USA:s högsta domstol rev 24 juni upp det nära 50 år gamla domslutet ”Roe mot Wade”. Amerikaner har inte längre en självklar rätt till fri abort sägs det i ledarkommentarer och debattinlägg.
Men är det så enkelt?
USA genomlider sedan drygt femtio år ett andra inbördeskrig. Och även om det inte förs med vapen utan med ord är det likt det första en strid om nationens själ. Frågan gäller om landet skall fortsätta vara en decentraliserad union eller bli alltmer lika europeiska nationalstater som Sverige och Frankrike. Den som det verkar eviga – och alltid explosiva – abortfrågan är en viktig front i det kriget.
För de flesta svenskar finns bara en acceptabel syn på aborter – att de måste vara helt fria. Allt annat är kvinnoförtryck och enbart religiösa dårar och amerikaner är emot kvinnors rätt att välja. Punkt. Låt oss därför börja med ett omskakande avslöjande: att Sverige har striktare abortlagar än många delstater i USA. Det är alltså svenskarna som är misogyna monster, inte jänkarna.
Även amerikaner har svårt att tro på detta. Den vänsterlibertarianske debattören Bill Maher – som alltid väl påläst – uttryckte nyligen förvåning över att många amerikanska abortlagar är liberalare än europeiska. Och att få Sverigeentusiastiska liberaler att inse detta är omöjligt. När frugan i förra veckan tog upp saken med en vänsterbekant, som tror att Sverige är vävt av guldtråd och silke, tog diskussionen genast slut. För så kunde – fick – det ju inte vara!
Då historien bakom detta är lång och komplicerad, låt oss ta den från början.
I takt med läkekonstens utveckling på 1800-talet blev aborter i USA, som i alla andra västländer förbjudna. Orsaken var dels att de var farliga, dels att de ansågs omoraliska. Många inte minst över- och medelklassföräldrar som ångade om hur ogudaktiga aborter var valde dock ofta den etiska smäleken av att låta ogifta döttrar genomgå aborter framför den sociala skymfen att låta dem visa sig på tjocken offentligt.
I början av 1900-talet började därför abortlagstiftningen att anpassas till verkligheten. I Sverige godkändes aborter av medicinska, humanitära och rashygieniska skäl 1938. Sådana förblev likväl skambelagda tills efter andra världskriget och speciellt så i det religiösa Amerika. Här borta mjuknade allmänhetens syn på p-piller och aborter inte på allvar förrän omkring 1970, då hippieepokens fokus på rätten att röka, kröka och göka vad och vem man ville gjorde frågan om bägge akut.
Vilket för oss till Roe mot Wade, det domstolsutslag som gjorde aborter lagliga.
I USA hade historiskt delstaterna beslutat om aborter skulle vara lagliga, olagliga eller något däremellan. Lagarna skilde sig därför åt från strikt förbjudna till mer eller mindre fria. I januari 1973 slog dock högsta domstolen fast att aborter var en ”fundamental rätt”. Och när amerikanska HD sätter ner foten i frågor på detta sätt blir de nationella angelägenheter och både den federala regeringen och delstater måste följa dess rekommendationer.
Men även om aborter med detta formellt blev en juridisk och inte politisk fråga landade den likväl på politikers bord. Högsta domstolen släppte dem nämligen inte helt fria. Domarna slog istället fast att abortlagar, både på nationell och delstatlig nivå, måste väga riskerna för kvinnan mot fostrets utvecklingsgrad och barnets chans till överlevnad utanför livmodern.
Som vägledning utgick domarna från graviditeters tremånadersperioder. Under den första av dessa trimestrar får varken nationella eller delstatliga politiker förbjuda aborter då riskerna för kvinnan är små och fostret bara är en klump celler som inte kan känna smärta. Kvinnors rätt att välja abort är alltså under denna period absolut. Under de två senare perioderna kan dock rätten till abort begränsas i takt med att riskerna med ingreppet ökar för kvinnan och fostret utvecklas till en fullvärdig människa.
“Rätt till privatliv”
Rätten till abort i USA blev med detta i ett slag nästan friast i hela världen. Skillnaden var – exempelvis jämfört med Sverige, som året efter antog en abortlag som i princip sa samma sak – dock att beslutet inte föregåtts av en offentlig debatt och att lagen inte skrivits av politiker utan icke-folkvalda domare. Dessa hade dessutom baserat beslutet på en lös skrivning om före detta slavars ”rätt till privatliv” i ett tillägg till den amerikanska konstitutionen från tiden efter det amerikanska inbördeskriget.
Detta innebar att både abortförespråkare och motståndare kunde hävda att domstolens tolkning antingen var för snäv, för bred, eller helt enkelt orättfärdig (eftersom tilläggets författare aldrig ansåg att deras skrivning en dag skulle appliceras på aborter). Och då de flesta demokrater blev abortanhängare och republikaner motståndare blev det hela omgående en het politisk stridsfråga.
Aborter blev också en symbolfråga i det bredare kulturkrig som gällde om USA skulle bli mer som Europa eller ej,
som rasade mellan vänster och höger sedan 1960-talet. Samt etisk, moralisk och känslomässig kryptonit. Medicinska framsteg hade nämligen redan 1973 gjort att foster tidigt kunde räddas till livet utanför moderns kropp. Och det har därför aldrig fattats vittnesmål om aborterade foster som skriker, rör på sig i avfallshinkar långt efter ingreppet, et cetera.
Debatten har härför inte sällan gällt sena aborter, vilka i takt med medicinska landvinningar blivit en allt svårare fråga. Det finns nämligen de som av rent ideologiska skäl vill att även så kallade extrauterala aborter skall vara fria. Sådana innebär att en kvinna kan begära abort fram tills förlossningsvärkarna startar (eller till och med efteråt). Vilket i sin tur betyder att läkare, för att inte bli anklagade för barnamord, måste dra ut barnet halvvägs och krossa dess huvud medan det fortfarande tekniskt befinner sig i moderns kropp.
Man önskar att grafiska beskrivningar som dessa kunde strykas. De är dock nödvändiga för att visa på djupet i både den extremism och den vämjelse som genomsyrar abortdebatten i USA. I motsats till i Europa finns nämligen många här som fortsätter driva frågan och den dyker med jämna mellanrum upp inte bara i politiska utan även privata sammanhang. Och jag kan personligen vittna om att det finns inget som kan störa en social tillställning lika mycket som när folk – även släktingar och nära vänner – börjar slunga ord som ”fascist” och ”mördare” mot varandra över matbordet.
Vilket för oss till abortfrågans politiska sprängkraft.
Att aborter diskuterats sedan 1970-talet beror på att allmänhetens inställning förblivit splittrad. En majoritet av amerikanerna stödjer förvisso numera rätten till abort, men bara i princip. I runda tal vill en tredjedel att aborter skall vara helt fria, en tredjedel att de skall vara totalförbjudna och resten ha en lagstiftning liknande dagens, alltså någonstans i mitten. Och för att göra frågan än mer komplicerad är sena aborter högst impopulära. Försök att reglera dessa möts regelmässigt med protester från vänster, som alltså anser att kvinnors rätt att välja skall vara absolut, och höger, där inte minst folk med djupa religiösa övertygelser inte tycker att förslagen är tillräckligt långtgående.
Då båda sidor vägrar kompromissa har abortfrågan sedan 1973 också gjort det omöjligt för de två stora partierna att anta klara linjer i abortfrågan. Eller i alla fall att genomdriva dem. För vad man än föreslår upprör detta minst en, ofta två och ibland tre tredjedelar av väljarna. Och det var på denna fläck som amerikansk politik stod och slirade på fram tills för någon månad sedan då någon läckte att högsta domstolens nuvarande medlemmar nu är beredda att upphäva Roe mot Wade.
Gick för långt
Anledningen är att dagens domare anser att deras företrädare gick för långt 1973 när de fråntog delstaterna rätten att lagstifta om aborter. Och detta har föga överraskande medfört illvrål från abortanhängare som rasar om att aborter åter kommer att totalförbjudas. Upprördheten är dock överdriven, för även om konservativa delstater som Kansas snart åter kan förbjuda dem kommer kvinnor att kunna resa till andra delstater som Kalifornien, där de garanterat kommer att förbli fria.
Kakofoni som det läckta dokumentet medfört skvallrar alltså om att det inte är abortfrågan i sig som är viktig. Det är det kommande beslutets konstitutionella betydelse. För vad man än tycker om aborter är det klart att de skrivningar som högsta domstolen 1973 baserade Roe mot Wade på inte var skrivna med tanke på aborter. Att använda dem för att legalisera sådana var därför både tekniskt fel och urholkade konstitutionens roll som ett givet regelverk snarare än en ansamling formuleringar som kan (om)tolkas allt efter politiskt tycke och ideologisk smak.
Och detta är en avgörande skillnad mellan modern amerikansk höger och vänster.
Då konstitutionen skrevs 1789 av vad vi i dag skulle kalla en grupp libertarianer vars syfte var att hålla den federala regeringen liten och relativt maktlös föredrar republikanerna en strikt tolkning av dess formuleringar. För att omdana USA till en välfärdsstat, där Washington DC numera har nästan lika stor makt över socialförsäkringar, miljölagar och annat som Stockholm har i Sverige, har demokrater sedan 1930-talet därför fått (om)tolka många av dess ordvändningar. Som då liberala domare 1973 alltså tog en allmän skrivning om folks rätt till privatliv som attest för kvinnors rätt till abort.
Beslutet att återföra abortfrågan till delstaterna är alltså en signal om att högsta domstolen framgent kommer att tolka konstitutionen mer strikt. Och detta är den verkliga orsaken till mångas upprördhet. För om HD nu återför frågan om aborter till delstaterna, vad kommer härnäst? Kommer makten över skolor, sjukvård, infrastruktur, miljölagstiftning och allt annat som sedan trettiotalet också att returneras till delstaterna (där de enligt konstitutionen hör hemma)? Om så kommer det uppkommande beslutet att öppna ett helt nytt kapitel i amerikansk historia och skapa enormt politiskt tumult.
Nästa artikel kommer att handla om amerikanernas svaghet för konspirationsteorier.
Prenumerera för 99 kr/mån!