Anna Lindberg hoppade av jobbet som förbundskapten för simhoppslandslaget i mars, efter 4,5 månader på posten. Nu berättar hon om skälet till avhoppet, att hon inte överens med verksamhetsutvecklaren Susanne Meckbach. Meckbach har lett en utredning som pekat ut Lindbergs mor, tidigare förbundskaptenen Ulrika Knape Lindberg, som en dålig ledare. Knape Lindberg var sportchef och förbundskapten i simhoppslandslaget i 16 år, till och med OS i Tokyo i fjol. Hon anklagas för att ha skapat en tystnadskultur.
Men tränarna i undersökningen har förblivit anonyma. Vem driver egentligen på en tystnadskultur i det här fallet? Och kan en dotter vara helt neutral i förhållande till sin mor? Enligt idrottsminister Anders Ygeman har en kultur importerats från nationer i öst där det lönar sig med ett “sjukligt beteende.”
Susanne Meckbach har genomfört en intern undersökning i Simförbundet, som SVT tagit del av. Där uppger 78 procent av tillfrågade tränarna att miljön inom svenskt simhopp är för dålig. Totalt deltog 32 tränare i undersökningen.
Man pekar på tystnadskultur och bristande ledarskap. Landslagsmiljön har uppfattats som strikt och kontrollerad. Vissa har varit rädda för att uttrycka sina åsikter, för att inte riskera förlora sin position.
Mycket av missnöjet riktas mot förra förbundskaptenen i simhopp Ulrika Knape Lindberg. Knape Lindberg var en framgångsrik simhoppare med ett OS-guld och två silver som främsta meriter. Hon är också mor till Anna Lindberg, som vunnit sex EM-guld, ett silver och tre brons.
Lindberg menar att Meckbach undersökning genomförts dåligt, och att olika frågor ställts beroende på vem som tillfrågats. Detta förnekar dock Meckbach. Lindberg menar också att hon och Meckbach inte delat värderingar och inte haft samma syfte. Hon anklagar samtidigt Meckbach för att fara med osanningar och hänga ut individer på ett dåligt sätt.
Hon är samtidigt öppen med att hon inte är helt neutral i frågan, som dotter till den som pekats ut. Men hon trycker på att Knape Lindberg varit mycket bra i sin roll som förbundskapten, och att det är i den som hon bedömer henne.
Knape Lindberg uppges ha styrt med järnhand. Men hon säger själv att hon inte känner igen kritiken som riktas mot henne. Hon förnekar också att det ska ha funnits en tystnadskultur.
Ulrika Sandberg är sportchef i simförbundet och känner inte heller igen kritiken. Hon säger att hon på ett generellt plan upplever att Knape Lindberg har lagt mycket tid och energi på att utveckla svensk simhoppning.
Knape Lindberg säger också att vissa blivit väldigt irriterade på henne när de inte blivit uttagna. Hon hänvisar till att det finns klara riktlinjer för uttagningar. Att ingen tillfrågad tränare gått ut offentligt och berättat är signifikativt, menar hon. Det finns orsaker till det som hänt, och att vara anonym menar hon å sin sida skapar en tystnadskultur. Hon beskriver sitt ledarskap som rättvist, och att hon alltid försökt hålla en konsekvent linje.
Svenska simförbundet säger sig ha fullt förtroende för Meckbach. Man menar att hon har stor kunskap och erfarenhet av att genomföra liknande granskningar. Från Simförbundets sida säger man också att man först samtal med Anna Lindberg innan hennes avhopp, och helst hade sett att hon valt att stanna. Men man respekterar hennes beslut.
Idrottsminister Anders Ygeman har uttalat sig till SVT om denna historia och andra granskningar av missförhållanden inom svensk idrott. Han säger att en delförklaring är gamla kulturer och influenser från nationer i öst.
Där har man haft en annan syn på ledarskap än vad vi traditionellt sett haft i väst. Och sedan har det väl tyvärr varit så att på elitnivå har det lönat sig med sjukligt beteende och därför har man inte gjort tillräckligt mycket för att stävja det här.
Ska man ta Ygeman på orden kommer fler talanger blomma ut och fler utöva sina sporter längre. När ledarskap som det Knape Lindberg misstänkts ha utövat, fasas ut.
Prenumerera för 99 kr/mån!