Alla blickar riktades mot Istanbul – det spelades om Europafotbollens finaste trofé, Manchester City ställdes mot Inter på Atatürk Olympiastadion – miljoner supportrar fick se Rodri göra matchens enda mål, och engelsmännen kunde lyfta pokalen

Finalen i Champions League gick av stapeln på Atatürk Olympastadion i Istanbul, på kvällen den tionde juni. Det var andra gången finalen spelas där, förra gången var 2005 då vann Liverpool mot Milanos andra stora lag, AC Milan. Vinnare blev Manchester City, som slog Inter med 1-0. Målet gjordes av spanjoren Rodri i andra halvleken.

Bakgrund

Arenan i Istanbul tar 72 000 åskådare, och 47 200 har satts av för klubbarna och allmänheten. Minst 20 000 får supportrarna till respektive klubb. Domare i matchen är Szymon Marciniak från Polen, 42-åringen har dömt internationella matcher sedan 2011. Ambassadör är den före detta spelaren Hamit Altintop, med bakgrund i Schalke, Bayern München och Real Madrid samt Turkiets landslag.

Manchester Citys väg till finalen

Manchester City grundades 1880 och är den andra stora klubben i Manchester, jämte Manchester United. Länge stod man dock i lokalrivalens skugga, fram till 2012 hade man bara vunnit ligan två gånger. Sedan dess har det blivit ytterligare sju titlar, och man har cementerat sig som Premier Leagues bästa lag. I FA Cupen har det blivit sju titlar.

Anledningen till framgången på 2000-talet stavas utländska investerare. Man ägs av City Football Group som i sin tur ägs av Abu Dhabi United Group, med säte i Förenade Arabemiraten. Därav namnet på hemmaarenan Etihad Stadium, efter sponsorn Etihad Airways från gulfstaten.

Historiskt har man en europeisk cuptitel, den nedlagda cupvinnarcupen som man vann 1970. Men, man spelade final i Champions League så sent som 2021. Dock med begränsad publik på grund av pandemin, 14 110 personer såg laget förlora mot Londonklubben Chelsea med 0–1. Man väntar alltså på sin första riktigt stora triumf i den finaste av fotbollsturneringar.

Resan mot finalen började i gruppspelet, där man vann sin grupp före Borussia Dortmund, Sevilla och FC Köpenhamn. I åttondelsfinalen ställdes man mot RB Leipzig, vilka man kryssade mot hemma med 1–1 och demolerade borta med 7–0.

I kvartsfinalen mötte man Bayern München, som man slog hemma med 3–0 och kryssade mot på bortaplan med 1–1. I semifinalen mötte man det senaste decenniets stora lag i turneringen, Real Madrid. Man började med att kryssa 1–1 på bortaplan, men hemma blev det en klar seger med 4–0.

Vad ska man hålla ett extra öga på i finalen? Två spelare sticker ut i detta fantastiska fotbollslag. Erling Håland har tagit Premier League med storm, han vann skytteligan med 36 gjorda mål. Han leder dessutom skytteligan i Champions League med 12 mål. Han är kort sagt ett fenomenalt fotbollsmonster. Han blir ofta serverad smörpassningar av Kevin de Bruyne, belgaren har gjort flest assist i turneringen, sju stycken. Även portugisen Joao Cancelo bör nämnas, som gjort fem assist.

Inters väg till finalen

Inter grundades 1908 i Milano och är jämte Juventus och stadsrivalen Milan en av de mest kända klubbarna från Italien. Till skillnad från sina huvudkonkurrenter är man dock befriade från diverse korruptionsskandaler och suspekta ägare. Man är den enda klubben som aldrig degraderats från Serie A, en liga man vunnit 19 gånger, senast 2021.

Man har också vunnit den inhemska cupen nio gånger. I Champions League-sammanhang kan man stoltsera med tre triumfer. 1964, 1965 och 2010. Man har också vunnit motsvarande Europa League tre gånger, 1991, 1994 och 1998. 2010 vann man även VM för klubblag.

2010 var det största året i klubbens historia, då man vann trippeln, alltså ligan, cupen och Champions League. Det har bara sju klubbar mäktat med sedan Champions League startade 1955, och man är det enda italienska laget bland dessa sju.

Inters resa mot finalen började i gruppspelet, där man kom tvåa efter Bayern München, finalmotståndaren från 2010. Bakom sig hade man Barcelona och Viktoria Plzen.

I åttondelsfinalen ställdes man mot Porto från Portugal. Det blev 1–0 hemma och 0–0 på bortaplan. Portugisiskt motstånd blev det även i kvartsfinalen, då mot Benfica från Lissabon. Man började med att vinna borta med 2–0 och kryssade sedan hemma med 3–3.

Semifinalerna var något utöver det vanliga. Motståndaren var stadsrivalen AC Milan, och derbyna beskrevs som de största i klubbarnas historia. Inter började ”borta” på San Siro och öppnade skoningslöst genom att göra två tidiga mål. I hemmamatchen veckan efter dödade man Milans hopp och vann med 1–0. Finalplatsen var därmed säkrad.

Det man bör hålla ett öga på i finalen är det troliga anfallsparet, Romelo Lukako och Lautaro Martinez. Lukako är stor och stark, med ett fruktat skott. Martinez är kort, kvick och lurig. Man har även bosniern Edin Dzeko att tillgå i anfallet, han har en bakgrund i Manchester City. Assistkungen är Federico Dimarco, född och uppvuxen i Milano.