I Sverige harvar vi på med frågan om visitationszoner och frågan om hur långt man ska få gå i övervakningen av dem som bor i förorterna.

De som motsätter sig tanken gör det med alla möjliga argument, men de vilar alla på samma grund; visitationszoner anses innebära en stigmatisering av dem som bor i förorter och utsatta områden. Det sägs föra med sig att man stämplar alla som bor där som möjliga brottslingar.

När Cesare Mori anländer till Sicilien 1924 är det inte för att genomdriva åtgärder som med dagens svenska språkbruk skulle betecknas som ”stigmatiserande”, allt peka ut individer som misstänkta. Han tänker genomföra åtgärder som gör ont, han tänker tillfoga alla som bor på Sicilien ekonomisk lidande och fysisk smärta om de inte tar avstånd från maffian. Spelar ingen roll om de inte är medlemmar i maffian, det räcker med att de är vänner med män i maffian. Släktingar till maffiamedlemmar kan räkna med åtgärder som drabbar bara därför att de ingår i samma familj som en eller flera maffiamedlemmar.

För att återigen använda nutida svenskt språkbruk – Mori betraktar hela Sicilien som ett ”utsatt område”. Men han är inte intresserad av att uppfinna metoder som gör det möjligt för honom att utreda vem som tillhör maffian och vem som inte gör det. Hans idé är att utsätta hela befolkningen för ett sådant tryck att maffian avskiljs från resten av befolkningen därför att befolkningen; vare sig det rör sig om släkt, vänner eller grannar på samma gata eller i samma by, kommer fram till att det är bättre att ta avstånd från och ange maffiamedlemmar än att lida under de åtgärder Mori och hans carabinieri genomför.

Mori hade egentligen velat bli militär och arméofficer – men hans ekonomi och bakgrund gör att han istället måste väja en karriär som polis. Men i sin gärning som som polis beter han sig som om han var militär och befann sig i krig. Han stiger snabbt i graderna, eftersom han når resultat under sina posteringar i Ravenna, Florens, Bologna och Turin.

Åren innan och kring 1920 när de italienska fascisterna med våld förföljer sina meningsmotståndare visar sig han sig vara ovanlig för att vara italiensk polis vid den tiden; han ingriper mot fascisternas väpnade band – han bryr sig inte om politik, han struntar i om de som utövar våld på gatorna gör det under svart eller röd fana. Hans ståndpunkt är enkel, om någon ska utöva våld på gatorna så är det han själv, Cesare Mori och han gör det i sin egenskap av representant för staten.

När Mussolini inleder sin marsch mot Rom 1922 för att ta makten beslutar sig Mori för att gå i pension. Kanske inser han att hans opolitiska stränghet gör att han kommer att få det svårt under den nya regimen.

Men redan 1924 kallas han tillbaka i aktiv tjänst av den fascistiska regering som nu tillträtt. Inrikesministern gör honom till det högsta polisbefälet på Sicilien. Mussolini har snabbt etablerat kontroll över nästan hela Italien, detta ”nästan” utgörs av Sicllien där maffian styrt i sekler, oavsett om det är kungar, valda politiker eller en fascistisk regering som formellt och officiellt har makten. Mussolini kan inte acceptera en parallell konkurrerande makt.

När Mori har anlänt till öns huvudstad Palermo får han ett telegram från Mussolini där det förklaras att:

”Ers excellens har fria händer. Statens auktoritet måste i absolut mening, jag upprepar i absolut mening, återupprättas på Sicilien. Skulle de nuvarande lagarna utgöra ett hinder för detta, så innebär det inget problem – då stiftar vi nya lagar”.

Men Mori brydde sig inte om vilka lagar som gällde, eller vilka som kanske skulle komma att stiftas.

Han hade fått fria händer, och på de händerna drog han på järnhandskar.

Vad innebar då Moris metoder, vilka drabbades, var hans metoder framgångsrika?

Det berättar vi mer om i nästa avsnitt.

Boris Benulic