För alla som följer amerikansk politik och debatt någorlunda är det rätt uppenbart att frågan om transsexualism är central i kulturkriget. Framför allt är frågan om barn i centrum. Ska sjukvården få ge ”vård” till trans-barn? I praktiken injicera testosteron och påbörja en könsbytesprocess, där oåterkalleliga kirurgiska ingrepp ingår.

Kan barn, som fortfarande tror på tomten och spöken under sängen, helt på eget bevåg bestämma sig för att byta ”könsidentitet”? Det råder det minst sagt delade meningar om.

Kritik mot transrörelsen och transhumanism kommer från olika håll. Det finns religiösa, liberala och feministiska grupper som motsätter sig den allt mer eskalerande politiska agendan. Nyligen flaggade Vita Huset med prideflaggan, och president Joe Biden har gett sitt villkorslösa stöd till så kallade transbarn.

Mycket av kritiken har, trots att den kommit från olika politiska läger, ändå inte lett till särskilt stora skärmytslingar mellan ”allierade”. Men, för någon vecka sedan bröts borgfreden.

Matt Walsh är en känd podcast-profil och bloggar, som är anställd av konservativa mediebolaget The Daily Wire. 2022 kom hans dokumentär What is a Woman? (Vad är en kvinna?) ut, och fick omgående stor uppmärksamhet.

Filmen visar när Walsh intervjuar läkare, professorer och transsexuella om frågor som rör kön och identitet. Finns det fler än två kön, och i så fall vad säger forskningen? Läsaren anar nog vad svaret är. Flera av intervjupersonerna var, som man säger, rätt omständliga i sina svar. Eller blev närmast fientliga mot Walsh, när intervjun tog en viss vändning.

Filmen låg bakom betalvägg men flera klipp från intervjuerna spreds och användes i kulturkriget. Men, den fick en nytändning i början av juni när den lades ut i sin helhet på Twitter. Vi återkommer till det.

En annan, mindre känd skribent på ämnet är Genevieve Gluck. Hon är feminist och skriver främst på nätmagasinet Reduxx och sin egen Substack. Hennes granskningar går ofta på djupet och tar upp obehagliga aspekter av transrörelsen. Till exempel sambandet mellan parafili och så kallade cross dressers, män som klär ut sig till kvinnor. Ett fenomen som började bli vanligare på 1950-talet, men har växt som en subkultur.

Bilden av transrörelsen som intimt kopplad till manliga sexuella fetischer görs tydlig. Här handlar det inte bara om könsbyte och könsdysfori, utan om stora nätforum där män med dessa böjelser delar med sig av sexuella fantasier. Där ryms också extremt mörka saker som berör sexuella fantasier om barn. Hon har också skrivit om den helt absurda rörelsen av män som vill bli eunucker, och kastrerar sig.

Sex work is work (sexarbete är arbete), är en slogan som är vanlig bland transaktivster i USA. Av den enkla anledningen att porr- och sexindustrin för dessa är en vital del av subkulturen, och ett sätt att försörja sig på. Det och annat kan man läsa om ifall man vill fördjupa sig i ämnet, och bättre förstå drivkrafterna bakom transrörelsen. Till exempel om Monica Helms som designade den ljusblå-rosa transflagga.

Åter till juni 2023. What is a Woman? är initialt ”skuggbannad” på Twitter, försedd med varningstext. Tanken är att filmen ska ligga ute i ett dygn. Men Twitter lyfter på restriktionerna och filmen kan nu delas och spridas fritt.

I skrivande stund har inlägget 184,6 miljoner visningar. 139 900 personer har lagt den som bokmärke. Hur många som har sett den från början till slut vet jag inte. Men det är troligen den mest sedda dokumentären i sitt slag, och budskapen i filmen har nått åtskilliga miljoner människor. En PR-succé inte bara för Walsh och The Daily Wire, men också för alla som vill se en faktabaserad och sansad kritik mot transrörelsen, speciellt gällande frågor som rör barn.

Men Gluck var inte riktigt med på den linjen. I stället gick hon till hårt angrepp mot Walsh, och menade att feminister minsann kritiserat transrörelsen i decennier. Men att högerfolk nu bara stjäl deras material som tagit lång tid att forska fram.

Hon riktar också en mer allmän kritik, som går ut på att kvinnor berövats sin identitet genom hela historien. ”Som barn, tar vi våra fäders efternamn; som vuxna, förväntas vi ta en annan mans namn. Vi är den enda större gruppen pressad att underkasta våran identitet till en annan grupp på det sättet.”

Man behöver inte dela hennes åsikt, eller gå in i en diskussion om kvinnor saknat identitet på grund av patriarkala strukturer. Men det säger ändå något om olika debattörers bevekelsegrund, som kan vara fundamentalt olika. Walsh är kristen, gift och har sex barn. Han är öppet konservativ, och delar troligen inte jättemånga åsikter med Gluck.

Samtidigt har debatten om transaktivsm aktiverat personer från vitt skilda läger, och många har trots sina olikheter bidragit med information som hjälper läsaren att förstå helheten i sammanhanget.

Profilbild
Filip Lamperud