Vem ska styra splittrat Spanien? Högern gick som väntat framåt i val som dominerats av HBTQ- och transfrågor, men nådde inte ända fram, vänstern gick oväntat bra efter att katalaner röstat på socialisterna istället för på de egna nationalistpartierna

Resultatet av söndagens nyval i Spanien kan mycket väl bli att det måste till ännu ett nyval.

Det regerande socialistpartiet PSOE fick 122 mandat.

Högerpartiet PP fick 136 mandat.

PP hade räknat med att gå framåt och kunnat bilda regering tillsammans med högernationalisterna i Vox – men det partiet gick ordentligt tillbaka i valet och fick därför 33 mandat – vilket inte räcker för att PP och Vox tillsammans ska kunna få majoritet.

Det krävs 176 mandat  för att få majoritet i parlamentet som har 350 ledamöter.

Det kan därför bli socialisten Pedro Sánchez som med sitt PSOE bildar regering. Han kan vara rätt säker på att komma överens med vänsteralliansen Sumar som fick 31 mandat.

Det innebär att Sánchez skulle kontrollera 153 mandat – och kan få tillräcklig majoritet genom att komma överens med något av de mindre nationalistiska partierna i parlamentet; det finns två katalanska sådana, två baskiska och ett galiciskt.

Båda PSOE:S ledare Sánchez, och PP:s Alberto Nuñez Feijóo utropade sig själva som segrare under natten och deklarerade att de nu skulle sätta igång och försöka förhandla fram allianser som gör att deras parti kan leda en ny regering.

Det kan dock bli svårt för Feijóo att komma överens med de små nationalistpartierna. PSOE har däremot tidigare lyckats komma överens med och få stöd av dem. 2019 lade baskiska partiet EH Bildu Sánchez ned sina röster, och gjorde det därmed möjligt för PSOE att bilda regering.

Läget nu kräver dock att partiet säger ja till en PSOE-regering, det räcker inte med att avstå från att rösta. Frågan är vad baskerna kräver i gengäld.

Samma sak gäller katalanerna – ett stöd från dem lär kräva att PSOE går med på att katalanerna får genomföra en folkomröstning om självständighet. Det kan bli svårt att svälja för PSOE.

Eller så kommer de katalanska partierna visa sig vara medgörliga och inte ställa alltför hårda krav på PSOE. Valet gav en fingervisning om en sådan möjlighet. Prognoserna förutsade en klar seger för den spanska högern – något som uppenbarligen inte inträffade. Orsaken är att många katalaner röstade på PSEO istället för på de katalanska nationalistpartierna, och de gjorde det av fruktan för en högerregering som skulle kunna innebära hårdare tag mot katalanska strävanden efter självständighet.

Ska PP kunna få stöd i parlamentet av nationalisterna från Baskien, Katalonien och Galicien har en den rejäl uppförsbacke. Under valkampanjen angrep PP och Vox nämligen PSOE hårt för vad som betecknades som undergivenhet mot separatistiska strävanden. PP stämplade Sánchez som landsförrädare för att han benådat katalanska separatistledare, och Vox och PP har angripit att PSOE-regeringen lutat sig mot separatister för att utöva regeringsmakten. Det kan därför bli svårt för högerpartierna att nu svänga totalt och själva söka en allians med separatisterna i någon form.

I övrigt har valkampanjerna dominerats av HBTQ- och transfrågor. Högern har hårt angripit den sittande regeringen för att den gjort det lättare att juridiskt ”byta kön”.

Frågorna om ekonomi kom på undantag i valkampanjerna – trots att Spanien med sina 12,7 procent har EU:s högsta arbetslöshet. Att de frågorna inte kom att dominera kan bero på att landet ändå kan uppvisa inflation som hör till de lägsta i EU, bara två procent – och befinner sig i en period av ekonomisk tillväxt.