Ny filmfestival, nya skandaler! Det är nästan en del i kravspecifikationen för att få hälsa på i Festival de Cannes, världens mest prestigefyllda filmfestival. Där kan man vingla med mer eller mindre kända filmstjärnor, demoniska filmregissörer och en och annan helt vanlig kändis som ska lysa upp tillvaron i största allmänhet. Är du bjuden? Tips från kändiscoachen: ta inga selfies på röda mattan.

Ofta blir skandaler bara ”skandaler”; det krävs däremot något extra för att bli förklarad persona non grata. Det lyckades den ibland icke politiskt korrekte Lars von Trier med 2011, när hans film Melancholia hade premiär på 64:e Cannes-festivalen (Kirsten Dunst fick pris som bästa skådespelerska). Vid en presskonferens sa von Trier ”Men så fick jag reda på att jag faktiskt var nazist”. ”Min familj var tysk. Jag förstår Hitler … han är inte vad du skulle kalla en bra kille, men jag förstår mycket om honom, och jag sympatiserar med honom en aning.”

Själva filmen fick stående ovationer, men kvällens stora fest ställdes in då sponsorerna dragit sig ur på grund av von Triers uttalanden. Dessutom förklarade ledningen för filmfestivalen honom för persona non grata. ”Nu är jag den första personen som blir persona non grata på festivalen, jag är väldigt stolt över det”, sa regissören till pressen dagen efter. Han släpptes in i värmen igen sju år senare med The House That Jack Built (2018), men då utom tävlan.

Och du som sett Sharon Stone i Basic Instinct (1992) känner kanske till att hon råkar glömma ta på sig underbyxorna vid ett tillfälle, när hon sitter ner och korsar benen vid ett polisförhör (kan vara en av filmhistoriens mest pausade scener). Samma år som von Trier blev persona non grata var Uma Thurman på plats i Cannes, och under en presskonferens luftade hon underredet på samma sätt som Stone, vilket sensationspressen snabbt uppmärksammade.

Fyra år senare, 2015, var det filmfestivalens ledning som kom i fokus, när flera kvinnor som inte bar högklackade skor helt enkelt inte släpptes in när de kom gående på röda mattan. Det gällde även filmproducenten Valeria Richter, vars ena fot delvis amputerats. Festivalchefen Thierry Frémaux förnekade senare att det fanns en klädkod som förbjöd skor utan klackar. Det hindrade inte stjärnor som Julia Roberts och Kristen Stewart att ta av sig skorna, och sedan gå barfota förbi de blixtrande pressfotograferna.

Och den som får äran att sälla sig till de som får beträda den berömda, rätt stora röda mattan i Cannes får bannor av Frémaux om man dristar sig till att ta en selfie. Det förbjöds helt 2018, och i en intervju med filmmagasinet Le Film Français sa festivalbossen ”Den oordning som dessa selfies skapar förminskar upplevelsen [på röda mattan] och för festivalen som helhet.” Men smakpolisen stöter på patrull när filmstjärna efter filmstjärna fortfarande drar upp mobilen och tar några snabba bilder.

Samma år drabbades Netflix av Frankrikes stränga kulturlagar, och fick inte ställa upp i tävlingen om Guldpalmen, det mest åtråvärda priset som delas ut på filmfestivalen. Ingen av Netflix två anmälda filmer var välkomna, då en fransk lag kräver att en film får strömmas först efter att den haft premiär på en hederlig, gammaldags biograf. ”När vi valde ut dessa två filmer tänkte jag att vi kunde övertyga Netflix om att släppa dem på biograferna”, sa Fremaux till Le Film Français. ”De vägrade.” Christophe Tardieu, chef för den statliga myndigheten La Cinémathèque française, sa till New York Times att Netflix är ”den perfekta representationen av amerikansk kulturimperialism.” Strömmade filmer får numera visas i Cannes, men inte vara med att tävla om de inte först visats på bio.

Och visst blev det rabalder också i årets filmfestival, fattas bara. Variety berättar att Jeanne du Barry (2023) blev den första filmen som visades i år, dock utom tävlan. I huvudrollen ser vi den omtalade Johnny Depp axla rollen som den rätt festglade Ludvig XV av Frankrike. Det här är sjörövarkaptenen Jack Sparrows första film efter att han vann ärekränkningsrättegången mot förra frun Amber Heard. Efter filmen höll Depp tillbaka tårarna under publikens applåder, som aldrig ville ta slut.

Filmens regissör Maïwenn, som även spelar rollen som oäkta dotter till en fattig sömmerska och blir den franske konungens sista officiella älskarinna, hamnade i blåsväder redan i mars. Hon råkade spotta på Edwy Plenel, chefredaktör för den franska undersökande tidningen Mediapart, som i godan ro satt och åt middag på en restaurang. Maïwenn passade också på att dra honom i håret, enligt The Telegraph. Mediapart publicerade tidigare en sensationsartikel om Maïwenns exmake Luc Besson, som hon har en dotter med. Tidningen anklagade Besson för sexuella övergrepp, men det höll inte för åtal. Mediapart gick för övrigt tidigt i spetsen för den franska #MeToo-rörelsen, samtidigt som Maïwenn i tidigare intervjuer sagt att hon inte alls omfamnade den tidsidén.

Du som kanske har annat för dig än att gå på röda mattan i Cannes i år, och hellre sjunker ner i tv-soffan, kan ändå njuta av flera festivalrelaterade filmer. Morgonpostens utsända Cannes-redaktion rekommenderar Bessons film Léon (1994), och det är förstås ”International Cut”-versionen som gäller, 26 minuter längre än originalet. Du ser Maïwenn i den rullen, liksom i Bessons episka Det femte elementet (1997). Trängtar du efter både Uma Thurman och Lars von Trier ska du se von Triers film The House That Jack Built (2018), där Thurman råkar rätt illa ut. Det är inte riktigt en familjefilm eller en romantisk komedi, mer en våldsam seriemördarfilm där man följer Jacks färd genom livet och andras död. Däremot är blodet lika rött som mattan i Cannes.