Internet är en märklig plats. Och ju äldre jag blir, desto mer tenderar jag att missa det där som inte når ut i den mediala/socialmediala huvudströmmen, eller in i mina specifika bubblor.

Ett sådant fenomen som jag bara hade ett vagt begrepp om fram tills nyligen är den autistiske videobloggaren känd som Chris Chan. Nu föreligger dock en välgjord, omfattande och ambitiös, men ändå för en nykomling smältbar, dokumentärserie av youtubern The Gamer From Mars. Den har i skrivande stund tre delar, men är långt ifrån avslutad, tre och en halv timme in. Det låter mycket, men det absurda universum som uppstått kring den här 40-åringen, som varit ett internetfenomen sedan 2007, har så många delar och aspekter att hela wikis och forum dedikerats till det.

Det är svårt att veta var man ska börja när man talar om Chris Chan. Eller ens hur man ska tala om honom. Han föddes Christian Weston Chandler, och större delen av sin tid i internets rampljus var han en man. Men 2016 bytte han officiellt namn till Christine, och identifierar sig numera som en kvinna. Jag kommer dock för enkelhets skull genomgående att använda “han”, eftersom det var vad Chris Chan var under en sådan stor del av den digra historia som rullas upp i dokumentären.

Om jag ska försöka sätta en etikett på Chris Chan så är det ofrivillig professionell driftkucku. Och om jag ska försöka sätta fingret på vad som är unikt med Chris Chan så är det hans formidabla lättleddhet och till synes totala oförmåga att lära av sina misstag. Han ska dock erkännas som en mycket tidig youtuber, inte minst inom det fält där man spelar igenom spel inför publik; enligt somliga var Chris Chan faktiskt först med detta. Han är även skapare av hybridvarelsen Sonichu, som är rakt av en stöld och blandning av tv-spelsfiguren Sonic the Hedgehog och Pikachu, den mest arketypiska Pokémon-varelsen. Han är dessutom bland annat upphovsman till den grovt hemtecknade serietidningen med samma namn, där han själv och personerna runt honom ofta figurerar.

Men vad Chris Chan primärt kommer gå till historien för är den skoningslösa trollning han utsatts för under två årtionden. Stundtals är den extremt kreativ och väldigt rolig, stundtals sociopatisk och sadistisk. Det har till stor del kretsat kring hans obefintliga kärleksliv, där folk gett sig ut för att vara kvinnor som har relationer med honom över nätet, och drivit de mest fantastiska spel med honom. En annan stor del är hans Sonichu-universum, där han stjäl friskt från andras intellektuella egendom, men där andra också gör detsamma mot honom, till hans stora vrede. Chris Chan är det perfekta trollningsoffret, eftersom han inte bara går på precis allt, utan även reagerar väldigt underhållande, och gör ständiga videos och serier där han går till rasande attack på sina motståndare, verkliga och påhittade. Dessa blir i sin tur bränsle till nya trollningar, i en ständigt pågående dynamik.

Har man en förkärlek för verkligt udda, bisarra och lite sunkiga levnadsöden och kanske gillar dokumentärer som King of Kong, Darkon, Driver 23 eller Crumb, så är det omöjligt att inte dras in i de olika sagorna kring Chris Chan. Det är inte bara att de pågått i 15 år, utan det är också intensiteten och mängden, baserat på att så många människor engagerat sig i trollandet eller bara tittar på, och att Chris själv verkar ha ägnat sig åt det här 24/7. Det är allt från påhittade kidnappningsdramer till en alternativ Chris Chan som gör videos och påstår sig vara den verkliga Chris Chan, och de två gör upp i en Singstar-tävling, där den riktiga Chris Chan förlorar. Och så massvis med självförnedring och djupt märklig offentlig kommunikation med ickeexisterande “flickvänner”.

Det som lyfter Chris Chan ovanför att vara en ren semester i någon annans elände, och ger både honom och dokumentären verkshöjd, är att han blir något slags symbol för den mörka sidan av den spel- och internetkultur som hans generation växt upp i. Att han “upptäcktes” av det ökända forumet 4chan – vars medlemmar själva ofta sätter ära i att vara autister – är helt logiskt. Han är ett slags maskot, en galjonsfigur för hela den nihilistiska trollkultur som världen kanske inte riktigt tog på allvar innan Donald Trumps uppgång. Han är också ett slags Truman Show, fast version 2.0 och på riktigt. Bland hans många följare finns hela spektrat av genuina fans, folk som verkar i någon mån vilja honom väl, via ironiker och nihilister till rena troll och förövare.

Tråkigt nog har historien om Chris Chan tagit en verkligt mörk vändning på senare tid. I augusti i fjol greps han, anklagad för incest med sin 80-åriga mamma. Det är i nuläget oklart var han befinner sig, om han är på något sjukhus eller skyddat boende i väntan på rättegång eller vad det nu blir. Han ska enligt uppgift upp i rätten nästa gång i juli i år, men hans autism innebär att han kanske inte bedöms kompetent att svara i en rättegång.

Med andra ord är den sista delen i sagan om Chris Chan långt ifrån skriven. På gott och ont.

Aron Lamm