Hollywoods skådespelare går ut i storstrejk för att få bättre betalt och skydd mot AI – men eftersom de är en del av USA:s propagandamaskin borde de väl inte rikta sina krav till filmbolagen utan till demokratiska partiet, FBI, CIA och Pentagon?

Kanske går vi mot en bra filmhöst i Sverige och Europa? Möjligheterna för det har ökat ordentligt tack vare det som nu sker i USA. Den stora fackföreningen för skådespelare har gått ut i strejk – och sedan tre månader har också branschens manusförfattare strejkat. Det innebär ofta totalstopp även för redan inspelade filmer och serier – och för bolagen i bästa fall ”bara” krångel och försenade premiärer.

Tyvärr hann filmen om Barbie komma ut på biograferna, liksom den senaste Mission Impossible-rullen. Jag säger tyvärr – för är det inte på det viset att vi alla behöver en paus från den totala amerikaniseringen av svensk kultur – och där spelar sedan länge filmer från Hollywood en viktig roll.

Vad vi kan vänta oss är en nästintill total nedstängning av den amerikanska filmbranschen. Skådespelarfackets ledning har inte bara sagt att nu avbryts alla inspelningar – de har till och med förbjudit sina medlemmar att diskutera framtida projekt eller försöka sälja in sig själva till filmbolagen med tanke på tiden efter strejken.

Det är strid på kniven.

Nu är det inte så att jag stöder de strejkandes krav. Jag tycker de borde se sig om efter andra, vettigare jobb än de som erbjuds i Hollywood.

Jag är bara glad över att det på svenska biografer öppnas luckor för europeisk film från Frankrike, Italien, Spanien, Tyskland, Polen och Ungern – och från våra nordiska grannländer. Strejken kan innebära att vi också får se en europeisering också av streamingtjänsternas utbud.

Det skulle ge många en möjlighet att upptäcka att det finns filmer och serier som görs för vuxna människor – och som samtidigt kan vara spännande, blodiga och actionfylld (om det nu är det man gillar).

Del av statsapparaten?

Jag ser dock en möjlig snabb upplösning för konflikten. Eftersom Hollywood, TV-bolagen – och numera streamingtjänsterna – alltid varit beroende av FBI, CIA, Pentagon och det demokratiska partiet i USA kunde man tycka att facket borde kräva att de statliga institutionerna bidrog med pengar till de begärda löneökningarna – om nu bolagen själva inte vill göra det.

Samspelet mellan staten, det demokratiska partiet och filmindustrin grundlades under president Roosevelt och New Deal. Hollywoods filmmagnater fick det förklarat för sig att presidenten inte var främmande för censur, förbud eller till och med förstatliganden om inte filmbolagen skildrade New Deal på ett positivt sätt. Sedan dess har samarbetet fortsatt – Edgar J Hoover var kanske den som var bäst på att utnyttja Hollywoods undergivenhet, och resultatet blev en serie filmer som var en formidabel och effektiv reklamkampanj för ett FBI som dåförtiden var långtifrån så mäktigt som det är i dag.

Efterhand har andra statliga institutioner lärt sig att på- och samverka med filmindustrin, och eftersom de råder konkurrens mellan dessa ser man det ofta avspeglat filmer och serier. Om hjälten är från FBI kan man vara säker på att svikare och landsförrädare återfinns i CIA eller militärapparaten. Och rör det sig om serier som spelas in i intim samverkan med den lokala poliskåren i Los Angeles eller New York kan man vara säker på att FBI framställs i mindre fördelaktig dager.

Det rör sig alltså om mycket elegant och genomtänkt propaganda. Man utgår från många amerikaners misstänksamhet mot staten, där finns tjuvar, mutkolvar och till och med landsförrädare – och visar upp sådana som bovar i filmen eller serien, samtidigt finns det ändå delar av statsapparaten som i filmerna och serierna är befolkad av goda, rena och modiga patrioter – och på så sätt kan man få folk att ändå hoppas på att allt ska ordna sig.

Symbiosen mellan filmindustrin och demokratiska partiet har också visat sig tydligt i de senaste årens kampanjer för att minoriteter av varje tänkbart slag ska återfinnas på en viktig plats i rollistan – oavsett vad filmen eller serien handlar om ska det finnas ordentlig representation för svarta, asiater, latinos och hbtq- och transpersoner. Det är märkligt att den mycket stora Skarsgårdsklanens alla heterosexuella vita män fortfarande kan landa så många prestigeroller i Hollywood. Möjligen betraktas svenskar med stora familjer som en skyddsvärd minoritet i Hollywood.

Vad är det då de träter om i Hollywood? Vad är det som händer?

Skådespelarfacket Screen Actors Guild-American Federation of Radio and Television Artists (SAG-AFTRA) har röstat för att stoppa film- och serieproduktionen inom hela underhållningsindustrin. Denna åtgärd kommer efter att avtalsförhandlingarna med Alliance of Motion Picture and Television Producers (AMPTP) brutit samman. AMPTP representerar filmbolag och stora streamingtjänster som Disney, Netflix och Amazon. Strejken kan leda till en brist på nya serier och filmer inom en snar framtid.

SAG-AFTRA:s-president Fran Drescher har uttryckt ilska och besvikelse över fatt förhandlingarna kollapsat. Hon kritiserar företagen för att de hänvisat till ett bekymmersamt läge på grund av ekonomiska förluster samtidigt som de betalar stora summor till sina chefer och ledningsgrupper. Strejken är första gången sedan 1980 som SAG-AFTRA, med sina 160 000 medlemmar, har gått ut i strejk. Det är också den första gemensamma strejken med manusförfattarnas fackförening Writers Guild of America (WGA) på över sex decennier. Skrivarstrejken har redan drabbat många produktioner, och nu när skådespelarna går ut i strejk så rör sig den amerikanska filmbranschen mot vad som närmast är ett totalstopp.

Fackföreningarna kräver höjningar av grundlöner och sina ersättningar från streamingtjänsterna. De vill också ha garantier för att deras arbete inte kommer att ersättas av artificiell intelligens. Drescher har flera gånger varnat för det hot som hon anser att streaming, digitalisering och AI utgör för branschen. Hon har hävdat att fackföreningarna måste stå på sig för att deras medlemmar inte ska riskera att ersättas av teknik och AI.

Konsekvenser

Den hotande strejken har redan fått konsekvenser. Premiären av Christopher Nolans film “Oppenheimer” i London flyttades fram en timme. Detta gjorde det möjligt för skådespelarna att gå på röda mattan innan SAG-styrelsens tillkännagivande. Tusentals skådespelare hade tidigare undertecknat ett brev där de signalerade sin vilja att strejka. Bland undertecknarna återfinns kända namn som har stora projekt på gång till sommaren och skådespelare som nyligen nominerats till en Emmy. Meryl Streep och Jennifer Lawrence hörde till dem som uppmanade fackföreningsledarna att avvisa vad de ser som ett mediokert avtal.

Disney-chefen Bob Iger säger att strejken kan komma att få en “mycket skadlig effekt på hela branschen”. AMPTP skyllde förhandlingsavbrottet på SAG-AFTRA och hävdade att facket gick iväg först. Gruppen hävdade också att facket avvisade deras erbjudande om löne- och ersättningsökningar, högre pensions- och sjukförsäkringsavgifter, samt vad de kallar ”ett banbrytande AI-förslag”, som ska skydda fackmedlemmarnas intressen.

Strejken innebär inte bara ett stopp för film- och tv-produktion. Den innebär också en paus i allt arbete som är kopplat till branschen. Marknadsföringskampanjer för kommande filmer kommer att skjutas upp på obestämd tid. Fackmedlemmar kommer också att förbjudas att delta i prisutdelningar och filmfestivaler, samt att delta i intervjuer för avslutat arbete eller göra personliga framträdanden. Skådespelare förbjuds också från olika typer av provspelningar, eller ingå “ett avtal om att utföra tjänster som i framtiden”.

Facket siktar alltså på att totalt lamslå branschen, och till och med stoppa alla försök att diskutera projekt som skulle kunna realiseras efter det att strejken någon gång är över.

Alltså – var tacksam över att det ett tag framöver inte finns så många nya amerikanska filmer och serier att se – befria dig genom att se något som skapats i ett europeiskt land.