Det blir fyra nykomlingar på listan över de fem bästa skvallren den här veckan. Ni får bland annat veta mer om hur en minister löser sina korsettproblem, och vad det finns för samband mellan Hermann Göring och en svensk livsnjutare som börjat bekymra sig för sin hälsa.
1:a Johan Pehrson
Många ögonbryn höjdes när det visade sig att arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson hade besökt Dramaten. Han är annars känd bland kollegor och vänner för att skryta med att han inte minns när han senast var på teatern, och att han är lite osäker på om han någonsin sett en teaterföreställning, om man inte räknar julspelen i småskolan.
Nu var inte orsaken till hans Dramaten-besök att han ville låta sig förtrollas av några timmars scenkonst. Johan ville följa med på en guidad visning för barn. Vägvisare in i teaterns magiska värld var två dragqueens; Tjorven och Lillan. Jag undrar i och för sig varför paret inte istället kallar sig Tjorven och Båtsman, det borde väl kunna locka fler barn, och det verkar ju vara syftet med den här sortens evenemang.
Efter tillställningen skulle det bli fotostund, och Christian Peterson från Exakt24 försökte ställa några försynta frågor till Tjorven och Lillan, men blev stoppad av Dramatenpersonal.
Johan Pehrson som var närvarande uttryckte sin upprördhet:
– Precis när föreställningen är avslutad så blir de påhoppade av en person med mobilkamera som håller på att filma på ett mycket obehagligt sätt. Ställer dem till svars om innehållet.
För oss som sett filmerna från händelsen framstår Johan som en mycket skör person. De enda som agerar bryskt är Dramatenpersonalen. Dessutom undrar vi väl alla hur man ”filmar på ett mycket obehagligt sätt”. Håller man kameran på ett speciellt sätt? Skriker man köns- och svärord samtidigt som man filmer? Christian framstår i videoklippen som den som är lugnast.
Den stora frågan är förstås vad Johan egentligen gjorde på tillställningen. Vi gissar på att han ville ha tips om hur man som man klär sig som kvinna. Johan har nämligen förstått att hans snabbt växande kalaskula inte kan döljas på något annat sätt än med hjälp av en hårt snörd korsett, och var hittar man experter på korsetter om inte bland dragqueens?
Det är faktiskt lite synd att Johan är så ointresserad av teater, han har genom åren visat prov på verklig skådespelartalang.
När Taiwan drabbades av en jordbävningskatastrof 1999 var Johan Pehrson och liberalerna pådrivande för svenska hjälpinsatser. Johan Pehrson var sedan länge en välkänd gäst hos Taiwans representationskontor i Stockholm.
Statens räddningsverk sände hjälp – och med i lasten på flygtransporterna fanns Johan. Exakt hur hans närvaro skulle bidra till att lindra skadorna efter katastrofen var väl inte riktigt klart för någon – att han inte var där för att gräva fram offer ur rasmassorna blev dock snart uppenbart. Johan var där i sin egenskap av minister – vilket var det sätt på vilket han framställdes i media på Taiwan.
Kanske inte konstigt eftersom Johan både i Sverige vid besöken på representationskontoret – och vid sina besök på Taiwan – gärna förklarade att det var tack vare honom Sverige skickade hjälp.
Johan verkade trivas i sin nya roll som minister utsedd av tidningar och tv på Taiwan, och gjorde inget för klargöra för öborna att han inte var medlem av den svenska regeringen. Kanske såg han det som en generalrepetition inför nästa val i Sverige, för många har vittnat om att Johan kände sig säker på att då få en riktig ministerpost – om det blev en borgerlig regering. Istället blev det på det viset att Johan de följande åren valde att spela en mer undanskymd roll i partiet och riksdagen. Möjligen bidrog ett antal fall av fortkörning till att han bestämde sig för att bida sin tid, och ligga lite lågt. Lätta på gaspedalen liksom.
Men nu har Johan nått sina drömmars mål, och fått en ministerportfölj. Arbetsmarknaden har han inte ägnat sig mycket åt, däremot får man väl anta att han ser sitt försvar av dragqueens rätt att läsa sagor för barn, som en kamp för integration.
2:a Edward Blom
Edward Blom får alltid rubriker för sitt sätt att leva, vilket väl mest verkat bestå i att sleva i sig mängder med mat – och hälla i sig drycker, gärna brända, destillerade och jästa sådana, som han själv deklarerat:
Jag äter feta rätter, dricker mycket sprit, är överviktig, röker cigarr och är glad. Jag blir en tryckventil i vårt hälsovurmande, kontrollerade samhälle”-
Men Edward har insett av den livsstilen kanske mer är en fråga om dödsstil, och har börjat fundera på om han inte ska lägga om sitt intag av kost, och se över vad han dricker.
Resultatet har han presenterat i intervjuer där han berättar att han snävat in sin alldeles egna form av kostcirkel. Till det tidigare införda förbudet mot kolhydrater och socker, har han tillfogat ett totalt stopp för ”brun sprit”.
Jag är lite rädd för att Edward nu bäddat för nya angrepp mot sin person. Nyss har han hatats för att han tillredde och åt svan. De som angriper honom den här gången kommer att ifrågasätta att han väljer bort just brun sprit. De kommer att säga att det inte kan bero på omsorg om hälsan, utan är en reflex av att han inte tycker om mörkhyade människor. Edward är rasist, kommer de att säga.
Det tror jag nu inte. Men jag kan inte se något rationellt skäl till Edwards stopp för drickande av brun sprit. Visst innehåller spritsorter som whisky och konjak mer kalorier än vodka (men inte mer än cirka tio kalorier per 100 gram). Och det finns vita spritsorter som också är väldig kaloririka som till exempel vit rom. Och jämför man en fyra gin och tonic med en fyra whisky inser man att det är vit sprit man ska hålla sig borta från, i alla fall i drinkar.
En möjlig försvarslinje för Edward skulle kunna vara att han vill visa sin motvilja mot brun politik genom att avstå från brun sprit – det var ju till exempel Hermann Göring som lade grunden till att Jägermeister gick från att vara en lokal tysk örtspäckad alkoholstark likör till att bli dagens globala succé.
Vi får se vad Edward framöver gör för att hålla sig kvar på min lista. Han kan knappast göra det genom att äta och dricka nya saker, eftersom nyhetsvärdet då inte finns – han har ju ätit och druckit i princip allt tillgängligt som en människas matsmältningsorgan klarar. Edward kommer därför säkert att gå åt andra hållet i sina försök att vara skvallervärdig, och återkomma med rapporter om vad han slutat äta och dricka.
3:a Christer Sandelin
Det är väl ett tag sedan Christer Sandelin toppade någon lista över mest spelade låtar. Så varför är han med på min lista? Det beror på att han i veckan blev häktad misstänkt för grovt narkotikabrott, eftersom det enligt åklagaren fanns risk för att Christer skulle undanröja bevis om han försattes på fri fot.
Christer börjar bli van vid kontakter med polis och åklagare. I november förra året dömdes han till 18 000 kronor i böter efter att ha skurit sönder ett bildäck för sin granne – det var ett bråk om ett poolbygge som eskalerade så mycket att Christer drog kniv.
Det är väl högst osäkert om Christer blir kvar på listan i fortsättningen, det beror på vad som uppdagas i förundersökningen.
4:a Kajsa Ekis Ekman
Kajsa Ekis Ekman håller sig kvar på listan av två skäl. I dagarna avslutades striden i Stockholms tingsrätt mellan henne och tidningen Arbetaren. Kajsa har stämt den syndikalistiska tidningen för att hon fick sparken, ganska omgående efter det att hon tillträtt tjänsten som vikarierande chefredaktör. Orsaken till avskedet var väl i grund och botten att ledningen och de anställda tyckte att Kajsa är transfob. Kajsa vill ha 350 000 kronor. Dom faller sjunde juni.
Nu kan man förstås fråga sig varför rättegången avgörs i tingsrätten och inte i arbetsdomstolen.
Det beror på att Kajsa inte är med i facket.
Man måste medge att Kajsa är mångsidig. Samtidigt som hon startar en strid med sin tidigare arbetsgivare, satsar hon på att själv bli arbetsgivare. Hon planerar att ge ut ett nytt nätmagasin som ska få namnet Parabol. Cirka två dussin skribenter har fått en inbjudan om att medverka i vad Kajsa vill ska bli ”ett forum där vi kan diskutera tankar och ideologi på allvar.”
5:a Lena Andersson
Lena Andersson tar sig in på veckans lista i sista minuten genom en krönika i Svenska Dagbladet. Där angriper hon påståendena om att det finns barn som är hungriga i Sverige därför att deras föräldrar saknar pengar. Det som saknas är kunskap om hur man tillagar mat som mättar och dessutom är näringsriktig:
”Antingen är det amsagor som sprids eller så har vi att göra med föräldrars vanvård och oförmåga.”
Lena tog sig in inte bara på min lista utan också på twitter-toppen. Det är så många politiker, och tjänstemän i offentlig sektor och välgörenhetsorganisationer som har behov av att vi alla tror att det finns väldigt många barn som går hungriga därför att deras föräldrar saknar pengar.
Visst är paprikan fortfarande dyr, liksom tomaterna. Men det är väl knappast det som gör att en del föräldrar anser sig inte ha råd med mat till barnen.
Prenumerera för 99 kr/mån!