Har debattklimatet i Sverige gjort befolkningen mer positivt inställda till ett amerikanskt storkrig med Kina? Och vad händer när bara en sida av en konflikt lyfts fram? Det frågar sig Trita Parsi och Frida Stranne. De har nyligen skrivit en bok om USA:s roll i geopolitiken, och blivit unisont sågade i svensk massmedia. Debatten riskerar öka risken för krig för Sverige, och att klimatkrisen får för litet utrymme.
Trita Parsi är statsvetare och vice ordförande för tankesmedjan Quincy Institute i Washington D.C. Frida Stranne är forskare specialiserad på amerikansk utrikes- och säkerhetspolitik. Tillsammans har de skrivit en opinionstext i Aftonbladet Kultur där de driver tesen att Sverige ”gått från att vara fredens bevarare till det mest krigshetsande landet i Europa”. Vi här går igenom deras argument.
Först hänvisar man till en rapport från försvarsberedningen om Kina. Där pekas Kina ut som ett globalt hot mot den regelbaserade ordningen där USA är dominanta. Man jämför med klimathotet, som nämns 53 gånger jämfört med Kina som nämns 317 gånger i rapporten.
Omvänt läge gäller i en motsvarande rapport i Tyskland, Kina nämns sex gånger och klimathotet 71 gånger. Men tyskarna ser Kina som både konkurrent och partner, då man kommer behöva lösa klimatkrisen tillsammans. Försvarsberedningen i Sverige utmålar Kina endast som ett hot, trots att någon direkt fara för militär konflikt mellan länderna inte finns.
En undersökning från European Council on Foreign Relations, ECFR, har Sverige den mest ”hökaktiga” synen på hur vi bör förhålla oss till Kina. (Att vara hökaktig kommer från termen ”war hawk” (krigshök) i USA som beskriver personer som föredrar krig och att eskalera konflikter, i stället för att få till stånd andra lösningar, red. anm.) I Sverige stödjer fler medborgare ett direkt krig mot Kina om Taiwan, än i tio andra länder man undersökt.
Att Kina blir starkare och att det kan skapa problem för Sverige är det ingen tvekan om, enligt Parsi och Stranne. Men att gå i direkt konfrontation skulle innebära en direkt katastrof, potentiellt sett världshistoriens värsta krig.
Svenska folket är ganska ensidigt fokuserad på kinesisk agitation, men inte på den som kommer från svensk sida. Till skillnad från européer i stort, som enligt ECFR vill vara neutrala i stormaktskampen mellan Kina och USA.
35 procent av svenskarna kan tänka sig att gå med i ett amerikanskt krig mot Kina. Till skillnad från 23 procent av européer i stort. 49 procent vill förhålla sig neutrala, mot 62 procent av européerna.
Artikelförfattarna söker förklaringen till diskrepansen i Sveriges debattklimat. Man kan inte på ett konstruktivt sätt analysera konfliktytor utifrån olika perspektiv. Att vi väldigt snabbt svängde om Nato och att vi inte är vana vid en säkerhetspolitisk kris har gjort att debatten låsts. Därför får inte allmänheten en bredare bild av geopolitiska förändringar. Nu målas i stället två sidor upp: antingen hjälper vi USA med deras geopolitiska ambitioner, eller så står vi på Putins och Xi:s sida.
I debatten finns också en dikotomi mellan frihet och tyranni, en kamp mellan ytterligheter som kan vinnas på ett slagfält. Det riskerar öka polariseringen i världen, och leda till mer krig. I stället för att bekämpa den riktiga faran för världen, klimatförändringarna.
Det påpekas också att USA:s krig för att ”försvara demokratin” är en förvanskning av verkligheten. 4,5 miljoner människor har dött i krig de senaste 30 åren men i praktiken har ingen demokrati skapats. Länderna har i stället blivit värre än de var innan.
Man menar att Sverige kämpat för internationell rätt i sju decennier, vilket dessa amerikanska krig motverkat. Suveränitet borde vara ledordet i kriget i Ukraina, inte frihet och demokrati som Joe Biden säger. Därför är stödet villkorat, väst ger bara stöd till länder som är under olaglig invasion om de uppfyller rätt krav.
Man ser också det som en förklaring till varför det globala syd inte ställer sig bakom västs strategier. Man måste först kunna uppvisa en regeringsform som är godkänd av väst, och det vill många inte göra.
Avslutningsvis menar Parsi och Stranne att Sverige av idag kan jämföras med George W. Bush regering innan Irakkriget 2003. Vi har en ”villkorslöst hökaktig hållning” mot konfliktytorna i omvärlden.
Kritik mot författarna
Debattartikeln har ännu inte fått så många kommentarer. Expressens ledarsida, oberoende liberal, gick dock hårt åt Stranne i fjol. Linda Jerneck skrev då att Stranne ”tycks ha svalt den ryska propagandan: ”Ryssland är inte i krig med Ukraina (det är en specialoperation) utan med hela väst, Nato och USA.”
Vidare menade Jerneck att Stranne hade fel i sitt påstående om att USA utnyttjat Rysslands svaghet efter att Berlinmuren föll. Och att man inte ska utmåla både demokratiska och auktoritära länder som ”lika goda kålsupare”.
Parsi och Stranne har också nyligen publicerat en bok, Illussionen om den amerikanska freden. Den fick genomgående negativa omdömen i de större svenska medierna.
I Hallands Nyheter jämförs Stranne med en nyttig idiot åt Vladimir Putin. Vilket hyllas av Patrik Oksanen, författare och senior fellow på tankesmedjan Frivärld. I recensionen sägs hon vara respektlös mot Ukraina och intellektuellt ohederlig.
"Eller är det möjligen Frida Stranne som bör rannsaka sig själv? Att lättfärdigt avfärda enskilda, mindre länders rätt att själva bestämma med vilka man vill samverka stinker unken kolonialism." Välskriven sågning av @haldesten https://t.co/5hT3O2hhsL
— Patrik Oksanen (@patrikoksanen) June 1, 2023
Prenumerera för 99 kr/mån!