Det tog 20 år innan den australiska fyrabarnsmamman Kathleen Folbigg friades för de påstådda morden på sina fyra små barn. De dog en efter en, men det fanns aldrig några bevis. Juryn lyssnade på åklagarens argument om att sannolikheten för att fyra barn från en familj dör av naturliga orsaker innan två års ålder var så oändligt låga att de kunde jämföras med grisar som flyger.

Kathleen var bara 20 år gammal när hon gifte sig med Craig Folbigg, som hon träffat i sin hemstad Newcastle, i delstaten New South Wales. Sonen Caleb föddes i februari 1989, men levde bara 19 dagar. Året därpå fick familjen ytterligare en son, Patrick, som dog när han var åtta månader gammal. Två år senare dog dottern Sarah, tio månader. 1999 dog parets fjärde barn Laura, 18 månader.

Samma dag som Laura dog påbörjade polisen sin utredning om alla fyra barnens död, men det tog två år innan Folbigg greps och åtalades. Då hade parets äktenskap redan fallit isär, och maken Craig samarbetade med polisen för att bygga upp ett fall mot henne, meddelar den australiska nyhetsbyrån ABC. Han överlämnade hennes dagböcker till polisen, som åklagaren senare hävdade innehöll de djupaste tankarna hos en mamma som torterats av skuld för sin roll i barnens död.

Under ett nio timmar långt förhör frågade polisen henne om innehållet i dagböckerna. Hon förnekade upprepade gånger att hon skadat sina barn, och hävdade att de plötsligt dog i sina sängar av naturliga orsaker.

Samtidigt kunde undersökningen av barnens kvarlevor inte hitta några fysiska bevis för att de kvävts till döds. Men utan en annan rimlig förklaring fokuserades misstankarna på Kathleen. Graham Barr, domaren som 2003 dömde Folbigg till 40 års fängelse, tog upp hennes oroliga förflutna. Folbiggs pappa dödade hennes mamma när hon bara var 18 månader gammal, och hon hade tillbringat många av sina uppväxtår i fosterhem. Enligt domstolsdokument sa domaren att Folbiggs utsikter till rehabilitering var försumbara. ”Hon kommer alltid att vara en fara om hon får ansvaret att ta hand om ett barn. Det får aldrig hända.” Media kallade henne då för ”Australiens värsta kvinnliga seriemördare”.

2017 frågade advokaten Robert Cavanagh juridikstudenten Rhanee Rego om hon ville studera fallet. ”Kathleen är en anmärkningsvärd kvinna”, säger hon till ABC. ”Inte bara för att hon har utstått vad jag skulle betrakta som Australiens värsta rättegångsfel. Men för att hon har hållit sig stark, trots oddsen för att säkerställa att systemet förstår vad som verkligen hände med hennes barn.”

2021 undertecknade mer än 150 forskare en petition som krävde att Folbigg omedelbart skulle släppas, efter att nya medicinska bevis tydde på att hennes barn kunde ha dött av naturliga orsaker. De två döttrarna hade en sällsynt genmutation, sonen Patrick diagnostiserades med epilepsi när han var fyra månader gammal och Caleb led av andningsbesvär.

Rhanee Rego sa vidare att åklagarsidan valde ut delar ur dagböckerna för att stärka tesen om mord. ”Jag tror att Kathleen har blivit föremål för en analys av många människor i systemet, som vill luta sig mot en standard av moderskap som inte existerar.”

Efter att nya vetenskapliga bevis väckte tvivel om den skyldiga domen meddelade delstatens justitieminister Michael Daley i måndags morse att Folbigg benådats, och omedelbart skulle släppas. Några timmar landade hon i famnen hos sin livslånga vän Tracy Chapman på en gård i norra New South Wales, meddelar tv-kanalen 9News. ”Jag är så lycklig så du kan inte ana”. På frågan vad som ske härnäst svarar den upprymda Folbigg ”Jag vet inte. Jag behöver ett glas vatten. Jag vet inte om något annat just nu.”

Vännen, som i alla år stöttat Kathleen, har sedan tidigare skapat en ”fristad” på gården om Folbigg skulle bli benådad. I framtiden väntar kanske kanske en skadeståndsprocess i mångmiljonklassen, eller en förlikning med delstaten. Det får anstå ett tag, just nu är hon på bästevännens gård, någonstans ”fridfullt, tyst, hon är omgiven av djur.” Fri från fängelset, fri från reportrar, fri från skuld.