Könens kamp kring kärran: Män vill ha en bil de kan bli förälskade i och smeka; snygga former, feta fälgar och kaxig front – kvinnor vill ha stora, säkra, och praktiska bilar med rejäla bagageutrymmen! Vem tror ni vann när Ramona och maken skulle välja?

Väljer man bil beroende av kön? Efter många år i bilbranschen har jag sett tydliga skillnader på hur män och kvinnor resonerar om bilar, och hur prioriteringarna ser ut vid bilköp. Jag tror att valet av bil sitter djupt rotat i vår biologi, vilket gör det lite extra intressant.

För ett tag sedan skulle jag och min man köpa bil, och varje kväll när barnen somnat låg vi med varsin mobil och pepprade varandra med länkar till diverse bilannonser. Skillnaden var tydlig. Jag valde praktiska bilar med stora bagageutrymmen, som såg stora och säkra ut. Ofta var de på gränsen till fula, men det kändes sekundärt. Min man fastnade enbart  för bilar med snygga former, feta fälgar och kaxiga fronter.

Ska du ha ett jäkla kuttersmycke, eller en bil? utbrast jag efter att min man hade skickat den tionde Mercedes-coupén. Jag förnekade inte att den var vacker, men det smickrande utseendet överskuggades av ångest. Jag sår intryckta barn i ett trångt baksäte. Jag såg geggiga stövelavtryck när barnen pressar benen mot stolsryggarna. Jag såg kladdiga klubbor kastas, och uppretade föräldrar med kaninpuls. Vi skulle behöva stanna på en rastplats varje gång barnen ville ha en majskaka, och varje bilresa skulle innebära ett neurotiskt gnuggande med tvättlappar. Vi skulle behöva parkera längst bort från affären för att undvika rädslan för dörrslag – för att inte tala om skräckscenariot med rasande barn som kastar skateboardar på motorhuven. För mig är det viktigt med en bra stämning, att alla ska vara glada. Jag sopar gladeligen mattan för att skapa ett lyckligt familjeliv. Jag har hellre en ful familjebil med lite skavanker, men som bidrar till ett praktiskt, tryggt och avslappnat liv utan onödigt bråk och ångest. Typiskt kvinnligt? Ja, jag tror det.

Det har gjorts undersökningar på hur vi väljer bil beroende på kön. Kvinnor föredrar bensinsnåla bilar som ska vara säkra att ha barnen i, med bagageutrymme plats för barnvagn och matvaror. Praktiskt och användbart. Män däremot föredrar snabba bilar med många hästkrafter, bilar som sticker ut ur mängden och som gärna låter lite extra. Jag tror till och med att bilar med snygga kurvor och former stimulerar belöningssystemet, på liknande sätt som en attraktiv kvinna.

Jag jobbade en gång som kundmottagare på Lamborghini i Stockholm. En gottebutik full med muskelbilar som speglar prestanda och yta, framför praktisk funktion. De flesta kunder var män. Några kom dit för att bara titta, smeka, provsitta och drömma, medan några hade plånbok för att köpa. Vad alla hade gemensamt var ett passionerat intresse för bilen. När de fönstertittat en stund, trampade de in genom entrén tillsammans med sin testosteronfyllda aura. Pupillrarna var stora och ögonen flackade mellan bilarna. Det gav mig förnimmelser från ungdomens helger ute på nattklubbarna. Uppiffade tjejer vart man än såg, och män med ögon som förvirrades av det vackra utbudet på dansgolvet.

Jag lyssnade på en intressant föreläsning av psykiatrikern Jordan B Peterson, som också är intresserad av bilar. ”Varför har bilarna utrustats med två strålkastare och inte tre?” nämner han som exempel. Bilar har ansikten, och designers är väl medvetna om det. Två strålkastare liknar två ögon som tittar på dig. Är de dessutom inramade med en kaxig front, ökar det aktiviteten i belöningssystem och bjuder in till vidare kontakt. Kombinera detta med sexiga kurvor och ett välputsat yttre, och varför inte en schysst nybilsdoft i kupén? Vinner man sin drömbils gunst kan man visserligen inte så sin vildhavre i avgasröret (eller?), men det ger dig kontinuerliga dopaminkickar och kanske även ett kuttersmycke att visa upp.

Även kvinnor attraheras av snygga bilar och attraktiva ”bilansikten”. Bland mina tävlingsbilar tyckte jag att min Supercar-Scirocco var klart snyggast. Kattlika ögon som inramades av en kaxig front, och med en uppkäftig svart kaross som förenades med ett smickrande kjolpaket. Men för mig är det mest en bonus om bilen är snygg – det är ingen avgörande faktor vid bilval. Och så verkar det vara för de flesta andra kvinnor.

Så hur gick slaget om familjebil? Jag vann. Det blev en ganska anskrämlig men praktisk Citroën C5 med luftfjädring. Min man beklagar sig regelbundet över hur tråkig och ful den är, men hans bitterhet övervägs av den avslappnade attityden när han langar majskakor till baksätet. Och jag känner mig väldigt nöjd när jag får plats med såväl sparkcyklar som matkassar i bagageutrymmet, och vi tar oss fram komfortabelt och säkert. En bil som känns praktisk och trygg – precis som en bra partner. Jag har nämligen lärt mig med åren, att efter några åk spelar utseendet inte någon större roll.