VM i Dieppe – må den bäste armbrytaren vinna!

Nu var det dags för tävlingen som världen har väntat på! Nu var det dags för VM i Armbrytning, som hölls 26 september till andra oktober, i den vackra staden Dieppe i Frankrike. Som brukar vara känt för att vara romantikens land. Ett land där man tar sin käraste, för att tillbringa en romantisk stund, kom nu bli ett slagfält. Där vi armbrytare kom från alla världens hörn för att slåss om den största titeln man kan bära, världsmästare!

2019 var det senaste världsmästerskapet, vi i Sverige tävlade i, för att vi inte kunde fara till VM i USA 2021, för att Europa var utestängda från landet. Men nu när restriktionerna har släppt, så kommer Sverige att slå till med det svenska stålet, med styrka och järnvilja!

Detta VM var symboliskt då tävlingen anordnades i Dieppe, en stad som ligger i Normandie, känd för D-dagen. Under vistelsen där, så kunde man känna atmosfären av att just här, pågick en av de blodigaste striderna under andra världskriget.

Monument av de tappra som var här och kämpade mot nazisterna. Att ha tävlat på ett ställe, där ett historiskt slag ägde rum, har en viss symbolism. För att vi armbrytare går i strid för att bli världsmästare och det kunde inte vara på ett mer passande ställe, där den fria världen kämpade mot tyranni och för bättre tider.

Elin Janeheim, fyra guld och krönt VM-drottning!

Medan jag var där för att tävla, och kollade på de häpnadsväckande matcherna, var det en armbrytare som stack ut från mängden, och det var Elin Janeheim. Tjugoåringen från Sorsele som bryter för Storuman Armsport. Fokuset som hon hade i sin blick, var jämförbart med en lejoninna, som spanade längst savannen efter sitt nästa byte.

Jag har haft äran att följa hennes träningsresa från SM tills VM, och den har varit väldigt kul. Elin är det största praktexemplet att om man verkligen vill bli bra, så kolla på hur hårt Elin tränar. När det var dags för henne att tävla, så var det som att lejoninnan hittade sitt byte, smög in för att gå in för anfall och när startsignalen gick, så for hon snabbt ner till kudden och motståndarens hand följde med, och det var så under hela tävlingen.

Ingen kunde rubba henne den veckan, absolut ingen. Det resulterade med fyra VM-guld, vilket har aldrig gjorts förut inom svensk damarmbrytning, någonsin.

Fia Onelius är fjortonåringen som tog världen med storm

En annan som verkligen fångade aftonen på VM, var fjortonåringen från Aktiv Armsport, Fia Onelius. Fia är bara fjorton år gammal och hoppade upp två klasser (U21 -63 och Senior -57) för att få motstånd och hon lyckades över all förväntan vinna två silver i vänster och två brons i höger arm.

Att som fjortonåring ta medalj i två andra ålderskategorier, är något helt häpnadsväckande.

Under min tid, så har man sett tusentals matcher, men inte sen Elin Janeheim, har jag sett en fjortonåring som hoppar upp till Pro-klassen och nästan vinner.

Anthony Hope, hoppets vägvisare

Denna är bland de mest inspirerande, häpnadsväckande armbrytarna jag har fått se, och han är ingen annan än Anthony Hope, armbrytare från USA. Han gjorde något som betraktades omöjligt i många armbrytares ögon, och det var att han vann Disabled Stående och Senior-klassen, enarmad!

Han fick sin hand in i en köttkvarn och har fått vara enarmad ända sen dess. Hur han lyckades bryta arm, var att han har en specialgjord protes-arm som han vrider fast på handtaget på armbrytarbordet. Jag kan bara föreställa mig de utmaningar som har blivit kommit i hans väg, men att han går och vinner senior klassen i VM är inget annat än ett mirakel.

Han vann två guld och ett silver i Master -95, vilket är ett mäktigt resultat.

Jag kommer nu använda ett uttryck, som går in i karaktären Anthony, och det kommer låta rätt klyschigt. Men jag skulle inte använda det, om jag inte verkligen tyckte att det passade in i detta. Men Anthony Hope, med hans järnvilja, inspirerar hopp till oss alla.

Trots livets hemskheter som kastades mot honom, verklighetens knytnävar som slog ner han och kommer ha hinder för resten av livet, så visar han att hopp finns inom oss alla, om vi verkligen vill ha något i livet, så kan det bli verklighet.

Jag blev inspirerad, och många andra också. All respekt till Anthony Hope!

Matcherna som stack ut från mängden

Trots de häpnadsväckande matcherna som de svenska armbrytarna gjorde, så var det ett par stycken som stack ut, som fångade världens uppmärksamhet. Jag tänkte berätta om fyra för er läsare!

Matthias Schlitte från Tyskland, även känd som “Hellboy”, mannen med den massiva högern, fick se sin dröm gå i uppfyllelse. Att kunna kalla sig själv världsmästare efter sin dominanta vinst i -70 finalen mot Denis Pancu från Frankrike, efter att kämpat i arton år för att få den drömmen uppfylld.

Den glädje som visades i hans ansikte när han vann, var något som alla armbrytare kan relatera till. Ser fram emot att se vad Matthias har att erbjuda i framtiden, kanske jag och han kommer mötas då på VM-scenen? Bara tiden kan avgöra.

Det var många matcher på VM som var häpnadsväckande att se, där blod, svett och tårar var, men en av de som verkligen stack ut från mängden, var finalmatchen mellan fjortonåringen Fia Onelius och Sarah Lafond från USA.

Fia var obesegrad fram tills finalen, och hon var jättenära på att vinna finalen, men envisheten från Sarah var den avgörande faktorn som gjorde att hon inte kom hela vägen fram, men trots att Fia förlorade finalen, så har hon skrivit historia.

Att komma på Senior-pallen, redan som fjortonåring, har aldrig i mina år som armbrytare hänt förut. Fia kommer vara en superkraft inom internationell armbrytning och jag ser fram emot att se vad hon kommer göra framöver.

Corey Miller från USA, även känd i USA som “The Flash” för hans blixtsnabba reaktionsförmåga och styrka, gjorde en jättebra insats i en av de svåraste klasserna på VM, vilket var Senior -78.

Den match som avgjorde att han lyckades ta sig till pallen, var när han lyckades besegra världsmästaren Johannes Andersson, där han bröt ner honom efter en riktigt lång kamp.

Corey är en av USA:s bästa oavsett viktklass, så att ha en kamp med honom, är en status i sig.

Dubbelt trubbel är den liknelse man kan dra, när man pratar om Täger-tvillingarna från Tyskland, Jan och Fabian. De har varit en kraft inom lättvikts armbrytningen och visade än en gång att de är grindvaktare till världsklassen inom lättvikten.

Det var inte många i deras klass som kunde göra något med de, så om man har de i sin klass, då måste man vara med, annars förlorar man.

Den match som stack ut från de, var deras final i höger arm, där man kunde se hur jämn det är, men Fabian är den starkare i höger arm och Jan i vänster arm.

Armbrytargymnasiet fostrar atleter i världsklass

Många av deltagarna från klubben Storuman Armsport som var närvarande på VM, är och var vid ett tillfälle gamla gymnasieelever från Armbrytargymnasiet som är lokaliserat i Storuman, och det enda i hela Skandinavien som har armbrytning i sin studielinje.

Tränaren och landslagskapten Sebastian Sjödin, var där med sina elever Liam Bergström och Josef Eriksson, och båda två gjorde en jättebra insats för att vara sitt första VM. Armbrytargymnasiet har producerat många världsklassatleter, varav några av dem har lyckats skriva historia inom svensk armbrytning.

Sverige näst bästa nationen i världen

Av tjugoåtta nationer som var med från hela världen, så lyckades Sverige kamma hem topp tre i nästan alla kategorier, vilket är väldigt imponerande av Sverige att göra, och visar än en gång varför Sverige tillhör en av världens bästa Armbrytarnationer.

Poängräkningen går ut på att man tar från medaljörerna och räknar poängen därifrån. Om nu två lag har lika många guld, silver eller bronsmedaljer (beroende på placeringar). Följande poängsystem används:

Första plats – 10 poäng

Andra plats – 7 poäng

Tredje plats – 5 poäng

Fjärde plats – 4 poäng

Femte plats – 3 poäng

Sjätte plats – 2 poäng

Sjunde plats – 1 poäng

Tabell för nationernas totala prestationer

Tävlingsklasser: Junior U-15, Junior U-18, Junior U-21, Senrior, Masters, Grand-Masters, Senior-Grand-Masters, Ultra-Grand-Masters, Junior Disabled – Stående, Junior Disabled – Sittande, Disabled – Stående, Disabled – Sittande.

1. Polen (G: 31, S: 26, B: 15) – 649 poäng

2. Sverige (G: 28, S: 22, B: 18) – 597 poäng

3. USA (G: 21, S: 13, B: 9) – 393 poäng

4. Georgien (G: 9, S: 4, B: 4) – 151 poäng

5. England (G: 8, S: 6, B: 11) – 222 poäng

6. Frankrike (G: 8, S: 3, B: 4) – 149 poäng

7. Kanada (G: 7, S: 6, B: 4) – 163 poäng

8. Grekland (G: 5, S: 7, B: 3) – 133 poäng

9. Japan (G: 4, S: 2, B: 0) – 61 poäng

10. Tyskland (G: 4, S: 2, B: 0) – 56 poäng

11. Slovakien (G: 3, S: 6, B: 2) – 124 poäng

12. Finland (G: 3, S: 5, B: 5) – 120 poäng

13. Rumänien (G: 3, S: 3, B: 3) – 76 poäng

14. Ungern (G: 2, S: 1, B: 1) – 44 poäng

15. Indien (G: 2, S: 0, B: 2) – 38 poäng

16. Sydafrika (G: 2, S: 0, B: 2) – 32 poäng

17. Serbien (G: 2, S: 0, B: 2) – 30 poäng

18. Danmark (G: 1, S: 4, B: 3) – 75 poäng

19. Italien(G: 1, S: 4, B: 1) – 55 poäng

20. Azerbaijan (G: 1, S: 1, B: 0) – 17 poäng

21. Ukraina (G: 0, S: 1, B: 2) – 24 poäng

22. Malaysia (G: 0, S: 0, B: 0) – 6 poäng

23. Bulgarien (G: 0, S: 0, B: 0) – 5 poäng

24. Mali (G: 0, S: 0, B: 0) – 4 poäng

25. Irland (G: 0, S: 0, B: 0) – 1 poäng

26. Kyrgyzstan (G: 0, S: 0, B: 0) – 0 poäng

27. IFA (G: 0, S: 0, B: 0) – 0 poäng

28. Singapore (G: 0, S: 0, B: 0) – 0 poäng

Svenska medaljörer

Johannes Andersson – Silver Senior -78 V

Alexander Rådbring – Silver Senior -63 V

Hilda Granlund

Fia Onelius – Brons och Silver U21 -63, Silver och Brons Senior -57

Elin Janeheim – Dubbla U21 -70, Dubbla Guld Senior -70

Patrik Berg – Silver -86

Joseph le Pluart – Brons -86

Moa Renlund – Dubbla Guld +78, Dubbla Silver Senior +78

Sofie Davidsson – Brons vänster, Guld höger

Liam Bergström – Dubbla Brons U18 -78

Hilda Granlund – Dubbla Guld U15 -57

Anna Johansson – Dubbla Guld Master +78, Guld och Brons Senior +78

Emma Bråhn – Silver Senior -63

Camilla Kättström – Guld Master -78

Adam Johansson – Dubbla Guld U21 -70

Andrei Dublinski – Dubbla Brons U18 -86

Oscar Cronblad – Dubbla Guld +86 U18

Daniel Augustsson – Guld Master -70

Emmie Oskarsson – Dubbla Guld U15 -45

Kent Andersson – Brons och Silver Master -78

Anders Karlsson – Guld och Silver Grand Master -86

Börje Marklund – Brons Senior Grand Master +105

Jonny Jonsson – Guld och Brons Senior Grand Master -95

Jimmy Wahlman – Guld och Brons Master -95

Mimmie Silverloo – Silver Senior -78

Benny Pettersson – Silver och Brons Senior Grand Master -95

Gerhard Andersson – Dubbla Silver Grand Master -105

Torbjörn Reutergårdh – Dubbla Guld Senior Grand Master -86

Håkan Petscher – Brons Senior Grand Master +105

Otto Hellman – Dubbla Guld U21 -63

Anton Karlsson – Dubbla Silver U21 -86

Per Lind – Brons U21 -78

Peter Sundlöf – Silver och Brons Grand Master -86

Douglas Sandström – Dubbla Silver U21 -70

David Kristensen – Brons U18 +86

Erik Fahlgren – Silver Senior +105

Nästa äventyr för de svenska armbrytarna

Nu när VM är över, var kommer våra svenska armbrytare ta sig härnäst?

Nästa tävling det kommer är Bajen ArmBash i Stockholm den 19 november. Sedan Nordic Open i Köpenhamn den tjugofemte till 27 november, och Sveriges tuffaste juniortävling Luciadunken i december (mer info kommer).