Vi har tidigare skildrat hur en koranbränning i Linköping i september 2020 leder till en mer än årslång förundersökning. Detta i en stad där ungdomsrånen ökat med 700 procent sedan 2015. Många av rånen utreds aldrig. Ett rimligt antagande är därför att ökningen av ungdomsrån är ännu större. Offren orkar inte alltid anmäla. Eller så vågar de inte.
Varför prioriterar polisen sina resurser på det sättet?
Morgonposten har intervjuat några av de drivande personerna i utredningen av koranbränningen.
Chefsåklagare Eva Nemec Nordh har många fall av brutala brott på sitt bord. Skjutningar och mordförsök. Nu senast i Ryd, och i Lambohov. En överväldigande arbetsbörda kan man tycka. Under 2021 har det varit elva skjutningar i staden.
Fyra personer har dött. Exempelvis mördades en 15- och en 16-åring i Berga på försommaren. En gängledare mördades på restaurang.
Många allvarligt skadade.
Polisen har stolt förklarat att de arbetat hårt. 2 000 förhör har genomförts.
Utredningarna hittills består av 3 500 sidor.
Det kan låta mycket, men ska jämföras med de 439 sidor som utgör förundersökningen av koranbränningen. I den kom ingen till skada, ingen dog. Grisen vars bacon kom till användning var ju redan avlivad vid ett tidigare tillfälle.
Hur kan elva skjutningar resultera i 3 500 utredningssidor och en enda koranbränning i 439?
I många av de fall som gäller skjutningar och mord har alltså chefsåklagare Eva Nemec Nordh varit inblandad.
Samtidigt har hon också haft tid att driva på förundersökningen som rör koranbränningen, och när vi frågar henne om det inte är en märklig fördelning av resurser och tid hävdar hon:
Det har ett symbolvärde att fullfölja utredningen. Det är viktigt att visa att vi har uthållighet att utreda alla brott som kan leda till åtal. Jag har absolut åtalsplikt och kan inte välja vilka brott jag ska väcka åtal för.
Men om vi säger så här. Kommer det att bli ett åtal för koranbränningen?
Jag har inte tagit ställning än.
Det har gått några månader sedan den misstänkte fick förundersökningen i sin hand. Hur länge ska han behöva vänta på ett beslut?
Jag har helt enkelt inte hunnit. Jag har varit tvungen att prioritera grova våldsbrott. Men innan januari är slut ska jag ha kommit till beslut.
Eva Nemec Nordh förklarar sedan att förundersökningen aldrig skulle genomförts och fortsatt om hon inte ansett att det gick att väcka åtal. Hon säger att det mest är ”finlir” kvar. Hon vill se om det finns kompletteringar som behöver göras. Hennes ursprungliga inställning finns kvar menar hon; förundersökningen skulle inte inletts om hon inte trodde på åtal för hets mot folkgrupp alternativt förargelseväckande beteende.
Du som åklagare med ansvar för många tunga mål är väl medveten om att polisen ofta påpekar att de har ont om resurser för att lösa gängrelaterade bråk, mord, skjutningar, ungdomsrån – hur kommer det sig att ni lagt så stora resurser på en koranbränning?
Det är ju inget brott i sig att bränna en helig bok. Det är omständigheterna kring bränningen som är viktiga. Det är det som kräver resurser att utreda.
Vilka omständigheter?
Vilken spridning det får, hur det presenteras, vad som sägs , musiken som spelas i samband med händelsen och spridningen.
Och vad är det ni letar efter när det gäller vad som sägs? Vilken sorts musik letar ni efter?
Det kan jag inte gå in på, förundersökningen är ju inte offentlig. Men för att det här ska kunna betecknas som hets mot folkgrupp så är omständigheterna avgörande. Och då måste jag se till att det sker en utredning som är robust.
Blir det inte en fråga om helt subjektiva värderingar hos dig och polismännen? Jag förstår inte vilka kriterier ni letar efter.
Man måste se till de samlade omständigheterna.
Närmare vill Eva Nemec Nordh inte gå in på vilka omständigheter man försökt fastställa, än att de ska vara ”samlade”. Men det förklarar den metodiska husrannsakan som polisen förra året genomförde hos den misstänkte Anders. Alla hans böcker fotograferades, liksom anteckningar i böckerna. Varje möbel och vägg dokumenterades. Man försökte senare pussla ihop boktitlar (vars författare man uppenbarligen inte kände till) med musik, och sökhistorik för att på så sätt skapa en bild.
Eva Nemec Nordh förklarar alltså först att koranbränning inte är ett brott i sig. Det är omständigheterna som gör det.
Därefter förklarar hon att hon ansåg att ett brott som kunde leda till åtal var begånget och ser till att det blir en förundersökning. Den ska ge ”robusta” bevis för att det fanns omständigheter som gjorde koranbränningen till ett brott. Rimligen visste hon då inte om det verkligen var ett brott begånget i verklig mening, eftersom hon inte hade en aning om omständigheterna.
Eva Nemec Nordh igen:
Det måste till något mer, det har behövt kartläggas andra omständigheter.
Man vet alltså inte vad man letar efter, men man vill hitta något som gör att man kan åtala för en koranbränning. En handling som inte är ett brott i sig.
Men kan du inte förklara för mig vilken sorts åsikter, symboler eller musik ni letar efter. Det kan väl inte vara upp till er subjektiva bedömning. Finns det liksom förbjudna åsikter?
Nej, vi har ju yttrandefrihet. Och förresten gör vi alltid subjektiva bedömningar.
Även i mordfall?
– Ja, det är klart vi gör.
Där driver jag inte frågorna vidare för jag är lite osäker på om jag och Eva Nemec Nordh har samma definition av ”subjektiv”. Lagen talar förvisso om ”objektiva rekvisit” och ”subjektiva rekvisit”. Dödat någon annan? Då har vi ett objektivt rekvisit. Varför dödade jag någon annan? Avsiktligt eller oavsiktligt? Där har vi det subjektiva rekvisitet.
Men om vi rör oss mot subjektiva bedömningar av vilka åsikter som kan utgöra ”omständigheter” som gör en koranbränning till ett brott – då befinner vi oss i en zon där kanske inte Eva Nemec Nords uttalande om att vi har yttrandefrihet faktiskt gäller.
Jag kan inte låta bli att jämföra med hur åklagare och polis agerar när det gäller ungdomsrån. Där vittnar många ungdomar om hur de rånats och misshandlats, de kan peka ut gärningsmännen. Men polisen inleder inga förundersökningar, ingen delges misstanke. Ingen kallas till förhör. Där finns ett klart brott, där finns utpekade. Ingen förundersökning inleds. Men i Anders fall inleds en förundersökning för att utreda om ett brott har begåtts. Om.
När jag uttrycker min förundran över detta förklarar Eva Nemec Nordh att hon inte kan diskutera en jämförelse med ungdomsrån eftersom hon inte är insatt i de fall jag tar upp.
Eva Nemec Nordh vill inte på något sätt diskutera sakinnehållet i den förundersökning hon ytterst är ansvarig för eftersom den inte är offentlig. Därför gör vi ett försök med Emma Backlund som är den polis som ansvarat för själva det praktiska genomförandet.
Är det inte väldigt omfattande resurser ni lagt ner på att utreda en koranbränning?
Nej, det tycker jag inte. Vi är två personer som arbetat med den.
Men två personer under mer än ett år, det är väl ganska mycket när polisen i Linköping går på knäna.
Men vi har inte alltid jobbat heltid med det här.
Då förstår jag inte hur ni hunnit med? Det har gjorts omfattande utredningar av den misstänktes inköp, ni har kollat kontokort, ringt tandläkare, studerat filmer från ICA-butiker, beställt kemiska analyser av kläder och aska.
Emma Backlund är tyst och funderar en stund.
Jo, det är klart … att när ärendet kom in sattes det in stora resurser. Hela jourgruppen gick in. Man var rädd för bråk som i andra städer där det bränts koraner.
Ni ägnar er dessutom åt att analysera innehållet i böcker i förundersökningen.
Nu vet jag inte riktigt vad du syftar på.
Det finns ett utlåtande från polisinspektör Christian Malmborg med i förundersökningen. Han förklarar i sin summering att:
“Min uppfattning är att det är olämpligt att om han har det dåliga omdömet att ha bränt en koran på en grill utanför domkyrkan i Linköping och lagt upp detta på sociala medier samt sympatiserar med Trump och även har böcker om religion, samhällsstrukturer och en bok av Carl von Linné på hallbordet inte borde ha vapenlicens.”
Ja, han var ju ansvarig för husrannsakan och upprättade protokollet över vad man hittade.
Men det här är inget protokoll över vad man hittat och tagit i beslag. Det är ett värdeomdöme. Ska jag gömma undan mina egna böcker av Linné?
Jag tror det är bäst att du pratar vidare med åklagaren.
För att lösa mysteriet med varför Carl von Linné är så farlig ringer vi upp polisinspektör Christian Malmborg.
Jo, jag undrar om du som polis alltid gör bedömningar av personer utifrån vad de har för böcker liggande framme. Och varför gör en Linné-bok mig olämplig som vapeninnehavare?
Nu talar du om en förundersökning som inte är offentlig, och som jag egentligen inte deltagit i. Jag deltog bara i husrannsakan.
Och i din rapport från den förklarade du varför den misstänkte var olämplig att inneha vapen därför att han bland annat hade böcker om religion och samhällsstrukturer.
Tyvärr, jag kan inte säga mer.
Jag gör ändå ett tappert försök att diskutera Christian Malmborgs syn på Carl von Linné. Är det förra årets BLM-kampanjer – där Linné stämplades som rasist – som spökar? Trodde polisen att det var en rasistmanual som låg framme i Anders lägenhet? Ett exempel på rätt sorts ”omständighet”?
Men:
– Tyvärr, jag kan inte säga mer.
I sista avsnittet om koranbränningar och ungdomsrån i Linköping ska vi försöka förklara varför man inte gör något åt vågen av ungdomsrån.
(Namnet Anders är fingerat.)
Prenumerera för 99 kr/mån!