Somaliska och socialdemokratiska klaner förenas i byggandet av ett nytt Borlänge där partibok eller familjetillhörighet avgör hur miljonbidrag och politiska poster fördelas – de gemensamma integrationsprojekten har en lång och omfattande historia i staden

I Botkyrka har nu tre fritidsgårdar och fyra fritidsklubbar stängts av kultur- och fritidsnämnden. Det skedde med omedelbar verkan. Verksamheten har bedrivits av ABF på kommunens uppdrag och riktat sig till barn i åldrarna tio till 13 år. Integration har varit ledstjärnan för verksamheten som bedrivits. Problem i verksamheten har inte rapporterats, arbetsmiljön har varit dålig och fel personer har rekryterats i en kommun som är härjad av kriminalitet och unga brottslingar.

Ett ovanligt fall?

I vår första artikel om situationen i Borlänge belystes en del av de projekt för integration som genomförts i staden den senaste tiden – men som inte gett något resultat. Situationen har istället försämrats.

De styrande politikernas svar har varit att säga att det behövs mer åtgärder. Många har därför intrycket av att de integrationsprojekt som genomförts de senaste tre åren har kommit för sent och varit för begränsade.

Men integrationsprojekt i Borlänge har en lång historia. De har varit många, och de har kostat avsevärda belopp. Något man bör komma ihåg när politiker och talesmän för invandrargrupper uttrycker enighet om att det behövs mer insatser.

För att förstå mekanismerna – och de intervjuer som kommer i senare avsnitt – kan det vara bra med en tillbakablick på det politiska spelet i staden.

I december 2020 avgår socialdemokraten Mohammed Gure ur socialnämnden. Han har varit verksamhetsledare i föreningen Folkets Hus Västra Borlänge. Föreningen har fått ett bidrag på lite mer än en miljon kronor, som omgående skickats i väg till ett konto tillhörande en annan organisation. Inga redovisningar har inkommit till kommunen om hur skattebetalarnas pengar använts. Gure har inte bara haft en stark ställning inom det socialdemokratiska partiet i Borlänge. Han har varit mycket synlig i olika integrationsprojekt och var ordförande för Somalia Bandy i Borlänge – som förstås var ett integrationsprojekt. De bandyspelande Borlängesomalierna kunde också konstituera sig som Somalias landslag, men höll på att missa deltagandet i VM eftersom man inte skickade in sin anmälan i tid. De internationella framgångarna har varit begränsade; man har dock besegrat Afghanistans bandylandslag med 15–0 2016.

Laget rönte en viss uppmärksamhet under VM 2017, då man tillämpade en tidigare okänd taktik och spelstil när man låg under med 16–0 mot Tjeckien – det somaliska laget gick till samfälld attack mot motståndarlagets spelare med klubborna som tillhyggen. Hela laget stängdes av i tre matcher.

Att ett lag bestående av somalier boende i Borlänge fått stöd och godkännande av den somaliska regeringen för att representera landet i bandy-VM kan bero på att Mohammed Gure inte bara suttit i socialnämnden i Borlänge, han har också samtidigt varit delstatsminister i Somalia med ansvar för arbetsmarknad och infrastruktur. Antagligen sågs det som meriterande att han en tid arbetat som handläggare på Arbetsförmedlingen i Borlänge – även om just sysselsättningsgraden för somalier i Borlänge kanske inte uppvisat någon annan utveckling än en negativ sådan.

Somalia Bandy för i dag en tynande tillvaro – som så många integrationsprojekt får de mycket uppmärksamhet i några år – sedan minskar verksamheten drastiskt, eller så försvinner de helt.

Gures ställning i Somalia ledde också till att Borlänge 2015 fick besök av fyra somaliska ministrar, som kunde berätta för kommunens integrationschef Jan Olof Lundberg att landet utvecklas väl. Integrationschefen fick veta att man genomfört val där man kvoterat in de olika klanerna i parlamentet – något som inte fick Lundberg att höja på ögonbrynen.

Kanske för att han kände igen systemet från Borlänge? Det är ju inte så att släktskap som ger politiskt inflytande är något som kommit till Sverige med de senaste 20 årens invandring.

Samtidigt som Gure-skandalen utspelade sig fick en annan av Socialdemokraternas starka män lämna politiken i Borlänge. Socialnämndens ordförande Kenneth Persson avgick efter kritiken mot miljonbidraget till en förening som inte fanns – men också för att det visat sig att han som ordförande för det kommunala bostadsbolaget Tunabyggen samt som ordförande i kommunens hållbarhetsutskott sett till att bidrag betalats ut till fotbollsklubben Bullermyrens IK. Han var själv ordförande i klubben, och hans son vice ordförande.

Men efterhand visade det sig att det hela var än mer invecklat.

Den förening som bildades våren 2019 och som fick lite mer än en miljon kronor i bidrag var en sammanslagning av två föreningar: Tjärnkraft och Kulturhuset Västra Borlänge. Christian Kaddik var ordförande i båda föreningarna och blev vice ordförande i den sammanslagna föreningen Folkets Hus Västra Borlänge.

Kaddik är van vid att vara vice ordförande. Vi har nyss berättat om vice ordföranden i Bullermyrens IK. Det var också Christian Kaddik, vilket innebär att Kenneth Persson – alltså hans pappa – var ordförande och förberedde ärendet i socialnämnden.

Sedan dess har både förvaltningsrätten och en extern revisionsrapport förklarat att Persson var jävig.

Persson har numera hoppat av Socialdemokraterna och blivit vänsterpartist – hans officiella förklaring är att han tycker att hans gamla parti blivit för snåla med socialbidrag.

Men räcker de här exemplen för att man ska kunna tala om klaner i Borlänges politik?

Nu är det inte vilket avhopp som helst när Persson går till Vänsterpartiet. Persson har tidigare varit kommunalråd, den socialdemokratiska arbetarekommunens ordförande, samt som sagt ordförande i socialnämnden och hållbarhetutskottet.

Och ordförande för det stora kommunala bostadsbolaget Tunabyggen.

Sonen Christian Kaddik är inte bara aktiv i Unga Örnar i Borlänge – han sitter också i förbundsstyrelsen. Som aktiv i Unga Örnar lokalt har han varit med och startat ett stort antal föreningar och projekt som syftar till integration.

Perssons mångårige parhäst i Borlänges socialdemokrati var Peter Hultqvist, sedan 2014 år försvarsminister. Hultqvist skiljde sig 2020 från Lena Hjort, som också länge varit en viktig person i partiet – i dag ordförande i kommunens gymnasie- och arbetsmarknadsnämnd.

När Persson hösten 2020 skulle avgå som arbetarekommunens ordförande, kände Hultqvist uppenbarligen längtan efter att få en plattform även i kommunen – och kandiderade.

Han slogs dock ut i det valet av Erik Nises, vars viktigaste tillgång i partiet ansågs vara att hans morfar var ”Röde Börje” Andersson: Borlänges ledare i 12 år innan han upphöjdes av Olof Palme till att bli försvarsminister. Möjligen hade Nises nytta av att han också varit pressekreterare åt Stefan Löfven.

I nästan alla de integrationsprojekt vi granskat i Borlänge förekommer organisationer som står socialdemokratin nära: ABF och Unga Örnar. Till detta kommer att kommunala bolag medverkar i integrationsprojekten.

En del av de personer vi talar med säger att det alltid varit så att idrottsföreningar i staden sett till att de har någon som finns på insidan i socialdemokratin – och som kan stötta.

Och socialdemokratin har därmed kunnat räkna med röster.

Det som hänt sedan något årtionde, säger samma personer, är att Socialdemokraterna använder samma modell när det gäller invandrare. Man startar mängder av fritidsaktiviteter med hjälp av sina stödorganisationer. På så sätt räknar man med att få röster från de utsatta områdena. Samtidigt får man möjlighet att värva ledande personer i klanstrukturerna genom att ge dem arbete i de olika projekten.

Mohammed Gure var verksamhetsledare i föreningen Folkets Hus Västra Borlänge, och det fanns projektanställningar där.

Som den externa revisionen visade har lönefordringarna och arvoden betalats ut. Alltid.

Dock betalade man en lång period inte hyrorna.

Pengarna gick till annat.

Fortfarande är det oklart till vad.

I morgon: Möt de inblandade i integrationsprojekten. Vi intervjuar de viktigaste personerna som ska försvara och förklara sig.