The Crowns nya säsong visar upp kungligheterna som obegåvade och känslomässigt störda – har fått hård kritik redan innan premiären, men verkligheten var värre med SERIEOTROHET, FÖRLUPNA FÖRÄLDRAR samt prins Philip och frågan: VEM ÄR FAR TILL ALLA BARNEN?

Femte säsongen av Netflix succéserie The Crown har premiär i dag. Förhandskritiken har varit hård – många tycker att serien framställer kungligheterna i alltför dålig dager. Trögtänkta, lata, känslokalla eller hysteriska.

Men vår skvallerskribent Josefin tycker att serien är ganska snäll och oförarglig jämfört med verkligheten.

Vi har bett henne följa serien, och skriva om huvudfigurerna – och vad vi egentligen vet om dem.  I dag handlar det om prins Philip.

Det vi kommer att få se i den nya säsongen av The Crown är till innehållet lite småsjabbigt; otroheter och småskurna bråk, och så alla dessa vuxna som inte riktigt förstår vad de egentligen ska göra av sina liv. De vet förvisso att de är drottningar, drottningemåler, prinsar och prinsessor men verkar inte riktigt nöjda med det, det är som om de inte riktigt vet vad de ska ägna sig åt. De har en roll att spela, men spelar de någon verklig roll i samhället, undrar de? Och denna grundläggande förvirring gör att de inte klarar av sina mer vardagliga roller som far, mor, make och fru. Resultatet blir en familj och en släkt som inte ens den mest giriga psykolog skulle ta sig an för gruppterapisessioner – vad som än betalades i arvode.

Nu går serien in i 1990-talet, och blir därmed ofta berättelsen om Diana – och än en gång avhandlas därför de sista åren och döden för vad som var en av förra seklets mest bortskämda och förvirrade personer.

Problemet med The Crown är att vi får tredje klassens skvaller, inte andra klassens, och definitivt inte första klassens skvaller. Se bara på prins Philip – det har i tidigare säsonger funnits antydningar om att han haft affärer med andra kvinnor.

Ingrid Sewards ”Prince Philip Revealed” (2020), är en mycket gedigen genomgång av rykten som finns om de affärer Philip sägs ha haft. De affärer som försiktigt antyds i de tidigare säsongerna – som den med den framstående ryska ballerinan Galina Ulanova finns det inga som helst belägg för enligt Seward. Det finns inte ens skymten av bevis för att de två ens möttes i något som helst sammanhang. Och även om Philip var känd som en framstående, och ibland (enligt äkta makar till hans danspartners) lite väl närgången, dansör så var han totalt ointresserad av balett; liksom av alla andra former av kultur. Philip föredrog sportiga tjejer som han kunde segla, jaga och köra hästekipage med. Men det är lite typiskt The Crown – man kör med skvaller som inte kan beläggas för att det inte ska bränna till alltför mycket. Man  glider förbi de riktiga skandalerna.

Men i den femte säsongen tar man ett litet språng i beskrivningen av Philips förmodade snedsprång. Då dyker Penny Romsey upp i handlingen, eller om man ska vara ordentlig och följa protokollet så möter vi Penelope Meredith Mary Knatchbull, Countess Mountbatten of Burma. 32 år yngre än Philip, lång, blond och sportig kommer hon i rampljuset i början på 1990-talet när hon blir Philips partner i tävlingar med häst och vagn. Men de hade känt varandra långt dessförinnan – och familjerna stod varandra nära. Pennys make Norton Knatchbull var sonson till lord Louis “Dickie” Mountbatten – och Philip växte upp med ”Dickie” som vårdnadshavare (eftersom mamman var intagen på mentalsjukhus och pappan spelade bort familjens pengar i Monte Carlo).

Sedan ett tiotal år diskuteras ofta den märkliga likheten mellan Pennys dotter Alexandra och prins Philips barnbarn William. Kan det vara så att …?

Alltså: Philip blir gudfar till ”Dickies” sonson Norton, och 1972 möter Philip Penny – som kommer att bli Nortons blivande fru – på en hästpolomatch. Trassligt? Då kanske vi inte ska ta upp att Philips son prins Charles var best man på sin nära vän Nortons bröllop med Penny. Eller att prins Charles också var den som förde Nortons (eller var det Philips) dotter Alexandra till altaret 2016. Vänta, prins Charles? Ska det inte vara pappan som för dottern till altaret? Vad man vet är att Alexandra inte ville att Norton skulle föra henne till altaret eftersom deras relation varit dålig alltsedan pappa Norton 2010 förlöpte hemmet och rymde till Västindien med en modedesigner. Efter några år ville han försonas med Penny och komma hem – och det fick han också men han fick inte bo i huvudbyggnaden utan i en lada som gjordes om för att husera honom. Under hela den tid Norton drack rom&cola i Västindien fanns Philip vid Pennys sida som ett stöd.

Alternativet att låta Philip föra Alexandra till altaret var nog aldrig på tapeten – alla inblandade var nog medvetna om att det skulle satt än mer fart på ryktena om vem som var den verkliga pappan. Så nu fick det bli vad många antog var Alexandras halvbror som förde henne till altaret.

Prins Philip blev med tiden gudfar åt mer än 50 barn – frågan är hur många egna, biolgosiak barn han egentligen fick.

Det finns fler barn om vilka det ryktas att det är Philip som är den verkliga pappan.

Tillsammans med sin barndomsvän, den grekiska sångerskan Hélène Cordet ryktas det om att han fick sonen Max (som han är gudfar till). Philip kom att bekosta en stor del av Max skolgång – vilket fick än mer fart på spekulationerna – som annars ofta utgick från att Max var tämligen lik Philip. Max själv har i vuxen ålder förnekat alla sådana rykten.

Tysk detektiv

Andra försöker istället göra allt för att bli erkända som Philips barn utanför äktenskapet. Dit hör den tyske privatdetektiven Günther Focke som hävdar att Philip förförde hans mamma, servitrisen Marie-Karoline under den tid Philip var stationerad i Tyskland. Günther har skrivit två böcker i ämnet, och brukar hänvisa till likheten mellan honom själv och prins Charles. Och det ska villigt medges att öronen är lika. Men det här skedde ju innan Philip blev prins och gifte sig med vad som skulle bli drottningen av England.

Seward räknar i ett annat av sina verk om de brittiska kungligheterna upp en lång rad kända kvinnor som Philip sägs ha haft affärer med som till exempel Katie Boyle, Merle Oberon, Anna Massey och Daphne du Maurier – och så kan det ha varit säger Seward, men konstaterar att det inte finns några säkra bevis. Själv ställer jag mig tvivlande till affären med Daphne du Maurier. Philip föredrog väsentligt yngre, sportiga kvinnor och var inte intresserad av kultur. Att han skulle haft en förbindelse med en kvinnlig författare som var äldre än han själv låter mindre troligt.

Men låt oss avrunda med en av de mer märkliga affärer Philip sägs ha haft vid sidan av – den med Susan Ferguson. De möttes på grund av Philips intresse för hästpolo. Susan drev en exklusiv hästpoloklubb tillsammans med sin make Ronald, som var god vän med Philip. Det var i början på 1960-talet som Susan och Philip möttes, och rykten kom genast i omlopp i den brittiska adeln, och i pressen genom vaga antydningar. Men affären kom efter några år att hamna i skymundan eftersom Susan drog från sin familj och rymde med en argentinsk polospelare till dennes hemland. Kvar blev Ronald med tre barn att uppfostra.

Jeffrey Epstein

Ett av dem, lilla Sarah, kom senare att gifta sig med prins Andrew och bli hertiginnan av York. Föreställ er prins Philips min när unge Andrew kom hem med dottern till en av Philips gamla älskarinnor. Möjligen kan det ha varit orsaken till att Sarah och Philip aldrig tålde varandra – det är allmänt omvittnat att de inte ens kunde vistas i samma rum, och att Philip avskydde henne från första början. Kanske spelade det  också in att Sarahs mamma hade ratat honom – och Ronald – för en argentinsk polospelare.

Många har kommenterat att Sarah har tagit lätt på anklagelserna mot den före detta maken prins Andrew för att han skulle ingått i pedofilhallicken Jeffrey Epsteins innersta krets – men det är för att de inte känner till att hon är van och härdad. Hennes pappa Ronald orsakade en stor skandal när det avslöjades att han var medlem av en herrklubb som egentligen var en förtäckt bordell och där medlemmarna kunde få varje tänkbart önskemål tillfredsställt.

Det hela väckte sådant uppseende att krav väcktes på att Ronald skulle sparkas från ledningen för poloklubben, och han vädjade till Philip för att denne skulle hjälpa honom behålla posten.

Philip vägrade.