Bilden av vad som hände i Washington 6 januari 2021 är numera etablerad. Det finns bara en sanning. Några hundra personer stormade Kapitolium i ett försök att hålla Donald Trump kvar vid makten. Det var ett försök till revolution och statskupp.

I Sverige har kommentarerna från början varit entydiga.

Aftonbladets ledarsidefchef Anders Lindberg skrev på tvåårsdagen av händelserna att det var ett försök till statskupp – och hävdar att SD kan komma att försöka genomföra samma sak här.

Sveriges Radios USA-expert Ginna Lindberg har i program efter program förklarat att det som hände var ”ett hot mot demokratin” och att det som nu måste göras – och ännu inte är gjort – är att fastställa att Donald Trump var ansvarig för händelserna.

Moderaten Mikael Odenberg såg med fasa på protesten 6 januari och ville resa ett monument över dem som dog den dagen. Det spelade mindre roll att av de fem döda var en polis och fem demonstranter – deras död hade fått USA att nyktra till menade Odenberg, och inse att – förstås – ”demokratin var hotad”.

Och så där låter de fortfarande i medierna och från politiker när händelsen kommer på tal. 6 januari innebar att helvetets portar öppnade sig, men som tur var gick det att stänga dem.

Men nu har den amerikanske journalisten Tucker Carlsson i sitt program visat bevakningsfilmer från händelserna.

Kommer ni ihåg Jacob Chansley? Inte? Men ni minns säkert honom under det namn han fick 6 januari: schamanen. I tidningar och nyhetssändningarna kom bilderna på den barbröstade, kroppsmålade mannen iförd en hornförsedd pälsmössa att symbolisera alla dem som tog sig in i Kapitolium.

På de filmer Tucker Carlsson visar ser man hur schamanen Chansley vandrar i kongressbyggnadens korridorer åtföljd av två poliser som hjälpsamt visar honom runt. De hjälper honom till och med in i senatskammaren när dörren visar sig vara låst.

Försök har gjorts att försvara kongressvakternas agerande med att de försökte lugna ner situationen, att de inte ville den skulle urarta till våldsamheter. Men som filmerna visar borde det inte varit något problem för vakterna att övermannan schamanen – dessutom passerar de och schamanen under sin promenad ytterligare sju vakter – som inte tar någon notis om honom.

”Schamanen” Chansley har dömts till fyra års fängelse efter händelserna, och i en telefonintervju med Tucker Carlsson förklarar han:

– Det enda jag verkligen ångrar är att jag trodde att allt var lugnt när vi vinkades in av poliserna.

Carlsson har utlovat ytterligare fem program som ska visa att den officiella bilden av vad som hände 6 januari är falsk, och att Demokraterna har skapat den för att framställa sig som offer vars valda politiker svävat i livsfara. På så sätt vill man vinna sympatier för sig själva och väcka avsky för dem som tog sig in i kongressbyggnaden, och därmed också minska stödet för Trump och varje annan upptänklig motståndare till Demokraterna.

Men det finns ett annat möjligt sätt att se på händelserna – och det är att om det nu skulle vara så att Demokraternas beskrivning av händelserna 6 januari 2021är korrekt – så är det inget konstigt med det. Om det var på det viset att Kapitolium stormades av en pöbelhop vore det helt i linje med hur det en gång i tiden gick till när USA frigjorde sig från England.

Heliga dokument

Den amerikanska självständighetsförklaringen och konstitutionen betraktas på något sätt i USA som dokument som är heliga, och som man måste uttolka när man ställs i nya situationer så att man inte handlar i strid med vad som var de så kallade grundlagsfädernas åsikt och avsikt.

Den statusen har dessa dokument dessutom i hela västvärlden – inte bara i USA, de betraktas som en födelseattest för demokratin och den moderna världen.

Bilden finns där av djupsinniga män som samlas och diskuterar hur en bra stat ska organiseras; Jefferson, Franklin, John Adams, John Jay, Madison, Hamilton och några till. De enas kring dokumenten, dessa sprids till kolonisterna, lusten till frihet väcks och den amerikanska revolutionen bryter ut och George Washington för den till seger.

Men så såg inte verkligheten ut konstaterar historikern Stacy Schiff i sitt nyutkomna verk The Revolutionary: Samuel Adams.

Namnet Samuel Adams är väl numera mest känt på grund av bryggeriet som bär hans namn. Hans namn kommer annars mycket sällan upp i de mer högstämda beskrivningarna av den amerikanska revolutionen. Schiffs biografi förklarar varför: det går inte att omvandla Adams till en djupsinnig och samtidigt handlingskraftig renässansmänniska som Jefferson, Franklin eller John Adams.

Samuel Adams var rå, oborstad, fräck, framfusig, förförisk, ständigt skuldsatt och inte så noga med sanningen – det senare är en tillgång för en person som Adams, för det gör det lättare att komma ur de olika knipor man försätter sig själv i. Att kunna svarva till en lögn så den framstår som en sanning är också en utmärkt egenskap för den som vill elda massorna och till exempel göra revolution.

Den mot britterna lojale guvernören i Massachusetts kallade Adams ”kaosets Machiavelli”. Adams levde ett kaotiskt liv, skapade kaos omkring sig – men just detta kaos skapade han på ett organiserat sätt. Han skrev mängder av artiklar som hetsade mot britterna, och använde sig av mer än 30 olika pseudonymer – och han byggde till och med upp vad som närmast var en nyhetsbyrå för att sprida anti-brittiska nyheter i kolonierna. Det var inte på det viset att Adams direkt ljög i sina artiklar – men han var en överdrifternas mästare, och minsta lilla brittiska åtgärd utmålades som ett dödligt hot mot kolonisternas frihet och liv.

Han hängde ut personer som arbetade i den brittiska administrationen, och affärsmän som var lojala mot den engelske kungen – och artiklarna ledde ofta till att dessa personers hem stormades och vandaliserades – de som gjorde detta var ofta lite extra uppeggade av möten med Adams som gärna rörde sig i krogmiljö och höll tal, och bjöd laget runt. Intressant nog riktades pöbelhoparnas attacker ibland mot individer som Adams var skyldig pengar – kanske tyckte han att han kunde passa på och sanera sin egen ekonomi medan han ändå var igång med att mana till upplopp.

När de tretton staterna deklarerar sin självständighet 1776 har Adams i mer än tio år organiserat upplopp – i Boston och i andra städer i kolonierna. De som deltar i stormningar, plundringar och våldsamheter är oftast samhällets olycksbarn – de som anser att allt är den engelske kungens fel, och som eldade av öl och obegripligt alkoholstark cider tycker det är dags att göra upp.

Undergrävande arbete

När Jefferson och andra lämnar sina gods för att formulera en deklaration om varför kolonierna har rätt att styra sig själva, är det till stora delar Adams undergrävande arbete som skapat den ständigt eskalerande spänning som till slut gjort situationen ohållbar.

Men som Schiff konstaterar – den verkliga Samuel Adams har försvunnit ur de officiella historieskrivningarna. Adams var en asket, som struntade i all form av bekvämlighet, brydde sig inte om sin klädsel eller sitt utseende – det viktiga var att han hade pengar till att trycka sina tidningar och till att bjuda dem som lyssnade på honom på sprit och öl.

Om han för tankarna till någon i nutida amerikansk politik är det nog Steve Bannon.

Även om Adams nästan helt försvann ur historieskrivningen efter revolutionens seger försvann han inte ur historien. Han blev guvernör i Massachusetts – med det uttalade målet att delstaten skulle bli ett ”kristet Sparta”, där både marknad, religionsutövande och individens frihet var reglerad. När han fick makt visade sig den revolutionäre flåbusen vara en typisk puritan.

Studerar man biografierna över Samuel Adams och historiska verk om perioden ser man hur författarna redan i slutet av 1800-börjar förtala Adams, något som sedan under 1900-talet övergår till att man drastiskt förminskar hans betydelse. Oftast nämns han till slut knappt alls.

I brittiska historikers verk ser man däremot hela tiden en mer klarsynt bedömning av Adams betydelse – där finns förakt i beskrivningarna, men också en fruktan – de förstår vilken formidabel fiende han var.

Så när vi ser tillbaka på det som hände 6 juni 2021 finns det två möjliga förklaringar:

Den ena är att det var en demonstration till stöd för Trump som utvecklades på ett sätt som regisserats av personer i det Demokratiska partiet.

Den andra är att vi såg en upprepning av det som utspelade sig i Boston och andra amerikanska städer på 1760-talet.

Eller så var det både och.

Vill man moralisera över Samuel Adams och hans metoder bör man betänka att han var en mycket moralisk man – vilket tiden som guvernör visade på gott och ont. Men han såg på det brittiska styret som en regim som upprätthölls med hjälp av en allomfattande lögn, och av kolonisternas passivitet och foglighet.

Ville Adams vinna var det för honom inte därför så mycket en fråga om att säga sanningen utan att säga sådant som gjorde människor beredda att gå till attack mot britter, och han fann att det var de enkla vardagliga besvärligheterna som retade folk mest, och om han kunde koncentrera sig på dessa besvärligheter, och utmåla dem som resultatet av onda personers handlingar, och nämna dessa personer vid namn och peka ut var de bodde … då kunde något hända.

Vilket det också gjorde …

Stötta Morgonposten

Den fria pressen krymper för varje år som går. När den gamla annonsfinansieringsmodellen inte längre är lönsam väljer allt fler nyhetsredaktioner att vända sig till staten för allmosor och bidrag eller säljer tidningen till globalistiska storbolag; ofta både och. Oavsett blir resultatet detsamma: en slätstruken och agendadriven journalistik där sanningen inte länge står i fokus.

Morgonposten har privilegiet att fortfarande kunna rapportera fritt och oberoende om världshändelser utan att riskera bli tystade. Men för att kunna fortsätta vårt viktiga arbete förlitar vi oss på våra läsares genirositet som är beredda att betala för nyheter.

Om du också vill vara med och stötta Morgonposten är det bästa sättet att prenumera på EXTRA! för bara 99 kr/månaden. Förutom att du hjälper oss att fortsätta driva Morgonposten får du även tillgång till exklusiva reportage, dokument, domar, landets mest intrerssanta kommentarsfält samt vårt anonyma forum där du kan diskutera nyheterna vidare.

premumerera på EXTRA!
Boris är chefredaktör för Morgonposten.