På veckans lista hittar vi bland annat en stenrik arvtagerska som dumpar maken till förmån för en ibland halvnaken rugbyspelare. Där finns också en gammal rocklegend som tycker det är nödvändigt att berätta för oss om sina sexvanor, och en före detta fotbollsstjärna som går i förtidspension och vill leka med giftiga spindlar.

1:a Louise Bäckström

Hör du till dem som brukar köpa en korv när du besöker Biltema? Jag gör det. Inte för att jag tycker de är goda – det är heller inte så att jag alltid råkar vara hungrig när jag är på Biltema. Man kan se det som ett slags stödköp. En gång i begynnelsen, för mycket länge sedan kostade en kokt med bröd fem kronor på Biltema. Det gör den fortfarande. Sådant måste uppmuntras, man måste visa handlare att sådana priser lönar sig.

Men nu kanske vi alla får räkna med att Biltemakorven blir dyrare.

Jag misstänker att Louise Bäckström kanske ser till att det läggs på några kronor på femman.

Hon är enda barnbarnet till Biltemaimperiets grundare Sten-Åke Lindholm – och också enda arvtagare. Hon är därför god för ungefär 1,5 miljarder kronor, och äger fem procent av aktierna i Biltema.

2015 träffade Louise, som då studerade i London, Martin Wennberg som sålde lyxklockor – de blev ett par, gifte sig och sex år senare separerade de.

Det ryktas att orsaken är att Louise inledde ett förhållande med en av Martins bästa vänner – den välbyggde rugbyspelaren Alex Hemsley, som extraknäckte som barbröstad servitör under sina studieår. Nu sägs Alex ha flyttat in i 155-miljonerkronorsvillan där Louise bor.

Martin är förstås sur och vill i skilsmässan ha en del av kakan, som då utgörs av de tillgångar Louise ärvt, dessutom vill han ha en ganska stor del av kakan. Han har krävt 540 miljoner kronor.

I dagarna avgjordes det i brittisk domstol att det får han inte – men han lär inte behövs svälta eller återgå till att sälja Rolex och Patek Philippe till ryssar och araber som bosatt sig i London – han tilldöms ett engångsbelopp på 88 miljoner kronor, samt ett årligt underhåll i sex år. Det uppgår till 800 000 kronor per år.

Men Martin hotas dock av fängelsestraff för att han inte lämnat in dokumentation till domstolen rörande sin finansiella situation. Skulle det bli fängelse finner han det nog ändå uthärdligt, straffet lär inte bli långt, och han kommer att ha ett välfyllt bankkonto när han kommer ut.

2:a Ulrika Kärnborg

Möjligen borde författaren och dramatikern Ulrika Kärnborg toppat listan den här veckan. Jag har hört till och med vänner och tidigare kollegor till henne förklara att hon kanske inte riktigt har någon förankring i verkligheten längre. Jag brukar då hålla tand för tunga, och inte påpeka att Kärnborg väl aldrig verkat förstå hur världen verkligen är beskaffad – jag nöjer mig med att hennes omgivning börjar verka begripa att allt inte står alldeles rätt till med henne.

Orsaken till att kulturfolk inte längre riktigt gärna vill ta en kopp kaffe med Ulrika i ute på stan är hennes utbrott på Expressens kultursida 29 maj.

Hon beskriver hur hon sitter och tittar på teve-nyheterna och plötsligt blir ”chockad”. Det hon ser beskriver hon som ”samhällets kollaps” och att ”samhällets våldsmonopol är bevisligen rejält naggat i kanten”. Ulrika ställer frågan om våld, hat och hot ska begränsa hennes ”frihet i det offentliga rummet”. Hon vill att justitieministern ingriper snabbt och hårt: ”Riktiga åtgärder krävs. Nu.”

Nu undrar ni förstås vad hon såg på teve. Inslag om gängmordet i Blåkulla? Eller det i Västerås? Eller det i Strängnäs? Eller ett reportage om hur 40 skolelever slogs i Eskilstuna på en friluftsdag och fyra blev knivhuggna.

Nej, det var inte något av inslagen om våldsdåden runt om i Sverige den senaste veckan.

Det som får Ulrika att skräckslagen sätta sig upp i teve-soffan, och skrika rätt ut är bilder från läktarbråken under derbyt Djurgården-AIK.

Hon avrundar sin text om fotbollsbråket med orden: “… eller stäng arenorna för publiken. Gärna för gott!”

I åratal har vi i teve i princip dagligen kunna se rapporter om mord, skjutningar och sprängningar som har sin grund i att gängen i förorterna får härja relativt fritt. Ulrika har inte skrivit eller talat om detta. Det våldet är inget som begränsar hennes eller andras ”personliga frihet”.

Men visst har hon skrivit om läget i orten – det gjorde hon för två månader sedan då hon lämnade elvamiljonerkronorsvillan i Älta för att gå på teater i Skärholmen.

Hon fick ”tårar i ögonen” av föreställningen och skrev en recension i Expressen där hon förklarade att: ”tyvärr växte mina barn upp i en borgerlig förort”.

Ulrika menar att kulturlivet är mycket bättre i Skärholmen än i Älta, och det är typ bra för barnen.

Strunt i att området de senaste åren skakats av en serie gängmord. Kanske blir man osårbar mot kulor om man går på barnteater? Eller så är Kärnborg inte speciellt mån om sina barn.

3:a Glenn Hysén

Glade goe Glenn berättar i en intervju att han nu gått i förtidspension. Han ska plocka ut alla pengar han bara kan. Det gäller att hinna ha kul innan man dör, menar Glenn och säger sig ha påverkat av Börje Salmings död.

Nu kan man ju tycka att Glenn för länge sedan har fyllt sin ”ha kul”-kvot här i livet och kanske skulle avrunda med att lösa korsord och mumsa på Ballerina-kex.

Men inte Glenn. Nu ska han ut och resa.

– Jag har en önskan om att åka till Australien för där har de alla de farligaste och giftigaste djuren i hela världen

Hänger ni med?

Glenn vill hinna uppleva så mycket som möjligt här i livet innan han dör – och det första han gör är att planera en resa till en ö där det kryllar av giftiga spindlar och ormar, rabiessmittade vildhundar och krokodiler – och hajar härjar i havet utanför; och Glenn vill ta en närmare titt på de här livsfarliga djuren.

Men, det är Glenn vi pratar om – och han vill ju att vi pratar om honom, så klart han ska vara med på listan.

4:a Ulf Lundell

Jodå, jag har skummat igenom de nyutkomna delarna av Ulf Lundells dagböcker. Vi är nu inne på delarna nummer åtta och nio. Jag utgår från att alla tar sig igenom böckerna på samma sätt som jag – bläddrar lite långsamt, och så stannar man till när man ser ett intressant namn.

Själv stannade jag till när det handlade om Ulfs 33 år yngre partner Ninna Prage, 40. Att döma av dagböckerna verkar umgänget dem emellan mest bygga på att Ulf ger Ninna presenter, som en Rolex som bara ligger och skräpar där hemma i huset på Österlen. Och så en bil, en svart Golf (lite småsnålt, bilen matchar väl inte riktigt en Rolex). Ninna får en hel del andra gåvor av Ulf, och det är lite kul att läsa om hur han sliter med att hitta en väska som är fin nog som present. Det får bli två. För säkerhets skull.

Jag är inte lika road av att läsa om Ulfs och Ninnas sexliv:

”Längesen man låg med huvud, ansikte, tunga mellan en kvinnas lår. Lite väl längesen. Det piggade upp”.

Då påminns jag nämligen om hur Ulfs dotter Sanna beskrivit hur en kanondyngrak Ulf ringde till henne mitt i natten och frågade om hon inte hade några vänninor som ville bli slickade – ja, ni förstår själva var, det var inte en tungspets i hörselgången Ulf hade tänkt sig.

5: Christoffer Röstlund Jonsson

ETC-reportern som kampanjat hårt mot Dumpen på grund av deras metoder för att avslöja pedofiler kunde ha hamnat på listan tidigare på grund av den orsaken. Det skvallras sedan ett tag en del om varför Christoffer månar så mycket om pedofilernas familjer – och hur synd det blir om dem efter Dumpens avslöjanden. Folk förstår inte riktigt varför det inte är bra om barn och fruar får veta vad make eller pappa har för sig. Traumatiskt? Självklart.

Men vad är alternativet om det får fortgå? Vad händer i den familjen? Och hur är det med omsorgen om offren? Känner Christoffer ingen sorg över deras öden?

Det som alltså diskuteras runt kaféborden på Söder när Christoffer ses vanka förbi är varför han som alltid marknadsfört sig som en journalist som inspirerats av hårdrock- och punkkulturen plötsligt blivit så samvetsöm när det gäller just arbetsmetoder riktade mot pedofiler.

Men ofta kommer samtalen in på varför han som närmar sig 50-årsdagen ibland fortfarande klär sig som i ungdomen då han var basist i hardcore-/thrashcorebandet DS-13 – men samtidigt ibland kan dyka upp klädd som Clark Kent – speciellt när Christoffer ska fronta ETC. Jag har hört viskas att det är ETC-basen Johan Ehrenbergs illa dolda avsky för tatueringar som får Christoffer att vid sådan tillfälla klä sig som en revisor, iförd alltför stora glasögon (som verkar inköpta på ButtericksI. Jag har ingen aning om ifall det är sant, men jag har hört berättas att Christoffers tatueringar kom till under en och samma helg. En del lämnar sitt kort i baren när de är packade, Christoffer påstås varit packad när han lämnade sitt kort på en mindre nogräknad tatuerares disk (i Köpenhamn) och sedan satte han sig i stolen, gav lite allmänna anvisningar och somnade.

Det är möjligt att alla historier om Christoffer inte är sanna – men att han hamnar på listan den här veckan beror på att hans historier om honom själv ofta inte är sanna.

I veckan kommenterade han på twitter kritiken mot utländska ungdomar som viftar med sina hemländers flaggor när de tar studenten i Sverige:

”Cyklade förbi en bil med studenter som viftade med en nationsflagga jag inte kände igen. Jag hoppade av cykeln, ställde mig i givakt, gjorde honnör, och ropade:

Tack för att ni irriterar idioter! Fuck Sverige!

Som alla som känner Christoffer vet är hans koordinationsförmåga inte av den arten att han kan hoppa av en cykel. Och att han skulle veta hur man står i givakt eller göra honnör ter sig inte särskilt troligt. Men vad påstår man inte för att provocera, och få uppmärksamhet – och för att få hamna på min lista.

Stötta Morgonposten

Den fria pressen krymper för varje år som går. När den gamla annonsfinansieringsmodellen inte längre är lönsam väljer allt fler nyhetsredaktioner att vända sig till staten för allmosor och bidrag eller säljer tidningen till globalistiska storbolag; ofta både och. Oavsett blir resultatet detsamma: en slätstruken och agendadriven journalistik där sanningen inte länge står i fokus.

Morgonposten har privilegiet att fortfarande kunna rapportera fritt och oberoende om världshändelser utan att riskera bli tystade. Men för att kunna fortsätta vårt viktiga arbete förlitar vi oss på våra läsares genirositet som är beredda att betala för nyheter.

Om du också vill vara med och stötta Morgonposten är det bästa sättet att prenumera på EXTRA! för bara 99 kr/månaden. Förutom att du hjälper oss att fortsätta driva Morgonposten får du även tillgång till exklusiva reportage, dokument, domar, landets mest intrerssanta kommentarsfält samt vårt anonyma forum där du kan diskutera nyheterna vidare.

premumerera på EXTRA!