Har du en t-shirt från en riktig blåsning?

Du vet den där ”jag var i [känt ställe] och allt jag fick var den här fula t-shirten”? Nåväl, jag var med om en riktig blåsning, som troligen är totalt bortglömd nu, men jag har åtminstone t-shirten som bevis.

Historien börjar på MIDEM, en enorm musikbranschmässa i Cannes, i januari 2008. Jag var där i egenskap av representant för ett fullständigt obetydligt och sedan länge nedlagt skivbolag och några andra oklara kringverksamheter. Jag såg Amy Winehouse framträda live på en klubb. En av mina kumpaner tog världens kanske bästa selfie tillsammans med en totalt överraskad George Clinton. Annars hände ärligt talat inte så mycket att skriva hem om, förutom den här t-shirthistorien då.

Streaming var den stora snackisen i januari 2008. Alla i branschen hade fattat att streaming var nästa grej, att det var motdraget mot illegal nedladdning. Men man var på ett sätt övertygad om att ingen skulle kunna få med sig tillräckligt många av de stora skivbolagen. I efterhand framstår det som märkligt. Till den här mässan meddelade dock ett piggt litet startupföretag att de hade lyckats med det omöjliga! De hade alla de viktiga branschjättarnas påskrifter och hade redan en fungerande plattform uppe, som bara väntade på att köra igång. Företaget hette så klart Spotify, tänker du nu, ifall du glömt hur jag inledde den här kolumnen.

Men det gjorde det inte. Det hette Qtrax.

Qtrax hade ett event på en klubb som vi mer eller mindre ramlade in på när vi var ute och vandrade på Cannes gator en kväll. Den gamle Eagles-hjälten Don Henley körde ett gig, där basisten bytte till en ny bas typ var tredje låt, och en av gitarristerna – jag skojar inte – bytte till en ny gitarr efter VARJE låt. Alla fick en t-shirt. ”We won’t get sued again”, stod det på baksidan. Troligen en parafras på den kända The Who-låten och dessutom, som det skulle visa sig, ett eventuellt utslag av så kallad chutzpah.

Stigande aktiekurs

Efter att vi kommit hem kollade jag upp Qtrax. Det lät ju oerhört spännande. Men något var fel. Sajten hade inte kommit igång som utlovat. Det låg meddelanden på den som väckte misstankar. Jag googlade lite och fick reda på att alltsammans hade varit en bluff. Qtrax hade inte alls säkrat de kontrakt som de påstod. Däremot hade företagets aktier rusat i höjden baserat på ledningens påståenden, och vi skrattade gott åt det hela och tänkte att Qtrax hade begått det perfekta brottet, sålt aktierna och dragit till Bahamas.

Nu när jag googlade på dem visade det sig dock inte riktigt stämma, åtminstone inte det där med Bahamas. Qtrax försvann inte utan harvade vidare, men det dröjde ända till 2015 innan man kom ut med något slags halvbakad silverlight-spelare. Redan samma år fick man enligt wikipediasidan en domstol i Tel Aviv på sig, och ännu mer ofördelaktig press om att man inte betalade medarbetarna. Men man fortsatte ändå på något vis fram till 2019.

Googlar man på VD:n Allan Klepfisz hittar man bland annat ett enormt långt försvarstal på hans blogg från 2009 och en dom i en domstol i New York 2010 som tycks gå ut på att han beordras att betala någon 500 000 dollar. Vad den gode Klepfisz har för sig numera är inte helt tydligt. Han tycks eventuellt ha försökt hoppa på coronatåget, för han frontar som grundare av ett israeliskt företag som kallar sig Watchout och som utger sig för att sälja produkter som … typ sprutar handsprit? Små plastarmband för barn. Ett slags penna, ”The Wand”, kostar 70 dollar.

Kryptovalutor

På företagets hemsida kallar sig Klepfisz ”serial entrepreneur” och hänvisar även till ett företag med namnet Fenix Music, och även namnet Fenix 360 dyker upp i döda länkar i samband med hans namn. Här djupnar kaninhålet betydligt och antydningar om nya musikappar med kinesiska och slovakiska artister, vilda funderingar kring kryptovalutor, påstådda sociala medieplattformar och annat dyker upp på en oerhört gudsförgäten blogg. Företaget verkar höra hemma i Singapore. Jag hävdar nu inte kategoriskt att Klepfiszs alla verksamheter är olika nyanser av bluff, bara att mitt intryck av dem – med viss personlig erfarenhet av entreprenöriella bluffmakare – inte är helt fördelaktigt, om vi säger så.

Hur det nu var så lanserades ju Spotify på riktigt i slutet av 2008, med ungefär det som Qtrax lögnaktigt påstått sig ha, och resten är historia vad gäller strömmad musik. Vad Klepfisz eventuellt hade råddat ihop 2015 var ju, som du förstår, en smula överspelat vid det laget.

Men jag har i alla fall kvar t-shirten.

Aron Lamm