Några av människans första bakfyllor, orsakade av voluminös vinkonsumtion, kunde upplevas i Persien för 7 400 år sedan, något senare också i slott och på vinstugor. Men vinkulturen gick till spillo i ayatollornas alkoholfria Iran, och ett totalt alkoholförbud trädde i kraft 1979. Nu, 44 år senare, tillverkas vin av iranska druvor igen, och det görs i Sverige.
Finpapperstillverkningen vid Gransholms pappersbruk i Gemla, utanför Växjö, stängde ner 1978. Här arbetade för övrigt en av Sveriges första tågrånare, men nu har paret Shahram Soltani och Rabea Holzfurtner startat Drood Winery, en kommersiell tillverkning av vin på druvor från de karga bergssluttningarna i Zagros, sydvästra Iran.
Soltani är uppväxt med familjens gamla vinodlingar, säger han i en intervju med Sveriges Radio. Han har länge drömt om att kunna tillverka äkta persiskt vin, för att låta världen smaka. Vingårdarna är flera hundra år gamla, och släktingar beskär sedan lång tid tillbaka de knotiga vinrankorna som växer 2 000 meter över havet, i ett torrt och svalt klimat.
”Det här var mänsklighetens första vinkultur”, säger Michel Jamais, en välkänd vinskribent och utbildare inom vin. ”Det var ett högtstående folk, vin var lyx och man drack vin vid kungafamiljer och i de nobla familjerna. Vinet hade ett starkt kulturellt fäste i det gamla Persien.”
Med hjälp av vänner och expertis har Soltani hittat en metod där man fryser ner druvorna direkt när de har skördats. Druvsorterna är okända också för en vinkännare som Jamais. ”De finns bara [i Iran], och man odlar dem inte i någon kommersiell skala någon annanstans.” I USA finns vinodlare med iransk bakgrund som gör persiskt vin på de druvor de odlar där, men vinkännare har aldrig tidigare hört talas om någon som tar druvorna direkt från Iran för kommersiell vintillverkning. ”Jag vågar nog påstå att detta är unikt. Jag tycker att det är kul, jag gillar människor som gör det ingen annan gör. Det är bara då världen tar sig vidare,” avslutar Jamais.
Ashk Dahlén, docent i iranska språk vid Uppsala universitet, har forskat i iransk kultur och berättar om vinkännarna som fanns vid hoven i det gamla persiska riket. Vinet besjöngs, och var centralt i nationalskalden Hafez poesi som ofta innehåller kärlek, vin och tavernor. Men 1979, efter den islamiska revolutionen, tystades vinkulturen. ”Man kan säga att den lever kvar i människors hem, och i människors hjärtan”, säger Dahlén. ”Ute på landsbygden är det kanske vanligare att folk tillverkar vin för eget bruk. Mycket tyder på att iranierna verkligen kämpar för att bevara och återuppliva de gamla vintraditionerna.”
”Allt stoppades under den islamiska revolutionen, vi har inte haft chansen att dricka vårt vin under de senaste 44 åren”, säger Soltani till SVT Nyheter. ”Vi skördar druvorna, och för dem hit till Småland från Zagrosbergen i Shiraz-regionen. Vi gör hela tillverkningen här, lagringen också. Processen är dock inte helt lätt, med exporten från Iran. Däremot utsätter jag mig inte för några allvarliga risker, eftersom det jag producerar i Sverige är helt lagligt.”
Soltani säger vidare att mycket handlar om nostalgi. ”Många har försökt introducera persiskt vin till sina vänner i många år, men det har inte funnits något äkta persiskt vin utanför Iran.” Tills nu.
Systembolaget har sedan juni ett rött (The Merchant Irdabama) och ett vitt vin (The Warrior Ariobarzanes) i sortimentet, och i augusti kan du testa ytterligare ett rött vin (The Poet Hafez), samt en brandgul variant (The Unique Youtab). Vinerna har fått namn från en synnerligen driven affärskvinna, en framgångsrik prins som bland annat slogs mot Alexander den store, poeten Hafez samt en kvinnlig krigare som tog stora marknadsandelar i regionen.
Och enligt sägen är staden Shiraz, som grundades under den förislamiska epoken, ursprunget till den medeltida Syrah-druvan som förknippas med det franska distriktet Rhône. Det skriver Dahlén i Dragomanen, en årsskrift utgiven av Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul och Svenska Istanbulinstitutets Vänner, 2014. Enligt en omtalad anekdot fördes en vinranka från Shiraz till Avignon på 1200-talet av den svårt skadade korstågsriddaren Gaspard de Stérimberg, som planterade vin på en kulle vid floden Rhône. (Mer troligt är att fenicier eller etrusker introducerade vinrankan på 600-talet innan vår tideräkning, i samband med att de idkade handel längs norra Medelhavskusten.)
Den persiska vintillverkningen går dock tillbaka till den yngre stenåldern; under 70-talet hittades flera lerkärl som använts till jäsning och förvaring av retsinavin. De 7 400 år gamla lerkrukorna rymde nio liter, och är de äldsta bevisen på att människor lyckats framställa och sedan roa sig med vin.
Rusdrycker var också ett centralt inslag i den iranska religionen zoroastrism – att dricka vin uppfattades av zoroastrier som en religiös handling. (Nu är vi inne på 1 500 år innan vår tideräknings början.) Eftersom det var en källa till njutning ansågs vinet motverka Ahrimans mörka krafter; en elak version av ondskan. För övrigt den världskraft som i människan skapar ångest, depression, cynism och uppgivenhet. Obra. Botas bäst med vin, särskilt om du identifierar dig som zoroastrier.
Tusen år senare lyxkrökade den persiska överklassen med goda viner, och var antagligen världens första riktiga vinkännare. Den samtida grekiske historikern Herodotos berättar att kungarna söp sig redlösa med sina ministrar dagen innan de skulle fatta kritiska beslut. Det är nämligen så att människor bara säger sanningen när de är onyktra. Sant!
Kilskriftstavlor som hittats i Persepolis skattkammare visar också att vintillverkningen blev en ekonomisk faktor att räkna med. Det finns till och med prislistor som vittnar om att man redan då skilde på vardagsviner, finviner och ”du har inte råd om du måste fråga om priset”-viner.
När sedan romarna gjorde entré och träffade på den iranska stormakten på östfronten blev man mäkta imponerad av både de persiska vintraditionerna och folkets dryckesseder. De följde sedan med tillbaka hem – vindistrikt som Bordeaux, Bourgogne och Rhône anlades för att föra traditionen vidare.
I något mer modern tid, med början av 900-talet, hittar vi otaliga poeter som besjunger vinets egenskaper. I diktningen liknas vinbägaren vid solen som stiger upp i själens mörka natt, och skänker inre upplysning och värme. Nationalskalden Hafez är en av de största diktarna, och föredrog att njuta av vinet tillsammans med sin älskade i någon av Shiraz trädgårdar:
Nu blåser brisen från paradisets ljuva lundar!
Här vilar jag, vinet och den mörkögda vännen!
Hafez (som fått ge namn till ett av Soltanis viner) sägs för övrigt ha vakat utan mat i 40 dagar för att uppnå klarhet i tankarna, och fick då en mugg vin. Det var där och då han uppnådde ”kosmiskt vetande”. Det kanske är överkurs att vaka i 40 dagar, men gläd dig istället åt den persiske diktarens släktskap med Bellmans dryckessånger, och Atterboms förandligade stämningslyrik.
Läs gärna hans bok Dikter. (Ashk Dahlén står för övrigt för översättningen till svenska.) Dikterna var också en av Goethes favoriter, bara en sån sak. Komplettera poesin med vin från Persien, så kan det kosmiska vetandet också bli ditt.
Prenumerera för 99 kr/mån!