski, min stora favorit inom styrketräningsvärlden.

Fitnessvärlden kan vara väldigt andefattig av förståeliga skäl. Det är en miljö dominerad av narcissister och traumatiserade människor som överkompenserar med hjälp av sina kroppar, det ligger i järntemplets natur att de trasiga och konstiga dras dit för att försöka stärka sig. Miljön blir inte sundare av alla naturvetenskapsnördarna som hetsigt attackerar varandra över små detaljer i proteinsyntesen eller huruvida man ska avbryta sina set med en eller två reps i reserv. En hel del av vad de gör är förstås av godo, vi vill trots allt veta vad studierna har att säga, men de kan inte riktigt resa sig över driften att racka ner på andra.

I den världen är män som Chek och Pakulski en frisk fläkt, de kastar inte skit på andra, de är inte dogmatiska när det gäller sina egna läror och de strävar efter att se hur skrotlyftandet passar in i det goda och balanserade livet. Den enda jämförelsen som verkar lämplig är att de är moderna yogis. Yoga var trots allt aldrig menad som medelintensiv stretching för sönderstressade och övergödda kommunaltanter, nej det var en väg till nirvana och på den vägen var kroppen primär eftersom vår existens är förkroppsligad.

Just förkroppsligandet är det som gör att Chek är så fångande att lyssna på. Jag har ödslat tid på otaliga andra självutnämnda gurus på tuben som påstått sig ha funnit upplysning men de är alla abstrakta och fångade i tankens värld. De verkar inte riktigt ha brutit sig loss från den cartesianska dualismen och jag får helt enkelt mer förtroende för en vältränad äldre karl som börjar dagen med att handgripligen massera bort trauman som någon elitatlet lider av för att sedan gå ut i solskenet och stapla tunga stenar som meditationsövning.

Och det är något oändligt fascinerande när samtalen ledigt kan gå från Ken Wilbers integrala filosofi till Jungs arketyper för att sluta i hur tarmbakteriefloran påverkar både ens själsliga och kroppsliga utveckling. Kan det ha varit så det lät när Pytagoras i ena stunden pratade matematik och i andra förklarad varför man inte ska äta bönor? Det spelar nästan ingen roll om Chek tänker fel här och där, rikedomen ligger i de oväntade sambanden som får en själv att tänka efter och det är inte fel att se hur ens individuella hälsa är helt beroende av jordmånen där vår mat odlas vilket är ett resultat av hela gaias välmående – eller att förstå att träning kan vara den bästa meditationen bara vi tar oss an den på rätt sätt.

Och den där detaljen om att tala med sin själ i bastun, ja det är nog något som vi med finskt blod i ådrorna kan relatera till även om vi vanligtvis behöver mer smörjmedel än vad Chek förordar.

Johan Simu