Under fem dagar förvandlades många av Frankrikes städer till stridszoner. 4000 gripna våldsverkare, 3000 bilar har brunnit, uppemot sexhundra butiks- och affärslokaler har satts i brand och ofta plundrats. Skador för minst tio miljarder kronor.

När sådant händer i ett stort europeiskt land får man anta att svenska ledarsidor fylls av kommentarer.

Men så blev inte fallet.

Expressens och Aftonbladets ledarskribenter höll tyst i frågan.

Hur var det då med tidningarnas kultursidor? Där brukar man ju sedan mycket länge vara mer intresserad av politik än av litteratur teater och konst.

Och visst skrev Expressen kultur om Frankrike under de dagar då plundrare och mordbrännare härjade. En artikel behandlade en nyöversättning av filosofen Simone Weils verk, en annan recenserade en självbiografisk roman av en fransk kvinnlig överklassadvokat som lämnar man och barn för att leva ut sina lesbiska böjelser genom ett pärlband av one-night-stands.

Aftonbladet Kultur skrev om Marguerite Duras alkoholism – men här hittar man faktiskt också en artikel om det som händer i Frankrike i dag, inte i de små rum där Duras dövade sig med flaska efter flaska.

AB Kultur låter Olle Svenning kommentera händelserna. Han kan ju sitt Frankrike, som det var på 1980-talet då han var utrikeskorre där: Men även om han då såg vad som hände förstod han det inte. Vilket gör att han än mindre kan – eller vill – förstå det som sker i dag. För de olika varianterna av svensk vänster är oftast som de olika varianterna av fransk vänster – den senare anser sig för sin del behöva rösterna från alla dessa förorter fyllda med invandrare från de forna franska kolonierna (och en hel del andra länder).

Dessa ortens röster antas man få om man säger att de som bor i de nedgångna områdena som kontrolleras av gäng egentligen är förtrycka av rasistiska strukturer och staten.

Svenning talar om en lång ”historia av övervåld” från polisen (men han ger mycket, mycket få exempel). Han nämner dock inget om de många fallen av mord utförda av gängen i de franska förorterna.

Enligt Le Monde rör det sig om 236 mord förra året. En ökning med tio procent. Och i Marseille – Frankrikes andra stad – har polisen lite svårt att utöva övervåld mot invandrarna i förorterna. Detta eftersom det är områden som i verklig mening kontrolleras av gängen. Svenning talar om poliser utrustade som i en ”sci-fi-film”. Men de behöver sina pansarfordon för att alls kunna ge sig in i dessa förorter. Det är områden som Macron redan för flera år sedan kallade för ”territorier som republiken måste återerövra”.

Det här är något grundläggande som egentligen inte diskuteras i fransk politik; att de kriminella kontrollerar orten, i mycket högre grad än vad som är fallet i Sverige.

Än så länge.

Entydig statistik

Den bild Svenning ger är alltså en mycket medveten förfalskning av den franska verkligheten. Plundringarna anses vara rättmätiga protester mot polisbrutalitet – när den verkliga brutaliteten; den som utmanar ordningen i samhället – är den som kommer från förorternas gäng.

Siffrorna är entydiga.

Och vad vi står inför är inte ”protester” mot polisens övervåld. Det är medvetna försök från dem som styr förorterna att utvidga sina domäner. Sedan årtionden har de gjort sina framstötar mot resten av Frankrike.

Antalet personer som dödats av poliser genom åren är försvinnande litet jämfört med det antal som mördats av kriminella gäng eller muslimska terrorister. Enligt statistiken för antalet dödade av polisen per 10 miljoner invånare så ligger Frankrike efter både Luxemburg och Belgien och strax före Holland. De tre övriga länderna betraktas inte i något sammanhang som polisstater, finns inget skäl att göra det för att Olle Svenning och andra kulturskribenter gör det.

Den förstörelse vi ser nu med mordbränder är inget nytt. Enligt Catholic News Agency försvinner en kyrka varannan vecka i Frankrike – och det har pågått i åratal. I de fall de förstörs genom brand så är branden anlagd i två tredjedelar av fallen.

Men antalet kyrkor som förhärjas är mycket större; de kanske ”Bara” vandaliseras eller plundras. Rekordåret 2018 vandaliserades 877 kyrkor i Frankrike, mer än två om dagen. Om detta tiger sådana som Svenning still, han är mer intresserad av att försöka övertyga oss om existensen av det där ”rasistiska våldet” som förorterna sägs utsättas för.

Vi kan utgå från att förstörelsen av de katolska kyrkorna inte är följden av ett pågående krig mellan franska katoliker och protestanter, de senare är lite för få till antalet. Vi kan utgår från att det oftast är fanatiska muslimer som ger sig på symboler för ett samhälle de vill erövra, och ibland har de också attackerat och mördat besökare i en pågående gudstjänst – som i juli 2016 Rouen och oktober 2020 i Nice.

Fransmän har länge levt under ett konstant hot från dem som bor i förorterna.

Och de har gett igen – genom att betala 40 miljarder kronor för att rusta upp fastigheter i förorterna.

Tacken för det blev som vi nu sett massförstörelse.

När det gäller Dagens Nyheter uppvisar även den tidningens kommentatorer ointresse för att ett av Europas största länder tvingas sätta in 45 000 poliser för att skydda medborgare och deras egendom. På kultursidorna finns en kort artikel om att journalister skadats under gatustriderna – då blir det intressant, alltså om medlemmar av den egna gruppen får till exempel en ”kofot i huvudet”. Vi får anta att det var en medlem av den plundrande pöbeln som svingade kofoten och inte en polis. En kofot kan knappast betecknas som ”sci-fi-liknande”.

På DN:s ledarsida har man dock tagit sig samman och låtit Lisa Magnusson kommentera det som sker.

Mörka vrår

Hon säger samma sak som Svenning, orsaken till gatustriderna är att: ”… stora områden präglas av en nästan ofattbar hopplöshet, av segregation med historiska rötter som löper ända tillbaka till kolonialismen och slaveriet.”

Därför menar Magnusson att:

”Hela systemet behöver genomlysas och städas ur, ända in i sina mörkaste vrår.”

Alltså, allt är ”systemets” fel, det system som de infödda fransmännen byggt upp – och detta systems polisvåld måste stoppas när det sätts in mot rättmätiga ”protester”.

Men låt oss jämföra med vad Lisa Magnusson skrev om de gula västarna och polisvåld. De gula västarnas protester är en följd av armodet på den franska landsbygden, där människor ställts utan arbete, men drabbas hårt av skatter och höjda priser. Det var de av miljöskäl höjda priserna på drivmedel som drev fram de första protesterna från de Gula västarna.

Och DN:s Lisa Magnusson vredgades 2018, och förklarade då i en ledare att: ”Den medvetna medelklassen måste sluta romantisera underklassen”.

Hon såg protesterna mot ”gröna” drivmedelsskatter som politiskt efterblivna. ”Underklassen” förstod inte sitt eget bästa, för om de gick inte med på denna ”klimatåtgärd” skulle ”jorden brinna”.

Än brinner inte jorden.

Men Frankrike gör det.

Och det tycker Lisa är förståeligt – och försvarligt.

I mediernas nyhetsrapportering används genomgående ordet ”upplopp”, och konkreta situationer beskrivs som ”stökiga”. Det senare känns igen från beskrivningen av våldsamma brott i Sverige i dag. Förr betecknade ”stökigt” i Sverige fyllebråk på krogen. I dag betecknar det mordförsök, knivhuggningar och skjutningar – och numera också till exempel att man i Frankrikes bränner ner bibliotek, skolor och badhus.

Resultatet är att 70 procent av fransmännen vill att Macron sätter in än mer tungt utrustade poliser i inbördeskriget. Det är en opinionsundersökning som inte röner något större intresse i Svt.

Där väljer man istället att intervjua några personer som visar förståelse för mordbrännarna och plundrarna – de har menat att vreden är begriplig på grund av ”polisvåldet”.

PS. Precis när denna artikel skrevs färdigt publicerade DN ännu en ledare av Lisa Magnusson om pöbelhoparna.

Nu tar hon avstånd från dem som bränner ner skolor och bilar och menar att de förstör eftersom de ”fortsätter stå i vägen för de enorma, folkliga protesterna mot de franska myndigheternas väldokumenterade etniska diskriminering, och mot dödsskjutningen av Nahel.”

Hon fortsätter alltså att desinformera om vad som sker i Frankrike och fabulerar om ” de enorma, folkliga protesterna” som då skulle vara fredliga.

Av dem har inget synts.

Vare sig nu eller tidigare.

Och så ”enorma” kan de inte vara eftersom alltså två tredjedelar av fransmännen vill att Macron slår till med statens fulla kraft mot dem som försöker utvidga sitt territorium och sin makt.

Stötta Morgonposten

Den fria pressen krymper för varje år som går. När den gamla annonsfinansieringsmodellen inte längre är lönsam väljer allt fler nyhetsredaktioner att vända sig till staten för allmosor och bidrag eller säljer tidningen till globalistiska storbolag; ofta både och. Oavsett blir resultatet detsamma: en slätstruken och agendadriven journalistik där sanningen inte länge står i fokus.

Morgonposten har privilegiet att fortfarande kunna rapportera fritt och oberoende om världshändelser utan att riskera bli tystade. Men för att kunna fortsätta vårt viktiga arbete förlitar vi oss på våra läsares genirositet som är beredda att betala för nyheter.

Om du också vill vara med och stötta Morgonposten är det bästa sättet att prenumera på EXTRA! för bara 99 kr/månaden. Förutom att du hjälper oss att fortsätta driva Morgonposten får du även tillgång till exklusiva reportage, dokument, domar, landets mest intrerssanta kommentarsfält samt vårt anonyma forum där du kan diskutera nyheterna vidare.

premumerera på EXTRA!
Boris är chefredaktör för Morgonposten.