Beredd att offra trygghet och fikagemenskap för din åsikt?

Kan en person byta sida, eller frångå normerna utan att bli en paria? Bret Easton Ellis har försökt distansera sig från den mest galna delen av amerikansk identitetspolitisk vänster. Detta trots att han själv i princip enbart umgås med människor som inte drar sig för att jämföra Donald Trump med Adolf Hitler. I boken White försöker han reda ut begreppen, och analysera samtiden.

De senaste åren har fler och fler personer som är på den liberala sidan av politiken blivit dissidenter. En kultur av politisk korrekthet har sköljt över landet, och eskalerat efter att Donald Trump vann presidentvalet 2016. Ett exempel är “intellectual dark web”, en samling akademiker som vill värna om yttrandefrihet och god akademisk sed på högre lärosäten. Mindre nogräknade figurer som Jordan Peterson har också dykt upp, och skapat en personkult.

Ellis är en sådan person som länge försökt sätta kulturen och den fria konsten framför allt. Det tog till exempel till 2012 innan han definitivt kom ut som homosexuell. Innan var han tveksam till att etikettera sig, då han befarade att folk skulle tolka hans böcker annorlunda.

White har två övergripande teman, som länkas ihop. Dels är det en översikt över Easton Ellis karriär och hur hans syn på författarskapet i synnerhet, och konst i allmänhet, utvecklats. Men det är också en genomgång av hur det mediala landskapet förändrats, speciellt efter 2015 med Donald Trumps presidentkampanj.

Ellis föddes 1964 och slog igenom som författare som 21-åring med boken Less Than Zero. Han är mest känd för American Psycho som gavs ut 1991, den är en kritik mot en kultur fokuserad på materiell status, som han menar drevs på under Ronald Reagans tid som president. För filmpubliken är adaptionen av American Psycho mest känd, den kom år 2000 och Christian Bale spelade huvudrollen.

Donald Trump är också en inspiration till boken, men Ellis har en ganska kluven syn på presidenten.

Ellis beskriver sig själv som immun mot både beröm och kritik, och som förespråkare av yttrandefrihet och konstnärlig frihet. Han beskriver tendenserna till politiskt korrekt kultur som växte från 1980-talet och framåt, och väver ihop det med den eskalerande censurkulturen och hysterin kring Trumps presidentskap. Han umgås bara i kretsar med kändisar och överklassen i New York och Los Angeles, där han ofta träffar personer med en hysterisk avsky för Trump.

Han beskriver hur hans tilltro till medströmsmedia raserades inför valet 2016. Han beklagar att Milo Yiannopoulos stängdes av från Twitter, då han gillade hans stil, även fast han inte höll med om mycket av hans åsikter.

Ellis läser Breitbart och andra konservativa nyhetskällor, för att försöka få ett bredare perspektiv på debatten. Vänskapen med Kanye West håller han högt, och försvarar dennes förkärlek för Trump, och att vilja vara en fri konstnärssjäl.

Han beskriver den kritik han själv fått, både publikt och privat, exempelvis genom inlägg på Twitter som inte uppskattats. Hans pojkvän är en liberal judisk man i millenniegenerationen, som till en början var otroligt kritisk till Trump. Han kallas genom boken för “my millenial” och Easton Ellis säger sig ha en svaghet för just liberala judiska män, och denna pojkvän är hans andra längre förhållande med en sådan. Pojkvännen blir deprimerad och använder droger en period, på grund av Trump.

Han berättar om två olika kvinnor han känner, båda är i 70-årsåldern och tillhör den liberala eliten på östkusten. En är galen Trump-kritiker, och den andra säger i smyg att Trump är den bästa president hon upplevt.

Boken tror jag kan vara nyttig för personer som tillhör Easton Ellis samhällsklass och generation, ett sätt att se att det finns andra som sett igenom den liberala hysterin kring Trump, och som inte är en snöflinga som vill förbjuda åsikter. Ellis förespråkar en ”laissez-faire-inställning” till Trump.

Boken gav inga djupare analyser av det politiska läget, den var något pratig i stilen och Ellis var självförhärligande på sina ställen. Det sistnämnda kanske inte var helt oväntat. Boken kom ut innan Trumps valförlust, stormningen av Kapitolium och coronapandemin. Om det kommer en uppföljare blir det intressant att se om Ellis fortfarande vill, och kan, hålla en neutral position, och samtidigt kunna vara vän med folk i alla politiska läger.