Förlusten mot Frankrike sved rejält för landslaget, man ville verkligen spela finalen på hemmaplan – men man har en spännande framtid att vänta sig, en spelartrupp med både spets och bredd, samtidigt som man dragit in stora pengar på publiksuccén

Sverige och Polen arrangerade handbolls-VM tillsammans. Det var uppdukat för fest, och kvartsfinaler och framåt spelades på Tele2 Arena i Stockholm. Men, för värdnationen tog det slut i semifinalen mot Frankrike. Sedan förlorade man bronsmatchen mot Spanien. Ärkerivalen Danmark stod som segrare med sitt historiska tredje raka VM-guld. Var detta trots allt ett uppsving för svensk handboll?

Sveriges resa i turneringen började i grupp två. Där ställdes man mot Ungern, Island, Portugal, Brasilien och Kap Verde. Man vann samtliga sina tre matcher i Huvudrundan, inför storpublik i Scandinavium i Göteborg. Dessförinnan hade man i första gruppspelet slagit man Kap Verde, Uruguay och Brasilien.

Stämningen byggdes upp, självförtroendet ökade. Att lyfta VM-pokalen på hemmaplan i huvudstaden var det givna målet.

I kvartsfinalen stod Egypten för motståndet. 16 215 hade tagit sig till Tele 2 Arena för att ge sitt stöd. Man vann med 26–22 och målvakten Palicka gjorde en mycket bra andra halvlek.

– Jag är glad och tacksam över att vi inte lämnar vår process och står i en semifinal, sade Palicka till Expressen.

I första halvlek hade Jim Gottfridsson, storstjärnan från SG Flensburg-Handewitt, skadat fingret och fått utgår. Men man reste sig och kunde säkra semifinalplatsen ändå.

I semifinalen väntade Frankrike. Ett erkänt bra lag, som blev numret för stort för Sverige. Gottfridsson saknades fortfarande, något som kan inneburit en rejäl nackdel för hemmanationen. Man förlorade första halvlek med 16–12, och totalt med 31–26.

– Vi förlorar mot ett klart bättre lag. De har matchen från start till mål, sade assisterande tränare Michael Apelgren till SVT.

Samtidigt slog man publikrekord med 19 128 åskådare på plats. Nästa rekord kom i finalen mellan Danmark och Frankrike, 23 050.

Men, luften hade vid det här laget gått ur laget. Målet var ju finalen, inte bronsmatchen. Bronsmatchen mot Spanien förlorade man också, med 36–39. Man avslutade således turneringen med två tunga förluster.

Patrik Ekwall bevakade turneringen för Expressen och beskriver resultatet som ett misslyckande. Han menar att Sverige blev ut-coachade i både semin och bronsmatchen. Ledande nationer kan störa Sverige taktiskt, och då har vi inget att kontra med. Man klarar lag som Island, Egypten och Ungern bra. Men mot stornationerna saknar man nästa växel.

Han påpekar också att fyra i VM är bra, men man vann EM i fjol och kom tvåa i förra VM. Högre krav måste ställas. Dessutom gjorde man flest mål mot Spanien än något annat lag i turneringen, men förlorade i alla fall. Saknaden av Gottfridsson var inte större än att man inte satte försvarsspelet ordentligt.

Vad gäller arrangemanget har man fått både ris och ros. Dyra biljettpriser och att man trots publikrekord ändå haft tomma stolar under vissa matcher. Svensk handboll får tack vare turneringen ett överskott på över tio miljoner kronor. Det fick man för EM 2020, och nu har man sålt betydligt fler biljetter.

Dessutom väntar VM igen i vinter, för damer. Värdstäder är Malmö och Göteborg, medarrangörer är Danmark och Norge.

För landslaget ser framtiden ändå bra ut, med en femma som sämsta placering under de fyra mästerskapen under Glenn Solberg. Det var i OS 2021.

Laget har både bredd och spets, med flera bra målvakter utöver Palicka. Och utespelare som kan ta fler kliv i landslagsspelet.