Det smärtar mig varje gång det sker och tyvärr är det ofta, närmast regelbundet som denna enormt potenta kontinent uppvisar ekonomiskt självskadebeteende. Det sker i såväl det lilla som det stora och det verkar inte finnas någon ände på oförmågan och vad som måste vara rädsla för möjligheter.

Låt oss ta en ekonomisk grundkurs med Kenya och Uganda som exempel. Vi börjar med statens pillande i små tjänster på en redan väl fungerande marknad. 

Uppenbarligen så lider kenyanska journalister i Kenya av samma ekonomiska analfabetism som sina kollegor i Sverige. En relativt ny och mycket efterfrågad marknad som driver mobiltjänsterna framåt skall nu ersättas av en statlig dito som visserligen till en början kommer att uppfattas som billigare att använda av konsumenterna men som utan tvivel kommer att förhindra all utveckling i kundnytta.

Det här är grundläggande ekonomi och är grundkursen vi har framför oss.

I dag finns det tre huvudsakliga aktörer på den kenyanska marknaden för digitala betaltjänster. Även om Safaricom med sin produkt M-Pesa (M för Mobile och Pesa är kiswahili för pengar) är överlägset störst och står för 90% av marknaden så kan de inte på något sätt luta sig tillbaka och vara nöjda. Om de skall ha en chans att försvara sin marknadsledande roll så måste de vara effektiva med att erbjuda sina kunder bättre tjänster än sina konkurrenter. Konkurrenterna, Airtel med sin Airtel Money och Telkoms T-Kash, måste å sin sida arbeta oförtröttligt för att erbjuda fördelar för konsumenterna som får dem att vinna dem till sig. Mobila pengar är stort i Kenya. I ett land där det inte alls är självklart att ha ett bankkonto och närmast all lokal handel sker med kontanter så har de mobila tjänsterna för att betala och inte minst skicka pengar som man kan ta ut i kontanter vunnit enorm popularitet.

Som med alla tjänster på en frisk marknad så kostar tjänsten pengar. Konsumenten köper en tjänst och betalar ett pris för denna tjänst. Nu vill centralbanken i Kenya ersätta denna marknad med en egen mobil tjänst under förevändningen att det skall vara avgiftsfritt för konsumenterna att handla med landets framtida digitala valuta. Vi vet ju var det kommer att sluta. 

Med att produkten slutar utvecklas och att den kommer att användas för att spåra människors transaktioner och privata ekonomi. 

I bästa fall blir det bara sämre och i värsta fall så försvinner en eller flera av mobiloperatörerna från landet och möjligheten till mobil kommunikation i stort försämras.

Den där ekonomiska analfabetismen som jag nämnde? Jo, den stora affärstidningen Business Daily Africa skrev en hyllande artikel till centralbankens lov. Vi känner igen det från hemmaplan. Gratis är samma sak som pengar du redan har tvingats betala till staten i löfte om att få infrastruktur och sjukvård. Visserligen till lägsta möjliga kvalitet men i alla fall till ett premiumpris. 

I Uganda har regeringen lånat två miljarder kronor för att rusta upp och bygga ut Entebbes internationella flygplats. Den enda internationella flygplatsen i landet. Pengarna har lånats av en kinesisk aktör. Oftast handlar det om statligt ägda kinesiska banker som lånar ut pengar till afrikanska regeringar, i det här fallet är det kinesiska Exim Bank.

Flygplatsen i Entebbe bidrar med i runda slängar 680 miljoner kronor till den ugandiska regeringen men eftersom dessa pengar används till andra statliga utgifter kände sig regeringen tvungen att låna till utbyggnaden. Nu skapades ett gemensamt bolag för projektet där alla pengar hamnar. Som alltid när afrikanska länder lånar pengar från Kina är bolaget som utför renovering och utbyggnad kinesiskt – i detta fall China Communications Construction Company – vilket gör att lejonparten av kostnaderna för projektet återförs till Kina. Men det intressanta i den här affären är att regeringen har skrivit på ett kontrakt som påtagligt begränsar landets ekonomiska autonomi. Man har skrivit ett avtal som innebär att alla avbetalningar på detta lån går före några andra statliga utgifter.

Som mycket annan infrastruktur i Afrika ser Entebbes internationella flygplats ut att sluta i kinesiska händer. Kolonisationen av Afrika är brutalare än någonsin och den sker med hjälp av afrikanska regeringars goda minne, hjälp och inte minst ekonomiska analfabetism.