Frankrikes regering erbjuder Korsika autonomi. Erbjudandet kommer efter två veckor av våldsamma upplopp på ön. Inrikesminister Gérald Darmanin besökte ön under två dagar och sade att inga förhandlingar kan ske så länge våldet pågår.
Anledningen till upploppen på ön är att en känd korsikansk nationalist, Yvan Colonna, överfölls i fängelset 2 mars. Colonna ligger nu i koma på sjukhus. Gärningsmannen är kamerunske jihadisten Franck Elong Abe, som erkänt överfallet och motiverade det med att Colonna hädat.
Colonna dömdes till livstids fängelse för mordet 1998 på den fastlandsfranske prefekten Claude Érignac. Men många på Korsika uppfattar honom som en hjälte som kämpade för öns självständighet. Själv hävdade Colonna sin oskuld under rättegången och menade att han dömdes på förhand av medierna.
Han greps 2003 i de korsikanska bergen, där han livnärde sig som fåraherde. Yrket är en traditionell och förr mycket vanlig sysselsättning på ön. Han har tidigare förvägrats att bli förflyttad från fastlandet till ett fängelse på Korsika. Men det kan nu ske, när regeringen lovat att ändra hans status som specialfånge. Nationalisterna på Korsika är övertygade om att Colonna är en politisk fånge.
Demonstrationer hölls i Ajaccio, Calvi och Bastia och snart urartade de till konfrontationer med säkerhetspolis. I Ajaccio bröt sig demonstranter in i en domstolsbyggnad och vandaliserade en bank, 14 personer skadades i staden.
Korsikanska politiker förhåller sig skeptiska till löftena om autonomi och vill se konkreta planer på diskussioner. Annars kommer man inte tro på att en förändring kan ske. Upploppen på ön kommer olägligt och har skapat en regeringskris i Frankrike bara två veckor innan presidentvalet.
Kampen för nationalism på Korsika startade för mer än 40 år sedan. De våldsbejakande separatisterna FLNC lade ned verksamheten 2014, men självständighetsrörelsen lever vidare i politiken. Förhandlingarna om öns autonomi har legat på is sedan 2018, men den nationalistiska rörelsen har firat stora framgångar i valen lokalt och regionalt de senaste åren.
Gilles Simeoni är talman för Korsikas parlament och var Colonnas försvarsadvokat i rättegången 1998. Han vill se offentliga uttalanden även från premiärminister Jean Castex och president Emmanuel Macron om en eventuell självständighet. För att han verkligen ska tro på centralmaktens löften.
Korsikas parlament har 63 ledamöter och Femu a Corsica är största parti med 32. De förespråkar korsikansk självständighet och har bildat regering. Även oppositionspartierna Rinnovu och Partiet för den korsikanska nationen förespråkar självständighet. Sammantaget har nationalistpartierna i parlamentet 46 av mandaten.
Övriga 17 mandat tillhör Republikanerna, som förespråkar enighet med Frankrike.
Fram till 1975 var Korsika en del av regionen Provence-Alpes-Côte d’Azur på fastlandet. 1982 blev man ett territoriellt kollektiv med specialrättigheter. Det innebär att det lokala parlamentet har exekutiv beslutanderätt i vissa frågor, mer större befogenheter än vanliga franska regioner.
Korsika blev annekterat av Frankrike 1769, tidigare var man en del av Republiken Genua under närmare 500 år. Språkligt och kulturellt är man nära besläktade med Italien, korsikanska språket liknar de italienska dialekterna i Toscana. Språket är också besläktat med dialekterna på norra Sardinien, grannön i söder som tillhör Italien.
Korsikanskan har de senaste decennierna tappat mycket till förmån för franskan och räknas som ett utrotningshotat språk av Unesco. På grund av sin närhet till italienskan fick det inte specialstatus i skolundervisningen förrän 1974. Språket är dock en viktig faktor i den nationella identiteten och en vanlig syn är tvåspråkiga vägskyltar med det franska namnet överstruket.
Väpnad kamp och terror
Nationella korsikanska frihetsfronten FLNC, Front de libération nationale corse, var en milisgrupp verksam från 1976 till 2016. Man blev kända för sina terrordåd mot byggnader och platser som var av vikt för sin motståndare, Frankrike. Offentliga byggnader, banker, turistattraktioner, militära byggnader och liknande.
Man utövade också våld mot civila, rånade banker, utpressade människor på pengar och krävde in så kallad revolutionär skatt. Det var ovanligt att dåden utfördes utanför Korsika eller mot enskilda individer. Tidigare nämnda tjänstemannen Claude Érignac är ett undantag.
FLNC hade flera konkreta mål som samtliga utgjorde grunden för ett självständigt Korsika. All fransk militär och alla fastlandsfransmän skulle tvingas lämna ön. Fransmän från fastlandet betraktades som kolonialister. Alla byggnader och tillgångar tillhörande franska statens skulle konfiskeras.
Konflikten skördade nio polisers liv och fem andra statstjänstemäns. Två kända dåd var mot flygplatsen i Ajaccio, uppkallad efter öns mest kände man Napoleon Bonaparte. I maj 1978 slog man till mot ett Boeing 707 tillhörandes Air France, ingen dog eller skadades. I april 1981 slog man till igen, då president Valéry Giscard d’Estaing anlänt, en dog och åtta skadades.
FLNC var aktiva parallellt med andra våldsbejakande separatiströrelser, till exempel den bretonska i västra Frankrike. Men även IRA på Nordirland och ETA i Baskien kan nämnas. I samtliga fall så har man regionalt fått ett större självbestämmande. Vi såg 2017 ett försök i Katalonien att via demokratisk väg bryta sig loss från Spanien, vilket misslyckades.
Men en korsikansk självständighet kan bana väg för ett uppvaknande av slumrande självständighetsrörelser i Europa.
Prenumerera för 99 kr/mån!