I veckans skvallersvep följer vi upp den berömda Gaisfadern, analyserar Jerebkos bråk med basketförbundet och delar med oss av en personlig berättelse om Zlatan Ibrahimovic.

Gaisfadern avslöjad och dömd

Nu har det kommit fram vem den beryktade Gudfadern i Gais är, även kallad Gaisfadern. Nicklas Karlström gick in i domarrummet efter matchen mellan Gais och J-Södra, där placerade han tre röda rosor. Det kostar honom 30 000 kronor, efter beslut av SvFF:s disciplinnämnd.

I disciplinnämndens utlåtande står det:

”Disciplinnämnden konstaterar att domarna har uppfattat händelsen som mycket obehaglig och de har tagit illa vid sig. Niklas Karlström har i yttrande uppgett att han var upprörd i samband med sitt agerande. Disciplinnämnden finner därmed att Niklas Karlströms agerande var ämnat att skapa någon form av obehag för domarna. Därtill anser Disciplinnämnden att det är ett mycket märkligt agerande och att det vid en sammantagen bedömning inte kan bedömas på annat sätt än som en form av hot.”

Vi får se om detta är slutet för den beryktade Gaisfadern, 30 000 kronor svider ändå en del när man ska handla makrill i Fiskekyrka inför fredagsmyset.

Glenn Hysén går i förtidspension

På tal om Gais, så är Glenn Hysén är en rolig göteborgare med en bakgrund i klubben. Men främst känd för en framgångsrik karriär som spelare i IFK Göteborg, Fiorentina och Liverpool. För Expressen berättar han att han blev bestört när Börje Salming gick bort i ALS. Därför agerar han nu, och tar ut så mycket pengar det går från försäkringar och annat.

Nu blir det till att resa med frun Camilla. Tidigare i år var man i Thailand, snart bär det av till vänner i Spanien. Men den större resan som planeras är till Australien, där Hysén vill titta på farliga djur. Inte ”insekter och sån skit”, men vithajar och ormar går bra. Restiden kan dock sätta käppar i hjulet, menar han. Samtidigt hyllar han Sverige, och säger sig ändå vilja bo här några månader om året ifall han också skaffar lägenhet i Spanien i framtiden.

Några roliga klipp

Vi inleder med några roliga klipp. Det första är från Lutons hemmaarena, laget kvalificerade sig nyligen för Premier League. Standarden på bortaläktaren är… ganska låg, får man säga. Men kanske charmig ändå.

Elias Wiorek är kanske världens största fan av Zlatan Ibrahimovic. När beskedet om hans pensionering kom så gick världen sönder för Elias. Smärtan och gråten kom. I ett klipp på Tiktok beskriver han sina känslor.

Mycket kan hända på italienska fotbollsläktare. Under bortamatchen mot Sassuolo passade en Fiorentinasupporter på att meta lite inför middagen.

Jerebko mot basketförbundet

Jerebkos relation till svenska basketförbundet är under lupp igen. På Twitter skriver han, något gnälligt, att hans avstängning från landslaget nu har lett till att han är svartlistad. Han påstår också att han inte fått något svar från ledningen i förbundet, trots allt han gjort för landslaget.

Förbundet har svarat, i en intervju till Aftonbladet:

”Det första steget är ju att ha ett samtal. Nästa steg skulle vara att han på något sätt åtminstone förklarar varför han skrev på för CSKA mitt under ett brinnande anfallskrig och om han fortfarande tycker att det var ett korrekt beslut, något han står upp för. Jag har fortfarande inte sett att han uttryckt att det var ett felaktigt beslut. Och situationen har ju inte förändrats sedan dess. Den ryska invasionen har snarare eskalerat och det är något som dessutom hotar svenska intressen och kräver att vi kliver ur vår neutralitet och blir ett Nato-land. För oss är inte det här en bagatell på något sätt.

– Sedan är ju Jonas 36 år. Han har inte spelat på ett tag och bara för att han en gång var den bäste vi haft genom tiderna så innebär det inte per automatik att han skulle vara självskriven i ett svenskt landslag. Det krävs ju också, förutom allt det andra, att han presterar på den nivå som krävs.”

Det är tydligt vad Jerebko behöver göra för att komma in i värmen igen, om han nu kommer fortsätta sin karriär. 2009 till 2019 spelade han i NBA, världens bästa basketliga. Under den här tiden sysslade USA med diverse proxykrig, mest känt är det i Syrien där man försökte största regimen. Inbördeskriget, framväxten av IS-terroristerna och den enorma flyktingvågen är något landet inte kommer återhämta sig ifrån på länge.

Betyder det att svenska idrottare har blod på sina händer? Jag skrev en del om detta i ett tidigare skvaller-svep angående Adam Reideborn. Frågan är givetvis intressant, men mycket impopulär.

Det är tydligt att en intellektuellt hederlig hållning där man tar avstånd från alla krig inte rimmar väl med en rysshatande fradgatuggande pöbeln och dess värdesignalerande härskare i offentligheten. Vilket är intressant och underhållande, eftersom det säger något om vår tid och den extremt korta tidshorisont många rör sig med.

Vi har dessutom färska nyheter från golfens värld. PGA-touren och LIV Golf kommer slås ihop. LIV ägs av saudiska statens investeringsfond. Saudiarabien är som bekant en nära allierad till USA och utkämpar det blodiga proxykriget i Jemen, där 20 000 civila fått sätta livet till. Henrik Stenssons val att spela på LIV-touren väckte stor ilska, men nu är alltså tourerna en och samma.

Man kan även lägga till kritiken mot fotbolls-VM i islamistdiktaturen Qatar och att Champions League-finalen på lördag spelas i Istanbul. Eller att Kina tilläts anordna OS. Eller varför inte Ryssland, som anordnade fotbolls-VM 2018, fyra år efter man annekterar Krim-halvön.

Framtiden får utvisa vilka idrottare som kommer avkrävas förklaringar för sina val, och vilka som kan köra på som vanligt. Snart kanske det i praktiken blir omöjligt att tävla utanför Sverige utan att på ett eller annat sätt bli det av en skurkstats pr-kampanj.

Zlatan, en personlig berättelse

Mycket har skrivits om Zlatan Ibrahimovic under åren. Även om jag nog skulle kunna väga in i debatten känns det ändå som att det kanske är mer givande att dela med mig av helt personliga erfarenheter. Jag har aldrig träffat Zlatan men fyra gånger har jag sett honom spela, på plats alltså. Två gånger i Milano, två gånger på Friends Arena i Solna. Målskörden har varit bra, på dessa fyra matcher gjorde Zlatan sju mål. Vi inleder i kronologisk ordning med första matchen, i Milano.

Inter – Milan (0–1) hösten 2010

Första matchen utomlands för min del över huvud taget. I sällskapet jag åkte ner till Italien med höll alla på Milan, som jag tror är ett mycket större lag i Sverige än Inter generellt sett. Inter hade på våren det året säkrat trippeln, alltså Serie A, Coppa Italia och Champions League. Flera av spelarna var tongivande i VM, och många ansåg att Wesley Sneijder borde vunnit Guldbollen det året. Hans Nederländerna tog sig till VM-final under sommaren.

Någonstans högt uppe i ett hörn av jättearenan San Siro satt vi, med Milans klack närmast nedanför oss. I Milan fanns en bekant spelare, Zlatan. Han hade spelat i Juventus 2004 till 2006, men följde inte med laget ner i Serie B. I stället gick han till ärkerivalen Inter, där han stannat till och med 2009, då han gick till Barcelona. Och, efter ett år där var han tillbaka i Italien och Milano, men i ”fel” klubb än en gång. Ramsor om ”zigenaren Zlatan” sjöngs av Inters supportrar.

Kort sagt, Europas bästa lag ställdes mot Milan med Zlatan. Milan hade under Inters storhetsperiod hamnat i bakgrunden, men värvningen av Zlatan var helt klart en fingervisning om att nya tider var annalkande.

Matchen är så här 13 år senare något luddig i mitt minne, men en sak minns jag väl. Det matchavgörande momentet var när Milan fick straff. Vem som klev fram och tog den är kanske inte så svårt att lista ut. Zlatan stegade fram framför Inters curva och var iskall. Till saken hör att Zlatan haft en schism med Interfansen under sitt sista år i klubben, och var mer än nöjd att få göra mål framför dem.

Målet blev också matchens enda. Jag hade i och för sig inte haft något problem med det, om Inter åtminstone gjort ett mål också. Milan vann sedermera guldet den säsongen.

Inter – Milan (4–2) maj 2012

Två år senare var det dags igen. Nu var derbyt förlagt i omgång 37, och helt avgörande för ligan. Vinst för Inter och Juventus skulle bli italienska mästare. Den här gången satt vi på etage två, på vänster sida om Inters klack curva nord, och i perfekt läge att se vad som pågick i straffområdet närmast.

Matchen började riktigt bra, redan i den trettonde minuten gjorde Diego Milito 1–0 för Inter. Taket reste sig inne på San Siro. Glädjen höll i sig till minut 42 då Milan fick straff. Fram stegade givetvis Zlatan, men Interns målvakt Julio Cesar gick fram och sade ett par väl valda ord direkt i ansiktet på honom. Det hjälpte inte, Zlatan var iskall och satte straffen.

Andra halvleken har knappt hunnit börja innan Zlatan snyggt vänder bort Inters försvar och får friläge. 1–2 och Milan har vänt matchen. Jag minns ännu känslan, helvete skulle det bli en sådan match igen? Men matchen var inte slut där…

Bara fem minuter senare fäller Ignazio Abate Milito i straffområdet. Milito tog straffen själv, och satte den säkert i till vänster om Milans målvakt. Matchen böljade sedan fram och tillbaka till minut 72. Då tog Milans lagkapten Alessandro Nesta bollen med handen. Ny straff för Inter, nytt försök för Diego ”prinsen” Milito. Den här dunkade han upp i nättaket och gav Inter ledningen i matchen, igen. Man hade nu vänt underläget, och samtliga tre straffar hade skett i perfekt läge från där vi satt på läktaren.

Men det var inte slut på föreställningen. Inters ytterback Maicon hade en brasiliansk specialitet sparad för publiken. Klockan började närma sig minut 90 när han smög med upp på kanten och relativt ostörd fick driva bollen framåt från mittlinjen. Han tog rejäl sats och drog till med en rökare i bortre krysset från runt 30 meter. En helt sjuk avslutning på en sprakande match.

Sverige – England (4–2) 2012

Invigningen av Friends Arena på hösten 2012. Jag hade aldrig gått på en landskamp tidigare, även om jag gåt på många AIK-matcher på Råsunda hade jag aldrig känt någon större lust till att se blågult. Men, ny arena och invigning, så varför inte. Motståndaren är ärkerivalen England, som vi hade en extremt bra trend mot tills förbundskapten Erik Hamrén förstörde den.

Matchen är idag ihågkommen som ”Zlatan mot England” vilket nog är en passande beskrivning. I den 19:e minuten öppnade han målskyttet, Englands målvakt fick släppa in den första av fyra bollar bakom sig. Danny Welbeck kvitterade drygt tio minuter senare och strax där efter tog England ledningen genom Steven Caulker. Intressant nog blev det Caulkers enda landskamp för England, från 2022 är han lagkapten för Sierra Leone.

I 77:e minuten tog Zlatan snygg emot ett inlägg och sköt på egen volley bollen i mål bakom Hart. Matchen var kvitterad, men mer skulle komma. I 83:e får Sverige frispark, kanske 35 meter från mål. Ett läge som inte var givet att gå direkt på mål på. Men, det gjorde Zlatan, genom att skjuta lågt och väldigt hårt till höger om Hart som inte var beredd på den.

Showen var dock inte över, Sverige skulle utöka sin ledning. Hart kom långt ut och nickade bort bollen utanför sitt straffområde. Zlatan läste bollbanan och gjorde en bicykleta, som gick i mål. Förmodligen det sjukaste målet i svensk landslagsfotboll, och det mest spektakulära Zlatan någonsin gjort.

Sverige Argentina (2–3) 2013

Sverige mötte Argentina i en träningslandskamp. Zlatan var med, men startade på bänken. Något av en besvikelse för mig, som sett målskörden fördubblas varje match. Hade givetvis hoppats på åtta mål från Zlatans fötter, men i stället blev det noll.

Matchen som sådan kan man inte klaga på, även om Sverige förlorade. Både Leo Messi och Sergio Aguero spelade, den senare höll på att göra mål men Isaksson lyckades rädda. Efter det har jag varken sett någon landskamp, eller varit nere i Milano igen. Nu är det för sent, eftersom Zlatan lagt skorna på hyllan.

Spelaren Zlatan kan man sannerligen inte klaga på, det är bara att titta på ett sammandrag av hans snyggaste mål. Och för egen del har jag på fyra matcher sett det mesta i hans repertoar som den spektakulära underhållare han var på planen.

Stötta Morgonposten

Den fria pressen krymper för varje år som går. När den gamla annonsfinansieringsmodellen inte längre är lönsam väljer allt fler nyhetsredaktioner att vända sig till staten för allmosor och bidrag eller säljer tidningen till globalistiska storbolag; ofta både och. Oavsett blir resultatet detsamma: en slätstruken och agendadriven journalistik där sanningen inte länge står i fokus.

Morgonposten har privilegiet att fortfarande kunna rapportera fritt och oberoende om världshändelser utan att riskera bli tystade. Men för att kunna fortsätta vårt viktiga arbete förlitar vi oss på våra läsares genirositet som är beredda att betala för nyheter.

Om du också vill vara med och stötta Morgonposten är det bästa sättet att prenumera på EXTRA! för bara 99 kr/månaden. Förutom att du hjälper oss att fortsätta driva Morgonposten får du även tillgång till exklusiva reportage, dokument, domar, landets mest intrerssanta kommentarsfält samt vårt anonyma forum där du kan diskutera nyheterna vidare.

premumerera på EXTRA!
Profilbild
Filip Lamperud
Filip är reporter på Morgonposten.