Det blev ett bra andra kvartal för storbanken Nordea. Den kan rapportera ett rörelseresultat på 22 miljarder kronor, innan kreditförluster (som var tämligen begränsade: 0,4 miljarder kronor).
Merparten av resultatet utgörs av räntenettot – det banken tjänar på skillnaden på in- och utlåningsräntor. Räntenettot har ökat med 40 procent jämför med samma kvartal förra året.
Nordea, liksom alla andra banker, har höjt sina utlåningsräntor i takt med att Riksbanken höjt sin styrränta.
Inget underligt med det.
Men Nordea har uppenbarligen höjt sina utlåningsräntor med råge, det räcker och blir liksom över om man ser till räntenettot.
Detsamma kan inte säga om bankens inlåningsräntor. Den som har satt sina sparade slantar eller sin lön hos banken – den som av någon outgrundlig anledning har sina pengar vilande där – får se deras värde söndergnagt av inflation och höjda räntor.
Nu är det inte på det viset att bankens ledning inte är medveten om att många svenskar kämpar med att få inkomster och utgifter att gå ihop.
När Nordeas vd Frank Vang-Jensen kommenterar resultatet och det ekonomiska läget förklarar han:
”Under första halvåret var det världspolitiska läget fortsatt bräckligt. Samtidigt har makroekonomisk osäkerhet och varaktigt hög inflation satt press på både hushåll och företag. Det var även en turbulent period på finansmarknaderna”.
Alltså, allt skakar, alla pressas, och då stiger Nordeas resultat.
Men det är inte så att Nordea är en hjärtlös bank – även om de inte visar någon större omsorg om dem som har lån och löner i banken.
Nordea har nämligen fokuserat sina känslor och sin omsorg på de neurodivergenta – personer som har diagnosticerats med till exempel ADHD, autismspektrumtillstånd samt dyslexi och dyskalkyli.
Banken har under sommaren gått ut i en stor kampanj där man förklarar vikten av att alla företag satsar på verklig mångfald, vilket då innebär att de neurodivergenta bereds plats i verksamheten.
Åsa Nilsson Billie, mångfaldschef hos Nordea, menar att ett mänskligt synsätt är en nödvändighet om fler grupper ska kunna inkluderas:
Vi behöver komma förbi ”hur mycket tjänar vi på det?” och våga lyfta fram andra värden, som ”vilka vill vi vara?” säger hon och lägger till:
Oavsett utanförskap är det inte så trevligt att ha en prislapp på sig. Därför är det oerhört viktigt att bredda diskussionen. Där har Nordea ett stort ansvar.
Givetvis är det fint att Nordea inte tänker skygga för att anställa personer som har ADHD, möjligen kan man bli lite orolig å bankens vägnar om de även tänker satsa på individer som lider av dyskalkyli.
Men man kan förstås ställa sig frågan om varför denna vilja att strunta i frågan ”hur mycket tjänar vi på det?” inte gäller alla dem som har sina bolån hos Nordea.
Dock öppnar sig här en intressant möjlighet för dig som har dina bolån hos just Nordea. Kontakta din bankman och säg att du befinner dig inom autismspektrat och hänvisa till att banken deklarerat att de tänker visa speciell omsorg om denna grupp och att prislappen är underordnad.