Hayaat Ibrahim är en av Sveriges mäktigaste kvinnor. I alla fall enligt den lista som Dagens Industri årligen upprättar.

Positionen är inte orimlig, hon leder Institutet mot mutor, en organisation som finansieras av de viktigaste organisationerna i det svenska näringslivet. Organisationens syfte är att bekämpa mutor och korruption genom att informera och upplysa.

Nyligen släpptes institutets årliga rapport. Där förklaras det att 2021 var ett år då korruptionen i Sverige ökade, och värdet av mutorna var 117 miljoner kronor, vilket ska jämföras med 16,6 miljoner kronor 2020.

Rapporten konstaterar också att den som betalar mutan nästan alltid är en man i 45-årsåldern, som arbetar i den privata sektorn.

Morgonposten har studerat alla de domar som det refereras till i rapporten och kunnat konstatera att det finns flera brister i rapporten.

Av värdet på mutorna under 2021 kom 101 miljoner kronor från Allra-målet. Händelserna där mutor var ett inslag i affärerna utspelade sig 2012.

Räknar vi bort de 101 miljonerna från statistiken visar det sig att värdet på mutor för 2021 och 2020 blir i princip detsamma.

Att göra så är helt rimligt eftersom det rörde sig om tio år gamla mutor. Det är i vilket fall inte rimligt att som rapporten gör hävda att antalet mutbrott i Sverige ökade stort under 2021.

När det gäller vem som betalar mutor har Morgonposten granskat de dömdas ursprung – en tredjedel av de dömda hade utländskt ursprung.

Är detta intressant i sammanhanget?

Ja, enligt Hayaat Ibrahim är ett lands kultur intressant. I en intervju i Dagens Nyheter förklarar hon apropå att Telia anklagats för en mutaffär i Uzbekistan (där de åtalade frikändes) att hon inte anser att svenska företag ska avstå från att göra affärer i länder med en hög grad av korruption:

Innan företaget går in på marknaden är det nödvändigt att kartlägga vilka utmaningar företaget står inför och hur utmaningarna ska mötas. En sådan aspekt är att det kan ta längre tid att få tillstånd, om inte en muta betalas som gör att det går att få tillstånd på en gång. Sådant måste man ta höjd för i sin strategi och beräkning. Tyvärr slarvar många med detta.

Om ett land har en korrumperad kultur är det alltså något som man måste ta hänsyn till när man gör affärer i det landet.

Men vad händer om personer som lever i den korrumperade kulturen kommer till Sverige?

Somalier, irakier, syrier och iranier är de fyra största utomeuropeiska invandrargrupperna i Sverige. Hayaat Ibrahim har själv sina rötter i Somalia.

I organisationen Transparency Internationals index över korruptionen hamnar Somalia på 178:e plats, den platsen delar man med Syrien. Irak hamnar på 157:e plats, Iran på 150:e plats.

Sverige hamnar på fjärde plats – i den absoluta toppen samtidigt som fyra stora flyktinggrupper kommer från länder med en korruptionskultur som placerar dem i den absoluta botten när det gäller mutor och bestickning.

Ingenstans i rapporten behandlas detta som ett problem. Korruptionskulturer innebär bara en fara när svenska företag gör affärer i utlandet – aldrig när den korruptionskulturen kommer till Sverige.

I intervjun i Dagens Nyheter ser istället Hayaat Ibrahim pandemin som det stora problemet:

– Korruption ökar i kristider. Det skapas en desperation som gör att även när det finns riktlinjer motiverar man avsteg med att ”vi behöver få det här på plats”. Det kan exempelvis handla om upphandlingar.

Ingenstans i rapporten, eller i någon av de intervjuer som finns med Hayaat Ibrahim behandlas korruption och mutor som verktyg för att få röster.

Det finns flera exempel på detta – ett är när Moderaterna i Alby garanterades att de skulle få 3000 muslimska röster om de gav bygglov till en moské.

I en serie artiklar om Borlänge har Morgonposten skildrat aktuella fall av denna form av korruption. Där berättade vi bland annat om socialdemokraten Mohammed Gure som hade en plats i socialnämnden. Han var också verksamhetsledare i föreningen Folkets Hus Västra Borlänge. Föreningen fick ett bidrag på lite mer än en miljon kronor, som omgående skickades i väg till ett konto tillhörande en annan organisation. Inga redovisningar hade inkommit till kommunen om hur skattebetalarnas pengar använts. Gure hade inte bara en stark ställning inom det socialdemokratiska partiet i Borlänge. Han var mycket synlig i olika integrationsprojekt och var ordförande för Somalia Bandy i Borlänge. Nästan samtidigt fick socialnämndens socialdemokratiske ordförande avgå. Han hade gett bidrag till en fotbollsklubb där han och sonen var ledare – och sonen var dessutom tillsammans med Gure ledare för projektet Folkets Hus Västra Borlänge.

I artikelserien om Borlänge beskrevs faror som politisk korruption, familjekorruption och importerad klankultur från länder med korrumperad kultur – sådana problem existerar inte för Institutet mot mutor – där är problemet en medelålders svensk man som arbetar i privat sektor.

När Hayaat Ibrahim i Dagens Juridik intervjuades som nytillträdd generalsekreterare för Institutet mot mutor presenterades hon som en person som var ”beredd att ta strid mot den svenska mutkulturen”:

– Den svenska självbilden är naiv och oerhört skadlig, förklarade hon.

Morgonposten har sökt Hayaat Ibrahim och representanter för styrelsen för Institutet mot mutor. Bakom institutet står bland annat Svenskt Näringsliv, Stockholms Handelskammare, Svenska bankföreningen och Svensk Handel. Ordförande i styrelsen är riksmarskalk Fredrik Wersäll.

Boris är chefredaktör för Morgonposten.