Känn dig själv – ödmjukhet är snyggast

Ödmjukhet är en term man sällan hör användas i modesammanhang. Kanske för att det är antitetiskt till mycket av det som präglar samtidsmodet, som bäst illustreras av slangordet extra. Allt som är extra är snyggt, coolt och lovvärt. Rihanna som höggravid går på modeveckan i Paris enbart iklädd underkläder och genomskinlig negligé är extra. Dragqueens är extra. Mode handlar om uttryck över allt annat. Modevärldens hyperfokus på individen har vridits upp till max med hjälp av Instagram, som premierar det visuellt slående, för att inte säga det övertydliga. Influencers klär sig för algoritmen, inte för omvärlden eller ens för sig själva, tycks det. Varken ödmjukhet, måttfullhet eller blygsamhet har någon plats i modevärldens vokabulär. Möjligtvis kan de få komma in på nåder, om de nämns i samma andetag som ”klimathot” eller kanske ”hållbarhet”.

Den helige Thomas av Aquino (1225–1274), pratar om ödmjukheten som en dämpande dygd som hjälper människan att se sina egna gränser och inte sträcka sig efter det som är över, eller bortom henne. Ödmjukheten kan bara uppnås med hjälp av sanningen. Den syftar inte till att förminska människan eller i att ständigt anklaga sig själv eller överdriva sina brister, det som kallas falsk ödmjukhet. Ödmjukhet uppnås istället när vi inser vilka vi verkligen är, vilka styrkor vi har och vilka svagheter, och att vi ytterst sett inte skapat oss själva. Den kan summeras med det delfiska oraklets ”Känn dig själv”, om man föredrar det anslaget.

Ödmjukhetens roll i skapandet av en personlig stil är att ge oss de bästa möjliga förutsättningarna. Ett ramverk att förhålla sig till. Ofta handlar det om att inse några grundläggande, och ibland smärtsamma, sanningar om sig själv. Vem kan inte känna igen sig i att vilja bära samma storlek som man alltid gjort, även om man gått upp några kilon på senaste? Den enkla sanningen är att du drar inte längre S utan M, och du kommer se snyggare ut om du kan acceptera det och bara köpa en storlek större. Även om det känns som ett nederlag. Eller, du kanske ser någon annan se fantastisk ut i en trendig färg, bara för att pröva den på själv och likna ett självdött djur.

Smärtan, och ödmjukheten ligger i att inse våra begränsningar. Vissa saker kommer bara aldrig vara för mig, hur gärna jag än skulle vilja.

För de flesta är personlig stil och heminredning de enda tillfällen vi har till kreativitet och självuttryck. Ofta är vårt förhållande till vår stil mer intensivt personligt och utmanande än det vi har till våra hem. Både för att den kräver dagliga beslut, och för att den på ett så tydligt sätt kopplas samman med vår fysiska person och ska representera oss hela tiden. Vi bär alltid vår stil med oss eftersom vi alltid bär oss själva med oss. Den intensivt personliga aspekten av mode är just det som gör det både spännande, och svårt och känsligt. Vi vill projicera en önskvärd bild av oss själva till omvärlden, men lägger fällben för oss själva när den drömda självbilden och verkligheten hamnar för långt isär. Då börjar vi klä oss för en fantasi istället för verkligheten, och objektifierar oss själva på vägen.

Hur ska vi då klä oss med ödmjukhet? Då måste vi börja se oss själva uppmärksamt, med objektivitet. Vilka silhuetter klär mig egentligen? Köper jag stuprörsjeans av slentrian, utan att ens reflektera över hur de sitter på mig? Har jag gått upp eller ner i vikt? Ser jag trött och glåmig ut i svart, men bär det jämt för att det är så lätt att matcha? Har jag samma frisyr som för tio år sedan, fastän mitt ansikte helt förändrats? Och så vidare. Lägg istället allt ditt krut på att framhäva det du faktiskt är och klär i, dina färger, dina silhuetter, dina verkliga vanor. För sanningen ligger inte enbart i att se vilka egenskaper vi inte äger, utan vilka vi faktiskt äger. Bara för att du inte ser exakt ut som valfri Victorias Secret-modell så är du inte ful, men du har andra förutsättningar för att framhäva din egen skönhet än de har.

Ödmjukheten kan tyckas skrämmande, bister och sträng, men ger istället nyckeln till större frihet, inspiration och nya möjligheter. Det visar sig, kanske något förvånande, att Jesu ord i Johannesevangeliet till och med gäller något så mondänt som mode. ”Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria”.