Det började med tankar kring ett annat sätt att leva. Funderingar på ett rikare liv med mer frihet och tid för familjen. Ett liv där vi formar utfallet mer, och på så sätt kan undvika vinterdepression, stress och ekonomisk press. Vi ville sänka tempot, skapa nya insikter och en tillvaro utan impulsköp och svindyra semestrar under exakt samma tidpunkt som alla andra — vi kanske till och med skulle kunna leva i ett land dit man åker för att semestra. Så snart datorn stängs av, ville vi vara i semesterläge och njuta av allt vi tidigare fått längta efter, 11 månader per år. Som en permanent semester, med avbrott för jobb då och då.
Vi tryckte på enter och inväntade svar. Excelbladet summerade siffror från sex parametrar, däribland soltimmar, trygghet, levnadskostnader och möjlighet till bra utbildning för barnen. Resultatet var inte oväntat. Bland de 21 länder som vi valt ut, mest på känsla, visade sig Portugal stå som klar vinnare när siffrorna fått säga sitt. Konkurrensen bestod av länder som Italien, USA och Australien (covidrestriktionerna dödade down under).
Portugal. Vad visste vi om landet? Lite. Vi hade två resor till Portugal i bagaget, den ena var den typ av kommersiell resa vi önskade komma bort från, den andra en stressig affärsresa utan möjlighet att lära något om landet. Vi hade en del att göra. Och skulle vi dessutom klara att sälja hus, förflytta barn och skapa nytt jobb under harmoniska förhållanden, då skulle vi behöva ytterligare ett excelblad.
Alternativt leverne bortom sans
Då vi var på jakt efter en ny riktning i livet var det logiskt att söka sig till människor som valt alternativa sätt att leva. Vi började vår resa i Portugals sydligaste och varmaste region. Algarve är populärt bland turister och seniorer. Det är vackert, nära till hjälp från inflyttade som talar samma språk, men höga priser och trångt på sina håll. Vi fastnade inte riktigt för Algarve. Vi sökte oss norrut och blev rekommenderade att besöka en brittisk familj som köpt ett par hektar mark söder om Coimbra i Silverkusten.
Silverkusten är extra intressant. En kustregion norr om Lissabon, upp mot Porto som levt i skuggan av Algarve men de senaste åren fått rejält uppsving. Anledningarna är flera. Kusten är oerhört vacker och lockar med både branta klippor, mjuka stränder och små, fina samhällen utan långa köer till glasskiosken. Staden Nazare har blivit en magnet för all världens storvågssurfare. Bilder från senaste världsrekordet kan få vem som helst att boka en biljett för att se 30 meter höga vågor explodera mot Nazares karga klippor. Numera bor många ur världseliten längs Silverkusten och World Surf League har inkluderat närliggande Peniche i sin turné med klassiska destinationer som Hawaii och Australien.
Vårt brittiska par bekräftade det vi hört om bra fastighetspriser, speciellt en bit in från kusten. Som många nyinflyttade till Silverkusten hade de valt att varva ner. De hade tröttnat på det brittiska klimatet och alla arbetstimmar som krävdes för att upprätthålla den dyra livsstilen. De hade köpt en gård och börjat hyra ut ställplatser till husbilsresenärer som oss. De var nöjda med både klimatet och tillgången på ayahuasca, men deras alternativa livsval visade sig vara… lite väl alternativt. (De är inte ensamma, spektrat av alternativt leverne är minst sagt brett.) När vi smuttade grönt te en kväll berättade värdparet hur de renar sig med uppfriskande duschar i eget urin för att stärka immunförsvaret. De undrade om vi sparade vårt morgonurin så att vi och barnen kunde dricka till frukosten. Det var det sista av flera alternativa levnadstips vi tog emot innan vi bestämde oss för att rulla vidare.
I Parque Dom Carlos i staden Caldas da Rainha, samlas regelbundet barnfamiljer med den gemensamma nämnaren att ha flyttat till Portugal för att hitta en bättre harmoni i livet, och mer tid med familjen. Massiva korkekar och alléer med blommor lockar invånarna långt in på kvällarna. Parken omfamnar ett gammalt termalsjukhus som givit namn åt Caldas da Rainha: drottningens badkar. Digitala nomader sköter sina uppdrag framför datorn på något av caféerna och barnen klänger i träd och lekställningar. Många familjer har valt hemskola, eller alternativa skolor, och Caldas da Rainha med omnejd är en av de vanligaste regionerna för detta. Det var också här vi hittade vårt område och nya nätverk. Det är på inget sätt svårt att knyta kontakt med andra inflyttade. Mängder av nätverk på sociala medier samlar människor på jakt efter likasinnade med intresse för surfing, familjeliv, det spirituella, arbetssemester eller husköp och renoveringar. Det är något speciellt med Silverkusten som lockar fler och fler européer. Troligtvis är det en längtan efter den eviga semestern och att komma bort ifrån ekorrhjulet. Tillbaka till rötterna och tid att ta hand om relationer, familjen och sitt inre. En plats där man kan jobba mindre och leva mer, och samtidigt njuta ett fantastiskt klimat året om.
Chris och Maria lämnade Belgien med sina två barn för att slippa långgående covidrestriktioner och få tid till spontansurf. Från campingen i Peniche jobbar de deltid med juridiska uppdrag och etableringar av nya gym runtom i Europa. Chris samlar varje vecka sina vänner så att alla kan lära sig surfa – yngsta deltagaren är tre år gammal. Entreprenörerna Martin och Catherine, även de från Belgien, fick med sig föräldrarna och köpte ett familjehus där nu tre generationer lever tillsammans. I en färgglad foodtruck erbjuder de närområdet belgiska våfflor med färska jordgubbar och valfri topping. Även deras arbetsbelastning motsvarar deltid, vilket ger tid för strandliv och klättring.
Med mer tid finns det mer plats för utflykter, och det är till exempel lätt att få med sig någon från nätverket till Dino Park i Lourinhã för att komplettera sina kunskaper om dinosaurier från Juraperioden. Den humanhistoriskt intresserade söker sig hellre till Coimbra eller otroliga Obidos för att njuta av trånga gator i medeltidsmiljö och berättelser om strider med morerna på 1100-talet. Dyker gör man bäst kring öarna Berlenga utanför Peniche, där man även kan skåda delfiner på sommaren. Dykarfynd från romarnas handel med portugiserna har gjorts runt de branta öarna. Bland kullar, frukt- och druvfält runt Bombarral njuter man fint på en landsvägscykel. Styr du österut passerar du med stor sannolikhet Europas största orientaliska trädgård, Buddha Eden Garden. Och att ta ett bad i Atlanten är ju en självklarhet, men gillar man inte vågor kan man tassa upp ur badet i Sao Martinho do Porto lika torr i håret som när man gick i. Närheten till Lissabon gör det dessutom enkelt att resa till och från Silverkusten.
Nyckeln till att kunna njuta mer av den permanenta semestern är låga kostnader. Här ligger en av fördelarna med Portugal. Så länge man håller sig till det lokalproducerade alternativen är prislapparna sköna. En chokladkaka på dagligvarukedjan Intermarche kostar 0,6 euro, en flaska vin i samma butik från 1 euro. Fisken är så klart billig. En burgare på en restaurang utan havsutsikt kostar hälften jämfört med Sverige. Dagens soppa, Sopa de Dias, får du för 3–4 euro, och hittar du ett billigt fik kan du få en latte och en Pastell de Nata (Portugals motsvarighet till Sveriges kanelbulle) för 1 euro. Dessutom kan du fortfarande betala med kontanter.
Sen underlättar det om man anammar den portugisiska inställningen till pengar. Familjen går ofta före karriär och uppoffring på jobbet. Detta avspeglas så klart i ekonomin i stort. Lönerna är betydligt lägre än i Sverige. Dessutom får man snällt vänja sig vid att saker tar tid, ibland väldigt långt tid. Det gäller speciellt all kontakt med byråkratin. Men ett trytande tålamod kan lätt botas med sol och goda vänners sällskap. Här har alltid någon tid att träffas, och man är bara ett sms ifrån en spontanöl med vännen eller lekträffar med andra expatfamiljer på stranden. Det är enkelt, okomplicerat och fritt. När man som svensk kurar in sig i stugan så snart snålvinden blåser och går mer eller mindre i ide sex månader av året – så fortsätter människor istället att leva här. Man är ute större delen av tiden och barnen gnäller inte över overaller och mössor som ska på. Ipadsen har glömts av, istället leker barnen ute ända tills man får tjata in dem på kvällen. Så som det ska vara.
Alla kan bli vinproducenter
Klorofyllgröna blad vajar i takt med den ljumna vinden från Atlanten. De gröna raderna av vinrankor är perfekta och följer det böljande landskapet ner i svackor och uppför mjuka kullar. Fälten blandas med planteringar av äpple, päron och tall. Några kilometer bort reser sig en vitmålad kyrka ur det gröna. Terrakottafärgade hustak kompletterar bilden. Vi tittar på en vingård som är till salu, och vi är sålda. Utsikten från den lilla quiintan är magnifik. Dessutom har ägarna inte brytt sig om att slå ner verkstaden som skymmer tappa andan-utsikten från boningshuset och därmed försvårat för mäklaren att sälja fastigheten. Kanske är portugiserna lite hemmablinda eftersom mäklaren även missat nästa försäljningsargument: den över 100 kvadratmeter stora adegan. För att kunna förvalta avkastningen från nästan 1 000 vinstockar krävs en lada och gigantiska förvaringskärl. Dessa, nästan 20 kubikmeter stora kärl, byggs av tegel, inuti en adega. Här förvarar man också maskiner, därav takhöjden på över sex meter. Det är helt enkelt en dröm för de som älskar öppna ytor och renoveringstillfällen.
Men när vi står där och tittar ut över fälten av vinstockar tränger sig en fråga på: Hur tar man hand om det?
Vi frågar mäklaren.
”Inga problem, det här är en liten vingård”, säger han och viftar med händerna i luften. ”Det här är för husbehov.”
För husbehov, tänker vi, men låter det vara för stunden. Vi njuter av utsikten och skissar på renoveringsprojekt. Det är först när vi kommer hem vi undersöker vad ”husbehov” verkligen betyder i sammanhanget. En sökning på internet avslöjar att det husbehov han pratar om är nästan 5 000 flaskor vin! För den intresserade: en bra vinstock producerar i snitt 40 druvklasar med vardera 100 druvor. Därav de gigantiska förvaringskärlen. Internet berättar också att portugiserna konsumerar i snitt 60 liter vin per person och år – mest i världen!
Några dagar senare slog vi till och blev bofasta i Portugal. Semestern är död, länge leve semestern!
Prenumerera för 99 kr/mån!